► Jag tyckte Frölunda hittade något bra i Växjö.
► Om jag varit supporter hade jag sett veckan och framtiden an med viss tillförsikt.
► Men visst, det har gått upp och ner förr. Kan göra igen. Bara för oss vid sidan om att hänga med och se vart det tar vägen.
► Mina fem bästa frölundaiter får ni här, läs och tyck till.
SJÄLVFALLET HADE ALLT varit bättre för Frölundas del om man hållit emot i tredje perioden och inte låtit 3–0 bli 3–3.
Men – det här var inte Timrå, det här var inte Mora.
Det här var Växjö, ett klasslag, landets bästa på hemmais.
Frölunda kunde ha gjort det bättre i tredje, absolut – men det var inte en kollaps av typer vi sett tidigare, och framför allt:
Jag gillade comebacken.
Så här är det i ett slutspel, 3–0 eller 4–3 spelar ingen roll, det handlar om att vinna, om att inte klappa ihop i motgång, och Frölunda gjorde inte det.
Fram till 1–3 kändes det lugnt, 2–3 var ett PP-mål, och först då darrade gästerna, inte så mycket före.
Den här gången var jag inte så oense som jag brukar gällande Roger Rönnbergs timeouter.
Jag hade nog inte heller tagit förrän vid 3–3.
Och den fick ju effekt. Se där …
Ni och jag har sett lagen i ultrajämna SHL gå från bra till mindre bra på kort tid, det går liksom inte att dra för starka slutsatser efter en enstaka match, men jag gillade verkligen en hel del av vad Frölunda gjorde.
Det lovade gott.
Dessutom mycket roligare att se på när spelarna sköt lite oftare.
Här gick Ryan Lasch i bräschen. Direkt från start.
Det tror jag var jätteviktigt. Kompisarna ser och tar efter stjärnan.
Amerikanen får inte bli för plottrig. Det var tydligt att han tagit till sig. Mycket värdefullt, kände jag.
Positivt:
1. Frölunda satt ihop, träffade rätt i forechecking, backar stod upp, gick ändå inte på så många omställningar, och återvinningsjobbet, alltså backcheckingen, var utmärkt.
2. Rappare i ben och skallar. En kompis i trubbel fick alltid hjälp, spelbarheten fanns där, dueller vanns, aggressiviteten toppade länge Växjös.
3. Power play tog ett steg framåt. Självfallet inte svårt givet hur det sett ut ett tag, det kan bli ännu bättre, men rörligheten var tydligare nu, spelarna bytte positioner, agerade snabbare, fick till fler hot – och gick på mål.
4. Självförtroendet fanns, pondusen, Ingen genomklappning när 3–0 blivit 3–3. Tvärtom.
Igen: inga tunga slutsatser dras, det här behöver göras ofta, det här behöver göras ännu bättre, men mycket av det Frölunda visade upp sände bra signaler.
Sedan kunde allt gått åt helsike.
Nu gjorde det inte det.
Jag tycker ändå Frölunda tog bussen hem med en känsla av att ha hittat något i Växjö. Man var långa stunder ett snäppet bättre lag än Lakers. Det måste vara värt något.
– Det är det bästa Frölunda jag spelat mot i år, sa Växjös tränare Sam Hallam på presskonferensen.
Hans eget lag, med nya formationer och full fart framåt-tänk var inte så pjåkigt i början och i tredje perioden heller.
Häftig hockeymatch. Bra underhållning. Två bra lag. Var min känsla.
Frölunda tar söndagsvila, tränar (antar jag) måndag–onsdag, och så Linköping borta på torsdag. Vi får väl se hur känslan är efter den matchen …
***
Underbart kul att se Dominik Bokk spela hockey.
Daniel Rahimi är en klippa.
Brendan Shinnimin en gris – men en gris alla lag älskar att ha. Jösses, vilken nytta han gör. Grymt värdefull.
Se där några Växjönoteringar. Klart att det inte är ett lag som förra säsongen, men man såg verkligen kvalitén i tredje periodens medgång.
Spännande att se om Henrik Evertsson spetsar.
Spännande att se om Fredrik Sjöström gör det.
***
Okej, fem bästa och bubblare, sedan tar vi igen oss på vilodagen:
1 – Ryan Lasch
* Hans bästa match efter knäoperationen. Inte dominant i 5/5-spelet, han har en bit kvar, men aggressivare, skyddade pucken bättre, och – han gjorde 1–0, han spelade fram till 4–3. Där det händer är ofta Lasch.
2 – Sebastian Stålberg
* Vet faktiskt inte om jag sett honom snöra ihop fler starka insatser i rad än just nu. Stark på pucken, skapar lägen, kan spela fram.
3 – Rhett Rakhshani
* Frölunda skriker efter en spelare som kan skjuta, som kan näta i frilägen. Rakhshani gjorde vid 3–0, hade dessutom ett målpass och var rätt aktiv i övrigt.
4 – Jacob Moverare
* Han var på listan före målet, sedan cementerade han sin plats. Gör nästan aldrig ett misstag.
5 – Ponthus Westerholm
* Grymt stark i offensiv zon, närmast omöjlig att ta pucken ifrån. Sysselsatte ensam flera motståndare. Men – skjut när du har läge, karl!
Bubblare: Johan Gustafsson, Brandon Gormley, Viktor Ekbom, Max Friberg, Pathrik Westerholm, Simon Hjalmarsson.
***
