► Fjärde finalen. Tredje titeln. Frölunda regerar i Champions Hockey League, och det här var en häftig hockeyfest.
► Underbar slutspelsstämning på läktarna.
► Frölunda var numret större på isen – och red på sitt power play.
► Smolket i glädjebägaren: den fula huvudtacklingen på Rhett Rakhshani som tvingade amerikanen av isen med misstänkt hjärnskakning.
FRÖLUNDA–RED BULL MÜNCHEN 3–1: Det jublas på isen, det jublas och sjungs (och hoppas) på läktarplats när jag skriver det här.
Frölunda stod emot trycket på slutet, det blev bara en tysk reducering, och via 3–1 på Red Bull München är Frölunda CHL-vinnare igen.
För tredje gången. I fjärde finalen. Av fem möjliga.
Tyck vad ni vill om CHL, men det är ett fantastiskt facit. Tveklöst.
Ett mäktigt styrkebesked i Hockeyeuropa.
Ännu en vunnen titel för titeljagande Frölundaspelare och -ledare.
Power play var bra redan mot HV71 i lördags, det har nästan alltid varit bra i Champions Hockey League, så det vi fick se var kanske inte helt förvånade.
1–0 (10.32): Samuel Fagemo, praktfullt PP-skott.
2–0 (25.16): Ryan Lasch, skott mellan Danny aus den Birkens ben i spel fem mot fyra.
3–0 (34.27: Ponthus Westerholm styrde in Simon Hjalmarsson pass. Japp, med en man mer på isen.
PP avgjorde rent målmässigt, men att Frölunda kopplade grepp och kunde ta sin tredje CHL-titel hade med detta att göra:
Farten. Tempot. Skridskoåkningen. Fore- och backcheckingen. Motståndarna jagades helt enkelt bort från allt vad segerchans hette.
Frölunda fick slita i några numerära underlägen, Red Bull München var inte på något vis utspelat, Matt Stajans kedja hotade, men Frölunda kändes ett snäpp vassare.
Ännu en stark CHL-insats, alltså.
Ännu en lyft buckla för Joel Lundqvist.
Ännu en signal ut i Hockeyeuropa: ”Det är vi som är Frölunda – och vi gör något rätt här i Göteborg.”
Det här var förstås en skön upplevelse för såväl spelare som ledare, väl värd att fira både på isen och efteråt.
Vad det betyder för SHL? Äh, ska vi inte ta det en annan gång?
Laget och supportrarna njuter.
Allvaret i SHL är snart här igen, mer exakt på tisdag mot Växjö.
Häng med på sajten för mer. Ni ska bucklan delas ut.
***
Närmast skandalöst att tyske landslagsbacken Yannic Seidenberg kom undan med 2+2 för sin huvudtackling på Rhett Rakhshani andra perioden.
När Ryan Lasch såg på mediekuben hur hemsk tacklingen ville han bort till utvisningsbåset för att göra upp med tysken.
Den nivån.
Nu gjorde Ponthus Westerholm 3–0 på den första tvåan, så fyra eller fem utvisningsminuter spelade kanske mindre roll, men att Seidenberg fick vara kvar på isen … för mig var det obegripligt.
Jag vill se fler repriser, satt illa utan TV-skärm, men … jag förstod det inte.
Nå, den stora grejen är ju att Rhett Rakhshani tvingades lämna isen.
Hjärnskakning känns inte orimligt.
Låt oss hoppas det inte är så illa, eller åtminstone att han återhämtar sig .
***
Power play var fullt av attack från alla spelare, det var mer skottorienterat än tidigare, passningstempot var bra.
Gott om chanser i tre PP-spel som inte resulterade.
Givet att det imponerade även mot HV71 så … mm, det kanske går att börja hoppas på en vändning för fansen här.
Enormt viktigt i så fall.
Ponthus Westerholm tog förresten Rhett Rakhshanis plats i både fem mot fem och PP, han gjorde det på utmärkt vis.
***
Johan Gustafsson gjorde bra räddningar när det behövdes, han fick också den hjälp han ska ha; Frölunda stred bra i tre mot fem, fyra mot fem, fem mot fem, agerade starkt i närkampsspelet.
För att motståndet tillät det?
För att Frölunda kan lyfta när det gäller?
Låt oss vänta med det. I kväll gjordes jobbet i CHL, och det gjordes på ett utmärkt sätt.
Stort jubel nyss när ”JG” fick pris som matchens bäste. Ännu mer jublades det när Ryan Lasch fick Top Scorer-priset.
***
Det var något alldeles speciellt redan från start.
Förväntan i luften.
Elektriskt.
Det här var final, det här var känslor och nerver utöver det vanliga, folk på läktaren levde med, det var Indians Army-flaggor på bortre långsidan, det var Goa Gubbar och Sektion 84 som hoppade och sjöng, det var enkla, klassiska FRÖÖ-LUUUN-DAAA, och upplevelsen var något helt annan än vid en vanlig seriematch.
Det här var final.
Det här var fest – och jag älskade musiken som spelades. Bra hockeylåtar, och bra tajmade, dessutom. Fansen fick chansen att höras. Hatten av för den som var ansvarig.
Extra plus för Sweet Caroline.
Alla älskar den. Alla sjunger med. Klockren på hockey.
Hoppsan, vad kul det är med hockey.#CHLFinal #rakapuckar #frolundahc #twittpuck pic.twitter.com/0VtO2pz1Wb
— Henrik Leman (@henrikleman) February 5, 2019
***
## Fakta:
1–0 (10.32) Samuel Fagemo 5/4 (Genoway, Friberg)
* PP-spel där Fagemo till slut tog eget initiativ, vände upp vid blå linjen, bestämde sig – och sköt. Pang!
2–0 (24.16) Ryan Lasch 5/4 (Lundqvist, Hjalmarsson)
* Inget uppställt spel, snabb hockey, tyskarna tappade folk, Lasch hittade femte hålet på aus den Birken.
3–0 (34.27) Ponthus Westerholm (Hjalmarsson, Lundqvist)
* Styrning som ställde aus den Birken.
3–1 (51.29) Yasin Ehliz 6/4 (Seidenberg, Voakes)
* Skott igenom trafiken som gav Red Bull München hopp.
Så spelade Frölunda
Kedjor:
49 Rhett Rakhshani–20 Joel Lundqvist–12 Max Friberg
11 Samuel Fagemo–72 Patrik Carlsson–81 Ryan Lasch
40 Joel Mustonen–7 Pathrik Westerholm–27 Ponthus Westerholm
51 Mats Rosseli Olsen–59 Simon Hjalmarsson–17 Sebastian Stålberg
46 Oliwer Fjellström
Backar:
56 Jonathan Sigalet–5 Chay Genoway
36 Brandon Gormley–15 Anders Grönlund
3 Jacob Moverare–8 Viktor Ekbom
55 David Printz
Målvakt:
37 Johan Gustafsson (33 Johan Mattsson)
Så spelade Red Bull München
Kedjor:
13 Michael Wolf–52 Patrick Hager–42 Yasin Ehliz
28 Frank Mauer–49 Mark Voakes–70 Maximilian Daubner
84 Trevor Parkes–18 Matt Stajan–14 Justin Shugg
12 Mads Christensen–96 Andreas Eder–41 Jakob Mayeschein
22 Emil Quaas
Backar:
5 Keith Aulie–55 Ryan Button
36 Yannic Seidenberg–16 Konrad Abelthauser
25 Derek Joslin–2 Andrew Bodnarchuk
6 Daryl Boyle
Målvakt:
33 Danny aus den Birken (35 Kevin Reich)
***
