► Drygt en fjärdedel in på SHL, här är mina tankar om lagen just nu.
► Läs och tyck.

Att Frölunda toppar SHL-tabellen så här i november, supportrar ska förstås ta det med en nypa salt. Men – det är också så att en bra start kan visa sig värdefull.
Häng med så kollar vi på de 14 lagen, vilka som kan vara på väg åt vilket håll – och varför. 

DET ÄR CHL-slutspelsstart på tisdagskvällen – Färjestad, Växjö och Skellefteå lirar. För övriga lag rullar det igång först på torsdag, då är det full SHL-omgång, då är det omstart efter landslagsuppehållet, då är det äntligen dags för hockey som gäller något igen.

En del supportrar har mått väldigt bra i höst, andra … tja, de har haft en betydligare jobbigare tillvaro. Hur lugna kan de förstnämnda känna sig? Hur oroliga ska de sistnämnda vara? Hm. Svårt. Men låt oss titta på det.

Å ena sidan är det så här:

Bara 16 omgångar spelade, lite drygt en fjärdedel, mycket kan alltså hända; väldigt mycket. I positiv såväl som i negativ form. Fyra novembersegrar i rad kan ge en fin poäng- och självförtroendeeffekt, fyra förluster och oron kan infinna sig. Alltså – akta er för de stora slutsatserna. Notera tabellen. Notera. Mer så än studera. 

––––––––––
Läget med Gustav Rydahl – LÄS MER HÄR.
––––––––––

Å andra sidan är det så här:

Den där tryggheten du bygger i början på en säsong, den där känslan av att du gör något rätt, den är viktig, den sitter gärna i. Här gäller förstås även motsatsen, är det mycket som går fel, hamnar du för långt efter – det kan visa sig jobbigt.

Okej, ska vi kika lite på lagen? Klart vi ska. Läs och se vad ni tycker.

1. Frölunda

Mest imponerande? Hur snabbt det här laget kommit samman, blivit en grupp där alla individer drar åt samma håll. Örebrodebaclet räckte som väckarklocka, tydligen. Frölunda leder alltså just nu SHL, man gör det på:

## Enormt stark defensiv där man hela tiden spelar upp målvakterna, låter dem visa hur bra de är, skyddar ytan framför mål.

## En offervilja utöver det vanliga, täckta skott, spelare som ”gör jobbet.”

## Tålamod att fixa tryck emot, ingen panik, sedan ett anfallsspel med god kvalité när tillfälle ges.

Frölunda har en vass offensiv, tvivelsutan, inte bara via en kedja utan alla hotar – på olika sätt. Dock behöver Roger Rönnberg och tränarteamet vässa det offensiva spelet över tid, få till ett bättre passningsspel, fler långa anfall, mer puckinnehav. Ett lag som aspirerar på SM-guld behöver i längden mer av ett eget spel. Plus ett PP som vaknar till liv.

2. Brynäs

Säsongens stora positiva överraskning, givetvis. Det här såg jag inte framför mig, framför allt inte att spelare som Johan Larsson och Anton Rödin (som var med om att spela ur Brynäs) skulle studsa tillbaka så starkt.

Jag såg Brynäs i Scandinavium just före uppehållet och kände mig rätt säker efteråt – det här laget är på riktigt. Man har fått bra träff på nyförvärven, Jakob Silfverberg är en sjujäkla injektion, laget har ett spel som verkligen håller, nu adderas även (tidigare skadade) Christian Djoos till pusslet.

Exakt hur bra ”på riktigt” är återstår att se. Topp 6? Verkligen möjligt. Inte alls givet – men fullt möjligt. Jag ser inte att Brynäs på något vis ska klappa ihop. Om det sedan är plats 3 eller plats 8 efter 52 omgångar, det vet jag inte, det säger också en del om hur jämn SHL är. 

3. Örebro

Säsongens andra stora överraskning i positiv bemärkelse. Bottenlag? Bah! Med Niklas Eriksson i båset har vi istället sett detta:

## Superbt försvarsspel; 29 insläppta är bäst i ligan.

## Utsökt målvaktsspel – både från Jonas Arntzen (tio matcher) och veteranen Jhonas Enroth (sex).

## Hög kvalitet i power play, spetsiga forwards i Patrik Karlkvist, Robert Leino och Patrik Puistola, en vass quarterback i David Quenneville. 

Frågan man (jag är nog inte ensam) ställer sig är – håller detta? Behövs inte lite mer offensiv? Kan skadedrabbade Kalle Kossila (tre matcher, noll poäng) växla upp och bidra?

Nå, Örebro har skaffat sig en stabil grund att stå på. Det kan räcka långt. Säkert till slutspel.

4. Luleå

Sakta men säkert har Luleå börjat få ordning på ett lag med många skickliga offensiva pjäser; väntat att det skulle ta tid, utvecklingen positiv och skapar förstås framtidstro hos många supportrar. Sju poäng på de tre senaste matcherna, 18 på de nio senaste.

Det här laget borde kunna växa ytterligare längs vägen, inte minst någon gång efter jul/nyår då viktige backen Oskari Laaksonen ska vara tillbaka. Funderingar, dock: 

Är målvakten Joel Lassinantti vad han var? Kan Matteus Ward utmana bra nog? Matchar backsidan toppkonkurrenternas?

5. Färjestad

Här är det ju enkelt att se problemet, eller snarare problemen:

## Målvaktsspelet.

## Försvarsspelet.

Unge Damian Clara har inte alls fixat uppgiften under den tid som Max Lagacé varit skadad, inte fasen har det heller hjälpt att Färjestad av hävd tycker anfallsspel är mycket roligare än försvarsspel. Släng in att viktige kaptenen Linus Johansson bara kunnat göra sex matcher på grund av skada och ni har koll på Färjestads höst.

Kan Färjestad tajta till sitt försvarsspel, spela upp sina målvakter, kan dessa växa, kan offensiven ändå tala – då blir Färjestad att räkna med i toppen. Om inte? Tja, då blir det jobbigt, hur mycket offensiv spets det än må finnas i spelare som Oskar Steen och David Tomasek.

CHL-spelet har slitit. Ej att förglömma. Kan också bygga något bra på sikt. Effekten kan komma att synas senare.

6. Växjö

Som vanligt tuffar det här laget på, flyger lite under radarn, sticker inte ut på något vis men tar sina poäng och ligger sexa.. Trots en del offensiva bekymmer. Trots minusmålskillnad. Växjö Lakers har, föga förvånande:

## Stabilitet.

## Bra defensiv.

## Tålamod.

## Ordning och reda.

Och – självklart är Lakers vidare till CHL-slutspel.

Med all respekt för detta topplagsbeteende, för Jörgen Jönssons skicklighet som tränare, jag tror sportchefen Henrik Evertsson kommer behöva spetsa offensiven för att det ska räcka någon vart. 

CHL-spelet har slitit. Ej att förglömma. Kan också bygga något bra på sikt. Effekten kan komma att synas senare.

7. Skellefteå

Ni kan turbulensen på tränarsidan, ni vet formen – fyra förluster i rad, bara sju poäng på de nio senaste matcherna. Lustigt nog gick det betydligt bättre i början när laget var skadedrabbat. Men, ni vet också detta:

Skellefteå har spelarmaterialet för att tillhöra den absoluta toppen av SHL – tvivelsutan. Även om det saknas en bra back med Måns Forsfjäll borta, även om snålheten kan ha bedragit visheten när Petter Granberg inte blev kvar (Växjö).

Nu blir det jättespännande att se om Pierre Johnsson och Andreas Falk, med hjälp av Pontus Petterström, kan skapa en mer välmående grupp, en som kan ta bättre betalt för den stundtals fina hockeyn. Nog borde det väl gå? Då finns alla möjligheter att slåss om SM-guld igen i vår. Men – inget löser sig med automatik bara för att det borde göra det. Jag vidhåller, jättespännande att följa att Skellefteå.

Veteranen David Rautio nu viktig backup till Linus Söderström under Gustav Lindvalls frånvaro.

CHL-spelet har slitit. Ej att förglömma. Kan också bygga något bra på sikt. Effekten kan komma att synas senare.

8. Timrå

Efter tre förluster i rad red Timrå på sitt PP, förnämligt målvaktsspel och en jäkla kampinsats borta mot Örebro (3–2) just före vilan. Värdefullt. Och – här har ni två anledningar till att supportrarna vädrar morgonluft:

## Oliver Kapanen.

## Kristian Näkyvä.

Kapanen kom något oväntat hem från Montreal där han gjort tolv NHL-matcher, bör över tid vara en toppcenter i SHL. Den skadedrabbade backsidan skrek efter förstärkning – så värst mycket bättre än Näkyvä blir det inte på SHL-nivå.

Olli Jokinens lag är spännande, här finns spets, intressant att se hur jämnt man kan prestera på hög nivå.

9. Rögle

Dennis Everberg kom tillbaka 17/10, med honom i laget har Rögle sex segrar och bara en förlust. Säger en del om anfallarens värde för klubben. Om sedan även Leon Bristedt (1+4 på sina fyra matcher) kan bli redo för spel någon gång, så … 

Känslan är att Rögle håller på att hitta något. Exakt vad, hur bra det blir, det återstår att se. Men lyftet kommer kanske betydligt tidigare den här säsongen. Carter Ashton, förre leksingen, in i truppen, Daniel Zaar är ju borta säsongen ut. 

Intressant: Arvid Holm har så här långt överträffat Christoffer Rifalk mellan stolparna.

10. Leksand

När det började trassligt och förstekeepern Mantas Armalis gick sönder var jag nog inte ensam om att undra: ”Hur fasen ska det här gå?” Facit: bättre än förväntat. JVM-keepern Marcus Gidlöf och rookien Jakob Hellsten har givit laget chansen att vinna i princip varje match, Leksand har tagit 18 poäng på de nio senaste matcherna och tycks på väg att hitta rätt.

Det här är ju ett av många lag med kapacitet nog för att bråka om topp 6. Bara tre poäng dit.  

11. Linköping

En besvikelse sett till spelarmaterialet. Går inte att komma ifrån. Några gånger när jag sett LHC så har jag undrat över attityd, inställning. Hur mår gruppen? Spelare/ledare trodde säkert på mer, kanske har tvivel byggts upp och insatserna blivit därefter? 

Samtidigt – det är tidigt på säsongen, gott om tid finns för att få motorn att spinna, här finns absolut inneboende kapacitet för att växa, visa att det som ser fint ut på papper kan vara rätt bra även på is.

Tränaren Klas Östman har redan spelat ut ”peta en stjärna för att markera”-kortet, gjorde det med Robin Kovacs. Viktigt att det fick/får effekt. Kortet är bara giltigt en gång.

12. Malmö

Å ena sidan trodde jag lite mer om Malmö, å andra sidan är man bara fem poäng från topp 6. Det är ett spelmässigt skickligare Malmö i vinter, bredare som grupp betraktat, men man skulle behöva:

## Få tillbaka skicklige backen Teemu Kivihalme,.

## Få bättre utväxling på tilltänkta spetsforwards som Henrik Haapala (0+8) och Joona Ikonen (1+2). Carl Perssons 1+0, med den inneboende kapacitet som finns – det är ju åt helsike för svagt.

Backarna Robin Salo (3+7) och Lassi Thomson (5+4) toppar lagets interna poängliga. Bra av dem. Mindre bra för Malmö.

13. HV71

Det började illa med skador, det har fortsatt som en för supportrarna otäck påminnelse om tidigare säsonger:

## Ett lag som hittar sätt att förlora.

## Värvningar som ska lösa problemet.

Tufft besked med GM Chris Abbott på väg bort (Carolina Hurricanes), dock kanske det finns bättre tränartålamod nu så att Anton Blomqvist får jobba vidare med fullt förtroende. HV på papperet är ju inte så pjåkigt, återvändande backen Joey LaLeggia känns (i alla fall offensivt) spännande, här finns ändå möjligheter att växa. Problemet: finns det verkligen lag ovan som är räddningsplankor? 

14. Modo

Jag älskar att klubben förlängde med tränaren Mattias Karlin. Den långsiktigheten bör vara vägen framåt, ge stadga och trygghet inför troligt kvalspel. Nye anfallaren Tyler Benson har rätt bra AHL-meriter, kan eventuellt vara en nyttig injektion.

Men 1: Oj, redan tio poäng upp till säker mark. Trepoängssystem eller ej – det är mycket!

Men 2: Oj, så mycket som inte fungerar. En defensiv som läcker, individer som underpresterar offensivt (Jesper Olofsson, Mikkel Aagaard och Lukas Jasek har ynka tre poäng vardera).

För Modo gäller: strunta i tabellen, fokus på förbättrat spel, hamnar man  i negativt kval ska man vara bra nog för att vinna en bäst av sju-serie. Det vet ni, det är fullt möjligt. Oskarshamn nära i våras.