► Visst vill ni veta mer om Frölundas konkurrenter?
► Här kommer del 2, initierat material – plus mina tankar.

Tisdag träffas hela SHL-familjen och snackar upp säsongen 24/25, redan här får ni bättre koll. Med hjälp av vänliga, skickliga kolleger i landet kikar jag närmare på lagen som Frölunda ställs mot vinter.
Vi började bakifrån på söndagen, gick från Örebro till Malmö. Nu tar vi resten.

UNDER TISDAGEN ÄR det den årliga upptaktsträffen, nytt är att det är hockeysverige.se som håller i trådarna (11.00). Allt går att se på sajten; gratis, som jag förstår det. Som en liten uppladdning började jag på söndagskvällen bjuda på små texter om alla lag, det var del 1 som ni då fick: Örebro, Växjö, Timrå, Skellefteå, Rögle, Modo och Malmö. 

I dag tar vi de sex kvarvarande. Sex? Ja, Frölunda blir det inget om här – ni får ju nog om det laget ändå. Bland annat i denna text.

Klicka på respektive klubbs namn för att komma till eliteprospects.com och truppen. Ni som vill ha resultaten i alla träningsmatcher kan klicka här.

Stort tack till alla kolleger som varit med och bidragit, det är de som sett till att ni, kära läsare, får en fin inblick i 13 SHL-lag ute i landet.

LULEÅ
Peter Lindvall, NSD/Norrbottens-Kuriren

Luleå Hockeys sportsliga ledning beslutade efter den förra ganska misslyckade säsongen att stjärnan Linus Omark skulle få ett gäng nya forwards att leka med och in värvades ett halvt dussin där finske skyttekungen Anton Levtchi, erfarne jänkaren Brian O´Neill och förre Örebrospelaren Mathias Bromé sticker ut mest. 

Och nog kan den trion lira, göra mål och producera mycket poäng. Inget ett snack om den saken. Men under försäsongen, som landat i fem förluster på sju matcher och en långtidsskada på finske backen Oskari Laaksonen, har ett annat problem dykt upp som tränaren Thomas ”Bulan” Berglund måste ta sig en rejäl funderare kring. 

Det defensiva spelet, som historiskt sett varit Luleås usp, har varit ihåligt värre och de som sviktat mest har faktiskt varit det superstabila målvaktsparet Joel Lassinantti och Matteus Ward. 

Vem tusan såg det komma? Inte många. 

Sammanfattningsvis: Luleå Hockey har kapacitet och talang för att nosa på en topp fyra-placering men det kommer ta tid att svetsa samman det här nybygget. Hur länge blir den stora 10 0000-kronorsfrågan.

Lemans tankar:
Peter skriver så bra att jag inte har mycket att tillägga. Jag vill se mycket av Luleå, jag vill se att nämnde ”Bulan” får ihop alla namnstarka individer (en del har aldrig spelat i SHL) till en välfungerande grupp innan jag börjar snacka om en riktigt framgångsrik säsong.
Det kan bli så, absolut. Det är dock långt ifrån säkert.
Intressant 1: Pontus Andreasson, var det en tillfällig topp den där vintern innan han drog till Detroit eller kan bohusläningen nu upprepa det?
Intressant 2: Mathias Bromé, starkare på papperet än på is – eller?

LINKÖPING
Per Bergsten, Corren

Det vore dumt att säga att fem raka förluster under försäsongen ändå inte framkallar viss oro. Men inbillar mig att resultaten i serieupptakten helt avgör den fortsatta känslan. Med tre hemmamatcher i rad blir de första insatserna extra viktiga. Några vinster där och det spelar ingen som helst roll hur sommaren sett ut.

Det var ett riktigt bottennapp mot Leksand (1–7), men genrepet mot Örebro (1–2) var ändå bättre. Det skapades för lite framåt och flera av dem som ska leda offensiven har (frånsett segern mot Färjestad) inte gjort det i sommar. Med poäng på spel krävs skärpning där.  Frågar du spelarna säger många att det är det bästa LHC-lag som de spelat i.

En spelarbudget i toppen av SHL, en sjätteplats i fjol och vassa nyförvärv gör att klubben för första gången på länge går in med riktiga förväntningar på sina axlar.  Allt annat än slutspel är ett megamisslyckande.

Gillar backsidan med starka toppar i Oscar Fantenberg och nye Rasmus Rissanen. Där finns också en tydlig hierarki och rollfördelning.

Forwardssidan ser spetsigare och bredare ut. Känslan är att det blir ett mer fysiskt LHC i vinter.

Frågetecknen: Har gubbarna fortsatt nödvändig fart? Vem av de yngre tar kliv framåt? Kan defensiven stabiliseras? Hur klarar man sig utan Marcus Högberg som var seriens kanske mest värdefulle spelare? Vad betyder det att Rasmus Rissanen och Nick Shore kommer sent? Och inte minst: kan Christian Heljanko vara så bra som han varit i Finland och vinna matcher på Högberg-vis? Det har han inte gjort under försäsongen.

Lemans tankar:
Det här borde kunna bli bra. Egentligen. Möjligen är det så ”alla” runt Linköping tänker och så blir det lite låst, lite prestationsångest. Kanske. Riktigt bra är det förstås inte heller att det dröjer lite innan Rasmus Rissanen och Nick Shore anländer (skatteupplägg i tidigare klubbar). Men … äh, Klas Östman tycks ha fått fason på LHC, tuffat till den tidigare lite för Brynäsmjuka gruppen, och med så pass många skickliga spelare – jag känner verkligen att detta är en topp 6-pretendent.
Intressant 1: Nye Christian Heljanko och Jesper Myrenberg måste tillsammans kunna göra vad Marcus Högberg gjorde – stjäla matcher, vinna matcher,
Intressant 2: Rasmus Rissanen kan vara SHL:s allra bästa nyförvärv. Om Oscar Fantenberg får vara hel, LHC skulle kunna matcha dessa två bjässar hårt och få maffig defensiv stadga.   

LEKSAND
Ronnie Carlsson, Falu-Kuriren

Leksand har som brukligt blandat och gett en hel del i träningsmatcherna, såväl från match till match som i matcherna. Ett lysande exempel är Frölundamatchen i Strömstad där Frölunda hade 4–0, i underkant, att gå på och där Leksand nästan lyckades skapa nerv i slutskedet. Det är ungefär lika lätt att dra slutsatser av försäsongen som att pricka sju rätt på Lotto.

Efter förlusterna mot Färjestad (2–3) och Frölunda (3–5) föll laget på straffar mot Vålerenga (2–3, en riktigt usel match), besegrade Örebro (3–1, en riktigt bra match), vann mot Vålerenga med 6–3, körde över Linköping med 7–1 och blev överkört av Timrå, 1–5 i genrepet.

Lucas Elvenes var veckan före premiären den enda spelaren i truppen som var skadad, men han bör vara tillbaka till premiären. Marek Hrivík och Max Véronneau har sett bättre ut än förra året och Joonas Lyytinen, nye backen från Timrå, har imponerat på mig.

Ledarna har identifierat två akilleshälar från förra säsongen, powerplay och tekningar. Det har tränats på båda detaljerna lite extra under försäsongen. Får LIF till en bättre jämnhet än laget visat under försäsongen kan det bli minst lika bra som förra säsongen, men än är de inte riktigt där.

Lemans tankar:
Ännu ett sådant där lag som, om man ser till spelarmaterialet, verkligen har kapacitet för att hota de bästa. Kanske kan ett litet frågetecken sättats för backsidan, ett annat för om slovakerna Marek Hrivik och Peter Cehlarik sett sina bästa år, men med frågetecken uträtade till utropstecken – då blir Leksand bra. Om inte … tja, ni fattar.
Challe och Challe, alltså Charles Berglund och Mikael Karlberg, fick bra ordning på Leksand efter att Björn Hellkvist (all styrka till dig, Björn) tvingats lämna, jag tycker det bör betyda att Leksand börjar på en högre nivå nu.
Intressant: Utan Filip Larsson måste Mantas Armalis spela synnerligen stort mellan stolparna.

HV71
Carl Ljungquist, Jönköpings-Posten

Det är ett HV71 under ombyggnad som har genomfört en försäsong där mycket av snacket har handlat om att det numera sägs ställas tydligare och hårdare krav från ledarstaben, med nye huvudtränaren Anton Blomqvist i spetsen. 

Laget har spelat sju träningsmatcher. Man inledde på Gotland med möten med Visby Roma, IK Oskarshamn och Malmö. I de två första matcherna blev det segrar efter ordinarie tid, medan det blev seger efter straffar mot SHL-konkurrenten Malmö. På Gotlandsturnén följde matcher mot Frölunda och Färjestad, där mycket handlade om en extremt lång frånvarolista. Inte minst saknades en handfull forwards och flera juniorer fick då chansen att debutera i A-lagssammanhang och gjorde det bra. 

Inte minst har schweizaren Jamiro Reber, 18, visat framfötterna under försäsongen och på allvar visat att han vill vara med och kämpa om speltid i SHL under vintern. 

Det blev förluster mot både Frölunda och Färjestad, innan det blev en seger efter förlängning mot Örebro. I den sistnämnda matchen imponerade spelet i offensiv zon medan det defensiva, inte minst framför egen kasse, då var mer tveksamt. 

I genrepet hemma mot Rögle i lördags blev det förlust med 2–4.

Totalt sett har inte detta nya HV-bygge imponerat nämnvärt under försäsongen och med tanke på allt nytt i och runt laget tror jag att HV71 i första hand får sikta in sig på att göra en bättre säsong än i fjol, det vill säga att se till att ha två lag bakom sig i tabellen och undvika kvalspel. 

Jag tror dock att potential finns för att åtminstone knipa en åttondelsfinalplats, även om jag i mitt tabelltips har placerat HV71 på elfte plats. 

Det största frågetecknet under försäsongen har satts runt André Petersson, den förre lagkaptenen som först inte fanns med när laget återsamlades och som därefter inte spelade någonting under försäsongen fram till genrepet mot Rögle. Petersson visade dock direkt i sin säsongsdebut att han, liksom tidigare, kommer att bli en synnerligen viktig offensiv nyckel för HV.

Lemans tankar:
Spännande. Det är väl det jag känner. Spännande. Är det nu det slår för HV71 – eller blir det lika illa som vanligt? Chris Abbott, ännu en ny sportchef. Anton Blomqvist, ännu en ny tränare. Oj, HV skulle må bra av bättre tålamod, mer kontinuitet, högintressant att följa den här ledarduon och HV:s resultat under hösten. Blomqvist är tuff, ställer krav, vågar tala om dem utåt, tvingar spelare att klara tester, spelade hardball med André Peterson och dennes agent Aljosa Pilko. Lätt att gilla sådant, men det är enklare att vara tuff tränare i medgång.
Jag gillar att backsidan (Olle Alsing, Sean Day, Oscar Engsund, John Nyberg) känns mycket stabilare byggd, mer tveksam till offensiven. Men får André Peterson vara hel i vinter, så …
Intressant 1: Först agent- och kontraktsstrul, sedan blev André Petersson av med kaptensbindeln. Har det påverkat honom, eller går han ut och kör för lagkamraterna och fansen?
Intressant 2: Oscar Fisker Mölgaard var bra redan förra vintern. Genombrottsläge nu.

FÄRJESTAD
Johan Ekberg, Värmlands Folkblad

Det började virrigt en fredagskväll i Eskilstuna – mot ett Linköping som redan hade spelat en match – men därefter har Färjestads kombinerade försäsong och CHL-upptakt varit nästintill toppbetyg med sju raka vinster.

Segrar mot Leksand och Frölunda i Strömstad Hockey Classic, seger mot HV71 i Mariestad och därefter fyra vinster av fyra möjliga – trots tre bortamatcher. Okej, mot österrikiska Klagenfurt var seger väntat – precis som borta mot ungerska Fehérvar. Men segrarna på bortaplan mot de finska topplagen i Pelicans och Tappara var likväl styrkebesked.

Såklart att det svajat en del, men likväl är det mycket som sitter där det ska och vissa duos som visat begynnande kemi.

Som nyförvärven Viktor Lodin och Oskar Steen på varsin ytterforwardsplats – som Adam Ollas Mattsson och Magnus Nygren i ett superrutinerat första backpar. Som Per Åslund och Joakim Nygård med vem de än satts samman med – som vanligt med andra ord.

En snackis runt Färjestad har varit backsidan, är den tillräckligt bra? Helt klart är att Magnus Nygren ser mycket mer rörlig ut efter att allt skrot han hade i benet opererats ut. Men mest intressant är nog ändå Axel Bergkvist som Färjestad beslutat att ge en rejäl chans i en större roll. Endera så tar han chansen och lyfter – eller så kommer han byta klubb under säsongen. Där finns inget mellanting, känns det som.
Skademässigt har Linus Johansson inte spelat en minut sedan första matchen i Strömstad, men han är på is och kör gristräning och kanske är det vad hans kropp behöver efter en säsong förra vintern där han spelade 90 matcher klubb- och landslag sammanräknat.

Den enda långtidsskadan är Jérémy Groleau som också är på is och åktränar men som har en bit kvar tillbaka till spelbart skick efter den axeloperation han tvingades till i våras.

Lemans tankar:
Färjestad har sett ut som förväntat – bra. Eller … kanske till och med mycket bra givet att Linus Johansson och David Tomasek spelat så lite. Johansson kanske till och med missar premiären, men det spelar mindre roll. Snart är han med, och Färjestad är så bra att man klarar sig utan enstaka stjärnor.
Här har vi förstås ett topplag, men det riktigt intressanta kommer ju i vårvinter när slutspelet inleds. Det är då Färjestad måste lyckas, det är då Tomas Mitell måste visa att han kan vara en vinnare igen, eller åtminstone framgångsrik. Kvartsfinalspelet i mars – Rögletaggen kan dras ut först då.
Intressant: Både Oskar Steen och Marian Studenic har lite grand framställts som bland de bästa värvningar en SHL-klubb gjort. Ever. Jag är nyfiken på att se om de är så bra – eller bara bra. Nå, i ett lag som Färjestad kan även det sistnämnda räcka långt.

BRYNÄS
Daniel Sandström, Gefle Dagblad

Brynäs är ingen vanlig nykomling utan en klubb som efter ett antal sämre år åkte ur högsta serien för första gången sedan 1960. Men inget är för evigt och med facit i hand kanske det var bra för självbilden att uppleva vad det innebar att att spela i en lägre serie.  Inte minst var det bra i det hänseendet att Brynäs fick vara ett vinnande lag och klubb igen. Målet att ta sig tillbaka snabbast möjligt gick galant. 

Men lika enkelt, som hockeyallsvenskan var, kommer det såklart inte att bli i SHL. Men det är också Brynäs medvetna om och förberett sig därefter.  Laget är förstärkt på många viktiga punkter. Inte minst har kvalitén höjts och breddats. Nu kan man formera fyra, på papperet, bra kedjor. 

Träningsmatcherna inleddes med tre raka förluster mot Timrå 1–3, Örebro 2–3 (straffar) och AIK 2–6.  Den plumpen mot AIK blev väckarklocka och därefter har tydliga segrar mot Djurgården 3–0, Björklöven 4–1 och Modo, också 4–1, radats upp. 

Spelmässigt har man förutom första matchen mot Timrå fört spelet och vunnit skotten i stor stil i alla matcher. Men ödmjukheten saknades mot AIK. Det har rättats till, kedjeformationerna gjordes om och nu ser man ut att hittat rätt i enheterna. 

Tyvärr fick man hemvändande nyckelbacken Christian Djoos skadad (underkropp). Han har inte varit på is sedan matchen mot Örebro för snart fyra veckor sedan. Prognosen lyder ytterligare cirka fyra veckor innan Djoos är åter. Unge Anton Johannesson har inte tränat allt på is under försäsongen pga ett ingrepp i foten på försommaren. 

Och i genrepet mot Modo tvingades nye kanadensiske backen ”Charlie” D’Astous lämna i andra perioden med en skada. Ingen prognos finns i nuläget (fredag) för honom. 

Tur då att Victor Söderström kommit hem efter fyra säsonger i NHL/AHL i Arizonas organisation. En ung, 23-årig back som kommer tillföra massor till Brynäs lag. 

Backsidan är annars på papperet den lagdel som kanske på förhand innehåller flest frågetecken. 

Framåt har man förstärkt bra. Jag tror inte folk förstår hur bra Jakob Silfverberg fortfarande är. Han har varit den genomgående bästa spelaren under försäsongen och han föregår hela tiden med gott exempel i sitt ledarskap och uppträdande på och utanför isen. Kommer bli en magnifik tillgång till Brynäs och kan också ta bort det värsta trycket på andra ledande spelare som Anton Rödin och Johan Larsson. 

Det finns mycket kvalitet i Brynäs lag. Men som ni vet har många andra klubbar också rustat ordentligt inför säsongen och Brynäs behöver ödmjukt tänka på var man kommer från och hur säsongerna innan man åkte ur såg ut i SHL. 

Intressanta spelare att hålla ögonen på förutom Silfverberg är målvakten Erik Källgren som är tillbaka i svensk hockey, nye centern Jordan Schroeder, samt hemvändande Oskar Lindblom. Plus såklart fjolårets poängkung Miks Indrasis och målkung Jack Kopacka (40 mål i serie- och slutspel i fjol). Hur långt räcker deras kunskaper i SHL?

Lemans tankar:
Osäkerhet. Bästa ordet för mina känslor. Osäkerhet. Jakob Silfverberg är förstås nyttig, men var är Oskar Lindblom efter sin kamp mot cancern, var är Victor Söderström som aldrig tog plats i NHL och som jag minns som lite mjuk?  Många hemvändare, många rutinerade spelare med hjärta för klubben, många kända namn – men är det här bra nog? Jag är … tja, osäker.
Intressant: Erik Källgren, hemma från AHL-spel, och Ludvig Persson, Härryda HC-killen hemma från college – hur väl står sig den målvaktsduon?