► Det var en bra lördag för Frölunda, detta.
► Först 4–3-på LHC, en seger som kom till på ett mycket värdefullt sätt.
► Sedan födde Elmer Söderblom hopp om en ljus framtid, för Sverige i JVM, för sig själv, och för Frölunda.
► Bäst i Frölunda i går? Jag tror ni gissar rätt. Ni har fem i topp längst ner i krönikan.,
***
PÅ VÄG HEM från Scandinavium, med två texter skrivna och den här kvar, såg jag hur det skreks i sociala medier:
”ELMER SÖDERBLOM!”
Väl hemma förstod jag varför. Ni ser målet nedan, jag behöver inte orda så mycket mer om det, ni såg och/eller ser ju själva.
Visa detta inlägg på Instagram
Micke Renberg och Mats Sundin tycktes lite förvånade i SVT, det förstår jag, store (202/108) Söderblom har ännu inte hunnit med att riktigt presentera sig för den stora publiken, men just det här med hans förmåga att kontrollera kropp och puck, trots storleken, det är ju vad vi som följer Frölunda lite mer noggrant noterat sedan länge.
Det är just detta som gör Söderblom så oerhört spännande, det är också en anledning till att Detroit Red Wings tror mycket på honom.
Söderblom var på väg att slå igenom i SHL i höstas när han gjorde illa foten, först nu är han spelbar igen, och det ska bli grymt kul att följa den fräcke anfallaren i JVM.
En Söderblom som gör avtryck borta i Edmonton kommer bli nyttig för Frölunda.
Fortsätter 19-åringen så här har Roger Rönnberg ett spännande PP-vapen att slänga in …
Nå, låt oss ta det försiktigt med slutsatserna, Elmer Söderblom är en mycket spännande spelare, det visste vi redan, men nu blev vi påminda om det.
Sverige var illa ute i början, förstod jag, Hugo Alnefelts mäktiga plockhandsräddning (var pucken verkligen inte inne?) i läge 1–1 måste ha varit oerhört viktig, men sedan trampade Sverige visst loss.
Sju olika målskyttar. Tänkta stjärnor som Lucas Raymond och Alexander Holtz gjorde rätt små avtryck. Finns mycket som kan bli bättre, alltså. Så som det ska vara i början. Speciellt när man kommer från karantän och inte ens gjort en träningsmatch.
Även Frölunda och Linköping såg ut att lida av speluppehåll, ville massor, lirade intensivt, bjöd på chansrik hockey, men puckarna studsade och for ibland. Fanns saker som kan göras bättre, fanns spelare som kan mer.
Nå, sättet Frölunda nådde framgång den här annandagen tror jag var enormt viktigt. Jag vet, jag skrev det redan i matchtexten, men det är svårt att frångå här och nu.
Ett lag som haft problem med tålamodet och gått bort sig i underlägen visade nu kyla, trodde på sin spelmodell, malde på, malde ner, kom tillbaka från två underlägen och fick till slut tre poäng som tack för besväret.
– Vi har varit för stressade, inte att vi inte velat utan att vi velat för mycket, sa tvåmålsskytten Filip Johansson när han blickade tillbaka på de hemska smällarna mot Brynäs (1–7) och Växjö (0–8) för ett tag sedan.
Mot LHC såg det helt annorlunda ut, gästernas ledningsmål (2–1, 3–2) skakade aldrig om, frambringade bara en kvalitetshöjning hos hemmaspelarna.
Jag var faktiskt imponerad.
Filip Johansson sa:
– I dag höll vi oss till det vi ska, var mer tålmodiga, då får vi också utdelning.
Låter enkelt, men det ska göras också. För varje gång man lyckas ökar självförtroendet, därför tror jag det betydde mycket för Frölunda att vinna på det här sättet, komma tillbaka, slita ont när solen inte skiner, när förlusten lurar runt hörnet.
Filip Johansson öppnade och stängde Frölundas målskytte, han blev matchvinnaren med sitt 4-3, ett skott LHC:s Niklas Lundström säkert velat ha tillbaka, men ni vet vad jag brukar tjata om:
Bra saker händer de som skjuter direkt.
Johansson gjorde det, belönades för det.
– Inte där jag siktade, men direktskott blir ofta farligt, sa han.
Frölunda har snackat massor om det vi åter såg prov på: mer av attackspel, mer ”ta puckar mot mål.”
** Finns den förståelsen i laget nu, Filip?
– Absolut. Att känna efter matchen att man haft pucken mycket men inte skapat lägen – det är inte kul. Det är ett helvete som back när alla forwards ska driva på mål på träningen.
Sagt med ett stort leende. Men på allvar.
Ett skönt citat. Ett bra citat. För Frölunda.
Filip Johansson var för övrigt riktigt jäkla bra igen, inte bara för de två målen. Med mer speltid växer han. Som de flesta backar. Såg ni förresten Anders Grönlund? Nästan 2019-slutspelsbra.
***
Frölunda gjorde fyra mål, kunde ha gjort det dubbla. Fortsatt så att det brister i effektiviteten ibland, men den som gillar Frölunda tycker jag kan välja att se det positiva:
Rätt fantasifull offensiv. Mycket på mål-hockey. Detta en kväll då Johan Sundström var ett enda stort sparkapital och en annan tilltänkt stjärna, Jan Mursak, inte gjorde mycket utöver sitt mål.
Rögle i Ängelholm på måndag.
Se det blir en tungviktsfajt, det.
Sista matchen med bara elva seniorforwards tillgängliga, sedan är Joel Lundqvist tillbaka. Betydelsefullt, det slits hårt på många nu.
***
Ja, det var naturligtvis utvisning när Jan Mursak fick benet undandraget bakifrån. Tror det mer kallas tripping än slew foot när armen inte är inblandad, men det spelar ju mindre roll.
Varför det inte blev utvisning? Inte en aning, det går fort, domarna hann väl inte se, antar jag. Kanske skymda. Kanske bara en miss. Som spelare också gör ibland.
***
Jag skrev om Partille HK-fostrade Villiam Haag här. Matchtexten finns här.
***
Mina fem bästa i Frölunda:
1 – Max Friberg
* 1+2, finfint (och viktigt) mål, bra målpass, skapade fler spännande saker, jobbade stenhårt, vann puckar, spelade mest av alla (20.34). Kort sagt: isens bäste.
2 – Filip Johansson
* 2+0, kan prickskjuta, kan skjuta direkt, kan totalt sett visa upp ett så pass stabilt och bra backspel att man förstås varför Minnesota draftade honom.
3 – Anders Grönlund
* Tycks älska att spela med Jonathan Sigalet, företagsam, kom till flera chanser, hade skönt spin-o-rama move, skötte också defensiven.
4 – Nicklas Lasu
* Tog enormt ansvar, drev sin kedja, spelade mycket (19.06), vann dessutom fyra av fem tekningar på slutet när Frölunda försvarade sin ledning mot sex LHC-utespelare.
5 – Jens Olsson
* Fortsätter överyga, bra allround, nu även bra som PP-back i Mattias Norlinders frånvaro.