► Ett tag var svensk juniorhockey inte mycket att hänga i julgranen.
► Sedan ett antal år är JVM-laget alltid en guldkandidat.
► Något hände. Ledarna kaxade till sig. Spelarna följde efter.
► Som när Patrik Nemeth prickade kanadensare på uppvärmningen inför JVM 2012 …
► Överledaren Jonas Fransson berättar intressant inför kvällens kvartsfinal mot Slovakien.
2010 TOG HAN steget in i juniorkronorna som så kallad Team Manager, Jonas Fransson.
Han har varit med och sett något hända.
Sveriges juniorlandslag har etablerat sig i världstopp, hållit i det kvalitetslyft som syntes redan några år tidigare.
Men den framgången har inte bara en rent sportslig bakgrund, det handlar inte bara om klubba och puck, det är minst lika mycket en fråga om inställning, attityd.
Och för att spelarna skulle kaxa till sig var ledningen tvungen att göra det.
Fransson minns tillbaka:
– Kanadensarna var vana vid att få som de ville, det finns ju ett regelverk men mindre länder viker ner sig. När Kanada ville ta vår istid, till exempel, då sa vi: ”Aldrig i livet!”
** Det var viktigt?
– Absolut. Spelarna såg på oss hur vi uttryckte oss på möten.
Det kan handla om bästa träningstiden, om finaste omklädningsrummet, om vad tusan som helst.
Kan kännas väldigt mycket som ”snoppmätning.”
Men det finns en poäng med att våga stå upp för sina rättigheter.
Fransson:
– Rankningen avgör, är man etta väljer man först, är man fyra väljer man som fyra, men Kanada tyckte alltid att de var etta. Vi vägrade. Vi och ryssarna. Vi fick nog.
Jonas Fransson hade varit Team Manager i Stephan Lundhs 18-årslandslag när han kom till de äldsta juniorerna.
Med sig hade han ett mandat från förbundet:
Stå upp.
Ta för dig.
Den signalen gick in och var viktig för spelarna som tog efter på isen, då under tränaren Roger Rönnberg, sedan fortsatte det under Rikard Grönborg och nu Tomas Montén.
Fransson:
– Någonstans gav det energi. Vi ledare viker inte ner oss – och spelarna tycker om det. Vi kan inte stå där vattenkammade om vi ska vinna.
Gäller utanför isen.
Gäller på den samma.
Som juniorlandslagsman ska man företräda Sverige på ett bra sätt, men det var ett tydligt budskap som Fransson och de aktuella förbundskaptenerna gav:
– Om någon jävlas med oss på isen, då ger vi tillbaka. Spelarna fick veta att de hade full uppbackning från oss, säger Fransson och fortsätter:
– Det handlade om att vi behövde tuffa till oss om vi ville tävla om guld, alla visste spelidén, men vi pumpade upp killarna, fyllde dem med självförtroende så att de spelade på en nivå de själva nästan inte trodde var möjligt.
Sverige i JVM
2000: femma
2001: fyra
2002: sjua
2003: åtta
2004: sjua
2005: sexa
2006: femma
2007: fyra
2008: tvåa
2009: tvåa
2010: brons
2011: fyra
2012: guld
2013: silver
2014: silver
2015: fyra
2016: fyra
2017: fyra
Fortsätta ha kul – men inte ta någon skit.
Det började på ledarmöten.
Det fortsatte på isen.
Belöningen kom i Calgary 2012.
– Redan året före i Buffalo, minns Fransson, vi ledde semifinalen mot Ryssland, sedan förlorade vi bronsmatchen mot USA. Men sedan vann vi året efter. Från den dagen – hela Hockeykanada fick respekt. Förut ville de gärna möta oss i träningsmatcher före JVM, inte nu längre.
** För att?
– Vi vek inte ner oss. De var vana vid att få bestämma tider, platser, deras spelare fick köra över svenskar och domarna gjorde inget – men vi köpte inte det längre. Vi gav igen med samma medicin. Då var det inte roligt längre.
Vill ni ha ett exempel på det där?
Bra. Fransson har nämligen ett.
– Inför JVM 2012 mötte vi Kanada i Edmonton, en fantastisk match, inför hade vi sagt till spelarna … William Karlsson, Oscar Klefbom, Jonas Brodin med flera … att om Kanada börjar med sina dumheter på uppvärmningen – då är det fritt fram att ge tillbaka.
– Kanadensarna började skjuta puckar, jävlas, pricka svenskar, då tittade Patrik Nemeth ut mot mig på bänken, blicken sa ”Är det okej nu?”, och jag nickade. Då började han skjuta tillbaka, pepprade puckar i ryggarna på kanadensarna – och de kom fan av sig.
Med kanske 20 sekunder kvar av nationalsången ”Oh Canada” började Nemeth åka, han var uppe i varv efter uppvärmningen, kunde inte vänta på nedsläpp och chansen att smälla på Kanadas backstjärna P.K. Subban, publiken buade, men svenskarna tände och Fransson minns:
– Grabbarna kunde känna att Kanada backade tillbaka, de sa till varandra på bänken: ”I dag slår vi Kanada.” Det gjorde vi också. Nemeth höll sitt löfte, han jagade livet ur P.K. Subban, och efter matchen sa Robert Ohlsson (assisterande tränaren): ”Det kan inte bli större än så här i Kanada.”
Den här attitydsförändringen har, menar Fransson, betytt massor för att göra Sverige till ett lag med realistiska guldchanser i varje VM.
Det går inte vägen varje gång för det.
Tre fjärdeplatser i rad kunde absolut ha varit bättre.
Inte en förlorad gruppspelsmatch sedan 2006, man kan tycka det borde ha gett mer i medaljväg.
Men inställningen att våga ta plats är livsviktig. Utan den hade Sveriges juniorlandslag inte kommit till en position där en fjärdeplats ses som ett misslyckande.
Fransson:
– Jag brukar säga: ”Grabbar, i dag ska ni tycka det är absolut roligast att vara här. Ni ska visa att det är ni som har snyggaste kläderna, snyggaste tjejerna.” Då gnistrar det i ögonen på dem.
***
Inte helt omöjligt att Frölundacentern Lias Andersson spelar redan i kvartsfinalen mot Slovakien, trots smällen mot axeln senast.
Lias ska testa under dagen.
Nedsläpp strax efter midnatt, TV2 börjar sända 23.40.
Övriga kvartar:
Tjeckien–Finland, 18.00, TV12/C More
Kanada–Schweiz, 22.00, TV12, C More
USA–Ryssland, 02.00, TV12, C More
Ni följer JVM bra via hockeynews.se.
