► Hockey vs fotboll för oss i media.
► Kom mig för att skriva lite om det.
Det var så kul att se Viaplays Frida Nordstrand gå ut med hur stor skillnad det är att jobba med hockey- respektive fotbollsspelare.
Mina kolleger och jag talar ofta om detta.
Det är ett privilegium att jobba med hockey.
OM JAG FÅTT en guldpeng för varje gång en fotbollsjournalist, på tillfälligt besök i Frölundaborg, berättat hur kul det var att få jobba med så enkla och tillmötesgående idrottare, då hade jag nog kunna unna mig ett par, tre ”dagens lunch” på Avenyn.
Det är alltså välkänt, detta som Frida Nordstrand gick ut med under måndagen. Enkelt uttryckt, självfallet med förståelse för att det finns undantag:
Hockey – lättjobbat, enkelt, smidigt.
Fotboll – lite mer svårjobbat, lite mer märkvärdigt.
Frida Nordstrand skulle intervjua svenske målvakten Samuel Ersson nyligen, var sen eftersom hon hade fler spelare att intervjua, fann dock till sin förvåning att Ersson snällt stod där och väntade.
– Han står tålmodigt och väntar i världens största pöl av svett. Det är helt (sic) unikt. Jag sa till honom utanför kameran att ”det här skulle aldrig hända i fotbollens division II”, berättade Nordstrand för Expressen.
Hon jämförde med fotbollen och sa:
– Det är hundra procent skillnad på alla sätt. Jag har lite svårt att begripa varför det är så stor skillnad. Är det inte lika glammigt i hockeyn? Mer svettigt? Känner inte folk igen dem med hjälm? Hockeykulturen är jäkligt sympatisk, det måste jag säga. Sidney Crosby är mer tillmötesgående än en division III-spelare i svensk fotboll. Det är anmärkningsvärt.
Jag tar upp ämnet eftersom jag är osäker på om alla förstår hur det ligger till. Jag har förstås nämnt detta tidigare, hur smidigare allt är inom hockeyn, men det får givetvis tusentals gånger mer genomslag när en stor profil som Frida Nordstrand uttalar sig.
Jag skrev fotboll för GT fram till …vad kan det ha varit … 2015? Vi säger det. Tio år sedan. Skillnaden fanns redan då, 08-lagen började med det här att stänga omklädningsrum (det gör även hockeyn nu, kom under pandemin), Gais hakade på, ibland fick IFK Göteborg för sig att stänga en träning, men på det stora hela var det aldrig några problem.
Jag gick omkring på Kamratgården och högg den spelare jag ville efter en träning, jag kunde utan problem få ut en superbesviken Hjalmar Jonsson från omklädningsrummet nere i Basel den där augustidagen 2008 när de blåvita hade Champions League runt hörnet utan att nå dit.
Men något har hänt de senaste åtta, tio åren. Jag hör ideliga skräckhistorier från GP:s reportrar (inte bara de) om hur en stor Göteborgsklubbs pressansvarige snarast gör det svårare att få till snack med spelare än motsatsen. Det tycks jobbigt att lösa intervjuer efter bortamatcher, må dessa ske live eller via telefon.
Via en kollega har jag informerats om Malmö FF:s upplägg, spelarna där ”gör media” en gång i veckan. En. Gång. I. Veckan. Allt annat är tydligen jättejobbigt för spelarna i en av Europas sämsta ligor.
Fotboll är en mycket, mycket större sport än hockey.
Hockey är dock inte långt ifrån populariteten i Sverige.
Likt Frida Nordstrand undrar jag ofta varför skillnaden kommit att bli så stor.
När GP ska ha Frölundagäster till sin hockeypodd tar sig tränare/spelare till Polhemsplatsen, ska större intervjuer göras går det alltid att lösa med lite framförhållning, är det någon spelare som den här sajtens ensamme redaktör inte hunnit med när han står upptagen med andra så går presschefen Peter Kymmer (eller en annan spelare) snabbt in i omklädningsrummet och säger till.
Vill vi murvlar nå spelarna under en bortaturné? Inga problem – de svarar i telefon.
Måste en tjatig fråga ställas till sportchefen Fredrik Sjöström? Han svarar – eller ringer upp om han är upptagen. Notering: Sjöström har aldrig missat att ringa tillbaka till mig. Aldrig. Han svarade till och med en sen 15:e juni-kväll när Otto Leskinen lätt chockartat sajnat med Montreal Canadiens.
Behövs kontakt med andra lags spelare? Enkelt, bara ringa pressansvarig så är det löst.
Det är ett privilegium att jobba med hockey, med människor som har fötterna på jorden.
Kul för Frida Nordstrand att få uppleva detta.
***
Fotbollen är mångt och mycket död för mig sedan länge, och detta du tar upp visar varför hockeyn är bättre på så många plan.
Kul läsning om Fredrik Sjöström rörande hans fina personlighetsdrag – att han aldrig är nonchalant.
Annars är ju han känd från tidigare – att ibland kunna ’vara sluten som en mussla’. 😉
Inte nog med att spelarna är mer tillmötesgående, dom är riktiga idrottare jämfört ,med fotbollsspelare! Det är för tragiskt att se dom lägga sej och gråta vid varje lättare närkamp!
Det förekommer inte inom hockeyn, med få undantag (läs Shinnamin och Rödin).
På samma tema, när Sportbladet plus kör sina 60-minutersprogram om enskilda lag inför nästa SHL-säsong, så var Robban Ohlsson fysiskt på plats i studion för Frölundas program. Bara en sån sak sticker ut tycker jag 🙂
Detta är vad JAG tror: Ishockeyspelare kommer (oftast) ifrån mer ”välbärgade” (för ishockey är en dyrare sport att pyssla med) familjer där man vet hur man ska bete sig.
Fotbollsspelare gör det inte.
Exempl: Peter Forsberg har hur mycket pengar som helst, men det är inget han skryter med. Zlatan köper däremot ett gäng Ferrari´s & Porsche. För honom verkar det viktig att andra ser hur lyckad han är, och att han kan köpa vad han vill.
Får med en känsla att hockeyspelare, är skolade i att aldrig snacka skit om motståndare, i NHL iaf. Här i SHL kan det ju vara lite gnabb iofs
Sportbladet skriver att storstjärnan Zibanejad saknas ikväll mot Kanada.
Storstjärnan… Inte utmärkt sig någonting i detta VM hittills.
Galen lön på Lennström
-här pratas om 325 000 kronor/månaden första året och sedan upp mot 350 000.
Investerarna gick all-in. 🙂 Håller med, låter galet mycket givet Lennströms skadehistorik och att han inte tokimponerat på slutet. Men det var spelarens marknad här.
Tyvärr tror jag att lönerna kommer öka mer och mer. Svenska klubbar brukar sällan erbjuda mer är 300.000/mån men snart kommer nån klubb spräcka 350.000-400.000/mån. Det är vad jag tror.
Jag hoppas att det fortsätter så, men kan ändå se tendenser till att det skulle kunna gå åt samma håll efter Vancouver-medias skriverier och upptrappning utav konflikten mellan EP40 och J.T. Miller förra året.
Håller tummarna för motsatsen så klart.