► Det snackas om vad Rikard Grönborgs gäng gjort, vad det betyder för svensk hockey, för intresset, för att framtida stjärnor ska tändas.
► Jag skulle vilja säga så här:
► Viasats förnämliga TV-sändningar betyder ännu mer.
► En sak till: VM-guldet var förstås lite av ett lotteri, men inte som ni tror.
HATTEN AV FRÅN mig, för vad det svenska VM-laget gjorde nere i Danmark under sisådär två veckors tid.
Inte en förlorad match.
Bra fokus i en svår finalmatch mot ett överraskande starkt Schweiz.
Belöning i form av ännu ett VM-guld, och det är klart att det är bra för den svenska hockeyn i stort i form av förebilder, idoler, intressehöjare och så vidare.
Men jag tror Viasat gjort ännu mer för att skapa en positiv bild av hockeyn och de svenska stjärnorna ute i folkhemmet (nästan alla har ju TV3, många även TV10).
Låt mig jämföra med tidningsvärlden, från den tid människor läste papperstidningar (det var en kul tid, för övrigt).
De stora hjältarna på redaktionerna var alltid redigerarna, de som (utöver att ibland fixa till dåliga texter) stod för layouten av sidorna, satte rubriker, placerade bilder och texter så att det blev aptitligt, så att läsarnas ögon omedvetet drogs till rätt text först, över huvud taget skapade en ”det här vill jag läsa”-känsla hos prenumeranter och/eller lösnummerköpare.
Utan en bra redigerare blev en bra text sämre.
Med en bra redigerare blev en bra text ännu bättre.
Lite så har ju Niklas Jihdes Viasat-gäng fungerat i Danmark, sett till att göra en turnering full av skickliga hockeyspelare till en fantastisk hockeyfest.
Ja, självklart spelade Tre Kronors prestation stor roll.
Men den skulle paketeras också.
Glöm inte det.
Oerhört viktigt.
För att nå ut, för att skapa en positiv bild, för att förstärka och lyfta fram.
Är det rusning till hockeyskolorna i höst, föds det nya forsbergare och rakellare, så är det faktiskt läge för Tommy Boustedt & Co att skicka en smörgåstårta till Viasats redaktion.
Ja, Erik ”16 weeks of hell” Granqvist ska väl ha någon underlig grönsaksdrink, men övriga kan väl ta en bit av det godaste som finns…
Skämt åsido, jag har ju inte sett massor av VM som för mig aldrig kan bli fullt ut på allvar eftersom det är en tröstturnering för de som inte får spela vidare i kampen om Stanley Cup (det kan vara förbaskat kul ändå, missförstå inte), men ofta har TV:n/datorn stått på, och det har den gjort mycket tack vare Jihde & Co som utöver själva sändningarna presterat bra reportage.
Niklas själv är kittet som håller ihop laget, trygg och förnämlig programledare som håller i tåtarna, inte strävar efter att ta egen plats utan lämnar expertåsikterna till experterna.
Där är ju nämnde Granqvist redan närmast ikonisk tack vare sin passion, sin målvaktsskola iförd kostym, sitt sätt att på ett lustfyllt sätt berätta och förklara så att varenda kotte i Sveriges avlånga land fattar vad det är de just sett eller kommer att se.
Framför allt blir de sugna på att se mer. Snacka om att vara värd sin vikt (låt vara att den gått ner) i guld.
Den ivern, den lusten att upplysa, ge mervärde, sätta i sammanhang, som Granqvist visar upp – den skulle kunna göra en korpmatch i Hälsingland intressant.
Blad mot blad.
Blade and body.
Små klubblad mot varandra på studiobordet.
Glädjen i jobbet har gått genom rutan.
Nicklas Lidström har varit riktigt vass i sina analyser av vad jag sett, Suzanne Sjögren har Jihdes förmåga att (förutom vettiga intervjuer) leda sändningar utan att ta upp allt syre, och det har förstås varit mer än så.
En gång stod TV:n på här hemma (ingen aning vilken match) och nestorn Robert Perlskog hade ett härligt samarbete med Andreas Johansson vars kvalifikationer som framtida domare blev ett kul inslag,
Rickard Wallin har varit lika övertygande som expert i VM som i NHL-sändningarna, Håkan Södergren har sin charm, sin pondus, och … äh, jag har förstår missat en massa bra eftersom jag sett för lite.
Niklas Holmgrens extatiska vrål har dock inte gått mig förbi. Kultgubbe!
Nå, poängen är enkel:
Viasat tog sitt Dream Team till Danmark, gjorde förbaskat bra hockey-TV, och bidrog därmed till att öka intresset i Sverige.
Ja, VM-guldet var givetvis en skön bonus.
Men mycket av jobbet var gjort ändå.
Nästa år ska SVT försöka matcha detta. Snacka om att ribban lagts högt. Jag sätter en tjuga på att Dick Axelsson dyker upp i en expertroll …
***
Ännu en VM-final avgjordes på straffar; mot Kanada i fjol, mot Schweiz i år.
Varför ser jag inga rubriker om lotteri?
Så brukar ju snacket gå om straffar, att det mest är tur, ett lotteri.
Trams, givetvis. Ett sätt att förringa den prestation som bra straffskyttar står för.
Däremot är ju VM alltid ett lotteri, om ”rätt” lag åker ur ur NHL-slutspelet, eller inte ens går dit, då ökar chanserna att få ihop ett bra VM-lag. Om ”fel” lag går långt … tja, då minskar de.
På så vis är VM ett lotteri. Därför är VM ett ”VM.”
Men som sagt, det kan vara kul ändå. Inte minst när Viasat bygger på hockeyfebern.
***
