► Det sägs från lite för många håll att Vegas Golden Knights framgång är ett underbetyg till de andra lagen i NHL, att de inte såg värdet i spelarna som de släppte.
► Trams.
► Till allra största delen … trams!
► Inte minst hur Vegas gick efter Marc-André Fleury visar på det. Noggrann scouting, förnämligt förarbete – och i natt fortsätter klubben att belönas.
TVÅ TEXTER INFÖR Stanley Cup-finalen mellan Vegas Golden Knights och Washington Capitals (första nedsläpp i natt) tänkte jag bjuda på, det här är den första.
Först, snabb tillbakablick:
Ni minns säkert reglerna inför expansionsdraften när Vegas Golden Knights skulle in i NHL.
Övriga lag fick skydda a) sju forwards, tre backar, en målvakt eller b) åtta utespelare och en målvakt.
När nu spelare som William Karlsson, Jonathan Marchessault och Reilly Smith vuxit ut till superstjärnor i ligan ser jag folk som tycker det visar vilken dålig koll övriga NHL-lag hade på sina spelare.
Det är, hävdar jag, slående hur lätt livet är när man har fri tillgång till backspegeln.
Klubbarna kunde inte skydda alla spelare.
Några var tvungna att släppas fria.
Resultatet hade kanske varit det samma med andra namn, för … låt mig göra en jämförelse med skogsbruk:
Ibland måste man gallra för att träd ska växa till toppen.
På samma vis är det med hockeyspelare.
De behöver utrymme. De behöver istid. De behöver förtroende.
Alla får inte plats på samma ställe.
Ta Marc-André Fleury som exempel, målvakten som burit Vegas Golden Knights i flera av slutspelsmatcherna, som varit skillnaden, och det är lätt att säga:
Hur kunde Pittsburgh Penguins släppa honom?
Busenkelt. Matt Murray hade konkurrerat ut honom och var dessutom så mycket billigare.
Men det intressanta här är att Vegas val av Fleury – vars kvalitéer så här års i fjol var debatterade – säger så mycket om hur smart GM George Mc Phee och hans stab arbetat.
Valet av Fleury visar hur noggrant McPhee & Co jobbade när man gjorde sina spelarval.
Erkände målvaktstränaren Dave Prior hade tidigt fått känslan att Fleury var rätt för Vegas, rätt för sättet han ville jobba med målvakter.
Prior gick till McPhee och sa om Fleury, då 32 och av flera ansedd vara på nedgång: ”Honom ska vi ha.”
Ingen klagar på resultatet.
Fleurys grundserie var hans bästa (0.927/2.24) i karriären – i slutspelet har han följt upp succén med att spela Conn Smythe-hockey.
– Han är fantastisk, har Fleury sagt om Prior till sportsnet.ca.
– Det märks att han varit med länge, så mycket erfarenhet, han har sett en massa målvakter som jag växte upp och gillade, han har coachat dem. Han vill att jag tror på sättet jag gör saker.
Prior sägs vara en smula old-school, grymt noggrann, hade studerat alla målvakter som fanns tillgängliga inför expansionsdraften, fann att Fleury var den som skulle kunna utvecklas mest ihop med honom.
I dag är den 33-årige franskkanadensaren en hörnsten i Vegas framgångsrika bygge.
– Han var, har George McPhee berättat om Prior, exalterad och säker på att han kunde göra Fleury bättre.
Mindre tid på isen före matcher, mindre fokus på insläppta mål på träning, träna mindre men bättre, mer kvalitet än kvantitet; så mycket mer har vare sig Prior eller Fleury berättat om det gemensamma arbetet, men det kanske inte är det intressanta här.
Poängen:
Vegas tog inte vara på att andra klubbar inte hade koll på vad man släppte ifrån sig.
Vegas gjorde istället en grundlig research innan man valde spelare (med Fleury som kanske det bästa exemplet) och satte ihop ett lag av spelare som kunde mer än de tidigare visat, eller fått chansen att visa.
Hela säsongen har varit en enda stor belöning.
I natt, i Stanley Cup-final 1, fortsätter den.
***
Ni följer förstås Stanley Cup-finalen på Viasat/Viaplay.
Match 1 i natt, alltså natten mot tisdag.
Sändningsstart 02.00.
Niklas Holmgren gastar och Erik Granqvist analyserar passionerat.
***
Gillar ni att sätta en tjuga för att trissa upp spänningen lite får ni gärna göra det hos min samarbetspartner Coolbet.
Coolbet håller Vegas som favorit i match 1 – men man tror som synes inte på 0–0 …
***
Fler bra exempel på hur bra Vegas Golden Knights arbetat är förstås de här två:
* Jonathan Marchesseault
* Reilly Smith
Tillsammans med William Karlsson (där har ni ju det bästa exemplet för oss svenskar, men en smula sönderskrivet vid det här laget) har den duon bildat en av NHL:s absolut bästa kedjor.
Marchesseault, 27, som plockades från Florida Panthers, hade en enda hel NHL-säsong bakom sig.
Trots att NHL-klubbarna spenderar 100-tals miljoner på scouting så är det lag, LAS Vegas, bestående av spelare andra klubbar ratade, nu på väg till NHL-final. Jag drar inga andra slutsatser än att scouterna i NHL-org inte är tillräckligt bra på sina jobb!
— Leif Boork (@LBoork) May 19, 2018
Visserligen en riktigt bra, 51 poäng på 75 matcher, men var det så att Panthers ledning inte förstod vad man hade, att klubben inte gjorde sitt jobb, som bland andra Leif Boork har antytt?
Nja, Panthers valde att istället för Marchesseault (som fram till säsongen 2016/2017 alltså lirat mycket AHL-hockey) skydda Aleksander Barkov, Nick Bjugstad, Jonathan Huberdau och Vincent Trocheck (plus fyra backar och en målvakt).
Ta bort backspegeln och svara ärligt:
Var det så uselt agerat?
Klart det inte var.
Spåkulor finns bara i sagoböcker.
Reilly Smith, också 27, också från Florida Panthers, hade i fyra säsonger varit en mycket duglig forward, snittat drygt en halv poäng per match, men inte heller han skyddades när Panthers istället valde Barkov & Co.
Igen, ta bort backspegeln och ställ er frågan:
Är det givet att Panthers var klantskallar?
Naturligtvis inte.
Man kan absolut hävda att det var fel spelare att skydda, fel spelare att släppa, kloke Petter Carnbro påpekar på Twitter att sådan kritik fanns redan för ett år sedan, men jag tycker ändå att resonemanget håller, att Vegas bör hyllas mer än att övriga klubbar ska sågas.
a) Poängen med expansionsdraften är att det nya laget ska bli konkurrenskraftigt, det går alltså inte att skydda alla dina stjärnor eller lovande spelare.
b) Sannolikt hade vare sig Marchesseault eller Smith dominerat och varit ”en poäng per match”-spelare om de blivit kvar i Florida.
Skogsbruksliknelsen igen.
Krävs gallring för att träd ska växa.
Erik Haula, Alex Tuch (båda från Minnesota Wild) och Nate Schimdt (Washington Capitals) är andra spelare som lyft enormt i ny miljö, för att inte tala om hur veteranen (30) David Perron (St Louis Blues) fått nytt liv i ökenstaden och presterat karriärbästa så det visslar om det: 66 poäng på 70 matcher.
Det krävs förstås något alldeles speciellt av den klubb som är ny i NHL också.
Bra scouting, bra förarbete.
Bra förädling – där coachen Gerard Gallant gjort ett superbt jobb.
Vilken klubb han coachade fram till att han fick sparken 27:e november 2016?
Florida Panthers.
Gissa vilka gubbar han hade bra koll på …