► Frölunda har gjort det bra i SDHL så här långt. Men tränaren Erika Holst är inte nöjd, hon ser något som kan adderas, en smartness.
► Det och mycket mer när ni träffar Holst här.

Med drygt hälften av SDHL-säsongen spelad ligger Frölunda fyra, har därmed skapat sig bra förutsättningar för att hamna på övre halvan i tabellen i sin debutsäsong. 
Erika Holst, huvudtränare Frölunda, summerar en händelserik första halva med bland annat vikarierande lagkaptenen Michelle Karvinens betydelse, blytunga skadan i oktober och klubbens modiga målsättning inför säsongen:
– Vi ville liksom inte gå in i säsongen med målet att bara hålla oss kvar, utan vi ska in och göra något jäkligt bra, säger hon.

FRÖLUNDA, SOM INFÖR säsongen sågs som nykomlingen som skulle smyga med i tabellen strax bakom de givna topplagen, ligger med 22 matcher spelade på en fjärdeplats. Den första halvan av säsongen har både bestått av ett gäng imponerande segrar men också några klara storförluster mot de mer etablerade lagen-topptrion Luleå, Modo och Brynäs.

– Jag tycker vi tar steg hela tiden. Det är klart att jag kan känna frustration över vissa perioder i vissa matcher men vi blir bättre vecka för vecka. Det är vår första säsong i SDHL med det här laget, för många spelare är det första hela året i högstaligan. Vi pratade i början om att vi behöver etablera oss i serien, vänja oss med att spela två eller ibland tre tuffa matcher varje vecka. Jag tycker att laget som grupp har kommit ihop väldigt bra. Utmaningen är att vi behöver spela bra i 60 minuter i matcherna. Men om jag zoomar ut lite och tittar tillbaka så är ändå utvecklingen bra sen vi startade i höstas, säger Frölundas tränare Erika Holst.

På 22 matcher har Frölunda lyckats vinna 14. Laget har börjat plocka poäng i en stadigare takt de senaste matcherna, lyckats undvika några större dippar. Bortsett från en tyngre period i oktober med fyra förluster i rad.

– Vi är på en bra väg. Jag tycker att vi tävlar riktigt bra. Men återigen handlar det om att göra det under hela matcherna. Sedan behöver vi addera en “smartness”. Att kunna tävla samtidigt som man är kall i huvudet. Den rutinen har vi inte riktigt än, upplever jag. Det är något vi behöver ta med oss in i sista halvan av serien.

Frölunda hade inlett serien starkt – fem segrar i rad. Så kom mötet med Luleå den 13:e oktober. Att matchen slutade med förlust (1–4) var inte den tunga smällen; det var i den matchen lagkaptenen Hanna Olsson blev tacklad så pass illa att hon missar resten av säsongen. Det stod klart efter det att Frölunda meddelade att 24-åringen skulle behöva genomgå en operation efter smällen. Innan det blytunga beskedet hade dessutom Andrea Dalen hunnit gå sönder tidigare samma månad, en annan tilltänkt bärande spelare. Norskan är dock tillbaka i spel efter sju veckors frånvaro.

** Var ni oroliga under den perioden med så tunga namn borta och en spelmässig dipp?
– Oroliga skulle jag inte säga, men det är klart, vi hamnade i en situation med Dalen där vi inte riktigt visste hur länge hon skulle bli borta. Och när vi fick beskedet att Hanna skulle bli borta hela säsongen, klart att det är tuffa avbräck. Men dels har vi byggt en bra stomme i laget, vi har också väldigt många unga talangfulla spelare som skaffar sig erfarenhet varje vecka. Så inte oroliga men sedan insåg vi själva, med Kim (Martin Hasson, sportchef) i spetsen, att vi behövde lite mer rutin in i det läget.

Och rutin kom det. Först in, som Hanna Olssons ersättare, anslöt finskan Matilda Nilsson med erfarenhet från finska landslaget. Efter att hon väntat in ett kontrakt i nystartade PWHL (proffsliga i Nordamerika) som dock uteblev, blev hon i stället ett välkommet tillskott för Frölunda. Senast in i laget är Sofie Lundin. En spelare med både SDHL-rutin och erfarenhet från spel med damkronorna. Värvad från collegespel i USA.

– Just erfarenheten och spelskickligheten som de har, att det går att använda de på olika positioner och båda är användbara i powerplay så det är klart att de har varit jätteviktiga.

** Någon annan i spelargruppen som du tycker klivit fram eller överraskat? 
– En sak som imponerar med Michelle Karvinen (som ersätter Hanna Olsson som lagkapten) är att hon har behövt hitta ett sätt att spela som hon kanske inte alltid varit van vid genom karriären. Men hon tar ett jättestort ansvar som kapten, spelar fysiskt och leder det här laget.

** Vilka detaljer har hon behövt lägga om i spelet?
– Hon är ju en lirare, en otroligt skicklig spelare rent tekniskt. Men kanske inte varit den spelare som varit mest i sarghörnen tidigare och klivit fram fysiskt som hon gör nu. Nu har vi dessutom använt henne som center senaste tiden där hon gör ett jättebra jobb defensivt, samtidigt som hon fortsatt är ett stort hot offensivt och gjort många mål på slutet. Det känns som att hon har hittat sin roll i det här laget efter att ha behövt några matcher i början att komma in i och hitta rätt.

– Sedan gör ju Maja Helge det jättebra i målet när hon hoppar in. Väldigt bra insats senast (Leksand borta).

Med den välbehövliga rutinen in i form av de vassa nyförvärven, och om poängen fortsätter trilla in är det inte omöjligt att vara med och slåss om den där topp fyra-placeringen, den som var det uttalade målet inför säsongen. Ett, enligt vissa, stöddigt mål som nykomling.

** Ert snack om topp-fyra, är det något som satt lite extra press på er utifrån? Att vara den kaxiga utmanaren?
– Nä, men jag tror att det är två delar till det där med målsättning. Vi vill vinna hockeymatcher och bygga ett slagkraftigt lag. Vi vill skapa mentaliteten att vi ska vinna varje match vi går in i. Samtidigt vill vi göra det på vårt sätt, vi vill satsa på många spelare från regionen, utbilda och utveckla unga spelare. På samma gång som vi gör det behöver vi så klart ta in rutin utifrån där det behövs, och dessutom få hem Göteborgsspelarna med Hanna Olsson i spetsen. Men kaxigt? Ja, kanske lite, men samtidigt ville vi liksom inte gå in i säsongen med målet att bara hålla oss kvar, utan vi ska in och kriga och göra något jäkligt bra.

SDHL-säsongen har, med ungefär halva serien spelad, varit kanske något jämnare än förutspått. Bortsett från att Luleå har dragit i väg och ser ut att vinna serien komfortabelt och att AIK är hopplöst sist är det en kamp om placeringarna. I synnerhet om topp sex där ju Frölunda är inblandat.

** Hur ser du på styrkan lagen sinsemellan, Erika? Har SDHL blivit i alla fall något jämnare med åren? 
– Det är roligt att det är så pass jämnt, det är där man vill vara. Genom åren har det ju varit lite att man vet vilka som spelar slutspel, man vet vilka som kommer att spela final. Så det är klart man vill komma till att det ska vara en jämnare serie. Vi förväntade oss från start att det kommer att vara tufft. Att vi skulle behöva maxprestera två till tre gånger i veckan för att vinna matcher och utmana de bästa lagen. Så jättepositivt om ligan går åt det hållet, att vi i framtiden har tio lag där alla kan slå alla.

** Ser du någon detalj eller utvecklingspotential i laget som gör att Frölunda fortsätter hänga på i toppen, kanske till och med kan hota de etablerade lagen i en slutspelsserie i februari/mars?
– Jag tror det absolut viktigaste för vår del är att vi höjer lägstanivån. Vi kommer att ha dippar ibland och ha tyngre perioder i matcher. Vi måste se till att när vi dippar så behöver vi komma ur dem snabbare och inte falla så djupt ner.