”Gråtande vuxna män” – Rönnberg om pappan och sonen han inte glömt

► I går fick ni ett smakprov, Roger Rönnberg gav sina tankar om Frölunda 25/26. I dag: gråtande vuxna män, vad en ettåring i Fribourg ska leva för, glädje snarare än stolthet, skillnaderna som märktes mellan Fribourg-Gottéron och Frölunda. Och mycket annat, förstås.
► Lång lördagsläsning. Välkomna att sätta tänderna i den.

Guldmakaren Roger Rönnberg har redan börjat blicka mot nästa säsong med Fribourg–Gottéron:
– En stor utmaning internt att snabbt hitta drivkrafterna framåt.
En sak har etsat sig fast i minnet, från firandet där Rönnberg och spelarna överöstes med kärlek – mötet med en pappa och dennes ettåring.

VM PÅGÅR SOM bäst nere i Fribourg, Roger Rönnberg valde dock att rätt snabbt flyga hem till Sverige, till frun Jessica och barnen.

– Väldigt mycket ståhej, rätt så skönt att få landa i lugnet, säger Rönnberg och tillägger:

– Jag börjar väl hitta energi och se framåt så där. Det var en omtumlande upplevelse med all glädje, all yra som var efteråt. Det var faktiskt … hehe … nästan kaotiskt. Det tog lite tid att smälta det, börja titta på den vanliga utvärderingen som görs även när man vinner och börja landa i vanliga strukturer. Det har varit … ”omtumlande” är väl ett bra ord. 

Ni har säkert sett bilderna. Firandet nere i Schweiz, hyllningarna, festandet – närmast hysteriskt. Tacka tusan för det, 89 år utan ligatitel – men till sist gick Fribourg-Gottéron hela vägen. Det var så mycket ”äntligen” över triumfen att … tja, ni fattar ju. Inte ens den gamla referensen till Gert Fylking och Nobelpriset räcker till.

– Det var gråtande vuxna män. Vi möttes av så mycket kärlek, säger Rönnberg och ger den här historien för att ni ska förstå nivån på betydelsen av Fribourg-Gottérons triumf:

– Jag hade en man som kom med en ettåring med sig, han sa: ”Jag har drömt om det här hela livet. Jag är sjätte generationen Gottéronfan, mina förfäder har drömt om det här och jag kan inte förstå hur just jag blev utvald att stå här och vara så lycklig. Men min son som är ett år – vad ska han leva för?” 

** Nu ökar pressen på dig och klubben att fortsätta vinna, eller har ni istället fått lite längre koppel i händelse av en mindre lyckad 26/27-säsong?
– Haha … jag vet faktiskt inte hur det kommer bli. Jag har träffat så många människor som har levt ett helt liv, haft det här som sin högsta dröm och de har beskrivit det på olika sätt. Jag har förklarat för dem att ”Vi vill väl göra det igen? Inte bara en gång och så är resan slut.” Det blir ju väldigt viktigt att ta spjärn och hitta nya syften, varför man vill vinna. Nu var det så tydligt, det var 89 år (utan titel), det var Reto Berras sista år, det var Julian Sprungers sista år, det fanns tydliga syften till varför man ville vinna. Det blir en stor utmaning internt att snabbt hitta drivkrafterna framåt.

Det arbetet är redan i gång för Roger Rönnberg och tränarstaben.

– Ja, vi håller ju på med det där tråkiga, du vet. Prestation, inte resultat. Min erfarenhet är att det är viktigare nu än när man förlorar. Har man en dålig säsong och åker ut tidigt så är det naturligt att man vill hitta förklaringar till varför det blev som det blev. Vi har massa saker vi vill förbättra i verksamheten. Resultaten är en sak, verksamhet är ju att bygga sannolikhet. Där har vi massa att göra. Tillsammans gör vi det första veckan i juni, då har vi coachkonferens. Nu sitter alla på sin kammare. Jag och Erik (Lignell, videocoachen som följde med från Frölunda) har ju börjat analysera rådatan. Det är samma rutiner som vi hade i Frölunda.

Arbetet med säsongen 26/27 är alltså redan igång. Roger Rönnberg har inte, om någon trodde det, ägnat tiden hemma i Göteborg åt att euforiskt dansa på gatorna.

– Haha … nej, jag var oerhört trött efter det här. Sedan får man ju faktiskt vara ödmjuk och inse att man behöver väldigt många studsar med sig om man vinner en finalserie på fyra overtimes. Det är för små marginaler för att få det hållbart. Man vill kunna vinna utan att det ska behöva gå till den där förbaskade game seven.

** Första året för dig, första guldet för Fribourg-Gottéron, är det en stolthet du känner?
– Jag vet inte … jag är mer glad än stolt över något. Vi har bara påbörjat ett förändringsarbete, sedan fick vi med oss resultatet redan första året och det är jag väldigt lycklig över – men inte särskilt stolt. Jag tycker vi har massor att göra, jag skulle vara ännu stoltare om vi spelade ännu bättre ishockey.

** Men?
– Jag är stolt över hur laget har tävlat, jag är stolt över hur vi fick ihop ett bra lag, jag är stolt över att vi fick ett osjälviskt lag där alla verkligen jobbade för att få spelare bredvid att bli bättre.

Nytt land, ny klubb, ny utmaning. Ett rätt väntat steg efter så lång tid inom svensk hockey, men var det en självklarhet att det omedelbart skulle fungera så bra? Roger Rönnberg:

– Absolut ingen självklarhet. Däremot tycker jag att det värderingsmässigt klickade rätt så bra mellan mig och schweizarna i framför allt tävlingsdelen, vad man gör för varandra, hur mycket man behöver lägga ner för att har en chans att vinna. Sedan fanns kanske inte rutinerna, vanorna, att … hur jag tycker man ska leva i så högpresterande miljö varje dag. Vi har tillsammans fått komma framåt. Det är väl det jag tycker varit roligast det här året,  att få känna hur genuina de schweiziska spelarna har varit i sina syften i att hjälpa varandra framåt, att verkligen vilja vinna, att verkligen vara osjälviska. Jag var ganska ledsen där att lämna flocken i Göteborg och Frölunda efter det snöpliga uttåget i semin. Man tappar ju lite sitt syfte där och sin flock, men det gick faktiskt väldigt fort att koppla ihop med det nya laget. Det är jag väldigt glad för.

** Utmaningen att byta hockeykultur, Sverige mot Schweiz, berätta om den?
– Jag bestämde mig att för att inte åka ner och tänka att schweizare ska vara annorlunda än svenskar eller nordamerikaner utan se varje individ för det de är. Enligt spelarna så blev det en ganska stor skillnad på hur vi tränar, hur vi driver möten, coaching, individuell feedback och så vidare. Stor skillnad på intensitet, volym på träning och feedback.

Schweiz må just nu gå bra i VM, vara ett potentiellt guldlag, men om man generaliserar en smula så är ju Sverige och SHL snäppet före Schweiz och NL vad gäller hur hårt man tränar, nivån på professionalitet och vad som krävs för att få ut max som hockeyspelare på hög nivå. Det kunde ha gnällts när den där Rönnberg kom in och ville öka trycket på det mesta – men icke så. 

– Jag tror det var väldigt uppskattat. Första mötena, jag satt individuellt med spelarna som är +30 år, landslagsspelare med fina karriärer, hög status i landet och klubben. De mötena avslutades med ”Tack, coach. Det här var bra för mig.” Väldigt artigt förhållningssätt vilket gör det väldigt roligt att jobba som coach.

––––––––––
Roger Rönnberg om Frölundas säsong – klicka nedan.

––––––––––

** Med dina meriter, några guld med Frölunda, världsmästare med juniorlandslaget, upplevde du att det fanns en respekt för dig från start?
– Ja … kanske från början att det finns en positiv bias, men sedan tror jag, som i alla relationer, att man måste bygga en relation med alla människorna, visa att man kan lita på varandra, att det finns en trygghet där. Det har varit vansinnigt roligt med nya relationer att bygga.

** Och du har inte ändrat så värst mycket på dig, va?
– Jag har valt att köra mitt rejs, köra det jag tror på. Mötena som jag gillar att ha är ju väldigt viktiga för att sätta samma värderingar, samma mål, samma förväntningar. Vi har jobbat så: ”Vi struntar i det som varit, vi struntar hur jag haft det i Frölunda – hur vill vi ha det? Hur vill vi skapa en vinnande miljö där människor både växer och utvecklas och vi har en stor chans att vinna som lag?” Det har vi ägnat oerhört mycket kraft åt, att skapa den miljön. Det tyckte jag var kul i Frölunda under de första åren då vi inte hade någonting, när det var ett vitt papper. Det är samma nybyggarglädje här, man börjar med ett vitt papper och börjar sätta strukturer så att föreningen växer så det inte bara är mina idéer. Det var samma i Frölunda, i början var det mycket att  ”Roger vill att vi ska” och tionde året så var det Frölundas sätt att bedriva verksamhet.

Nästa säsong är tänkt att fungera likadant för familjen Rönnberg. Alltså: hustrun Jessica stannar kvar i Göteborg.

– Ja, det tror jag. Hon älskar sitt jobb hon har i Göteborg, är nära barnen även om de är stora (Astrid, 21, Olle, 25), och så får jag jobba på där nere, säger Roger Rönnberg.

** Att vara ifrån varandra så där, Jessica och du, att leva lite grand isär, hur har det gått?
– Över förväntan. Hon har varit nere en gång i månaden.  Lite läskigt att ta det steget men … över förväntan.

Nästa hockeyvinter får vi se hur det blir med Roger Rönnbergs midjemått. Ett hamburgerställe i Fribourg har lovat fria burgare som tack för hockeytriumfen.

– Haha … det värsta är att det är närmaste restaurangen, bara 150 meter från där jag bor. Inte bra. Jag älskar de hamburgarna också. Han som äger den (restaurangen), vi har pratat hela vintern, han skrev till mig när slutspelet började: ”Vinner ni mästerskapet, då har du gratis hamburgare resten av livet.” Det var lite coolt.

Nå, finns nog inte en restaurang i Fribourg som kommer låta Rönnberg betala för maten. Så – visst går det att välja en hälsosammare diet …

***

Noterbart: Olle Rönnberg var förra säsongen assisterande tränare för Frölundas U16-lag. I truppen fanns fyra spelare som också har kända hockeypappor:

Viktor Lundqvist Ottordahl – pappa heter Joel.

Ted Burström – pappa heter Anders.

Alexander Lechtaler – pappa heter Christian.

Charley Aronsson – pappa heter Patrik. 

***

Reto Berra (målvakt) och Julian Sprunger (anfallare) som nämndes tidigt är texten är veteraner som avslutade på topp i Fribourg-Gottéron. Berra hade åtta säsonger bakom sig i Fribourg, 39-åringen fortsätter nu i Kloten där han blir lagkamrat med Arttu Ruotsalainen. Berra är en del av Schweizs VM-trupp. Sprunger, 40, har aldrig (!) tillhört en annan klubb än Fribourg, guldet blev det perfekta slutet som professionell hockeyspelare. Ett slags happy ending värdigt en Hollywoodfilm.

***

Nöden är uppfinningarnas moder – eller hur?

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Frapp (@frapp_fribourg)