► Ett fungerande power play hade räckt för att Frölunda skulle besegra Rögle.
► Det hade sminkat över bristen på explosivitet, viljan att gå genom eld för framgång.
► Tankar om 1–2-förlusten, och så mina fem bästa i Frölunda.
FYRA PP-FÖRSÖK och i princip bara en riktigt het chans, den som Samuel Fagemo och Ryan Lasch gav Max Friberg.
Ville Kolppanens plockhandske talade den gången (liksom när Mats Rosseli Olsen frispelade Gustav Lindström i 5/5).
Frölundas PP2-uppställning kom i alla fall till några skott, PP1 nådde knappt ens dit.
Ska man leta efter de där två, tre superchanserna snarare än att ha ett skjutande PP-spel (ni minns väl att Ryan Lasch förklarat taktiken på det viset) så krävs a) rörelse och b) fantasi.
Släng in att c) uppfinna nya spel när de gamla inte fungerar.
Ryan Lasch & Co har inte den förmågan just nu, det går för långsamt, och inte ens när motståndarna skär av skytten (Chay Genoway) kan fyra Frölundaspelare växla positioner och hota mot de tre försvarande som återstår.
– Se till att vara rakare, få in fler i ytan framför mål, öka attacken, sa Roger Rönnberg när jag frågade vad som krävs.
Håll koll på detta mot Brynäs. Inte bara i power play. Just attacken måste vara tuffare, fler spelare måste verkligen vilja göra mål.
Mot Rögle såg jag egentligen bara Samuel Fagemo med den attityden, med det ”mindsettet” som det heter på modern hockeysvenska.
Jag hade spelat Fagemo i dubbla byten i tredje perioden, matchat 18-åringen i princip så mycket som det var möjligt.
Rönnberg tänkte inte som jag här.
Vi stannar där.
Nå, ett bättre PP hade sminkat över ett problem som inte är nytt, nämligen detta:
Lite för ofta blir Frölunda för runt, för temposvagt, för icke-explosivt när motståndaren ”ger bort” mycket av puckinnehavet.
Det är en fläck som måste tvättas bort. Fort.
Jag skrev det i första texten, Frölunda skapade nog för ett bättre resultat, Ville Kolppanen gjorde några stora räddningar samtidigt som det brast i Frölundaskärpa.
Ett 2–1-mål kunde lett till 3–1 i tom kasse, då hade vi snackat om ”bra att vinna när man inte är på topp”; större än så är inte skillnaden, det är viktigt att ha det perspektivet.
Men för att vinna jämna hockeymatcher krävs verkligen en vilja att göra allt i ens makt för att göra mål.
För Frölundas del behöver den viljan finnas mot Brynäs på torsdagskvällen. En andra hemmaförlust, en tredje torsk på raken, kan lätt skapa osäkerhet och mentala spöken.
***
Jag ser att Sanny Lindström skriver i sin blogg att det är läge för Frölunda att locka hem ”frälsaren” Johan Sundström.
Ni kan lugnt räkna med att sportchefen Fredrik Sjöström redan har den kontakten, den förhoppningen, den drömmen.
Den dagen Johan Sundström känner att han vill hem och starta om, då Sjöström ett fett kontrakt färdigt att fläska upp på bordet.
Men – vill Sundström verkligen hem redan nu? Det tror inte jag. Han spelar stora minuter i Kunlun som slåss om en slutspelsplats i KHL, han har varit tydlig med att han vill spela i de stora ligorna (sorry, SHL), han är också den nyfikne typen, svensken som inte bara vill ha mammas köttbullar utan tar till sig nya kulturer, nya språk.
Han lärde sig lite ryska i Omsk. Skulle inte förvåna mig om han kan några fraser på kinesiska också.
MIn känsla, alltså, Men skulle Sundström vilja återvända till Frölunda, då är det givetvis dubbelbingo. Det förstår ju var och en.
***
Förstås inte bra att som Gustav Lindström slå det där svåra diagonalpasset så att sylvassa omställningslaget Rögle kan kontraslå och göra 2–1 när så lite tid återstår.
Men det är heller inte bra av tre forwards att dra iväg så högt att Lindström känner sig tvingad att skicka iväg den där pucken.
Det synkade inte riktigt. Det såg inte ut som om Frölunda fullt ut satt ihop. Till slut betalades ett pris.
***
Glöm inte hockeyquizzet på John Scott’s Avenyn på måndag, 19.00.
Mest hockeyfrågor. En hel del om Frölunda.
Anmäl till henrik.leman@gmail.com
***
Det stämde inte att Rögle inte hade vunnit i Göteborg sedan 1994. Året efter vann man 5–2 den 14/3, detta i den allsvenska finalserien som Frölunda sedan vann med 3–2. i matcher.
@DomarnaPunktSe på Twitter hade förstås koll.
***
I en sådan här match hade Frölunda behövt Chay Genoway spela som den stjärnback han är värvad för att vara.
Det gjorde han inte.
På torsdag är nog Viktor Ekbom tillbaka, det borde vara Mattias Nörstebö som lämnar plats för honom.
***
Full av beundran för hur ett brandskattat Rögle stred och slet, agerade med disciplin och smartness. Plus att det fanns ett skönt ”go” när lägen uppstod.
Helt ologisk var inte segern. Hockey går ut på att göra mål.
***
Okej, det var inte lätt, men här mina fem bästa i Frölunda:
1 – Samuel Fagemo
* Ledande forward. Skapar åt andra, skapar åt sig själv, fattades bara utdelning,
2 – Jonathan Sigalet
* Målskytt, trygg och stabil i övrigt, ger även stöd i offensiven.
3 – Anders Grönlund
* Fortsätter vara säkerheten själv, även bra på att sätta igång spelet.
4 – Sebastian Stålberg
* Alltid rätt attityd, försökte också ta sig in på mål
5 – Mats Rosseli Olsen
* Hårt jobb, några fina framspelningar, energirik.
Bubblare: Jacob Moverare, Gustav Lindström.
