Frölundas läge inför 2019 är ändå gott

► Frölunda kan fira nyår och ladda för 2019 med en känsla av att man har något på gång. Trots 2–3 mot Rögle.
► Det var som Patrik Carlsson sa:
► – Surt, men tyvärr förlorar man ibland.
► 15 av 18 poäng på de sex senaste. Serieledning. Frölundas tillvaro är ändå bättre än de flesta konkurrenters.
► Här mina fem bästa mot Rögle.

NÄR FRÖLUNDA STÅTT för bottennapp mot så kallat sämre lag har det ofta brustit i attityd, inställning, och så vidare.

Fanns inget sådant mot ett bra Rögle som blockade skott, ställde om blixtsnabbt, och ställde tuffa frågor.

– Vi hade tålamod, kändes som vi nötte ner dem, poängterade Patrik Carlsson som i en dominant tredjeperiod hade en av Frölundas bästa chanser.

Skott just över i fritt PP-läge.

– Jag tror den touchade något.

Chanserna missades. Därför bara en och inte tre poäng. Inte svårare än så.

Helt okej prestation, inte max men helt okej. Frölunda gjorde nog, skapade nog, för att vinna, föll på att man inte fick in puckuschlngen i tredje, på att Leon Bristedt lite för enkelt fick sätta 3–2 när han sköt genom Johan Gustafsson.

Inget bottennapp. Inget magplask. Bara det som händer i hockey ibland. Det som Patrik Carlsson poängterade. Man förlorar ibland.

– Svårt nog att vinna fem matcher i rad, sa Patrik.

Han medgav:

– Klart det känns surt att vi inte vann, vi hade chanserna.

** Känns det ändå som ni hittat ett spel, en rätt hög nivå, att den här förlusten inte skapar oro?
– Det tycker jag. Spelet har blivit bättre och bättre; det hårda jobbet har alltid varit där, kan man få ihop de två delarna, då har man alltid chans att vinna. Man får se mycket till prestationen, resultatet svider ibland, men jag känner ändå att prestationen var där. Vi möter ett bra lag också, spelar i högt tempo, vänder spelet snabbt.

Ett Frölunda med hybris kunde ha spelat lättsinnigt, gått bort sig, bjudit på omställningar, tappat matchen.

Istället hade Frölunda tålamod, höll ihop laget, tog över i tredje och hade vunnit med bättre avslut.

Det var, trots övertidstorsken, ett rätt bra besked.

Jag vill tro ni förstår vad jag menar.

***

Lucas Raymond spelade 13.14. Fick vara på isen när det var fyra mot fyra. Visade sig värd förtroendet.

Jag understryker det jag skrev i första texten: han har gjort mer än jag trodde honom mäktig.

Det är ändå värt att tänka på: Lucas Raymond är 16 år, han kommer inte göra mål i varje match, han kommer behöva gå ner i J20 och andas.

Men vilken talang. Vilken lirare. Häftigt att få följa honom.

***

Joel Lundqvists kedja var snäppet segare än förut men har ändå visat massor, tvillingarna Westerholm var Frölundas bästa med Oliwer Fjellström som utsökt tredjelänk, Patrik Carlsson & Co fick tryck, det gick sisådär för Joel Mustonens kedja, men rätt okej här också.

Vad vill jag säga? Äh, egentligen bara en upprepning:

Frölunda har något spännande på gång. Ingen aning vart det bär, visst måste saker bli och göras ännu bättre, men jag ser fram emot att följa resan.

När och var ska Tim Söderlund in? På tal om spännande …

Ryan Lasch med Carlsson och Simon Hjalmarsson – hur blir det? Också något att fundera över, se fram emot.

Vi har lite att kika på 2019.

Gott nytt år på er – om jag inte återkommer innan Micke Persbrandt har ringt in det nya året.

***

Hatten av för Rögle. Leon Bristedt, detta giftiga kvicksilver som nyss förlängde kontraktet, var matchens lirare för mig, det fanns över huvud taget ett go, en fart, en skottblocksmentalitet som imponerade.

Och Cam Abbott snackade svenska på presskonferensen. Bara en sådan sak …

Premiär, som jag fattade det.

Way to go, Cam.

***

Mattias Nörstebö kom med högeraxeln i mitella. Ännu inget säkert läkarbesked. Norrmannen försökte hålla humöret uppe, hade i alla fall inte alls räknat bort säsongen.

Tack och lov.