► Ingen Joel Lundqvist mot Rögle. Men det öppnar knappast någon dörr för Sebastian Stålberg, 29.
► Veteranen är fast förankrad på Frölundas bänk.
► – Klart det suger, jag önskar jag fick spela, men livet är inte alltid rättvist. Gäller att hålla modet uppe, om jag går och surar blir mina dagar tråkigare också, säger han.
OM ELVA VECKOR ska Sebastian Stålberg och fästmön Rebecca bli föräldrar till en liten tjej.
Det finns en ljuspunkt i livet, alltså.
Något att verkligen se fram emot.
– Om jag varit ensam i den här situationen hade det varit jobbigare, åka hem i mörket och deppa. Hockey är en stor del av livet men inte allt, det finns mycket annat roligt, säger Sebastian som förstås får en kick varje gång han kommer hem från träningarna.
Den kan behöva.
På isen finns få glädjeämnen just nu.
Inte ens med Joel Lundqvist skadad skapas utrymme för spel; Stålberg fick 3.55 som extraforward mot Örebro (snittet magra 3.08 på 13 matcher) och inget talar för mer borta mot Rögle på lördagskvällen.
I hockey roterar man inte som i fotboll. Med stor trupp blir någon eller några utanför.
– Vi har fattat ett beslut att spela med bästa laget, konfirmerar tränaren Roger Rönnberg.
Stålberg:
– Jag tränar på så får vi se, inte mycket att göra, jag får väl en chans förr eller senare.
** Under JVM, med Samuel Fagemo och Lucas Raymond borta?
– Ja, det är väl planen, vi har pratat om det, jag får passa på att vara bra då …
Det märks på Stålberg att situationen är jobbig. Han är munter och uppåt på isen, håller humöret uppe, men är ärlig i snacket.
Kritiserar inte tränarstaben. Vet spelets regler.
Men hockeylivet är allt annat än roligt just nu, det medger han.
– Självklart är det tråkigt, klart det suger, jag önskar jag fick spela, men livet är inte alltid rättvist. I går (mot Örebro) fick jag några minuter i tredje perioden, det är inte optimalt, men det är inte mycket jag kan göra. Bara att göra det bästa av situationen. Gäller att hålla modet uppe, om jag går och surar blir mina dagar tråkigare också.
** Jobbigaste tiden i karriären?
– Ja, det kanske det är. I och för sig var det tufft i AHL också, fyra lag på en säsong, då var jag där ensam, här har man sin familj, är trygg i sin karriär, vet vad man gjort, vad man står för, har sin erfarenhet, allt sådant för att få andra jobb i hockeylivet framöver. När man var 22 i AHL och inte hade gjort något egentligen, det var mer stressigt om man skulle fortsätta spela hockey eller inte, så jag skulle nog säga att det var värre då.
Han har inte varit sämre i höst än förut, Stålberg; snarare tyckte jag tvärtom tidigt i höstas.
Lik förbaskat är den Lerums BK-fostrade anfallaren rätt långt från regelbundet spel i Frölunda, givet att det inte blir fler skador.
Stålberg:
– Vi har fyllt på med mer folk, konkurrensen har ökat, ser man spelare för spelare är det sjukt bra, ingen i vårt lag som inte skulle gå in i vilket annat lag som helst. Unga talanger ska ha sina minuter också, med grejor framför sig. Det är inte optimalt, men vad ska jag göra? Det enda jag kan göra är att sprida positiv energi. Ha ryggen rak. Göra det bästa av situationen.
Visa detta inlägg på Instagram
Han är kontrakterad av Frölunda till 2021. Var och en förstår naturligtvis att det här inte är en hållbar situation för någon av parterna en längre tid – men just nu vill Stålberg inte diskutera ämnet:
– Jag har mitt kontrakt, det är här jag vill vara. Sedan får man se vad som händer.
Roger Rönnbergs uttalande tycker jag var rätt talande. Efter att ha hyllat Stålberg för dennes professionella inställning och lojala jobb för att hjälpa laget sa Frölundatränaren:
– Det är bara spelaren som kan svara på hur lång tid man kan ha det så här.
Kämpa på fram till JVM. Försöka ta chansen. Sedan … tja, sedan ”får man se.”
Jag tror så här: med den uppsjö av talang som finns i Frölundas organisation är det tveksamt om det blir så mycket mer av Sebastian Stålberg i Frölunda.
Ett sportbeslut i så fall. Ett svårt sådant. Men ett som en klubb behöver fatta ibland.
Lite svårförståeligt, kan jag dock känna, varför fotbollsspelare utan problem kan acceptera ett rotationssystem utan att känna sig petade men att det inte fungerar för hockeyspelare.
I alla fall inte utespelare.
På målvaktssidan gäller ju motsatsen.
***
Frölunda lär mot Rögle ställa upp med samma lag som besegrade Örebro. Joel Lundqvist står över ytterligare en match, kaptenen är så kallat ”dag för dag.”
***
Timrålånet Oliwer Fjellström är ryggskadad, hemma i Göteborg sedan en tid och ”rehabbar”, det minns ni kanske att jag skrivit.
Jobbig situation för Oliwer. Han har ingen aning om när han kan vara tillbaka.
– Ingen prognos, läkarna vill inte ge mig falska förhoppningar, berättade han när vi sågs före Frölundas fredagsträning.
Fjellström hann bara göra fyra matcher före skadan, det handlar om en disk i ryggen som krånglar, nu kör Oliwer rehab för att bygga upp styrkan runt om, dock utan att veta om han kan spela hockey om en vecka, om en månad, efter jul – eller inte alls den här säsongen.
Om den ovissheten är jobbig? Ja, ni kan ju själva räkna ut hur känslan är …
Skumt ändå. Linus Nässén är också utlånad av Frölunda till Timrå, och ni vet vilka ryggproblem han haft. Vad var oddsen på att även Fjellström skulle få en liknande typ av skada?
Nässén debuterade förresten för Timrå i onsdags, i kväll match mot Västervik.
***
Sedan tidigare visste jag att Frölunda hade planer på hockeygymnasium för tjejer och att sedan följa upp det med ett seniorlag för tjejer/damer.
Dumt nog lovade jag att inte skriva till dess att det blev officiellt; det kan fungera så när man får en nyhet ”off the record.”.
Nu kunde jag läsa om planerna i GP istället (låst).
Så kan det gå. Sorry. Ni kunde ha vetat för en tid sedan.
Nå, jag har tankar och åsikter om det här med damhockeyn, kommer säkert få mothugg, men någon gång ska jag få tummen ur att sätta dessa åsikter på pränt. Kanske nästa vecka.
Men rent generellt: klokt agerat av Frölunda, om man vill satsa på damhockey måste man förstås börja på tjejnivå.
