► Attityden i vinterns Frölunda imponerar på mig.
► Djurgården på Hovet? Jaha.
► 0–2-underläge? Jaha.
► Känslan hos Simon Hjalmarsson & Co:”Vi ger oss inte – det här ska vi ha.”
► Visst finns frågetecken i det här laget, men inställningen, attityden, hjärtat, att det krävs mycket för att besegra Frölunda – det lovar gott inför fortsättningen. Här får ni mina fem bästa spelare, förresten.
SJÄLVKLART KUNDE DET lika gärna ha varit Djurgården som fått med sig två poäng, men glöm resultatet för en stund.
Jag nickar gillande åt hur Frölunda uppträder när det blåser snålt.
Det var Axel Jonssons Fjällbys homecoming night, det var 2–0 Djurgården, det var läge för ett mentalt svagt lag att darra och tappa taget.
Frölunda modell 18/19 är motsatsen.
Håller ihop, kryper ihop, samlar kraft, kommer samman och hittar vägar ut ur svårigheter.
Nej, inte varje gång – men ofta.
Ja, man kan absolut säga att det är ett måste eftersom laget inte sprakar offensivt, men man kan också se det så här:
Det absolut viktigaste i en lagsport är att laget fungerar.
Individerna kommer sedan.
Kanske påminner Rhett Rakhshani efter jul om den vanlige Rhett Rakhshani, kanske är Simon Hjalmarssons formtopp här för att stanna, kanske får Tim Söderlund till det, kanske … värvar Frölunda en vass forward i januari.
Men grunden till framgång finns. En samling spelare som – ledda av stridshästar som Simon Hjalmarsson och Max Friberg – är beredda att göra precis vad som krävs för att vinna.
Det är långt ifrån liktydigt med att Frölunda ska målas upp som någon form av finalpretendent, det är alldeles för tidigt att blicka så långt fram – för alla lag; jag tycker mest det blir fånigt med guldsnack så här års.
Men jag får en känsla av att den här gruppen har något speciellt.
En vinnarattityd.
Det är en viktig egenskap, så mycket vill jag ändå slå fast.
Kan man sedan addera en bra forward, må det vara en i laget som växer eller en utifrån, så kan det här nog bli en riktigt rolig säsong för Roger Rönnbergs gäng.
***
Simon Hjalmarsson har nu fyra poäng på de tre matcher han varit vinge med Patrik Carlsson som center, nio på de nio senaste.
Han är mycket aktivare än tidigare, bryter in på mål, och är plötsligt en ledande forward.
Passningen till Jonathan Sigalets 3–2 var högklassig, ”Hjalle” hade egna lägen också.
Hans 2–2-mål var lite turligt, men det var viktigt, inte bara för matchen.
Första gången Frölunda PP-målat utan Ryan Lasch på isen.
***
Filip Westerlund gled in fint för 1–2. Jonathan Sigalet gjorde det samma för 3–2, och Chay Genoway var så när att kvittera till 1–1 på liknande vis.
Nu ramlade han, Djurgården spelvände för 2–0, men givet att Frölunda hade ytterligare två lägen med backar som följde med i anfallen så var det tydligt att man gjort läxan och hittat något man upplevde vara en svaghet hos Djurgården.
Pucktittning, därmed en möjlighet för motståndaren att ofta hitta yta på ”svaga sidan.”
***
Glömde i första texten: domarparet Patrik Sjöberg/Andreas Harnebring var riktigt bra.
***
Rhett Rakhshani är tränaren Roger Rönnbergs största bekymmer just nu.
Har Rönnberg verkligen råd att spela Rakhshani form?
PP blir sämre, tvillingarna Westerholm blev sämre, och detta skriver jag helt utan att försöka såga amerikanen sönder och samman.
Jag förstår verkligen att det tar tid att hitta in i ett nytt lag, lära sig att orka med Frölundas erkänt tuffa träningar och ändå ha kräm i benen under match.
Respekt för det. Och det verkar vara en ödmjuk kille som verkligen jobbar häcken av sig.
Men … är det kanske bättre att använda Rakhshani som extraforward, låta honom mjukstarta? Tim Söderlund tycks ha fått en kickstart på det viset.
Tim hade några bra byten med westerholmarna på Hovet.
Nå, jag vet inte, men något behöver ske om det fortsätter så här, just nu drar Rakhshani ner den kedja han spelar i.
Men han kanske lyfter mot Lugano på tisdag?
***
Förändringarna på backsidan har verkligen slagit väl ut, Anders Grönlund storartad med Chay Genoway, Gustav Lindström bildar ett strålande par med Jonathan Sigalet.
***
Johan Gustafssons räddning i läge 0–1 när han hade pucken bakom sig men lyckades undvika att peta in den i buren – grymt viktig.
”JG” såg trygg och säker ut trots att han inte spelat på länge.
***
Hoppas verkligen inte det är så farligt med Djurgårdens Jacob Josefson (nummer 40, bilden nedan). Den gubben vill man ju se lira hockey.
Fantastisk fart på hemmalaget stundtals, tänk när Axel Jonsson Fjällby kommer igång, tänk när Dick Axelsson får vara hel – visst känns ändå Djurgården som laget att slå i vinter.
Men långt ifrån oslagbart. Som synes.
***
Frölunda tar fredag/lördag ledigt, jag gör kanske något liknande, eventuellt blir det i alla fall lite sparlåga.
Eller så dyker det upp saker jag vill beröra. Vi får se. Men jag varnar för lite lägre tempo i helgen,
Okej, mina fem bästa i Frölunda:
1 – Simon Hjalmarsson
* Offensivt och defensivt en bjässe, vann kamper, var aggressiv, skapade lägen, spelade fram, gjorde mål.
2 – Jonatan Sigalet
* Spelade nästan 25 minuter (det är mycket i SHL), knappt ett fel – och så ett viktigt mål.
3 – Gustav Lindström
* Jag frågar som jag gjorde nyligen: någon som tänker på att killen är rookie? Så smart, så bra.
4 – Patrik Carlsson
* Leder en bra kedja, gör de små sakerna rätt, grymt klok, inblandad i 3–2, och så satte han avgörande straffen.
5 – Max Friberg
* Jobbet han lägger ner, skottblocken, det uppoffrande spelet, och stark när han fixade straff.
Bubblare: Johan Gustafsson, Anders Grönlund, Filip Westerlund, Chay Genoway, Ryan Lasch, Sebastian Stålberg.
