► Simon Hjalmarsson, 32, kallade Frölunda för sitt hem. Nu får han inte vara kvar. Hur mår man då?
► Jag hade ett långt, intressant snack med veteranen som sa:
► – Efter jul var det ett haveri både för laget och mig personligen.
► Simon gav en mycket intressant inblick i hur Frölundaspelarna egentligen mådde den gångna säsongen – och vad som borde göras. Ledtråd: våga vara olika, som Ryan Lasch var.
SPELARE SOM VÄLJER bort ”sin” förening kritiseras gärna av fans, det är bristande klubbkänsla hit och ”legoknekt” dit.
Men när klubben du viil spela för inte vill ha dig då?
Smålänningen Simon Hjalmarsson, juniorfostrad i Frölunda och med fem A-lagssäsonger bakom sig, visste tidigt vad som väntade:
– Freddan (sportchefen Fredrik Sjöström) var schyst och berättade för mig någon gång i mars. Men jag förstod ju, när andra spelare skriver på, då vet man att det inte blir något.
** Hur känns sådant egentligen. Man vill, men får inte, vara kvar.
– Tungt när man varit här i fem år och trivts superbra. Det känns som hemma, jag gjorde mina juniorår här, klart att det är tråkigt besked att få. Men för min del är det kanske bra med en ny utmaning, det kan ge mig en ”boost” att komma tillbaka till den spelare som jag vill vara. Det var en tuff säsong för mig i år.
** Att spela med vetskapen att man inte ska fortsätta, hur är det?
– Jag la det åt sidan helt, ville avsluta på ett så bra sätt som möjligt, både för lagkamraternas skull och för klubbens skull, har gjort det jag kunnat. Jag var i klubben så länge, nu när jag lämnar, det finns absolut inga hard feelings, så att inte göra sitt bästa … det finns inte på kartan.
Mycket har sagts om Frölundas senaste säsong, den som påminde väldigt mycket om den förra, alltså ”Upp som en sol, ner som en pannkaka.”
Simon Hjalmarssons form följde lagets och det var spännande att ta del av hans tankar. Den som sett Frölunda i vinter, den som läst texterna på den här sajten, hon eller han känner nog igen sig:
– Det är ju en helhet. Det började bra, tyckte det kändes bra för mig i kedjan (ofta med Jan Mursak och Lucas Raymond), men problemet – vi fick inte in pucken. Och sedan efter jul var det ett haveri både för laget och mig personligen. Det kändes som vi fick jobba hårt utan att få något gratis. Alla vinster vi tog var när vi jobbade stenhårt, vi fick inte bjuda på någonting. Det kändes aldrig som att det flöt på. Efter jul, det var bara riktigt gnuggande kan man säga, det blev aldrig den där sköna känslan att ”Fan, vi kan lira lite också.” Det var vår styrka tidigare, visst kunde vi vinna matcher med gnugg, men vi kunde också vinna genom att vara ett skickligt lag, få lite lättare resor än att behöva jobba röven av sig för varje poäng.
Till slut tog bensinen slut för Frölunda, det kändes så i kvartsfinalen mot Rögle där två disciplinerade insatser mot Djurgården (2–1 i åttondelsfinalen) aldrig var nära att kunna följas upp.
– När man måste jobba så hårt för varje seger, då är det svårt att orka. Det slet hårt på oss, kändes som om vi inte riktigt hade energin som krävdes när det väl gällde, andra lag hade haft en behagligare resa. Tidigare år har vi kunnat vinna på enklare sätt. När det inte fungerat, då måste man förstås jobba hårt för segrarna, men ska man göra det tre gånger i veckan, det tar ganska mycket energi. Man får alltid jobba i motvind, känns det som, resonerar Hjalmarsson.
Oförmågan att göra mål blev till slut en för tuff motståndare. Känslan man fick var att Frölunda inte riktigt ”trodde på det” under andra halvan av säsongen – Simon Hjalmarsson vidimerar den bilden:
– Jag minns vissa matcher där det kändes som vi hade kontroll på det, så fick vi inte in den (pucken), sedan gjorde vi ett misstag, så stod det 0–1, sedan tog det två minuter så stod det 0–2. När vi har pucken, spelar mycket i anfallszonen, inte skapar de där farliga målchanser, inte gör mål, så räcker det att motståndarna snor pucken så står det 1–0 till dem. Klart det sliter hårt mentalt.
** Dags för Frölunda att byta spelsätt, då? Du är med på det tänket, i alla fall att det behövs något slags förändring?
– Vet inte vad jag ska säga, kanske inte ska ge Frölunda några tips, det kan ju bli så att jag spelar för en motståndare nästa säsong …
** Haha.
– Nä, men spelsättet har varit framgångsrikt under många år, jag tror att man ska behålla det för att ha kvar identiteten för Frölunda och Roger (Rönnberg), man kan inte bara kliva bort från det helt. Men det finns alltid små saker att skruva på. Det kan vara … nu vet jag inte vad de får för lag, men … får man in några skickliga spelare, man kan inte tro att alla ska spela som Max Friberg som är en av de bästa energispelarna, om inte den bäste i hela ligan. Svårt att ta in en skicklig spelare och tro att han ska spela likadant. Man måste få vara olika; även om man håller sig till systemet hyfsat så måste man få vara olika spelartyper på isen. Det blir nog nyckeln. Ser man på många andra lag så är det väl de här toppspelarna, de kanske sticker ut lite från de andra. Jag säger inte att de inte ska jobba hårt, men kanske annorlunda.
** Så som det var med Ryan Lasch, han lirade knappast hockey som Max Friberg …
– Det var väl det som saknades (den gångna säsongen), någon som gick i bräschen för det. Det kändes kanske som han (Lasch) fick med sig fler på det tåget att … vi är ett hårt jobbande lag, vi åker mycket skridsko, men med pucken kanske man behöver andas en och två gånger.
** Kloka ord. Men nu tipsade du ju ändå?
– Det tror jag inte de behöver höra från mig, det finns så många smarta människor i föreningen som ser vad som behöver ändras.
Ja, det är naivt att tro att Fredrik Sjöström, Roger Rönnberg med flera inte sett, analyserat, dragit slutsatser. Någon form av förändring i spelsätt blir det, redan har alltså juniorlagen fått sådana besked.
Simon Hjalmarsson:
– Titta på andra lag, ta Växjö som väl hade två säsonger i botten, nu spelar de final, jag tror inte de bara kört på samma, förmodligen har de gjort små förändringar. Det är inte så mycket som krävs – men man behöver göra någonting.
Hjalmarsson var självkritisk ovan, kallade även sin egen säsong för haveri. I min värld är smålänningen center, den gamle målkungen utvecklades ju med tiden till en utmärkt sådan i Frölunda. Men i vintras var han ytterforward igen i det centertjocka laget.
** Det spelade roll för egen del, va?
– Med facit i hand, så ja. Jag kan spela både och, men i ett spelsystem som vårt, man blir lite mer inblandad i spelet och får känna sig mer vän med pucken som center. Det kan nog vara det jag saknat i år att det varit mycket åkande utan puck … men, det finns många, många faktorer. Jag ska inte säga att det är någon annans fel, jag är besviken på min egen insats.
LHC är en av klubbarna som hört sig för om Simon Hjalmarssons tjänster, men oavsett vilken klubb det blir så gäller följande:
– I framtiden så blir det mer centerspel, det kan nog bli en boost. På något sätt känns det lite förväntansfullt inför nästa säsong, var det än blir.
** Vet du i dag var du ska spela?
– Nej, jag har inte skrivit på något. Det finns ganska mycket intresse, och det är jag glad för, både i Sverige och utomlands. För mig handlar det om att jag ska fundera på vad jag helst vill göra. Bollen ligger hos mig. Jag vill inte bara ha ett år, det ska vara en längre satsning.
***
Må detta aldrig falla i glömska.
Ja, Höglanders mål är också värt en applåd …
Tipstack: @rogle_bk #rakapuckar #cmore #twittpuck #shl #aretsmal pic.twitter.com/j7f8lDWgBI
— Henrik Leman (@henrikleman) May 4, 2021
