► Kristian Huselius har fått tillbaka hockeysuget. Men han blir frustrerad när han ser dagens hockey, dagens unga.
► Nu är han trött på att bara klaga. Dags att agera.

Han har så mycket att säga om hockeyn som spelas i dag, Kristian Huselius.
Veckans tweet veckan kändes som en jobbannons – och svaren han fick var många. Frågan är mest: ”Vem hugger först på Huselius?”
– Jag kan inte bara sitta här och klaga, tänkte: ”Jag får fan göra något”, förklarar ex-frölundaiten sitt beslut. 

(den här texten är öppen till 12.00, för att inte missa annat – klicka här för att prenumerera, kostar bara 2.30kr/dag)

ETT SAMTAL MED Kristian Huselius, 44, är fullt av om inte oneliners så i alla fall förbaskat intressanta uttalanden. Huselius – vars seniorkarriär lyfte i Frölunda 1999–2001 och sedan gav 662 NHL-matcher med 451 poäng – säger bland annat:

– Jag ser mycket hockey, och jag blir så jäkla frustrerad. Jag tänker ”Vad fan håller de på med?”
– De åker och dribblar i sin egen värld.
– Ingen lär ut grundspelet, matchsituationerna, förståelsen för att man spelar för laget.
– Alla är så rädda för att säga till, men man måste kunna ställa krav.

Här några saker som Huselius reagerat på, där han känner att han skulle vilja hjälpa, bidra och utbilda dagens hockeyspelare:

## Den bristande spelförståelsen, avsaknaden av instinkten att skydda sig, förstå att man som puckförare alltid kan bli tacklad.

## För mycket egofokus hos juniorer, för lite lagdito.

## Otåligheten hos unga spelare.

Den här tweeten la Huselius ut i måndags, och svaren lät inte vänta på sig.

Dags att smyga sig in i Ishockeyn igen!
Istället för att se på när unga spelare kommer upp på seniornivå utan att ha ”awareness”om sin omgivning och motståndare, med eller utan puck.
Vill jag bidra med en av mina styrkor som spelare.
Sthlm/Gbg utan kostnad!Hör av er.
/Husse

— Kristian Huselius (@KHuselius) December 5, 2022

Han berättar:

– Patrik Aronsson (gammal lagkamrat i Frölunda, numera agent) ringde, han ville snacka, jag har fått jättemånga meddelanden … kul att folk vill ha kontakt.

Huselius tvingades lägga av när kroppen sa stopp i januari 2013. Det tog nästan tio år innan han riktigt hittade hockeysuget igen:

– Det var tufft när jag la av med hockeyn,  jag slängde hockeygrejorna, så besviken var jag. Jag hade ett tvåårskontrakt klart på andra sidan (NHL), skulle bara göra några matcher här först.

** Men det funkade inte?
– Nej. Jag spelade några matcher för AIK, mest av tacksamhetsskuld, men jag vet ju hur kroppen ska kännas, och när man hellre svänger höger än vänster för att höften gör ont … nä, det gick inte. Men nu, Stellas (dottern, stor handbollstalang likt syster Nova) kille spelar, syrrans grabb lirar, han är elva, det känns som att jag fått tillbaka det, att jag saknat hela den biten.

Tweeten, berättar Huselius, kom mest spontant, men det är en seriös tanke bakom. Han vill in i hockeyn igen. På något vis.

– Jag ser mycket hockey och jag blir så jäkla frustrerad. Jag tänker ”Vad fan håller de på med?” Men jag kan inte bara sitta här och klaga, tänkte: ”Jag får fan göra något.” Jag känner att jag har erfarenhet, både av medgång och motgång.

Och åsikter. Massor. Samt modet att framföra dem. Som här, om dagens unga talanger.

– Ungdomarna i dag, de tror är redo så snabbt, vill hoppa in direkt. Det är väldigt mycket fokus på dem själva, det är Instagramklipp, flashiga mål, men de är inte färdiga att spela i ett lag, kunna detaljerna. De är bra tränade, fysiskt starka, kan åka skridskor, det är skillscoacher från tidig ålder, men det är mest fokus på en själv. Träning mot koner. Ingen lär ut grundspelet, matchsituationerna, förståelsen för att man spelar för laget, att ”gör jag min lagkamrat bättre så gör jag min kedja bättre, laget bättre.”

– Jag var individualist, tänkte också på att dribbla men lärde mig vara effektiv. Jag fick ändå knäppar på näsan – för att jag inte var tillräckligt effektiv. Sedan i Frölunda lärde jag mig att vara smartare, göra mina kamrater bättre, dribbla vid rätt tillfälle, skapa för mina lagkamrater, göra laget bättre, spela för lagets bästa.

** Är unga mer egoistiska i dag?
– Det har blivit så. Men det är inte bara deras eget fel, det är föräldrar, agenter, även sociala medier. Man är mer bortskämd i dag, mer curlad, van att få som man vill. Lärare får knappt säga till eleverna. Ungdomar är inte vana vid att någon tittar dem i ögonen och säger: ”Du är inte nog bra.” Alla är så rädda för att säga till, men man måste kunna ställa krav. Man behöver ha krav. Det är en morot. Svårt annars att förstå vad som krävs. Junior-VM TV-sänds, spelarna blir folkkära, de är med i JVM, tycker kanske att de redan är världsstjärnor. Säkert omedvetet också. Men deras resa har ju knappt börjat som seniorer. De får många följare på Instagram. Svårt att kunna hantera så mycket framgång i så ung ålder.

Den som följer Kristian Huselius har sett tweets som den här.

Spelsinne från alla parter. Ingen utvisning. Puckförare är tacklingsbar. Vit spelare har snurrat på huvudet och noterat att Röd spelare kommer. Röd spelare tacklar med kroppen och vit spelare gjorde ett val att ha ryggen emot. Garanterat utvisning i SHL ev matchstraff. pic.twitter.com/kWQdjLO6SQ

— Kristian Huselius (@KHuselius) October 15, 2022

Modern hockey där puckföraren lite för ofta kommer undan med att inte ta ansvar för sin egen säkerhet, den ger han inte mycket för. Han suckar åt unga spelare som inte förstår att de ibland måste strunta i pucken för att skydda sig och säger:

– I dag ser man spelare som (mot sargen) vänder ryggen till så det är omöjligt att tackla dem. Det har blivit nästan som att filma i fotboll. Hockey är en fysisk sport, man ska kunna tackla, den som har pucken ska kunna tacklas i alla lägen. Ibland blir det fel, men du är alltid tacklingsbar med puck.

** Kul ändå att detta kommer från en av de läckraste lirare svensk hockey någonsin haft.
– Jag åkte nästan aldrig på en tackling – och jag hade pucken hela tiden. Tommy Boustedt sa det: ”Vad jag minns hade du pucken mest av alla.” De jagade mig där ute på isen, men aldrig någonsin att jag vände ryggen till. Spelförståelse. Det handlar om var jag är, omgivningen, motståndare.

Här är ett av tillfällena där Huselius blir frustrerad, hemma i TV-soffan eller live i arenan. Han säger om (en del av) de spelare han ser:

– De åker och dribblar i sin egen värld. Det finns så mycket att jobba med, ofantligt mycket.

Hockeyns fysiska spel finns som ett slags motvikt till den typen av tekniska superstjärnor som Huselius representerade. Sådana spelare ska inte kunna göra vad de vill med pucken, det ska i alla fall ställas krav på dem att se upp.

Huselius minns hur det var i Färjestad, klubben han lämnade för Frölunda 1999:

– Sergej Fokin, Roger Johansson, Jaroslav Spacek, de skrek ”upp med huvudet, heads up”, annars spelade man inte på den nivån. Man hjälptes åt.

Ett annat intressant ämne som Kristian Huselius gärna tycker till om är detta: tålamod. Det som unga spelare i dag, menar han, ibland har brist på.

– Jag kallades världens bästa 17-åring, då förväntade man sig att spela. Men jag var bänkad i Färjestad i två år. I långa loppet lärde jag mig ganska mycket. Sedan kom jag till Frölunda, Patrik Aronsson sa ”Jag minns att du var så överlägsen.” Till slut, Peter Berndtsson blev skadad, jag fick chansen i andrakedjan, och då växte jag. Det handlar om att vänta på sin tur och vara redo. I dag tänker många juniorer att ”Jag gjorde två mål i J20, då borde jag få spela (med seniorlaget). Man glömmer lätt bort, hockey är ett lagspel, det är vinna SM-guld som det handlar om, inte bara din egen resa, bli en NHL-spelare. Börjar du tänka så, då blir det tennis, då blir det en individualistisk sport.

** Ditt råd till unga som vill till A-laget, som får chansen att testa där?
– Låt hockeyn komma till dig istället för att jaga den. Jobba hårt, spela smart, spela enkelt, spela säkert vid linjerna så att tränaren känner att han kan lita på dig. Till slut kommer det en dag när du är redo – och pang! Ibland kan en kille behöva vänta till han är 25.

Där är vi, där är Kristian Huselius, han har så att säga kastat ut pucken på isen, vill se var den kan tänkas gå i mål, var och hur han bäst kan tänkas göra nytta.

** Har du något drömjobb?
– Jag har inte kommit så långt. Tweeten var spontan, vi får se om jag kan göra något. Men jag var med på träningen med syrrans grabb i Trångsund, det fanns mycket att göra, tränarna var jätteglada.

***

Kristian Huselius lämnade Sverige för NHL 2001 efter två dominanta säsonger med Frölunda i dåvarande elitserien. Det blev åtta fulla säsonger i Nordamerika (Florida, Calgary, Columbus), mot slutet krånglade den där höften så mycket att karriären (451 poäng på 662 matcher) inte gick att återuppta.

Huselius bor i Göteborg sedan en tid tillbaka, äldsta dottern Stella (vars pojkvän för övrigt är Frölundas Joel Ratkovic Berndtsson) spelar handboll i Sävehofs A-lag, hennes lillasyster Nova i ett av kubbens juniorlag.

Ni som är intresserade av trav vet att Huselius pysslar en del med det, han varit med som expert i TV-sändningar – och Twitterkontot är fullt av fyrfota djur med tillhörande kusk och sulky.