► VM är över. Här får ni ett långt epos i fem punkter.
► Jag låter den här texten vara öppen, tror det är bra om många läser.
Vi gillar när spelare ”visar känslor” på isen, bråkar lite men sedan tar i hand efteråt.
Varför i herrans namn kan inte folk få bli lite arga utanför rinken också? Ibland är vi så förbaskat ängsliga i det här landet.
Nå – jag valde ut fem VM-ämnen och tyckte till. Ni får gärna ha åsikter.
DET HÄR BLEV lite långt, men den som vill kan ju ta en punkt, ett ämne, om dagen. Kanske inte blir så många fler texter i veckan, vem vet. Tisdag, då kommer I alla fall Morning Mailbag. Jag tog mig friheten att skjuta på frågelådan en dag.
Okej, då åker vi.
1. Ingen får bli arg.
1. Herregud, vad vi är konflikträdda i Sverige. Konsenskulturen ligger som en våt filt över samhället. På söndagen ställdes, såg jag, förbundsordföranden Anders Larsson mot väggen, krävdes på svar och åsikter om Sam Hallams ordval i den där TV-intervjun med Erik ”Dog With a Bone” Granqvist, Peter Forsberg och Niklas Jihde.
Varför då?
Varför var det nödvändigt?
Visst, Jihde kallades feg, Granqvist kunde hålla till på ett anonymt forum, det kanske lät hårt i en del öron, men jag kan till viss del förstå Hallam som var en mot tre efter en brutalt tung förlust.
Tre Kronors förbundskapten, Sam Hallam, gästade studion efter förlusten mot USA och uttåget i hockey-VM på hemmaplan 🇸🇪🇺🇸 pic.twitter.com/VYvHRS9c3A
— Viaplay Hockey (@ViaplayHockeySE) May 24, 2025
Jag kan förstå de skarpa frågorna också – och känslorna de skapade. Men att den utfrågade ger svar på tal, inte bara tar emot, comes with the territory, känner jag.
Jag begriper verkligen inte allt väsen detta skapade. Kom igen – det är väl inte så förbaskat farligt om folk blir lite arga på varandra? Inget händer, ingen måste bli kränkt, man går bara vidare med sina liv, tar tag i viktigare frågor.
Så var det här också, på söndagen var Hallam tillbaka i Viaplays studio. Allt gick bra. Ingen hade drabbats av svår sjukdom, nageltrång eller magknip efter att några individer tyckt olika dagen före och bitit ifrån.
”Jag bryr mig inte”, sa Hallam på söndagen tillfrågad om lördagens uppmärksammade TV-klipp. Inte hade han tittat på det heller. Nej, varför i herrans han skulle han göra vare sig det ena eller andra? Vi måste acceptera att folk blir arga på varandra även utanför rinken. Jag upprepar – det är inte farligt. De höjda rösterna, den eventuella upprördheten, ilskan, spydigheten – det betyder att man bryr sig, att man vill något.
Vill vi ha motsatsen?
Vill vi han utsmetat och känslolöst?
Låt oss bekämpa konsensuskulturen med allt vi har.
2. Medias nationalism.
Okej, jag är ju speciell, jag fattar att svensk media hejar på Sverige i diverse sporter, ska inte sitta här och säga det är fel även om jag tycker det tar bort lite av den professionella inställningen till jobbet.
Nationalistisk media betyder att förväntningarna på Sveriges landslag skruvas upp ett snäpp eller två, när det sedan inte går vägen, då är medias representanter så besvikna att allt är fiasko och eländes elände. Den man älskar agar man, ni vet,
Jag är synnerligen oförtjust i detta som hindrar en sund, mer balanserad, diskussion.
Jag tycker, trots att jag verkligen är skarpt förtjust i honom, som TV-personlighet såväl som människa, att Erik Granqvist fastnade i den här fällan efter Sveriges förlust mot USA. Den färgstarke experten hejade så väldigt mycket på Sverige, han var så enormt besviken på prestationen, att han blev överkritisk. Att Sverige, som gått en tuff kvartsfinal mot Tjeckien, inte körde ett riktigt träningspass inför USA-semin, vad spelade det för roll? Det finns väl gott om tillfällen då ett antal spelare inte går på is utan behöver ladda på annat vis i samband med tufft matchschema? Det här var verkligen ett sådant, tyckte jag.
I en TV-krönika i Expressen fick sedan Peter Forsberg svidande kritik för att han hade fräckheten att inte hålla med Erik Granqvist. Dumma, dumma Peter. Borde inte denne skämmas? undrade skribenten vars åsikt i frågan inte var svår att lista ut.
Sannolikt bland det fånigaste jag läst på länge. Men vi landar där igen, i den svenska konsensuskulturen. Vi måste vara överens hela jäkla tiden.
Peter Forsberg ska inte skämmas.
Inte Sam Hallam heller, för den delen.
Eller Erik Granqvist.
Eller Niklas Jihde.
Det var TV, det var känslor, det var inte det minsta farligt. En hockeymatch spelades, ett lag förlorade, några män gnabbades efteråt. Okej. Solen gick upp i morse också.
3. Laget var inte bra nog.
Någon som tyckte Sverige växte enormt med William Nylander, med William Karlsson? Blev laget bättre? Det är så lätt att skrika efter stora namn, tro att allt blir bättre ju fler stjärnor, ju fler profiler, som ansluter. Ni som följer den här sajten vet att jag var inne på det här spårettidigare i veckan, varnade för att glömma bort att det är välfungerande kollektiv som vinner matcher, vinner turneringar.
Var det just därför (Nylander & Karlsson in sent) som Tre Kronor underpresterade så grovt mot USA? Det vill jag inte slå fast, men säg så här – jag tror inte Sverige varit sämre utan de båda stockholmarna.
Den som tar detta som kritik mot spelarna som individer är toksnett ute; jag som följer NHL ser dem, tjusas, vet precis hur bra de är.
Men nu handlade det alltså inte om det.
Det handlade om hur hockeylag bäst byggs.
4. Så mycket större än en semifinalförlust.
Så varför kraschade Tre Kronor mot USA, då? Ja, det finns säkert ett antal faktorer, en försökte jag lyfta på Twitter redan före nedsläpp.
USA var bra.
USA hade många klasspelare.
USA hade ett lag med fart och skicklighet och man förmådde spela just som ett lag, som en enhet.
Det är alltså inte på något vis en ”ojojojskräll” att USA slår Sverige i en enstaka match så här. Men, som jag var inne på i matchkrönikan: sättet som Sverige åkte dit – underkänt så det skrek om det.
Sam Hallams fel? Inte alls bara, att diskutera Hallams avgång enbart för att Sverige åkte ut i VM-semifinal tycker jag blir fånigt. Däremot, jag vidhåller verkligen att Hallam borde ha sett vartåt det barkade redan efter 20 inledande usla minuter, plockat Jacob Markström, åtminstone agerat efter 0–3. Att så inte skedde – det var synnerligen svagt.
Förberedde Hallam laget dåligt? Det vet vi förstås inget om, men jag är alltid av åsikten att spelare, vuxna män, har det största ansvaret vad gäller att vara förberedda, göra det man kommit överens om, spela disciplinerat med mera. Laget Sverige var inte nära tillräckligt god klass. Individerna var det inte heller. Vad det beror kan ha många orsaker, att det inte görs officiella tabeller för barn upp till 13 är dock inte en av dem (jo, jag har faktiskt läst sådana patetiska kommentarer).
Inte heller tycker jag man kan döma ut Sverige som hockeynation efter en förlust mot ett bra USA. Sådant baseras på mycket mer, hur många skickliga spelare som Sverige fostrar, hur dessa presterar i SHL, i NHL, hur långt de når i sina karriärer med mera.
Hur Sverige ligger till här, hur talangutvecklingen är, om vi stirrar oss blinda på hur många unga grabbar som NHL-draftas, om vi får fram tillräckligt många som når den allra högsta hyllan, om vi gör rätt eller fel vad gäller sätt att spela, om vi borde krympa rinkarna för att få till ett aggressivare, intensivare sätt att spela hockey, hur vi ska få med domarna på tåget så att det fysiska spelet inte dör ut – allt sådant kan och bör diskuteras på ett öppet sätt där inga frågor väjs för.
Men – det ska inte göras för att det blev förlust i en enskild match en lördag i maj. Det ska göras för att man höjer blicken, ser den större bilden.
5. Förbundskapten – onödigt.
Låt mig sluta med frågan om förbundskapten. Inte just Sam Hallam utan förbundskaptensfrågan som sådan. I samband med 4 Nations Face-Off krönikerade jag om det här med att sätta en SHL-coach som boss för ett svenskt lag i en turnering med bara NHL-spelare.
Jag tycker det är alldeles fel tänkt.
Jag tycker det är dålig respekt för uppgiften.
Redan 2018, i en krönika för Hockeynews.se, uttryckte jag åsikten att det var dags att skrota rollen som heltidsanställd förbundskapten, bättre att plocka in en coachstab till VM och andra turneringar, precis som USA och Kanada gör. Coacher som kan spelarna, som framför allt är vana vid matchcoachning, som står i båset vecka in och vecka ut.
Min uppfattning är den samma i dag. Och i morgon.
Jag tycker verkligen inte att Sam Hallam ska leda Tre Kronor i OS nästa säsong – men det har alltså inget med lördagens semifinalförlust mot USA att göra.
Låt oss se den större bilden.
Låt oss ha fler tankar i huvudet samtidigt.
***
USA ÄR VÄRLDSMÄSTARE! 🏆
Tage Thompson avgör i förlängningen mot Schweiz 🇺🇸🇨🇭 pic.twitter.com/Fb2br67B9c
— Viaplay Hockey (@ViaplayHockeySE) May 25, 2025
Vi säger grattis till USA som vann VM-finalen mot Schweiz med 1–0, jag såg att Tage Thompson avgjorde i förlängningen. Var det en bra match? Själv följde jag match 3 mellan Edmonton och Dallas; i min värld mer spännande och intressant.
Tack för att ni orkade läsa så här långt.
Måste tillstå att jag är gruvligt besviken på laget efter torsken i semifinalen. Att förlora är en sak, men en sådan kollektiv kollaps var det länge sen jag såg. Noterade att all form av explosivitet i åkningen var borta, tidsnöd och på efterkälken hela tiden. Därav ett bedrövligt passningsspel. Ihåligt målvaktsspel. Att 22 spelare samtidigt är så långt från normal prestation måste enligt mig bero på att hela uppladdningen mellan kvart och semi varit helt åt skogen. Där tycker jag man skall göra en exakt analys. Vila, mat, träning, matchdagens rutiner vid tidig match, salthalter och energidrycker inklusive kaffe. Det jag har på näthinnan är hur ett HELT lag samtidigt underpresterar. Ett lag med massor av ledare som är vana att gå i bräschen. Det är en gåta.
Klokt inlägg!!
VM på hemmaplan känns alltid avslaget. Nästa år i Schweiz, det kommer bli grymt.
NHL spelare lite överskattade.
Nästa gång en stomme från SHL samt krydda med spets.
”Förbundkaptensfrågan”
Henrik: På vilket sätt går det till eller hur hittar USA och Kanada sina s.k. ”coachstaber” för de nationella tävlingssammanhangen och som väl nästan uteslutet bara tager plats när de spelar just OS och VM eller typ liknande en ”4 Nations turnering”??
Förmodar, att det har varit en stor variation på dessa tränar representanter för de båda länderna under gångna år.
Är helt med på ett nytänkande för Sveriges del också – hur än mycket det svenska ishockeylandslaget är rotat i den svenska folksjälen sedan långt tillbaka i tiden.
Har bara tittat sporadiskt på matcherna så ska kanske inte bedöma Nylander och Karlsson insats men dom gjorde ett VÄLDIGT BLEKT intryck med tanke på hur dom förväntningar som var ställda innan .
Bra text, det är inte farligt att inte vara överens, bara att gå vidare. En väldigt besviken Hallam mot en uppskruvad Granqvist blev ju lite roligt iallafall (för det va ju inte matchen). Som lag höll inte Sverige riktigt måttet, även om de hade många bra spelare. OS blir ju ändå svårare, 1-2 träningar ihop, gäller verkligen att ha rätt spelartyper för att skapa ett lag.
Sverige behöver ingen heltidsanställd förbundskapten i hockey. Vad tjänar SamHall? Säkert ett antal hundratusen kronor i månaden., Löjligt överbetald. Äckligt. Vad gör han bör det inte är VM och meningslösa turneringar, typ saft och bullematcher. SamHall har inte lyckats under dessa tre år och med 22 NHL/spelare av god kaliber fattar jag inte att man kan säga att laget inte var tillräckligt bra. Det var det visst, på pappret😁. Man vågar inte sparka landslagscoacher och senast var väl Hardy Nilsson 2004.
Tycker du förenklar det åt andra hållet. Klart usa har ett bra lag, det fattar alla, men på pappret hade Sverige, enligt många, ett bättre lag och det faktum att USA aldrig såg ens i närheten så bra ut i andra matcher än mot Sverige. Finland – USA var ett sömnpiller. USA kröp under skinnet på Sverige direkt, mängden småsmällar och tjafs efter avblåsning var nog tio gånger mer mot Sverige än mot Finland och Schweiz tillsammans, vilket var tydligt om man var på plats och kollade. Granqvist frågade om de pratat om det inför match och det hade ju Sam såklart inte heller. Och det faktum att Hallam slängde bort sista chansen i detta VM genom att vara passiv i två perioder kan anses rätt stötande då chansen till guld inte är särskilt stor varje år. Lägg där till hur dåligt svensk hockey mår i internationella sammanhang i modern tid för lite perspektiv. Allt detta låg bakom kritiken som framfördes efter matchen, det var ingen nedvärdering av USA, det handlade bara om Sveriges uddlöshet.
Tycker det är svårt och mindre bra att ta in spelare så sent (dom får vara hur bra som helst) när man har spelat ihop laget i olika formationer så bör man respektera dessa. När dessa nya personer får viktiga och nya roller i powerplay osv så blir det som det blir..
Tråkigt slut på en ganska bra turnering annars . Sverige förlorade ,mot transatlanter säger väl en del..