► Frölunda valde en väg där stenhårt jobb, prickfri disciplin och en grupp där alla drar åt samma håll var krav för framgång.
► Det gick ett tag. Just nu går det inte alls.
► Att hitta tillbaka är grejen, inte sparka eller värva spelare. Det kan göras en annan gång, men just nu är det inte lösningen.
JAG SER FLERA supportrar som – fullt förståeligt i passionerat tillstånd – höjer röster om att Frölunda måste värva nya spelare, gamla ska sparkas, och framför allt:
”Så här går det med ett fuskbygge.”
Problemet: det som kallas ”fuskbygge” klarade sig bra ett tag.
För att Frölunda tycktes ha förstått vad som gällde, vad en bra nog offensiv (spetsat av ett vasst power play) byggde på:
## Stenhårt jobb i varje moment.
## Ett försvarsspel som satt ihop, där kampen framför burarna var hård, där målvakterna fick hjälp, spelades upp och därför var bra.
## Defensivt tänk först: gör klart jobbet, spela rejält, till och med (trots att vi snackar Frölunda …) våga chippa ut pucken vid fara, ta tillbaka den.
## Håll tempot uppe, vänd inte hem i egen zon, jobba med attityden ”framåt, framåt, framåt.”
Allt detta var ju nödvändigt eftersom Frölunda modell 2018/2019 är ett offensivt mycket svagare och profillösare lag än vi vant oss vid.
För att ledningen satt fast vid en del kontrakt som var svåra att bryta? Kanske.
För att man inte hittade spetsspelare som ville till Frölunda? Kanske.
För att man verkligen trodde på att det fanns mer offensiv hos många spelare i laget? Kanske.
Nå, det viktiga här:
Debaclet i Örebro, den svaga trenden som gör att man inte kan se torsdagsmatchen isolerad, beror inte ett skvatt på att Frölunda inte värvat ihop ett individuellt bättre lag.
Samma lag har ju spelat brutalt mycket bättre, eller hur?
Just nu gör inte spelarna mycket (om ens något) av det som gjorde Frölunda till ett svårslaget i början på säsongen.
På något sätt tycks de ha tappat ödmjukheten, förståelsen för vad som krävs (eller så tränar de för hårt och orkar inte, men det vore ett gigantiskt underbetyg till tränarstaben).
## Nödvändigheten av att hela tiden jobba hårt i egen zon, inte sätta kompisen i sticket, hjälpa honom, se till att få stopp i spelet.
## Modet att lätta på trycket och lyfta ut pucken när passningsalternativ saknas, till och med slå en icing eller bara lägga ner pucken ibland; tråka ut, göra det jobbigt för motståndaren för att sedan hugga.
## Modet att våga leta den enkla lösningen, även i anfallszonen, riskera att tappa pucken men i så fall ha farten uppe och kunna ta tillbaka den.
## Inställningen att ”vi är inte bättre än att vi måste jobba jävligt hårt i varje moment, vi kan inte spela ut våra motståndare bara för att vi heter Frölunda.”
Allt det här fanns ett tag. Det lovade mycket gott.
Finns inte nu. Oroar. Mycket.
Detta är grejen. Huruvida Frölunda borde ha sparkat spelare och värvat ett halvt nytt lag är en helt annan diskussion som kan tas en annan gång.
Just nu hjälper inte ens en Jan Mursak.
Det är en inställningsfråga.
Kan Roger Rönnberg nå fram till spelarna?
Snart vet vi. Växjö lördag eftermiddag. Spännande.
