► I dag firar vi Finland som fyller 100 år som självständig nation.
► I dag lyfter vi fram finska Frölundafantomer.
► Onnittelut, Suomi!
PETRI, ANNE, JUKKA, Helena, Marko, Tomi, säkert många fler genom åren, namn kommer och namn går, så till alla jag någonsin träffat, som jag fortfarande känner, med rötter i detta vårt östra grannland, vill jag i kväll säga:
Grattis! Onnittelut!
Er dag.
Och vi firar med ”Vårt land”, denna nationalsång som bygger på finlandssvenske Johan Ludvig Runebergs diktepos Fänrik Ståls sägner, som är så rasande vacker och som jag fått lära mig en gång var på tal som svensk nationalsång.
Tänk om vi sluppit vårt nuvarande sömnpiller …
Nå, ”Vårt land” var det, här både på finska och originalspråket svenska:
Vad bättre sätt för den här bloggen att ära Finland än att lyfta fram några av Suomis söner som haft Scandinavium som hemmaplan.
Här fem i topp på finska fantomer sett till vilken inverkan de haft, hur mycket ”impact players” de varit.
Två saker.
a) En gång i tiden glömde Michael Nylander att nämna ett av sina barn när jag intervjuade och ville ha koll på hans jättefamilj. Älskade han det barnet mindre? Självklart inte. Är det ibland lätt att saker faller ur skallen? Oh, ja.
Alltså – har jag glömt någon viktig finsk spelare ber jag om ursäkt i förväg.
b) Det går förstås inte att korrekt mäta något så subjektivt som ”inverkan”, det är min ”gut feeling” jag gått efter. Ni är mycket, mycket välkomna att argumentera emot. Jag kommer förmodligen att argumentera emot mig själv i morgon.
Nå, dags för di där spelarna då:
1. Tomi Kallio
* Jag vet inte om så mycket mer motivering behövs, åtta och en halv säsong, två SM-guld, en massa mål och assist … äh, jag skriver inte mer, det räcker så.
I DAG: Framgångsrik än i dag, 40 år fyllda leder han moderklubben TPS Åbo och snittar nästan en poäng per match (30 8+21=29).
2. Artturi Lehkonen
* Gamla supportrar reagerar kanske här, Lehkonen gjorde trots allt bara två säsonger, men han var instrumental i det slutspel som gav SM-guld, han satte stark prägel även säsongen före. Jag rankar hans betydelse högt.
I DAG: Skadad för tillfället, hade en klart godkänd rookiesäsong i Montreal Canadiens förra vintern.
3. Christian Ruuttu
* Okej, nu är ni en del som reagerar, för karln gjorde bara en enda säsong i Frölunda – men som han gjorde det! Snacka om att sätta prägel på ett lag, på en klubb, på en hockeystad, och så när belönades Ruuttu med guld i den där legendariska finalserien mot Luleå 1996.
I DAG: Europascout för Los Angeles Kings, en ofta sedd gäst i Scandinavium.
4. Marko Jantunen
* Kelgris nästan på Kallionivå under 90-talet, jag minns tårarna då Jantunen, mitt under säsongen 96/97, kom hem från ett misslyckat NHL-äventyr och kramade om dåvarande ordförande Hasse ”Bula” Andersson. Nästan fem säsonger, producerade alltid, andades Frölunda till dess att han en dag lämnade för fyra säsonger i Färjestad.
I DAG: Har som ni nog vet haft problem med alkohol och droger, förhoppningsvis är han på rätt spår nu.
5. Petteri Nummelin
* Ingen har väl glömt hans violinspel som målgest, inte mer än två säsonger i klubben under 90-talet, men jag minns Nummelin som starkt bidragande från sin backposition. 34 poäng på 44 matcher år 2. Jag minns också historien om hans ramsa på Avenyn då finländaren efter finalmatcherna mot Luleå, med X antal öl innanför västen, glatt lär ska ha skrålat att ”… alla svenskar …” … nä, vi står över den.
I DAG: 45 år gammal rundar han av i Asien (!) med japanska Nikko Icebucks, framgångsrika år i Schweiz före det, två NHL-äventyr finns också på meritlistan.
Okej, det är nu ni får hissa eller dissa. Jag kan säga att Sean Bergenheim var med i resonemanget, just som en ”impact player”, Ville Peltonen, Fredrik Norrena också, men … äh, det är svårt.
Om jag snabbt ska gissa mig till vilka finska spelare som blivit mest folkkära i Göteborg och hos Frölundas fans så blir det nog så här.
1. Tomi Kallio
2. Marko Jantunen
3. Petteri Nummelin
Christian Ruuttu? Ja, kanske, men bara en säsong, är det inte mer legenden som lever vidare här? Eller så har jag fel.
***
Så här i efterhand är jag grymt besviken på min skoltid, hur lite vi fick lära oss om Finland som ju var en del av Sverlge ända till 1809. Nästan allt jag kan har jag tagit reda på av eget intresse.
Expressen har en kul, bra story här om ni vill veta mer om tusen sjöars land.
