► Joel Lundqvist gör allt för att, inne på sitt 37:e år, vara en bättre spelare nästa säsong.
► Ett av knepen: ny åkyta på skridskorna.
► – Mer stål i isen, bättre balans, jag gillar det.
► Häng med på ett snack med kaptenen som även har en intressant teori om varför Frölunda släppte på sig så många klara chanser.
FÖRLUSTEN MOT MALMÖ i kvartsfinalen var en tung smäll för alla inblandade.
För fansen.
För spelarna.
För Mr Frölunda, lagets själ och hjärta – Joel Lundqvist.
Kanske allra mest för honom. Ledaren. Kaptenen. Organisationens ansikte utåt.
Minnena från Malmöserien är långt från utsuddade.
– Frustrerande att vi inte fick till det maximalt, vi hade ändå spetsen som behövdes. Inte alla år man känner att man har alla olika bitar, nu hade vi det som behövdes men fick det ändå inte att stämma. Kanske skulle vi justerat mer i spelet för att luckra upp dem, men vi hade en tro på att vårt spel skulle räcka till.
** Hur länge satt besvikelsen i?
– Ett par veckor, så var det. Innan man riktigt landar och kan stänga, absolut. Vi hade återsamling (några dagar efteråt), tester, då gick man där och …
Fyll själva i era gissningar.
Rätt säker på att ni får dem rätt.
Tre veckors ledigt på det, sedan började sommarträningen, den som Joel Lundqvist valde att till fullo ta del av för att säsongen 2018/2019 ska bli ett snäpp bättre än den föregående.
** Efter treveckorssemestern …
– … så hade jag lagt besvikelsen bakom mig. Nu ser jag bara framåt.
Snabbt beslut från Joel Lundqvist, direkt efter förlusten i match 6 mot Malmö:
Nej till landslagsspel.
Nej till chansen att få uppleva ännu en VM-triumf.
Ja till möjligheten att träna sig till bättre SHL-insatser under kommande säsong.
– Självklart hade jag velat vara med och vinna (VM), men det var något som växte fram, jag funderade på det redan efter OS, hur säsongen i stort hade varit, just att det fanns bitar jag ville bli bättre på. Klart att i landslaget har jag en annan roll, men jag ser ju till min roll här i Frölunda, det är min arbetsgivare och jag vill känna att jag studsar upp i spelet; då behövde jag de här veckorna.
I blågul mundering är Joel Lundqvist mer av en av hårt arbetande center för tredje- eller fjärdekedjan.
I Frölunda en ledande center som ska dra sin del av det offensiva lasset.
Det säger en del om en 36-årings ambitioner när han stämplar in för nio veckors sommarträning med målbilden att bli än vassare på X antal kreativa detaljer.
** Man kunde tänkt sig att du tagit ett steg tillbaka, med ”ålderns rätt” sett dig mer som en ”checking line”-center, men du vill fortfarande ha en ledande roll?
– Ja, absolut. Jag har ändå kontrakt i två år till. Klubben tror på mig i den rollen jag har, alla ska vara med och bidra i de fyra kedjorna, inte så att man ska vara någon superstjärna, men jag vill vara med där det händer. Jag har alltid sett mig som en tvåvägsspelare, men även offensivt vill jag känna att det händer saker. De kraven har jag på mig själv, de kraven har klubben.
Med där det händer.
Mer involverad.
Joel Lundqvist använder de uttrycken flera gånger, det är tydligt var han vill upp jämfört med förra säsongen som var hans poängmässigt sämsta sedan 2013/2014.
Våren och försommaren handlar om att jobba med detaljer.
En viktig sådan är skridskoåkningen.
Kul detalj här: Joel har ny åkyta på skridskorna.
** Berätta för oss som inte ens kan stå på ett par grillor – vad betyder detta konkret?
– Mer stål i isen. Jag har kört det ett tag nu och gillar det. Bättre balans. Jag förstår ju att jag inte kan lägga om skridskoåkningen helt, men det finns detaljer som kan hjälpa några procent.
** Fler sådana?
– Tekniken, hur man rör sig runt mål och så. Det är saker jag vill förbättra. Nio veckors träning, då kan man lägga en bra plan för hur man vill jobba.
2015/2016, när Ryan Lasch gjorde sin första hela säsong i Frölunda, slog Joel Lundqvist till med 19 mål.
Ett antal av dem i power play.
Han njöt av att spela med SHL:s kanske vassaste playmaker.
2017/2018, när Lasch var tillbaka i laget, var Lundqvist nere på ynka fyra mål.
Han fick fortfarande PP-chanserna – men missade dem.
** Upplevde du att det påverkade ditt spel, att det satte ner självförtroendet?
– Jag har väl aldrig varit en supermålskytt, och i dag är det är det annorlunda (i power play) jämfört med för tre år sedan, lag tar bort mitten, inte alls lika många avslut där, fler skott från ”half-walls” (yttersta ”hashmarks”, alltså längst ut på kanten av tekningscirkeln), men självklart vill jag jobba med den biten, avslut, spelet runt mål. Jag kände att jag behövde stoppa in lite extra för att få effekt.
Några snabbisar till sist.
## Frölundas försvarsspel förra säsongen.
Svajade stundtals, 137 insläppta var långt mer än 114 respektive 112 åren före. Inte minst släppte Frölunda till rätt många klara chanser emot.
Joel:
– Vi gick in med målsättningen att göra fler mål, det kanske gjorde mentalt att vi spelade lite öppnare, att vi ofrivilligt spelade lite mer ”risky”, släppte till mer. Vi vill fortfarande vara aktiva med puck men måste spela bättre defensivt. Det var den stora grejen från förra säsongen, även mot Malmö, mitten av banan var lite för öppen.
## Frölundas anfallsspel kommande säsong.
– Ser man hur hockey ser ut i dag, omställningsspelet är det som gäller. Omsätta när man vinner puck, snabbt komma till avslut. Det är så målen görs i dag; det här med långa anfall, ligga och tugga … svårt när alla lag är så bra på att försvara. Gäller att vara snabb i omställningarna och komma till avslut.
Frölunda har de senaste åren gärna legat och pumpat på, ”tuggat” på, intressant att se vad Joels ord har för effekt i höst.
## Fans oro när vassa målskyttar inte ersatts fullt ut.
– Vi har tappat bra spelare varje år men ändå fyllt på bra. Dessutom är det (lagbygget) en levande process, det är nog inte stängt än. Jag tror vi kan få ihop något jättebra, det är många där inne (pekar mot omklädningsrummet) som känner att de har mer att ta av. Klart att de som försvunnit gjorde många mål, men det känns ändå som det finns potential för att sprida det på fler. När vi vann (2016), då var det utspritt, många låg runt tio mål. Det är ambitionen, att inte vara för beroende av enstaka spelare.
## Att trätobrodern Jimmie Ericsson öppnar dörren för ännu en säsong.
– Kul. Jag tycker han imponerade när han kom tillbaka.