Från alla skitstormars moder till det här – dags att gå vidare, va?

Från alla skitstormars moder till det här – dags att gå vidare, va?

Från alla skitstormars moder till det här – dags att gå vidare, va?

Från alla skitstormars moder till det här – dags att gå vidare, va?

När man i framtiden ser tillbaka på Frölundas säsong 2021/2022 lär det handla om något helt annat än semifinalförlusten mot Luleå:
Klubbmärket.
Resan från den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel till dagens besked.
Ingen lär glömma. Omöjligt. För mycket har etsat sig fast. Men ärligt talat – nu är det väl dags för alla supportrar att gå vidare? 

Minns ni när Joel Lundqvist och Mats Grauers poserade i februari? I dag började en ny era, med klubbmärket till vänster.

DEN 20:E APRIL skrev jag att sagan med Frölundas nya klubbmärke slutade, men så enkelt skulle det förstås inte vara.

Några av Frölundas sociala medier från och med i dag.

Efraim Larsson (som skapat det vinnande förslaget) skulle trixa och fixa lite, och först i dag slog Frölunda fast ungefär detta:

”Här är det.
Nu kör vi.
Så här blev det.”

Lätt att tänka Gert Fylking och Nobelpriset i litteratur (”Äntligen!”).

För nu är det väl ändå över? Ja, minus att det säkert kommer gnällas och snackas på en del håll så … dörren är stängd nu, indianen placerad på hyllan märkt ”minnen”, den tolfte maj 2022 började en ny era för Frölunda.

ANNONS

För supportrar är sådant viktigt, det förstår jag.

För oss som följer hockeycirkusen utifrån, jag kan jag bara gå till mig själv och konstatera:

Den här våren lär jag aldrig glömma. Omöjligt.

I minnesbanken finns:

a) Den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel i början av februari när det slogs fast att två tandtrådsbyglar och en logga med obehaglig 30-talstouch skulle vara Frölunda HC:s symbol.

b) De enormt starka reaktionerna från klubbens partners och fans, de som i något eller några fall gick till överdrift.

c) Räddningen av världsklass när Frölunda räddade ansiktet genom att lägga sig platt, dra tillbaka byglarna och låta medlemmarna bestämma.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Min hjärna tar mig förvånansvärt ofta (så stark var upplevelsen) tillbaka till den där februaridagen på Park när det första klubbmärket presenterades, när en så talande tystnad rådde i lokalen att ordföranden Mats Grauers kände sig nödd och tvungen att säga något om att det var okej att applådera. Brr! Ryste ni också nu?

Jag minns hur jag lite senare satt tvärs över gatan på ett kafé och försökte samla mina tankar till en krönika. Något slags chocktillstånd rådde i skallen. Hade svårt att ta in det jag sett, försökte vara positiv, skrev något stil med ”Man kanske vänjer sig?”

Nä, man gjorde inte det.

Man behövde inte heller.

Redan dagen där på fick jag tips om hur partners var vansinnigt upprörda, att det även på Frölundas kansli fanns starka känslor, och det dröjde inte länge innan Mats Grauers och styrelsen insåg att en tydligt kommunicerad – och fullkomlig – reträtt var det enda som kunde rädda klubbens anseende.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Grauers talade om hot som kommit.

Obehagligt.

Grauers talade även om hur han och Frölunda gjort fel, att man tvärvände och nu skulle låta medlemmarna bestämma.

Snyggt. Tyckte jag då. Tycker jag fortfarande.

Frölunda dagen/dagarna efter Park-fiaskot befann sig i alla skitstormars moder, när vi i dag skriver tolfte maj i kalendern är allt i princip frid och fröjd. Okej, alla jublar säkert inte men de är i alla fall förhållandevis nöjda och glada med hur processen gick till under våren, smågnäller kanske om indian och ”fel märke vann”, men i princip kan Frölundas skuta lugnt glida vidare på fruset vatten.

Jag vidhåller, den räddningen är av högsta klass. Vi snackar i nivå med Henrik Lundqvist i Turin-OS 2006 eller Joel Lassinantti uppe i Luleå nyligen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

En remarkabel höjdpunkt på en resa som inleddes med indianbeskedet 2020 och som alltså får anses ha tagit slut i dag, torsdag.

I februari, efter att den där reklambyrån vi inte behöver nämna vid namn stolt (?) presenterat sin styggelse till logga, skrev jag:
”Resan har varit lång sedan Frölunda fattade beslutet att, givet hur världens vindar blåste, plocka bort indianen som symbol. Runt en miljon kronor landar de externa kostnaderna för, och jag kan inte slita mig från tanken att Efraim Larsson kunde ha gjort ett minst lika bra jobb för en tiondel av den summan.”

Till slut landade det där. Hos Efraim. För en betydligt mindre peng.

Vilken resa ändå. Med Mats Grauers och Frölunda i huvudrollen. Från Park Hotel till Scandic Crown. Från kritiserat styrelsebeslut till medlemmarnas val. Låt vara att de inte var så många …

Det första fiaskot kostade Frölunda mer än en miljon kronor – att hålla fast vid det hade kostat så oerhört mycket mer.

På (a)sociala medier i dag såg jag glada tillrop, men jag såg också hur det snabbt gnälldes, klubbmärket var fult, fånigt, och det var förstås ett antal som ondgjorde sig över ”PK-Frölunda” som tog bort ”indiaaaaanen!”

Alla har förstås rätt till sin uppfattning, men det är ändå lite fascinerande med de som skriver ”ändra det där”, ”dra ett streck där” angående ett klubbmärke som nu presenterats som färdigt.

Man kan förstås vilja att ett indianhuvud år 2022 ska vara ens svenska favoritklubbs främsta igenkänningssymbol, det går att tycka att ett annat klubbmärke borde ha vunnit, och visst är det ett problem att när allt skulle avgöras på Scandic Crown för några veckor sedan så var det inte fler än 141 (!) röstberättigade medlemmar på plats.

Men nu blev det så här.

Nu är det över.

Kanske är det ändå dags för de av Frölundas supportrar som är missnöjda att gå vidare, precis som man gör efter en förlust (eller vinst).

Glömmer går dock inte. Omöjligt. Den här galna våren var i sanning märk-värdig.

***

Vad jag tycker om klubbmärket? Vidhåller att detta inte är något för media att ha så värst mycket åsikter om, det är en sak för medlemmar/supportrar. Men visst, det är snyggt, bra med de Scandinaviumalluderande ränderna ovanför det historiepåminnande ”VF.”.

Kan nu Göteborgspolitikerna ge fasen i att riva Scandinavium också så är det ännu bättre.

Alludera? Betyder ungefär ”anspela (på)”; ett vackert ord, tycker jag. Samma på engelska: allude.

 

När man i framtiden ser tillbaka på Frölundas säsong 2021/2022 lär det handla om något helt annat än semifinalförlusten mot Luleå:
Klubbmärket.
Resan från den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel till dagens besked.
Ingen lär glömma. Omöjligt. För mycket har etsat sig fast. Men ärligt talat – nu är det väl dags för alla supportrar att gå vidare? 

Minns ni när Joel Lundqvist och Mats Grauers poserade i februari? I dag började en ny era, med klubbmärket till vänster.

DEN 20:E APRIL skrev jag att sagan med Frölundas nya klubbmärke slutade, men så enkelt skulle det förstås inte vara.

Några av Frölundas sociala medier från och med i dag.

Efraim Larsson (som skapat det vinnande förslaget) skulle trixa och fixa lite, och först i dag slog Frölunda fast ungefär detta:

”Här är det.
Nu kör vi.
Så här blev det.”

Lätt att tänka Gert Fylking och Nobelpriset i litteratur (”Äntligen!”).

För nu är det väl ändå över? Ja, minus att det säkert kommer gnällas och snackas på en del håll så … dörren är stängd nu, indianen placerad på hyllan märkt ”minnen”, den tolfte maj 2022 började en ny era för Frölunda.

ANNONS

För supportrar är sådant viktigt, det förstår jag.

För oss som följer hockeycirkusen utifrån, jag kan jag bara gå till mig själv och konstatera:

Den här våren lär jag aldrig glömma. Omöjligt.

I minnesbanken finns:

a) Den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel i början av februari när det slogs fast att två tandtrådsbyglar och en logga med obehaglig 30-talstouch skulle vara Frölunda HC:s symbol.

b) De enormt starka reaktionerna från klubbens partners och fans, de som i något eller några fall gick till överdrift.

c) Räddningen av världsklass när Frölunda räddade ansiktet genom att lägga sig platt, dra tillbaka byglarna och låta medlemmarna bestämma.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Min hjärna tar mig förvånansvärt ofta (så stark var upplevelsen) tillbaka till den där februaridagen på Park när det första klubbmärket presenterades, när en så talande tystnad rådde i lokalen att ordföranden Mats Grauers kände sig nödd och tvungen att säga något om att det var okej att applådera. Brr! Ryste ni också nu?

Jag minns hur jag lite senare satt tvärs över gatan på ett kafé och försökte samla mina tankar till en krönika. Något slags chocktillstånd rådde i skallen. Hade svårt att ta in det jag sett, försökte vara positiv, skrev något stil med ”Man kanske vänjer sig?”

Nä, man gjorde inte det.

Man behövde inte heller.

Redan dagen där på fick jag tips om hur partners var vansinnigt upprörda, att det även på Frölundas kansli fanns starka känslor, och det dröjde inte länge innan Mats Grauers och styrelsen insåg att en tydligt kommunicerad – och fullkomlig – reträtt var det enda som kunde rädda klubbens anseende.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Grauers talade om hot som kommit.

Obehagligt.

Grauers talade även om hur han och Frölunda gjort fel, att man tvärvände och nu skulle låta medlemmarna bestämma.

Snyggt. Tyckte jag då. Tycker jag fortfarande.

Frölunda dagen/dagarna efter Park-fiaskot befann sig i alla skitstormars moder, när vi i dag skriver tolfte maj i kalendern är allt i princip frid och fröjd. Okej, alla jublar säkert inte men de är i alla fall förhållandevis nöjda och glada med hur processen gick till under våren, smågnäller kanske om indian och ”fel märke vann”, men i princip kan Frölundas skuta lugnt glida vidare på fruset vatten.

Jag vidhåller, den räddningen är av högsta klass. Vi snackar i nivå med Henrik Lundqvist i Turin-OS 2006 eller Joel Lassinantti uppe i Luleå nyligen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

En remarkabel höjdpunkt på en resa som inleddes med indianbeskedet 2020 och som alltså får anses ha tagit slut i dag, torsdag.

I februari, efter att den där reklambyrån vi inte behöver nämna vid namn stolt (?) presenterat sin styggelse till logga, skrev jag:
”Resan har varit lång sedan Frölunda fattade beslutet att, givet hur världens vindar blåste, plocka bort indianen som symbol. Runt en miljon kronor landar de externa kostnaderna för, och jag kan inte slita mig från tanken att Efraim Larsson kunde ha gjort ett minst lika bra jobb för en tiondel av den summan.”

Till slut landade det där. Hos Efraim. För en betydligt mindre peng.

Vilken resa ändå. Med Mats Grauers och Frölunda i huvudrollen. Från Park Hotel till Scandic Crown. Från kritiserat styrelsebeslut till medlemmarnas val. Låt vara att de inte var så många …

Det första fiaskot kostade Frölunda mer än en miljon kronor – att hålla fast vid det hade kostat så oerhört mycket mer.

På (a)sociala medier i dag såg jag glada tillrop, men jag såg också hur det snabbt gnälldes, klubbmärket var fult, fånigt, och det var förstås ett antal som ondgjorde sig över ”PK-Frölunda” som tog bort ”indiaaaaanen!”

Alla har förstås rätt till sin uppfattning, men det är ändå lite fascinerande med de som skriver ”ändra det där”, ”dra ett streck där” angående ett klubbmärke som nu presenterats som färdigt.

Man kan förstås vilja att ett indianhuvud år 2022 ska vara ens svenska favoritklubbs främsta igenkänningssymbol, det går att tycka att ett annat klubbmärke borde ha vunnit, och visst är det ett problem att när allt skulle avgöras på Scandic Crown för några veckor sedan så var det inte fler än 141 (!) röstberättigade medlemmar på plats.

Men nu blev det så här.

Nu är det över.

Kanske är det ändå dags för de av Frölundas supportrar som är missnöjda att gå vidare, precis som man gör efter en förlust (eller vinst).

Glömmer går dock inte. Omöjligt. Den här galna våren var i sanning märk-värdig.

***

Vad jag tycker om klubbmärket? Vidhåller att detta inte är något för media att ha så värst mycket åsikter om, det är en sak för medlemmar/supportrar. Men visst, det är snyggt, bra med de Scandinaviumalluderande ränderna ovanför det historiepåminnande ”VF.”.

Kan nu Göteborgspolitikerna ge fasen i att riva Scandinavium också så är det ännu bättre.

Alludera? Betyder ungefär ”anspela (på)”; ett vackert ord, tycker jag. Samma på engelska: allude.

 

När man i framtiden ser tillbaka på Frölundas säsong 2021/2022 lär det handla om något helt annat än semifinalförlusten mot Luleå:
Klubbmärket.
Resan från den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel till dagens besked.
Ingen lär glömma. Omöjligt. För mycket har etsat sig fast. Men ärligt talat – nu är det väl dags för alla supportrar att gå vidare? 

Minns ni när Joel Lundqvist och Mats Grauers poserade i februari? I dag började en ny era, med klubbmärket till vänster.

DEN 20:E APRIL skrev jag att sagan med Frölundas nya klubbmärke slutade, men så enkelt skulle det förstås inte vara.

Några av Frölundas sociala medier från och med i dag.

Efraim Larsson (som skapat det vinnande förslaget) skulle trixa och fixa lite, och först i dag slog Frölunda fast ungefär detta:

”Här är det.
Nu kör vi.
Så här blev det.”

Lätt att tänka Gert Fylking och Nobelpriset i litteratur (”Äntligen!”).

För nu är det väl ändå över? Ja, minus att det säkert kommer gnällas och snackas på en del håll så … dörren är stängd nu, indianen placerad på hyllan märkt ”minnen”, den tolfte maj 2022 började en ny era för Frölunda.

ANNONS

För supportrar är sådant viktigt, det förstår jag.

För oss som följer hockeycirkusen utifrån, jag kan jag bara gå till mig själv och konstatera:

Den här våren lär jag aldrig glömma. Omöjligt.

I minnesbanken finns:

a) Den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel i början av februari när det slogs fast att två tandtrådsbyglar och en logga med obehaglig 30-talstouch skulle vara Frölunda HC:s symbol.

b) De enormt starka reaktionerna från klubbens partners och fans, de som i något eller några fall gick till överdrift.

c) Räddningen av världsklass när Frölunda räddade ansiktet genom att lägga sig platt, dra tillbaka byglarna och låta medlemmarna bestämma.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Min hjärna tar mig förvånansvärt ofta (så stark var upplevelsen) tillbaka till den där februaridagen på Park när det första klubbmärket presenterades, när en så talande tystnad rådde i lokalen att ordföranden Mats Grauers kände sig nödd och tvungen att säga något om att det var okej att applådera. Brr! Ryste ni också nu?

Jag minns hur jag lite senare satt tvärs över gatan på ett kafé och försökte samla mina tankar till en krönika. Något slags chocktillstånd rådde i skallen. Hade svårt att ta in det jag sett, försökte vara positiv, skrev något stil med ”Man kanske vänjer sig?”

Nä, man gjorde inte det.

Man behövde inte heller.

Redan dagen där på fick jag tips om hur partners var vansinnigt upprörda, att det även på Frölundas kansli fanns starka känslor, och det dröjde inte länge innan Mats Grauers och styrelsen insåg att en tydligt kommunicerad – och fullkomlig – reträtt var det enda som kunde rädda klubbens anseende.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Grauers talade om hot som kommit.

Obehagligt.

Grauers talade även om hur han och Frölunda gjort fel, att man tvärvände och nu skulle låta medlemmarna bestämma.

Snyggt. Tyckte jag då. Tycker jag fortfarande.

Frölunda dagen/dagarna efter Park-fiaskot befann sig i alla skitstormars moder, när vi i dag skriver tolfte maj i kalendern är allt i princip frid och fröjd. Okej, alla jublar säkert inte men de är i alla fall förhållandevis nöjda och glada med hur processen gick till under våren, smågnäller kanske om indian och ”fel märke vann”, men i princip kan Frölundas skuta lugnt glida vidare på fruset vatten.

Jag vidhåller, den räddningen är av högsta klass. Vi snackar i nivå med Henrik Lundqvist i Turin-OS 2006 eller Joel Lassinantti uppe i Luleå nyligen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

En remarkabel höjdpunkt på en resa som inleddes med indianbeskedet 2020 och som alltså får anses ha tagit slut i dag, torsdag.

I februari, efter att den där reklambyrån vi inte behöver nämna vid namn stolt (?) presenterat sin styggelse till logga, skrev jag:
”Resan har varit lång sedan Frölunda fattade beslutet att, givet hur världens vindar blåste, plocka bort indianen som symbol. Runt en miljon kronor landar de externa kostnaderna för, och jag kan inte slita mig från tanken att Efraim Larsson kunde ha gjort ett minst lika bra jobb för en tiondel av den summan.”

Till slut landade det där. Hos Efraim. För en betydligt mindre peng.

Vilken resa ändå. Med Mats Grauers och Frölunda i huvudrollen. Från Park Hotel till Scandic Crown. Från kritiserat styrelsebeslut till medlemmarnas val. Låt vara att de inte var så många …

Det första fiaskot kostade Frölunda mer än en miljon kronor – att hålla fast vid det hade kostat så oerhört mycket mer.

På (a)sociala medier i dag såg jag glada tillrop, men jag såg också hur det snabbt gnälldes, klubbmärket var fult, fånigt, och det var förstås ett antal som ondgjorde sig över ”PK-Frölunda” som tog bort ”indiaaaaanen!”

Alla har förstås rätt till sin uppfattning, men det är ändå lite fascinerande med de som skriver ”ändra det där”, ”dra ett streck där” angående ett klubbmärke som nu presenterats som färdigt.

Man kan förstås vilja att ett indianhuvud år 2022 ska vara ens svenska favoritklubbs främsta igenkänningssymbol, det går att tycka att ett annat klubbmärke borde ha vunnit, och visst är det ett problem att när allt skulle avgöras på Scandic Crown för några veckor sedan så var det inte fler än 141 (!) röstberättigade medlemmar på plats.

Men nu blev det så här.

Nu är det över.

Kanske är det ändå dags för de av Frölundas supportrar som är missnöjda att gå vidare, precis som man gör efter en förlust (eller vinst).

Glömmer går dock inte. Omöjligt. Den här galna våren var i sanning märk-värdig.

***

Vad jag tycker om klubbmärket? Vidhåller att detta inte är något för media att ha så värst mycket åsikter om, det är en sak för medlemmar/supportrar. Men visst, det är snyggt, bra med de Scandinaviumalluderande ränderna ovanför det historiepåminnande ”VF.”.

Kan nu Göteborgspolitikerna ge fasen i att riva Scandinavium också så är det ännu bättre.

Alludera? Betyder ungefär ”anspela (på)”; ett vackert ord, tycker jag. Samma på engelska: allude.

 

När man i framtiden ser tillbaka på Frölundas säsong 2021/2022 lär det handla om något helt annat än semifinalförlusten mot Luleå:
Klubbmärket.
Resan från den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel till dagens besked.
Ingen lär glömma. Omöjligt. För mycket har etsat sig fast. Men ärligt talat – nu är det väl dags för alla supportrar att gå vidare? 

Minns ni när Joel Lundqvist och Mats Grauers poserade i februari? I dag började en ny era, med klubbmärket till vänster.

DEN 20:E APRIL skrev jag att sagan med Frölundas nya klubbmärke slutade, men så enkelt skulle det förstås inte vara.

Några av Frölundas sociala medier från och med i dag.

Efraim Larsson (som skapat det vinnande förslaget) skulle trixa och fixa lite, och först i dag slog Frölunda fast ungefär detta:

”Här är det.
Nu kör vi.
Så här blev det.”

Lätt att tänka Gert Fylking och Nobelpriset i litteratur (”Äntligen!”).

För nu är det väl ändå över? Ja, minus att det säkert kommer gnällas och snackas på en del håll så … dörren är stängd nu, indianen placerad på hyllan märkt ”minnen”, den tolfte maj 2022 började en ny era för Frölunda.

ANNONS

För supportrar är sådant viktigt, det förstår jag.

För oss som följer hockeycirkusen utifrån, jag kan jag bara gå till mig själv och konstatera:

Den här våren lär jag aldrig glömma. Omöjligt.

I minnesbanken finns:

a) Den närmast surrealistiska upplevelsen på Park Hotel i början av februari när det slogs fast att två tandtrådsbyglar och en logga med obehaglig 30-talstouch skulle vara Frölunda HC:s symbol.

b) De enormt starka reaktionerna från klubbens partners och fans, de som i något eller några fall gick till överdrift.

c) Räddningen av världsklass när Frölunda räddade ansiktet genom att lägga sig platt, dra tillbaka byglarna och låta medlemmarna bestämma.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Min hjärna tar mig förvånansvärt ofta (så stark var upplevelsen) tillbaka till den där februaridagen på Park när det första klubbmärket presenterades, när en så talande tystnad rådde i lokalen att ordföranden Mats Grauers kände sig nödd och tvungen att säga något om att det var okej att applådera. Brr! Ryste ni också nu?

Jag minns hur jag lite senare satt tvärs över gatan på ett kafé och försökte samla mina tankar till en krönika. Något slags chocktillstånd rådde i skallen. Hade svårt att ta in det jag sett, försökte vara positiv, skrev något stil med ”Man kanske vänjer sig?”

Nä, man gjorde inte det.

Man behövde inte heller.

Redan dagen där på fick jag tips om hur partners var vansinnigt upprörda, att det även på Frölundas kansli fanns starka känslor, och det dröjde inte länge innan Mats Grauers och styrelsen insåg att en tydligt kommunicerad – och fullkomlig – reträtt var det enda som kunde rädda klubbens anseende.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Grauers talade om hot som kommit.

Obehagligt.

Grauers talade även om hur han och Frölunda gjort fel, att man tvärvände och nu skulle låta medlemmarna bestämma.

Snyggt. Tyckte jag då. Tycker jag fortfarande.

Frölunda dagen/dagarna efter Park-fiaskot befann sig i alla skitstormars moder, när vi i dag skriver tolfte maj i kalendern är allt i princip frid och fröjd. Okej, alla jublar säkert inte men de är i alla fall förhållandevis nöjda och glada med hur processen gick till under våren, smågnäller kanske om indian och ”fel märke vann”, men i princip kan Frölundas skuta lugnt glida vidare på fruset vatten.

Jag vidhåller, den räddningen är av högsta klass. Vi snackar i nivå med Henrik Lundqvist i Turin-OS 2006 eller Joel Lassinantti uppe i Luleå nyligen.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

En remarkabel höjdpunkt på en resa som inleddes med indianbeskedet 2020 och som alltså får anses ha tagit slut i dag, torsdag.

I februari, efter att den där reklambyrån vi inte behöver nämna vid namn stolt (?) presenterat sin styggelse till logga, skrev jag:
”Resan har varit lång sedan Frölunda fattade beslutet att, givet hur världens vindar blåste, plocka bort indianen som symbol. Runt en miljon kronor landar de externa kostnaderna för, och jag kan inte slita mig från tanken att Efraim Larsson kunde ha gjort ett minst lika bra jobb för en tiondel av den summan.”

Till slut landade det där. Hos Efraim. För en betydligt mindre peng.

Vilken resa ändå. Med Mats Grauers och Frölunda i huvudrollen. Från Park Hotel till Scandic Crown. Från kritiserat styrelsebeslut till medlemmarnas val. Låt vara att de inte var så många …

Det första fiaskot kostade Frölunda mer än en miljon kronor – att hålla fast vid det hade kostat så oerhört mycket mer.

På (a)sociala medier i dag såg jag glada tillrop, men jag såg också hur det snabbt gnälldes, klubbmärket var fult, fånigt, och det var förstås ett antal som ondgjorde sig över ”PK-Frölunda” som tog bort ”indiaaaaanen!”

Alla har förstås rätt till sin uppfattning, men det är ändå lite fascinerande med de som skriver ”ändra det där”, ”dra ett streck där” angående ett klubbmärke som nu presenterats som färdigt.

Man kan förstås vilja att ett indianhuvud år 2022 ska vara ens svenska favoritklubbs främsta igenkänningssymbol, det går att tycka att ett annat klubbmärke borde ha vunnit, och visst är det ett problem att när allt skulle avgöras på Scandic Crown för några veckor sedan så var det inte fler än 141 (!) röstberättigade medlemmar på plats.

Men nu blev det så här.

Nu är det över.

Kanske är det ändå dags för de av Frölundas supportrar som är missnöjda att gå vidare, precis som man gör efter en förlust (eller vinst).

Glömmer går dock inte. Omöjligt. Den här galna våren var i sanning märk-värdig.

***

Vad jag tycker om klubbmärket? Vidhåller att detta inte är något för media att ha så värst mycket åsikter om, det är en sak för medlemmar/supportrar. Men visst, det är snyggt, bra med de Scandinaviumalluderande ränderna ovanför det historiepåminnande ”VF.”.

Kan nu Göteborgspolitikerna ge fasen i att riva Scandinavium också så är det ännu bättre.

Alludera? Betyder ungefär ”anspela (på)”; ett vackert ord, tycker jag. Samma på engelska: allude.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt