► Frölundas jobb med att analysera säsongen är säkert redan igång.
► I alla fall i de ansvarigas huvuden.
► Så här kan jag tänka mig att tankarna går. Åtminstone finns dessa frågor i mitt lilla påskägg till er.

NÄR JAG TALADE med Frölundas sportchef Fredrik Sjöström direkt efter förlusten mot Malmö i torsdags pratade han om en ”noggrann analys” och sa: ”Vi kommer vara otroligt självkritiska.”

I GP, såg jag, använde Sjöström ordet ”hänsynslösa.”

Ingen tvekan om att alla stenar kommer vändas på.

Bra. Man behöver inte vara ute efter att korsfästa någon för att inse att när saker går fel är det viktigt att ta reda på vad som gick fel, utkräva ansvar, lära av misstagen – för att i alla fall inte göra om samma.

Å ena sidan bör man vara kylig och inse att ingen lyckas jämt, att alla inte kan vinna.

Å andra sidan bör man hata att förlora, drivas av en vilja att alltid bli bättre.

Kanske funderar man i Frölunda på liknande sätt som jag? Här en del punkter ur min skalle.

## Mentala kollapsen
Hur kom det sig att laget inte alls verkade i balans i kvartsfinalspelet? Alla urbota korkade utvisningar var ju ett talande exempel på en grupp som inte var i harmoni. Frölunda kom till Malmö för match 4 med ett jättebra läge, 2–1-ledning, kommando, minne från vändningen i match 2, men kastade bort allt med en usel, utvisningsfylld start.
Historien upprepade sig i match 6, här borde förståndet för att stå emot tidigt, sätta en bra matchbild och med lugn och metodik bryta ner Malmö, ha funnits, istället ånyo flera korkade utvisningar, och i princip var det god natt tidigt.
## Det fanns ingen ledare som förmådde samla gruppen, vare sig i båset eller på isen.
## Detta är lätt den viktigaste punkten i Frölundas analysarbete.

Plan B
När Malmö i match 1 skrämde skiten ur motståndarna med sina vassa, snabba spelvändningar tappade Frölunda modet att sätta hög press, man lyckades få ner Malmös chanser, men det gjorde det samtidigt svårare att stressa Malmö till misstag, istället mötte spelarna nästan alltid ett samlat försvar.
Kunde laget förberetts bättre? Var det det tränarstaben som inte hade idéer? Var det spelarna som inte förstod?  Eller … var det bara Malmö som var så förbaskat bra?
Går det att till nästa säsong att ha fler vapen, fler sätt att spela offensiv hockey?

## Osäkerheten
Varför tog det så lång tid att få ihop gruppen? Varför pratade Roger Rönnberg och spelarna i säkert tre fjärdedelar av säsongen om att ”läxor att lära”? Vad var det som gjorde att spelarna inte riktigt förmådde skapa en grundtrygghet, något som kanske hade betytt för förmågan att hantera motgångar i slutspelet?
Var det fel av Roger Rönnberg och tränarstaben att lägga fokus på anfallsspelet, börja med det på försäsongen istället för, som väl är vanligast, försvarsspelet? Minns att Rönnberg & Co en bit in på hösten fick dra i handbromsen, snacka försvar, förenkla uppträdandet i egen zon, få till en tydlighet i hur man skulle agera i den egna tredjedelen.
## ”Blev” det bara fel, eller ”var” det fel?
## Viktig skillnad vad gäller hur Frölunda ska agera i framtiden.
Om en stor del av truppen är intakt inför nästa säsong, kanske fungerar anfallsspel först-tänket bättre då?

## Utvecklingstänket, satsningen
Frölunda har väldigt mycket velat utnyttja Roger Rönnbergs kontakter och goda renommé sedan juniorlandslagstiden, velat knyta till sig talanger, gjort ett gott jobb, fått bra utväxling, men har det kanske blivit en övertro på detta? Lyckas man väl med utvecklandet, utbildandet, försvinner ju spelarna snabbt?
Går det att hitta att mellanväg, ta hand om egen talang, som nu med Filip Westerlund, Jesper Emanuelsson och Oliwer Fjellström, men också vara lite mer aktivt vad gäller värvandet av etablerade spelare, på så vis bygga ett något mer vuxet lag, skapa en mer stabil grund för lagets unga
Växjö Lakers har lyft fram unga killar som Linus Högberg, Joel Persson (från division I), Nils Carnbäck, Jonas Röndbjerg, Dominik Bokk – men också haft gott om rutinerad kraft runt om.
## Är det så här Frölunda bör tänka?
## Är det tvärtom viktigt att gå sin egen väg? 
Spännande frågeställning.

Spelsättet
Är det dags att modifiera det? Titta lite mer på vilka spelare man har? Frölunda hakade ju på Skellefteås driva spel-tänk när Rönnberg & Robert Ohlsson anställdes, men alla backar är inte Lukas Bengtsson och Oscar Fantenberg, Ohlsson har modifierat sitt tänk i Djurgården, Rönnberg tvingades göra det i Frölunda den gångna vintern, så kanske är frågan redan adresserad fullt ut.
Är den hockey Frölunda vill spela ibland för svår? Behöver man bara vara tydligare i instruktionerna? Är den delvis rakare hockeyn vi stundtals såg prov på bevis på att ett bredare tankesätt redan är implementerat?
## ”Bäst i ytan framför mål”, sa Roger Rönnberg om Frölunda nyligen.
## ”Sämst på att göra mål i den”, berättade en hockeyanalytiker för mig. 
Hur tar man hand om detta? Hur kombinerar man det speluppbyggande, det speldrivande, med en bättre effektivitet, en större hunger (?) att göra mål i varje situation? Hur får man spelarna att inte lika ofta leta passningsalternativ för öppnare lägen?

## Målvaktsfrågan
Är det rätt att fortsätta med ”utveckla två”-filosofin? Fungerar den? Är det läge att tänka om, fullt ut gå med en av Johan Mattsson och Johan Gustafsson? Kanske värva en stjärnmålvakt? Kanske tro fullt ut på att Kristoffer Martin kan bygga vidare på Mattsson-bygget och få Gustafsson att studsa tillbaka efter en medioker säsong sett till statistiken?
Frågorna bör ställas. Våga ställas. Egna tankar mår alltid bra av att utmanas.

## Rensa i truppen?
Även om kyliga skallar alltid fattar bäst beslut så … om nu Fredrik Sjöström & Co verkligen ska vara ”hänsynslösa” är det läge att även här våga utmana egna tankar, egna beslut om spelare man trott på?
Dumpa några med kontrakt? Bita i det sura äpplet, inse att det blev fel? Kommer Kristoffer Gunnarsson någonsin få växa ut till en SHL-back? Kommer han få spela nog för det i Frölunda? Topp 4-back i allsvenskan och kanske komma tillbaka om några år?

Är Adam Almquist bra nog för att vara något av ledande offensiv back? Är det bättre att fixa löneutrymme åt en riktig spetsback, ge Filip Westerlund och Jakob Stenqvist mycket ”offensiv istid”? Eller är Adam snäppet starkare säsong två som frölundait?
Får Ponthus Westerholm ut mer av sitt snurrande med brorsan Pathrik hel … hela tiden? Är det inte just snurrhockeyn som Frölunda behöver komma bort ifrån? Eller – kan tvillingarna bli lite rakare och istället leda Frölunda?
Igen: frågorna måste våga ställas.

Det var en del tankar från mig, ni har ju hela påsken på er att fundera, i dag, i morgon eller en annan dag.

Glad Påsk, hur ni än må fira den.

Själv tänker jag vara i vår vackra huvudstad några dagar.