► Efter helgens gripande och enormt känslosamma hyllningar av Börje Salming är det i natt dags för förste göteborgare att väljas in i Hockey Hall of Fame: Daniel Alfredsson.
► Tre profiler hyllar och berättar om Alfredsson här.
Tillsammans med bland andra tvillingarna Sedin tar Daniel Alfredsson i natt plats i Hockey Hall of Fame.
– Välförtjänt. Som han varit ambassadör för Göteborg och för Frölunda. Stort, säger Joel Lundqvist.
– Han är verkligen värd detta. Fantastiskt kul, säger Loui Eriksson.
– En av de mest beundransvärda spelarna jag följt, säger hockeykännaren Szymon Szemberg.
HELGEN I TORONTO har varit en enda stor förberedelse inför nattens händelse i kända Meridian Hall. Class of 2022 ska väljas in i Hockey Hall of Fame – och för första gången är det en göteborgare som äras:
Daniel Alfredsson, 49.
Fostrad i GIK, gick den långa vägen, ingen superstjärna som ung, jobbade sig till framgången, och via 1246 NHL-matcher (1178 för Ottawa Senators) blev han en av svensk hockeys allra största.
I natt markeras det att ”Alfie” – eller ”Affe” som han kallas här hemma – även är en av NHL:s förgrundsfigurer genom alla tider. Tyngden i att ta plats i Hockey Hall of Fame är … tja, enorm.
Loui Eriksson, NHL-veteranen som just vänt hem till Frölunda, stötte på Daniel många gånger i NHL och säger:
– Fantastisk spelare. Fantastiskt skott. Grym på att läsa spelet, täcka puck, använda sin kropp så han fick fart av andra, En tävlingsmänniska, han älskade verkligen att tävla.
Joel Lundqvist, Frölundakaptenen, fyller på om Alfredssons kvalitéer:
– Målskyttet. Smart spelare, åkningen, trycket, första skären, spetskvalitéerna med sitt skott. Men även … han kändes väldigt allround. Klart han inte var superfysisk, men han var stark. Lite osvensk i sitt sätt – han tog för sig.
Alfredsson drog till NHL 1995 efter ett fint VM på våren, blev omedelbart rookie of the year efter 61 poäng på 82 matcher. Det var när han tio år senare kom hem (NHL-lockout) och var högst delaktig i Frölundas SM-guld som det stod klart för många svenskar vilken världsstjärna killen från Göteborgs IK blivit:
– Man hade ju sett honom på håll, men jag kommer ihåg när han kom in i laget 2005, den klassen han höll i sitt spel, man såg … det var ju världsnivå han kom in med, hur han satte dit puckar, avgjorde viktiga matcher, han visade sin nivå. Det blev så tydligt: ”Shit, det här är de bästa, det är så det fungerar.” Att få se det på nära håll …, minns Joel Lundqvist och får något drömskt i blicken.
Loui Eriksson med ett leende:
– Han kom och tog min plats. Han kom in efter jul, då fick jag sitta på bänken …
Eriksson, då 20, hade inte mycket att säga till om i det läget. Gick rätt bra för Lerums BK-killen ändå. 1050 NHL-matcher skojar man inte bort.
Herrar Alfredssons och Erikssons vägar skulle snart komma att korsas.
– Mitt första OS, 2010, då spelade jag med honom och (Nicklas) Bäckström, det var roligt, kommer Loui ihåg.
Joel Lundqvist, han spelade hemma-VM 2012 med Daniel Alfredsson och säger spontant om nattens ärofyllda utmärkelse:
– Stort. Välförtjänt. Som han varit ambassadör för Göteborg och för Frölunda.
Loui:
– Kul att se, han är verkligen värd detta. Fantastiskt kul.
Den känslan delas av Szymon Szemberg, göteborgaren som följt hockeyn hårt sedan han som rätt liten kom till västkusten från Polen. Szemberg jobbade länge på Göteborgs-Posten, skrev boken Från Bittans pojkar till Boorks boys om Frölunda, han är i dag VD för Alliance of European Hockey Clubs och säger om Alfredsson:
– En av de mest beundransvärda spelarna jag följt. Tänk att han inte var tillräckligt bra för TV-pucken och att han spelade inga JVM. Jag följde honom som GP-reporter när han slog igenom i början av 90-talet, både i Mölndal och i Frölunda. Minns speciellt hans första säsong i VF i elitserien 1992. Daniel kunde helt enkelt inte göra mål, hur han än försökte. På hela hösten – innan VF åkte ner till allsvenskan efter jul – gjorde han bara ett mål. Säsongen efter det släppte allt, 20 mål. Tänk att Leif Boork fick tjata in honom till Frölunda, för att styrelsen var emot.
– Alla pratar med rätta om våra Big 3, Foppa (Peter Forsberg), Sudden (Mats Sundin) och Lidas (Nicklas Lidström). Men betänk Daniels sanslösa statistik i Tre Kronor, 252 matcher, 74 mål, 122 assist för 196 poäng. Det är makalösa siffror. Speciellt 27 poäng på 26 OS-matcher! Han är också ende svenske manlige hockeyspelaren med fem OS-turneringar. Under hela NHL-karriären var han i stort sett en point per game-spelare: 1257 poäng på 1370 matcher inklusive slutspel under 18 säsonger. Och glöm inte hans slutspel i Frölunda under lockoutsäsongen, tolv mål och 18 poäng på 14 matcher. Alla hans skott satt i krysset. En av svensk hockeys riktigt stora, och den förste göteborgaren i Hockey Hall of Fame.
***
Utöver Daniel Alfredsson väljs i år även tvillingarna Henrik och Daniel Sedin in, två magiskt skickliga spelare som förresten bildade en spännande VM-kedja med Loui Eriksson några gånger. Invald blir också kanadensiske målvaktslegendaren Roberto Luongo.
På damsidan väljs finska Riikka Sallinen in, i ”Builder Cateory” äras Herb Carnegie postumt. Carnegie kallas ofta den ”bäste svarte spelare att aldrig ta plats i NHL” och som efter sin karriär skapade hockeyskolan Future Aces.
***
Viaplay, som annars sänder allt från NHL, har inte rättigheterna till Hall of Fame-eventet i natt. Ni läser mer om nattens gala här.
Den där Roberto Luongo, vilken bjässe! Alfredsson och Sedin såg ju ut som små pojkar i jämförelse.
En helt underbar karriär. Visar att man aldrig skall ge upp.
SM slutspelet 2005. Vilken gigant i spelet. Va ingen som kunde nå honom. Pucken va limmad på bladet! Förövrigt mäktigaste slutspelet någonsin. Vilka spelare dåvarande Elitserien bjussades på.
ja, det ligger fina klipp på tuben, viklen matchserie mot FBK.
Utanför isen var (är) han också en kanonkille. Det hänger ihop, men vad som är hönan resp ägget vet jag inte. Det grundläggande är sannolikt hans ”karaktär”. För att citera en kollega; ”det blir sånt av sånt”!
Skön kollega du har. 🙂
Haha, skönt citat! 🙂
Som Frölunda-fan har jag alltid muttrat lite när det har snackats om Forsberg, Sundin och Lidström, men inte nämnt Alfredsson med en stavelse! Inte för att jag vill förminska de tre, men jag tycker Alfie hade förtjänat att nämnas i de sammanhangen då jag tycker han är i samma klass som de andra!
Det var riktigt skönt när han fick visa vad han kunde på svenska isar under lockout-säsongen, och välförtjänt vinna bucklan som alla experter tyckte man kunde ha skickat upp till Ö-vik direkt för att en viss Foppa skulle komma hem! 😉