► Bäste frölundait i går? Lias Andersson.
► Jag älskade hans snack efter juniorkronornas 4–2 på USA.
► Hans lagkompisar hemma i Göteborg behöver faktiskt inte skämmas heller, anser jag.
► Så jäkla uselt var inte Frölunda, även om en del av er rasade.
► Nu snackar vi – dags för Morning Mailbag, årets första. Och så fem bästa från i går.
DET SVENSKA JVM-laget ”ägde effektiviteten” som det heter på modern hockeysvenska.
Elias Petterssons PP-skott, Lias Anderssons tom kasse-mål som uppvisningsspel hela vägen, Oskar Steens och Axel Jonsson Fjällbys stensäkra avslut i box play.
God morgon! Starta dagen med att njuta av nattens fyra mål som tog Sverige till JVM-final! 🇸🇪 #Twittpuck #JVM @Trekronorse pic.twitter.com/EnEkgj1ZeR
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) January 5, 2018
USA kändes spelmässigt vassare, men kvalitén på de svenska avsluten var högklassig, och ni vet vad som räknas:
Mål.
Sverige gjorde flest, var bäst – och allra bäst var Lias Andersson. I eftersnacket.
”Vi har inte vunnit ett piss än”, sa han i C More, ”det är guld som räknas.”
Åh, det där gjorde mig lycklig. Folk som snackar om att Sverige ”säkrat medalj” förstår jag mig bara inte på.
Silver är en tröst.
Guld vinner man.
Nu ser vi fram emot en häftig final mot Kanada i natt. Hoppas Lias Anderssons axel är någorlunda okej, att Fabian Zetterlunds och Linus Lindströms smällar inte var så allvarliga.
***
Nå, över till vad som hände här hemma i Göteborg.
Visade 2–5 att Frölunda har en bit kvar till Växjös nivå?
Jösses, ja.
Är allt nattsvart och elände för den sakens skull?
Jösses, nej.
Frölunda är fortfarande på rätt väg. Tveklöst.
Resan började långt ner i källaren, man är inte på Växjös nivå än, kommer kanske inte dit i vinter heller – men inte fasen körde Roger Rönnbergs gäng av vägen i går.
Finns mycket kvar att jobba på, men kritiska supportrar måste förstå en sak:
Det finns alltid en motståndare också.
Den här gången Sveriges tuffaste.
En del Frölundafans var så besvikna efter att 2–0 blivit 2–5 mot Växjö att de sågade allt och alla på sociala medier.
Även mig – för att jag inte sågade Frölunda.
Snackade som hastigast med Buffaloscouten Jan-Axel Alavaara som inte förstod något av kritiken.
– Jättebra hockeymatch, sa han och stämde inte på något vis in i klagosången mot Frölunda.
Jag fick använda hans citat, log den förre Frölundabacken.
Bra. Tack.
Nå, Frölunda mäktade inte med starka Växjö som kopplade spelmässigt grepp i andra perioden, ändå hölls gästerna rätt mycket på utsida fram till 1-2-målet.
Häng med nu:
## Växjö är från början ett bättre hockeylag än Frölunda.
## Växjö fick dessutom psykologiskt viktiga mål, 1–2 just före andra vilan, 2–2 just efter den samma och sedan 3–2 via jordens självmål. Det skapade fräckt mentalt överläge.
## Frölunda kom till spel med fyra ordinarie backar, Filip Westerlund som inte platsat på hela säsongen samt Fredrik Styrman som är inlånad från allsvenska Pantern.
Med detta vill jag säga följande:
Att Frölunda, som varit nere för räkning men hittat ett vinnande sätt att spela hockey på och avancerat i tabellen, förlorar mot serieledaren en kväll då denne dessutom plockar fram kvalitetsavslut (Adam Brodecki, Andrew Calof) … nej, det är inte det samma som eländes elände och mörkrets mörker.
– Känns som vi kan vinna på så många olika sätt, myste ex-frölundaiten Oliver Bohm efter matchen.
Joel Lundqvist, Frölundakaptenen, fick höra om den hårda kritiken på sociala medier och sa bistert:
– Höga krav om alla tycker det är så dååligt.
Inget fel, kanske – men det räcker, kan jag tycka, att ställa realistiska krav på Frölunda som just nu är ett pågående arbete och som är på väg mot bättre tider.
Den här förlusten förändrade inte min bild.
”Kvar på spåret, väl?”, frågade jag Joel Lundqvist som svarade:
– Ja, det tycker jag. Lite som gör att det tippar över, den sena ettan de får, den snabba kvitteringen, och så trean … det är snöpliga mål. Men, men – det är hockey.
Självmålet var ju av typen ”det händer” inte, Adam Brodeckis 2–2-skott ville Johan Gustafsson ha tillbaka, men det var prickskytte av högsta klass och dessutom touchade pucken en klubba på vägen.
Frölunda gjorde i första perioden väldigt mycket bra, enkelt, snabbt ur egen zon, tappade kvalitén i andra perioden, föll offer för några olyckliga omständigheter emot och föll mot Sveriges bästa lag.
Med realistiska krav är det inte så mycket att gnälla på.
Har man glömt höstens golgatavandring så … tja, då förstår jag kritiken.
Alla jag snackade med, experter, scouter med flera tyckte det här var en bra hockeymatch.
Det tyckte jag också.
Växjö motiverade sin vändning med bra hockey, men utan det där självmålet hade resultatet nog inte runnit iväg så där.
Ni som gillar Frölunda har all anledning att fundera över hur långt vinterns lag ska räcka.
Men 2–5 mot Växjö, med fyra ordinarie backar, med ett snöpligt självmål som matchavgörande och femman i tom kasse … äh, shit happens ibland.
Frölunda gick ner lite i andra perioden, fick inte ut puckarna lika bra, Växjö kopplade grepp – och var skoningslöst.
Men det är faktiskt små saker som avgör.
– Vi blir lite slarviga i passningsspelet där, en halvsekund för länge på pucken, det är där vi känner vi inte kommer upp riktigt. Annars är det en jämn match, analyserade Joel Lundqvist.
Jag håller med. Växjö var bättre, gick ifrån på lite snöpligt vis, men ofta är livet inte så svart och vitt som ett resultat.
Ni som gillar Frölunda kan ha hoppet kvar. Känner jag. Vad känner ni?
När ni tagit er igenom ”fem bästa” snackar vi.
1. Matt Donovan
* Tog stort ansvar när Adam Almquist saknades, bättre i PP, stark i fem mot fem-spelet, spelade nästan 25 minuter.
2. Victor Olofsson
* Sporten går ut på att göra mål, slog jag fast ovan. Olofsson gjorde två.
3. Jonathan Sigalet
* Som med Donovan, tog extra stort ansvar, ledande back, mattades något men bra.
4. Sebastian Stålberg
* Jag tyckte han jobbade hårt, gjorde en hel del nytta.
5. Joel Lundqvist
* Fortsätter anse att kaptenen är på väg uppåt, även om han inte gör mål som förra och förrförra säsongen.
