► Joel Lundqvist fyller 40 i vinter, men jag ser samma passion, samma mörka ögon, samma glädje nu som för några år sedan.
► Åren går, men lusten till sporten består. Inget snack om att Frölundas kapten fortfarande njuter av hockeylivet – och det är kanske inte konstigt att han känner sig privilegierad:
► – Man behöver inte kolla långt bort för att få perspektiv.
NEJ, MAN BEHÖVER ju inte det. Räcker att blicka tillbaka till i fredags då Joel Lundqvists tvillingbror Henrik tvingades ta adjö av hockeyn på grund av sitt krånglande hjärta.
Joel visste förstås om beskedet i förväg.
Han led med brorsan, fick en påminnelse om vilket privilegium det är att lira topphockey när man närmar sig 40-årsstrecket.
– Just att man kan hålla på, säger Joel och poängterar att de här tankarna absolut inte kom först i fredags:
– Så här kände jag redan för några år sedan; när man blir äldre, folk lägger av till höger och vänster. Klart man uppskattar spelet, att man kan hålla på. Det är ingen självklarhet.
Nej, det är ju inte det. Tur och otur avgör till viss del hur länge en spelare kan hålla på. Men inget snack om vad som är allra viktigast:
## Det inre drivet.
## Kärleken till sporten.
## En ständigt längtan efter framgång.
Ser man Frölunda träna, må det vara skridskoövningar eller fem mot fem-spel med kombinationer och avslut, så är det slående hur kaptenen fortsatt går all-in i varje situation; passionen är tydlig i allt han gör, bestämdheten, viljan att tävla, tävla, tävla.
Joel Lundqvist tycks inte ha andra lägen än på och av. Och någon av-slutning är inte nära:
– Jag älskar sporten, att spela och tävla. Det är en förutsättning (för att hålla på).
Han tar det år för år numera, kontraktet går ut efter säsongen 21/22, men långt ifrån givet att hans karriär tar slut vid 40. Eller att den fortsätter, för den delen.
– Precis så. Jag har inte stängt något, inte satt något slutdatum. Jag tar den här säsongen så ser vi hur allting går och känns. Jag tycker det är kul, jag är hungrig och ser fram emot en ny säsong.
Just det här med på och av, antingen eller, är något som Lundqvist själv understryker; supportrar må snacka om nummer 20 som en given del av Frölundas sportsliga ledning i framtiden, själv säger han bestämt:
– Jag ska spela hela vägen ut. Börjar jag fundera eller fasa ut mig själv, då är man slut mer eller mindre. Full närvaro på isen.
Onsdag eftermiddag (först träning på hemmaplan) flyger Frölunda till Tjeckien för CHL-möte med Mlada Boleslav (torsdag), sedan vidare färd till Schweiz för lördagsmatch mot ZSC Lions.
** Är det lika roligt att resa med laget nu som förr? Blir det kanske svårare och svårare att lämna familjen?
– Klart man saknar familjen, man missar en del, så är det, med det är det här de är vana vid, det är det här jag är van vid.
Joel Lundqvist seniordebuterade 2000/2001, gjorde nio matcher med Frölunda i SHL, 17 med Mölndal i allsvenskan.
Han är nu inne på sin 22:a (!) säsong – men det finns de i hockeyvärlden som är värre.
** Såg du att Joe Thornton, 42, kör ännu en säsong i NHL?
– Ska han?
** Japp. Nu i Florida Panthers.
– Imponerande, herregud.
** Inspirerar det? 39 bast känns inte så mycket då, eller hur?
– Klart att … man tränar bättre och smartare i dag, vet mer hur kroppen fungerar. Man såg upp till Niklas (Andersson), han körde till han var 40, får väl se om man behöver pusha den gränsen ytterligare. Det är en hög ålder, självklart – men det går. Det gäller att vara noggrann, gäller att lägga ner det som krävs.
Niklas Andersson, en av de bästa och mest värdefulla som någonsin burit en Frölundatröja, hann aldrig fylla 40 som SHL-spelare – men det var bara för att han fyller år först 20:e maj (Lundqvists födelsedag är andre mars).
Spelsnillet från Kungälv gjorde 44 (!) poäng på 53 matcher sin sista säsong. Det kommer kanske inte Joel Lundqvist upp i vinter, inte ens med Ryan Lasch som PP-servitör, de är ju lite olika som spelare han och Niklas, men här finns också gott om likheter.
Inställningen. Mentaliteten. Vinnarviljan. Förståelsen för, och förmågan att, lägga ner precis så mycket blod, svett och tårar som krävs.
** Är Niklas en förebild för dig, Joel?
– Det tycker jag. Han var proffsig i sättet han tränade, spelade och förberedde sig. Därför höll han ju hela vägen också.
Joel Lundqvist har under de senaste åren förändrat träningen, skridskoåkningen och -slipningen, allt för att förlänga karriären – och han tycks ha lyckats.
Här och nu finns knappt en krämpa.
– Det känns jättebra. Man blir extra taggad när kroppen känns bra, när man känner att det börjar närma sig.
Förra vintern går sannolikt in i toppen på Lundqvists ”Säsonger jag vill glömma”-lista.
Slutspelskrasch mot Rögle, bruten käke, dubbla femmatchers-avstängningar förra säsongen, först handen i ryggen på linjemannen i Jönköping, sedan den feltajmade tacklingen på Luleås Carl Mattsson.
– Jag vill fortsätta vara fysisk, men värderingen är viktigare i dag än för fem, tio år sedan. Det är väl den analysen man landat i, sa Frölundakaptenen i den här intervjun i våras.
Det fysiska spelet, tajmingen, allt det där följs med spänning den här säsongen. Men i övrigt, vad vill Joel Lundqvist bidra med, vad ska han göra i Frölundas dress för att känna sig nöjd?
– Jag vill vara stark i ytorna framför båda målen, tekningar, avslutslägen, skapa mycket oreda i offensiv zon. Sedan självklart power play, vara nyttig där, ett hot.
** Inte tråkigt för dig att en viss 81:a är tillbaka, va?
– Vi har några år på nacken ihop, tänker på liknande sätt, man lär sig hur han rör sig. Jag gillar honom både som spelare och person, jättekul att han är tillbaka.
Ryan Lasch, alltså. ”Han.” Om någon undrade.
Vi snackar Frölundas modifierade spelsätt ett tag, det ska förstås inte övervärderas eller överdrivas, men Lundqvist säger ungefär samma sak som andra spelare sagt:
– Mer smartness. Förut har vi ”gått” i alla lägen, nu har vi skruvat lite. Hockeyn utvecklas, vi också. Vi körde vårt spel hela vägen in i kaklet (förra säsongen), kände att vi behövde justera.
** Kanske bra för en äldre spelare?
– Bra för alla som åker skridskor, oavsett ålder …
Touché. Sorry, Joel, sluttjatat om ålder nu.
Intressant, dock, att avsluta med det här:
** Två sjundeplatser, klubben vill studsa tillbaka nu, har värvat för det. Vad är rimligt att fansen förväntar sig av er, tycker du?
– Som du sa, två sjundeplatser, vi kan inte tro att vi bara ska studsa in som ett topplag. Sedan har vi bra nyförvärv, vi har jobbat hårt för att utvärdera vårt sätt att spela och allting. Vi vill vara topp 4 i serien, inget att snacka om, vi vill vara där uppe och ”kriga”, men sedan … vi måste vara ödmjuka också, vi har mycket att bevisa också om vi ska vara där uppe.
***
Så här spelar Frölunda på bortaplan i CHL den här veckan, så här sänds matcherna:
## Torsdag, 17.00: Mlada Boleslav (SVT).
## Lördag, 20.05: ZSC Lions (Viaplay, V Sport Hockey).
Båda matcherna sänds i så kallad linjär TV, bra att veta för er som heller ser hockey på det viset.
***
I går kunde ni läsa vad Michael Spacek hade att säga om att CHL-spela hemma i Tjeckien, han gav er också lite information om Frölundas motståndare Mlada Boleslav.
Liknande coronarestriktioner i pilsnerns hemland som jag förstår det, däremot släpps det på rätt bra med publik i Schweiz.
***
På tal om åldermän, minns ni gamle Frölundabacken Fredrik Eriksson, 38? Så sent som förra säsongen lirade han i DEL med Straubing, nu ska han spela en del matcher med Borås HC i division II. Värmlänningen bor i Boråstrakten, har inte skrivit på något kontrakt men kommer att träna och spela med Borås HC i väntan på annat.
Även den killen har en aldrig sinande lust till sporten hockey, det är tydligt.
***
Gott mos. Bara att kräva ga på!
Kriga på.
Mycket bra intressant läsning om våran Kapten.
Samt stort mefhåll om Nr24.
Niklas var magisk på isen.
24-30-71, vilken fantastisk kombination.
Håller med om Niklas. Enligt mig är han den störste vi haft. Eller på topp tre iallafall…
Bästa kedjan man haft. En av SHL:s bästa genom alla tider.
Inget slår väl Tommy Persson, Ove Karlsson och Magnus Olsson? ;o)
Haha, nödlösningen Magnus Olsson funkade ju riktigt bra i den kedjan. 😀
Frågan hänger fortfarande i luften varför lyckades inte rutinerade spelare som Joel, Hjalle, Lasu, Sundström, Purre etc att tillsammans Rönnberg, Burström och Näslund att skruva på spelsystemet när det inte fungerade man var sönderlästa etc… Här finns väl utrymme för grävande journalistik.
Tror inte det är svårare än det jag tidigare varit inne på, Rönnberg ville inte ändra så ”dramatiskt” under säsongen, menade att det möjligen kunde ha gett några förluster färre, någon eller några placeringar högre – men det hade inte gett laget en guldchans.
Det var hög svårighetsgrad på Frölundas spel, när det satt, när chanser utnyttjades, då fanns det guldkapacitet, men när alla (nästan) chanser missades, när självförtroendet rann ur, när spelarna började tveka, då sprack bubblan. Jag har full förståelse för frågeställningen, varför man inte korrigerade redan under säsong, men länge, länge, länge – uppfattar jag – trodde Rönnberg att hans lag skulle kunna vända på steken, få utdelning på sitt sätt att spela.
Hur flux var det för sent.