Frölunda Avalanche – sällan fascinerar idrott som sådana här gånger

Frölunda Avalanche – sällan fascinerar idrott som sådana här gånger

Frölunda Avalanche – sällan fascinerar idrott som sådana här gånger

Frölunda Avalanche – sällan fascinerar idrott som sådana här gånger

► Man kan förstås hävda att detta bara var en match.
► Men vilken match!
► Jag vill hävda att det vi bevittnade i Scandinavium på lördagseftermiddagen, när 0–2 mot Växjö blev 5–2, betydde en hel del.
► För laget Frölunda. För bandet till, och kärleken från, supportrarna.

Ska man vinna så ska man vinna så här. Vända 0–2 till 5–2, få med sig publiken, skapa band och bygga på kärleken från fansen. Foto: C MORE (skärmdump)

HOCKEY BLIR INTE mycket bättre än så här. Idrott blir inte så mycket bättre.

Jag älskar när den mentala faktorn står i centrum.

Ett slaget lag ser plötsligt osårbart ut, allt i formen av en lavin som är omöjlig att stoppa.

Man kan jaga små förklaringar här var, ett mer samlat uppträdande, kortare lag, bättre träff i forecheck, fler vunna närkamper, desperationen som infinner sig i underläge när bara en period återstår, men ofta står man där lik förbaskat efter sådana här matcher, kliar sig i skallen och undrar:

”Jo, jo, men hur fasen kunde det svänga så här mycket?!”  

– Väldigt svårt att svara på, sa Växjöcoachen Sam Hallam när han ombads analysera hur hans lag tappade ett till synes stabilt 2–0-grepp och blev fullständigt förbiblåst i tredje perioden.

ANNONS

Mitt svar: mentala faktorn, tveklöst. Sett i Frölundaspelarnas perspektiv den här lördagen fungerar det så här:

Du får något som ger dig tro, plötsligt tar du ett steg fram istället för att backa ett halvt, gör saker på instinkt istället för att tveka, och när utdelningen sedan kommer … tja, den här lördagen var det Frölunda Avalanche.

Anders Grönlunds 3–2-kanon var på något vis talande.

Efter allt det här huggandet i sten som Roger Rönnberg talade om så  var det som om all uppdämd frustration samlades i Grönlunds klubba och gav pucken så mycket kraft att den sannolikt kunde ha gått igenom Janis Kalnins om den träffat letten.

Laget som förut tvekade hade börjat tro.

Laget som förut hade grepp tappade helt taget.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

För mig är det idrott när det är som bäst, en annan gång är det Växjö som vänder en match, en annan gång är det Frölunda som faller pladask, men en sådan här hockeylördag, när det är hemmalaget som reser sig, får arenan att skaka i sina grundvalar, skapar en stämning som går att ta på … det är en oerhört häftig upplevelse, kom inte och säg annat.

Ni läste väl Jan Mursaks hyllning till supportrarna på plats i Scandinavium?

Ta åt er, ni som var där.

Jag förstår om det finns de som undrar hur Frölunda kunde vara så blekt i två perioder (credd till Växjö Lakers lirare som är experter just på att få lag att se dåliga ut), men ibland blir det så här, och låt oss vara ärliga:

Det här var närmast ett perfekt hockeyeftermiddag för Frölunda.

Spelarna lämnade arenan med en ”Vi är aldrig någonsin slagna”-känsla, upplevde sig stora, starka, osårbara.

Supportrarna gick hem närmast saliga efter vad de fått vara med om,  två perioders Golgatavandring följt av en enda stor glädjeorgasm som varade i nästan 20 minuter.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Jag vet, det är grafik i vägen, men det är lätt att se hur mycket Roger Rönnberg gladdes med norrmannen som fick spräcka målnollan.

Ska ett lag bygga självförtroende så ska man vinna så här.

Ska ett lag bygga band med supportrarna så ska man vinna så här.

Ska ett lag locka tillbaka åskådarna så ska man vinna så här.

***

Läge 3–2, Frölunda hade vänt, sårbart om Växjö skulle kvittera, nyss nämnda glädjeorgasm hade lätt kunnat fastna halvvägs, då hände detta:

Pontus Holmberg och Hugo Gustafsson kom två mot en, bakifrån kastade sig Patrik Carlsson som med en lång klubba lyckades störa Gustafsson precis så mycket att Växjöspelaren inte fick till avslutet.

Carlsson gjorde inget mål. Men det här var lika värdefullt.

***

Jag gillade verkligen att se Växjös Pontus Holmberg svinga trollspöet några gånger.

***

Simon Edvinsson började med att ramla, sedan reste han sig och visade att … japp, killen är tillbaka.

Klart godkänd comeback med ett par, tre utmärkta initiativ.

I nästa vecka kommer 18-åringen att vara ännu bättre.

Det förutsätter jag att Frölundas power play också är, för jösses, det var två ursvaga försök i första perioden.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

***

Lätt att lura sig med tredje perioden på näthinnan, men jag tyckte det såg spännande ut när Frölunda justerade tre av fyra kedjor. Inte på något vis så att det avgjorde, bara en liten detalj, men jag var imponerad av Patrik Carlssons tredje period, tyckte det lovade gott med ”Purre” som vänsterforward i Nicklas Lasus och Ryan Laschs kedja.

Att Johan Sundström är som bäst när han tar ansvar för två unga (här Elmer Söderblom och Jacob Olofsson) har jag varit inne på tidigare, och att spela Mats Rosseli Olsen med Michael Spacek och Theodor Niederbach kändes smart.

Spelbegåvade Niederbach måste få ha mer puckkontakt. Lättare med ”Rosse” än med Söderblom. Och jag tyckte den skicklige 27:an tog ett steg framåt i går. Liksom Olofsson, för övrigt. I alla fall i den enda period då Frölunda var bra.

Detta sagt, på måndag tränar kanske Frölunda med de vanliga formationerna. I det läget är det bara att glömma det ni nyss läste.

***

Ha en fin söndag, alla!

► Man kan förstås hävda att detta bara var en match.
► Men vilken match!
► Jag vill hävda att det vi bevittnade i Scandinavium på lördagseftermiddagen, när 0–2 mot Växjö blev 5–2, betydde en hel del.
► För laget Frölunda. För bandet till, och kärleken från, supportrarna.

Ska man vinna så ska man vinna så här. Vända 0–2 till 5–2, få med sig publiken, skapa band och bygga på kärleken från fansen. Foto: C MORE (skärmdump)

HOCKEY BLIR INTE mycket bättre än så här. Idrott blir inte så mycket bättre.

Jag älskar när den mentala faktorn står i centrum.

Ett slaget lag ser plötsligt osårbart ut, allt i formen av en lavin som är omöjlig att stoppa.

Man kan jaga små förklaringar här var, ett mer samlat uppträdande, kortare lag, bättre träff i forecheck, fler vunna närkamper, desperationen som infinner sig i underläge när bara en period återstår, men ofta står man där lik förbaskat efter sådana här matcher, kliar sig i skallen och undrar:

”Jo, jo, men hur fasen kunde det svänga så här mycket?!”  

– Väldigt svårt att svara på, sa Växjöcoachen Sam Hallam när han ombads analysera hur hans lag tappade ett till synes stabilt 2–0-grepp och blev fullständigt förbiblåst i tredje perioden.

ANNONS

Mitt svar: mentala faktorn, tveklöst. Sett i Frölundaspelarnas perspektiv den här lördagen fungerar det så här:

Du får något som ger dig tro, plötsligt tar du ett steg fram istället för att backa ett halvt, gör saker på instinkt istället för att tveka, och när utdelningen sedan kommer … tja, den här lördagen var det Frölunda Avalanche.

Anders Grönlunds 3–2-kanon var på något vis talande.

Efter allt det här huggandet i sten som Roger Rönnberg talade om så  var det som om all uppdämd frustration samlades i Grönlunds klubba och gav pucken så mycket kraft att den sannolikt kunde ha gått igenom Janis Kalnins om den träffat letten.

Laget som förut tvekade hade börjat tro.

Laget som förut hade grepp tappade helt taget.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

För mig är det idrott när det är som bäst, en annan gång är det Växjö som vänder en match, en annan gång är det Frölunda som faller pladask, men en sådan här hockeylördag, när det är hemmalaget som reser sig, får arenan att skaka i sina grundvalar, skapar en stämning som går att ta på … det är en oerhört häftig upplevelse, kom inte och säg annat.

Ni läste väl Jan Mursaks hyllning till supportrarna på plats i Scandinavium?

Ta åt er, ni som var där.

Jag förstår om det finns de som undrar hur Frölunda kunde vara så blekt i två perioder (credd till Växjö Lakers lirare som är experter just på att få lag att se dåliga ut), men ibland blir det så här, och låt oss vara ärliga:

Det här var närmast ett perfekt hockeyeftermiddag för Frölunda.

Spelarna lämnade arenan med en ”Vi är aldrig någonsin slagna”-känsla, upplevde sig stora, starka, osårbara.

Supportrarna gick hem närmast saliga efter vad de fått vara med om,  två perioders Golgatavandring följt av en enda stor glädjeorgasm som varade i nästan 20 minuter.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Jag vet, det är grafik i vägen, men det är lätt att se hur mycket Roger Rönnberg gladdes med norrmannen som fick spräcka målnollan.

Ska ett lag bygga självförtroende så ska man vinna så här.

Ska ett lag bygga band med supportrarna så ska man vinna så här.

Ska ett lag locka tillbaka åskådarna så ska man vinna så här.

***

Läge 3–2, Frölunda hade vänt, sårbart om Växjö skulle kvittera, nyss nämnda glädjeorgasm hade lätt kunnat fastna halvvägs, då hände detta:

Pontus Holmberg och Hugo Gustafsson kom två mot en, bakifrån kastade sig Patrik Carlsson som med en lång klubba lyckades störa Gustafsson precis så mycket att Växjöspelaren inte fick till avslutet.

Carlsson gjorde inget mål. Men det här var lika värdefullt.

***

Jag gillade verkligen att se Växjös Pontus Holmberg svinga trollspöet några gånger.

***

Simon Edvinsson började med att ramla, sedan reste han sig och visade att … japp, killen är tillbaka.

Klart godkänd comeback med ett par, tre utmärkta initiativ.

I nästa vecka kommer 18-åringen att vara ännu bättre.

Det förutsätter jag att Frölundas power play också är, för jösses, det var två ursvaga försök i första perioden.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

***

Lätt att lura sig med tredje perioden på näthinnan, men jag tyckte det såg spännande ut när Frölunda justerade tre av fyra kedjor. Inte på något vis så att det avgjorde, bara en liten detalj, men jag var imponerad av Patrik Carlssons tredje period, tyckte det lovade gott med ”Purre” som vänsterforward i Nicklas Lasus och Ryan Laschs kedja.

Att Johan Sundström är som bäst när han tar ansvar för två unga (här Elmer Söderblom och Jacob Olofsson) har jag varit inne på tidigare, och att spela Mats Rosseli Olsen med Michael Spacek och Theodor Niederbach kändes smart.

Spelbegåvade Niederbach måste få ha mer puckkontakt. Lättare med ”Rosse” än med Söderblom. Och jag tyckte den skicklige 27:an tog ett steg framåt i går. Liksom Olofsson, för övrigt. I alla fall i den enda period då Frölunda var bra.

Detta sagt, på måndag tränar kanske Frölunda med de vanliga formationerna. I det läget är det bara att glömma det ni nyss läste.

***

Ha en fin söndag, alla!

► Man kan förstås hävda att detta bara var en match.
► Men vilken match!
► Jag vill hävda att det vi bevittnade i Scandinavium på lördagseftermiddagen, när 0–2 mot Växjö blev 5–2, betydde en hel del.
► För laget Frölunda. För bandet till, och kärleken från, supportrarna.

Ska man vinna så ska man vinna så här. Vända 0–2 till 5–2, få med sig publiken, skapa band och bygga på kärleken från fansen. Foto: C MORE (skärmdump)

HOCKEY BLIR INTE mycket bättre än så här. Idrott blir inte så mycket bättre.

Jag älskar när den mentala faktorn står i centrum.

Ett slaget lag ser plötsligt osårbart ut, allt i formen av en lavin som är omöjlig att stoppa.

Man kan jaga små förklaringar här var, ett mer samlat uppträdande, kortare lag, bättre träff i forecheck, fler vunna närkamper, desperationen som infinner sig i underläge när bara en period återstår, men ofta står man där lik förbaskat efter sådana här matcher, kliar sig i skallen och undrar:

”Jo, jo, men hur fasen kunde det svänga så här mycket?!”  

– Väldigt svårt att svara på, sa Växjöcoachen Sam Hallam när han ombads analysera hur hans lag tappade ett till synes stabilt 2–0-grepp och blev fullständigt förbiblåst i tredje perioden.

ANNONS

Mitt svar: mentala faktorn, tveklöst. Sett i Frölundaspelarnas perspektiv den här lördagen fungerar det så här:

Du får något som ger dig tro, plötsligt tar du ett steg fram istället för att backa ett halvt, gör saker på instinkt istället för att tveka, och när utdelningen sedan kommer … tja, den här lördagen var det Frölunda Avalanche.

Anders Grönlunds 3–2-kanon var på något vis talande.

Efter allt det här huggandet i sten som Roger Rönnberg talade om så  var det som om all uppdämd frustration samlades i Grönlunds klubba och gav pucken så mycket kraft att den sannolikt kunde ha gått igenom Janis Kalnins om den träffat letten.

Laget som förut tvekade hade börjat tro.

Laget som förut hade grepp tappade helt taget.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

För mig är det idrott när det är som bäst, en annan gång är det Växjö som vänder en match, en annan gång är det Frölunda som faller pladask, men en sådan här hockeylördag, när det är hemmalaget som reser sig, får arenan att skaka i sina grundvalar, skapar en stämning som går att ta på … det är en oerhört häftig upplevelse, kom inte och säg annat.

Ni läste väl Jan Mursaks hyllning till supportrarna på plats i Scandinavium?

Ta åt er, ni som var där.

Jag förstår om det finns de som undrar hur Frölunda kunde vara så blekt i två perioder (credd till Växjö Lakers lirare som är experter just på att få lag att se dåliga ut), men ibland blir det så här, och låt oss vara ärliga:

Det här var närmast ett perfekt hockeyeftermiddag för Frölunda.

Spelarna lämnade arenan med en ”Vi är aldrig någonsin slagna”-känsla, upplevde sig stora, starka, osårbara.

Supportrarna gick hem närmast saliga efter vad de fått vara med om,  två perioders Golgatavandring följt av en enda stor glädjeorgasm som varade i nästan 20 minuter.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Jag vet, det är grafik i vägen, men det är lätt att se hur mycket Roger Rönnberg gladdes med norrmannen som fick spräcka målnollan.

Ska ett lag bygga självförtroende så ska man vinna så här.

Ska ett lag bygga band med supportrarna så ska man vinna så här.

Ska ett lag locka tillbaka åskådarna så ska man vinna så här.

***

Läge 3–2, Frölunda hade vänt, sårbart om Växjö skulle kvittera, nyss nämnda glädjeorgasm hade lätt kunnat fastna halvvägs, då hände detta:

Pontus Holmberg och Hugo Gustafsson kom två mot en, bakifrån kastade sig Patrik Carlsson som med en lång klubba lyckades störa Gustafsson precis så mycket att Växjöspelaren inte fick till avslutet.

Carlsson gjorde inget mål. Men det här var lika värdefullt.

***

Jag gillade verkligen att se Växjös Pontus Holmberg svinga trollspöet några gånger.

***

Simon Edvinsson började med att ramla, sedan reste han sig och visade att … japp, killen är tillbaka.

Klart godkänd comeback med ett par, tre utmärkta initiativ.

I nästa vecka kommer 18-åringen att vara ännu bättre.

Det förutsätter jag att Frölundas power play också är, för jösses, det var två ursvaga försök i första perioden.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

***

Lätt att lura sig med tredje perioden på näthinnan, men jag tyckte det såg spännande ut när Frölunda justerade tre av fyra kedjor. Inte på något vis så att det avgjorde, bara en liten detalj, men jag var imponerad av Patrik Carlssons tredje period, tyckte det lovade gott med ”Purre” som vänsterforward i Nicklas Lasus och Ryan Laschs kedja.

Att Johan Sundström är som bäst när han tar ansvar för två unga (här Elmer Söderblom och Jacob Olofsson) har jag varit inne på tidigare, och att spela Mats Rosseli Olsen med Michael Spacek och Theodor Niederbach kändes smart.

Spelbegåvade Niederbach måste få ha mer puckkontakt. Lättare med ”Rosse” än med Söderblom. Och jag tyckte den skicklige 27:an tog ett steg framåt i går. Liksom Olofsson, för övrigt. I alla fall i den enda period då Frölunda var bra.

Detta sagt, på måndag tränar kanske Frölunda med de vanliga formationerna. I det läget är det bara att glömma det ni nyss läste.

***

Ha en fin söndag, alla!

► Man kan förstås hävda att detta bara var en match.
► Men vilken match!
► Jag vill hävda att det vi bevittnade i Scandinavium på lördagseftermiddagen, när 0–2 mot Växjö blev 5–2, betydde en hel del.
► För laget Frölunda. För bandet till, och kärleken från, supportrarna.

Ska man vinna så ska man vinna så här. Vända 0–2 till 5–2, få med sig publiken, skapa band och bygga på kärleken från fansen. Foto: C MORE (skärmdump)

HOCKEY BLIR INTE mycket bättre än så här. Idrott blir inte så mycket bättre.

Jag älskar när den mentala faktorn står i centrum.

Ett slaget lag ser plötsligt osårbart ut, allt i formen av en lavin som är omöjlig att stoppa.

Man kan jaga små förklaringar här var, ett mer samlat uppträdande, kortare lag, bättre träff i forecheck, fler vunna närkamper, desperationen som infinner sig i underläge när bara en period återstår, men ofta står man där lik förbaskat efter sådana här matcher, kliar sig i skallen och undrar:

”Jo, jo, men hur fasen kunde det svänga så här mycket?!”  

– Väldigt svårt att svara på, sa Växjöcoachen Sam Hallam när han ombads analysera hur hans lag tappade ett till synes stabilt 2–0-grepp och blev fullständigt förbiblåst i tredje perioden.

ANNONS

Mitt svar: mentala faktorn, tveklöst. Sett i Frölundaspelarnas perspektiv den här lördagen fungerar det så här:

Du får något som ger dig tro, plötsligt tar du ett steg fram istället för att backa ett halvt, gör saker på instinkt istället för att tveka, och när utdelningen sedan kommer … tja, den här lördagen var det Frölunda Avalanche.

Anders Grönlunds 3–2-kanon var på något vis talande.

Efter allt det här huggandet i sten som Roger Rönnberg talade om så  var det som om all uppdämd frustration samlades i Grönlunds klubba och gav pucken så mycket kraft att den sannolikt kunde ha gått igenom Janis Kalnins om den träffat letten.

Laget som förut tvekade hade börjat tro.

Laget som förut hade grepp tappade helt taget.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

För mig är det idrott när det är som bäst, en annan gång är det Växjö som vänder en match, en annan gång är det Frölunda som faller pladask, men en sådan här hockeylördag, när det är hemmalaget som reser sig, får arenan att skaka i sina grundvalar, skapar en stämning som går att ta på … det är en oerhört häftig upplevelse, kom inte och säg annat.

Ni läste väl Jan Mursaks hyllning till supportrarna på plats i Scandinavium?

Ta åt er, ni som var där.

Jag förstår om det finns de som undrar hur Frölunda kunde vara så blekt i två perioder (credd till Växjö Lakers lirare som är experter just på att få lag att se dåliga ut), men ibland blir det så här, och låt oss vara ärliga:

Det här var närmast ett perfekt hockeyeftermiddag för Frölunda.

Spelarna lämnade arenan med en ”Vi är aldrig någonsin slagna”-känsla, upplevde sig stora, starka, osårbara.

Supportrarna gick hem närmast saliga efter vad de fått vara med om,  två perioders Golgatavandring följt av en enda stor glädjeorgasm som varade i nästan 20 minuter.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Jag vet, det är grafik i vägen, men det är lätt att se hur mycket Roger Rönnberg gladdes med norrmannen som fick spräcka målnollan.

Ska ett lag bygga självförtroende så ska man vinna så här.

Ska ett lag bygga band med supportrarna så ska man vinna så här.

Ska ett lag locka tillbaka åskådarna så ska man vinna så här.

***

Läge 3–2, Frölunda hade vänt, sårbart om Växjö skulle kvittera, nyss nämnda glädjeorgasm hade lätt kunnat fastna halvvägs, då hände detta:

Pontus Holmberg och Hugo Gustafsson kom två mot en, bakifrån kastade sig Patrik Carlsson som med en lång klubba lyckades störa Gustafsson precis så mycket att Växjöspelaren inte fick till avslutet.

Carlsson gjorde inget mål. Men det här var lika värdefullt.

***

Jag gillade verkligen att se Växjös Pontus Holmberg svinga trollspöet några gånger.

***

Simon Edvinsson började med att ramla, sedan reste han sig och visade att … japp, killen är tillbaka.

Klart godkänd comeback med ett par, tre utmärkta initiativ.

I nästa vecka kommer 18-åringen att vara ännu bättre.

Det förutsätter jag att Frölundas power play också är, för jösses, det var två ursvaga försök i första perioden.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

***

Lätt att lura sig med tredje perioden på näthinnan, men jag tyckte det såg spännande ut när Frölunda justerade tre av fyra kedjor. Inte på något vis så att det avgjorde, bara en liten detalj, men jag var imponerad av Patrik Carlssons tredje period, tyckte det lovade gott med ”Purre” som vänsterforward i Nicklas Lasus och Ryan Laschs kedja.

Att Johan Sundström är som bäst när han tar ansvar för två unga (här Elmer Söderblom och Jacob Olofsson) har jag varit inne på tidigare, och att spela Mats Rosseli Olsen med Michael Spacek och Theodor Niederbach kändes smart.

Spelbegåvade Niederbach måste få ha mer puckkontakt. Lättare med ”Rosse” än med Söderblom. Och jag tyckte den skicklige 27:an tog ett steg framåt i går. Liksom Olofsson, för övrigt. I alla fall i den enda period då Frölunda var bra.

Detta sagt, på måndag tränar kanske Frölunda med de vanliga formationerna. I det läget är det bara att glömma det ni nyss läste.

***

Ha en fin söndag, alla!

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt