► Jag vill vara försiktig, hålla i hatten, hålla i hästarna, hålla i allt man kan tänkas hålla i, men … sorry, det går inte att komma ifrån:
► Frölunda imponerade i premiären. Riktigt mycket, till och med.
► Spelarna skickade en signal till motståndarna i SHL:
► ”Se upp, det finns en jäkla kapacitet i vårt lag.”
JAG ÄR ALLDELES på det klara med att detta bara var en av 52 SHL-omgångar, men även nummer 1 måste kunna analyseras.
Precis som 2–5 mot Brynäs i fjol var ett bottennapp så var 3–0 på HV71 i år en topprestation. Man får inte till sådana varje kväll, men för det här unga, utvecklingsbara Frölunda tror jag det var värdefullt att redan dag 1 kunna visa vilka verktyg som finns.
Det ger lugn och trygghet.
Det ger också mod och självförtroende att fortsätta med den här sprakande, lekfulla totalhockeyn (ni minns väl?) med offensivt deltagande backar och en massa platsväxlingar som sätter myror i huvudet på motståndarna.
Frölunda käkade verkligen upp HV71 och allt som jag skrev om i den här texten var verkligen viktiga detaljer:
Jaga livet ur motståndarna-pressen, förmågan att våga kliva på, hålla laget kort och inte bjuda HV på ytor, den ungdomliga energin, ”special teams”, den lekfulla offensiven, det uppoffrande spelet när det behövdes blockas skott.
Stjärnan Jan Mursak gjorde det. Offrade sin kropp för framgång. Frölundas bås stod upp som en man och jublade. Apropå det där med att sända signaler.
Det fysiska spelet, förresten – snacka om signal när Joel Lundqvist proppade Emil Johansson. Lite Galatasaray och ”Welcome to Hell” över den, och då var Lundqvist långt ifrån ensam att tackla den här kvällen.
Sprudlande offensiv och fysiskt spel.
Inte alltid man får till den kombon – men den har underhållningsgaranti.
Kollegan Roger Rönnberg hade dagdrömt om en massa saker, ett lag som satt ihop och jobbade stenhårt, fyra jämna kedjor, bra PP där båda enheterna levererade, bra PK, stenhårt jobb, vunna kamper, en målvakt som höll nollan.
– Det är inte ofta man kan sätta check på alla punkter. Jag ska inte sväva iväg, men jag är oerhört nöjd med insatsen
Kul att på presskonferensen (finns här, den som vill) få höra hur Roger Rönnberg fick alla sina inför match-drömmar uppfyllda (ovan), men det var en sak han glömde, tyckte jag, en sak som var direkt avgörande för resultatet.
Kvalitén i avgörande lägen.
Okej, det brast ibland, kunde ha varit mer än 3–0 (någon bör berätta för Joel Mustonen att han faktiskt får skjuta), men tre gånger agerade Frölunda med sylvass effektivitet:
1–0, Patrik Carlsson i PP, skottet satt vid vänsterörat på Jonas Gunnarsson.
2–0, Linus Nässén var iskall när han frispelades snyggt av Robin Alvarez, fick lite höjd på pucken.
3–0, Lucas Raymond i PP, han gjorde som Carlsson, sköt högt vid första stolpen, den här gången vid Gunnarssons högra öra.
Man kan göra väldigt mycket rätt i hockey, man kan skapa mycket, men i slutändan måste du ha folk som kan sätta dit puckarna.
Än viktigare de dagar när spelet inte stämmer, när benen inte orkar med så mycket skridskoåkning, när pressen inte sitter. De dagarna kommer. Garanterat. Men jag återkommer till vad jag skrev i inledningen:
Givet Frölundas rätt unga lag med stor utvecklingspotential var det nog värdefullt att starta på så lovande vis. Framgång föder ju gärna … ja, ni vet.
***
HV:s Nicklas Rahm talade ärligt om att hans spelare tycktes bära på för mycket anspänning, han var lika ärlig när jag undrade om han hade något svar på varför.
Det hade han inte.
– Jag såg inte det komma, sa Rahm – och jag hade lättare att förstå honom än valfri politiker.
HV tycktes inte riktigt berett på SHL-premiär. För segersäkra spelare? För bra spel i träningsmatcherna? Lias Andersson prickade ribban, ledde bästa kedjan, men jag tror det föddes mycket revanschlust i Jönköpingslaget.
***
En del snack om att HV (bland annat) saknade sin toppback Johannes Kinnvall. Kännbart, förstås.
Men – hur många tänkte på att Frölunda saknade toppcentern Johan Sundström? Och Mats Rosseli Olsen.
De gånger Roger Rönnberg har alla sina gubbar skade- och sjukdsomfria, då har han tufft jobb när laget ska tas ut, den saken är klar.
***
18-årige Lucas Raymonds 3–0 var ett klassmål, jag tyckte också han tog för sig bättre i fem mot fem efter det, men:
## Karl Henriksson, 19 – grymt bra. ”Skulle kunna prata om honom i flera dagar”, sa Roger Rönnberg. Förstår jag. Det här var den Kalle vi såg förra vintern, det jag inte sett på försäsongen, och för första gången kuggade det verkligen i för hela kedjan (med Joel Lundqvist, Max Friberg).
## Linus Nässén, 20 – glad att jag berömt honom förut. Ser ni nu? Själv var Nässén lika glad för skärgårdskompisen Daniel Torgerssons skull.
## Elmer Söderblom, 19 – växer, inte på längden men som spelare. Skön aktion när han prickade stolpen. Hopplös ta pucken av. Med mer rutin kommer förståelsen för när han ska släppa pucken.
Två ”gamla” att lyfta också:
## Stefan Elliott, 29 – och den gubben jämförde en del av er med Karl Stollery? Stolleprov! Elliott var mycket bra i premiären, hade en skön ”vill alltid framåt”-stil. Som Bladets Hans Abrahamsson sa: ”Han är ju mer forward.” Precis. Totalhockeyn igen. Lika mycket ljus som det är på offensiva backar ska det vara på forwards som täcker upp.
## Jan Mursak, 32 – snacka om att han varvat upp till premiären. Kanske isens bäste forward, passet till Simon Hjalmarsson, skymningen vid Raymonds 3–0, pucksäkerheten … allt.
Nå, det var en enda match, detta. HV71 kan bättre. Frölunda kommer garanterat ha matcher där man presterar sämre.
Men det skapade en nyfikenhet hos mig, en vilja att se mer. Gott så. Väntan ända till 27:e september, Djurgården borta.
***
Jag vill gärna få med den här igen.
Det här är ett bra exempel på när spelare måste respektera faran och inte spela på puck.
Emil ser ju Joel komma som ett ånglok här. Men han såg inte upp. Farligt.#rakapuckar https://t.co/xMAZWuBBQz— Henrik Leman (@henrikleman) September 19, 2020
Jag vill också gärna lägga den här, som ett slags motexempel.
Just det här när en spelare redan är i kamp med en annan, om någon då kommer in som tredjegubbe, så att säga utnyttjar läget … det är inte vackert.
Förstår upprördheten här.https://t.co/HLwLCoVg58— Henrik Leman (@henrikleman) September 19, 2020
***
Ingen lycka när jag frågade om hur många soffbiljetter Frölunda sålt. Testade press-Peter på det, han visste inte.
En del fans, såg jag, gillade inte att 35 huvudpartners (nedan) fick se matchen live. Jag blev förvånad, trodde det var först vid 500 som Frölunda skulle släppa in, men jag har svårt att uppröras. Så mycket pengar som huvudpartners pyntar in kan de allt få se en hockeymatch. Men … en annan gång kanske 50 med säsongskort kan få chansen?
***
Hög musik i spelavbrotten. Jag kanske är fel ute här, men kunde man inte istället ha lite inspelat publikjud typ ”Frö-lun-da, klapp-klapp-klapp” och ”Fröööö-luuun-daaa”, ni vet? I alla fall ibland. Nå, randanmärkning.
***
Fem bästa, hopplöst svårt som alltid:
1 – Jan Mursak
* En jätte, tyckte jag. Spelade minst av centrarna, kanske något som stör?
2 – Stefan Elliott
* Jag skrev när han värvades att detta var en klassback. Tycker han visade det.
3 – Niklas Rubin
* Inte hans svåraste nolla, men även sådana ska hållas. Så lugn, trygg och säker. Inte så värst långt ifrån att han blev målskytt.
4 – Lucas Raymond
* Målet, kom också till fler lägen, börjat ta för sig mer.
5 – Karl Henriksson
* För mig förkroppsligade han det här med att jaga livet ur motståndarna.
***
Så här såg det ut på O’Learys Avenyn före matchen. På onsdag kväll kör vi hockeyquiz – kommer ni? Det hoppas jag. Boka bord på 031-730 49 00 eller mejla avenyn@olearys.se.
SHL-upptaktsträff på O'Learys Avenyn med @rakapuckarpunk1 @henrikleman och @frolunda_hc ordf Mats Grauers samt kultfiguren Anders "Bros" Broström. pic.twitter.com/BOuiRMJAhX
— Szymon Szemberg (@Sz1909_Szemberg) September 19, 2020
