Fiaskosnacket bottnar i en övertro

Fiaskosnacket bottnar i en övertro

Fiaskosnacket bottnar i en övertro

Fiaskosnacket bottnar i en övertro

OS-hockeyn avslutas med drömfinalen: Kanada–USA (14.10). Den som inte ser fram mot den fajten … äh, sådana stollar finns väl inte. USA har spelat bäst, Kanada har lite storebrorsfördel, svårtippat – jag säger 3–2 USA.  

I väntan på nedsläpp, lite annat, det här.

Allt ”fiaskosnack” om Tre Kronor, jag tror det bottnar i en övertro på de svenska spelarna.

Nej, man kunde inte förvänta sig att Sverige skulle gå till OS-final.

Nej, vårt land fostrar inte superstjärnor som förr, matchar inte Kanada eller USA i den aspekten.

Nej, Sverige ska inte slå Finland, även vår blåvita granne har större stjärnor om vi bara är inne på det spåret, framför allt: Aleksander Barkov (ej med i OS) och Mikko Rantanen. Man har bättre centrar i Barkov, Sebastian Aho och Roope Hintz, man har en vassare målvakt i Juuse Saros. Svenska förluster i OS och Four Nations Face-Off, det är ingen slump. Två bra, jämnstarka hockeynationer.

På ett sätt överträffade Tre Kronor mina förväntningar i OS, insatsen mot USA i kvartsfinalen var riktigt jäkla bra,  man matchade bröderna Tkachuk & Co nästan fullt ut, det kunde mycket väl ha blivit en semifinal mot Kanada.

På ett annat sätt underpresterade gruppen, truppen, eller ska vi säga ledningen av den. Sam Hallam & Co tycktes inte ha riktigt koll på spelarna man tagit ut, det var ett jäkla hattande, spelare in och ut, rollerna otydliga, det tog tid att hitta något slags kemi och det kändes som att man aldrig riktigt fick ut max av gruppen.

Exempel 1: William Nylander underpresterade rejält. Ljumsken? Okej, men då borde han inte ha spelat. Det kan också ha varit att Nylander användes fel, med tuffe/rejäle centern Joel Eriksson Ek samt Adrian Kempe istället för med kvicktänkta, ”kvickhänta” spelare. Såg ni hur Nylander levde upp (i alla fall lite) i period 3 mot USA när han fick spela med Jesper Bratt? Lika barn leka bäst.

Exempel 2: Bratt, ja … det gjordes stor grej av att Filip Forsberg var bänkad inledningsvis. Ett mycket större fel, åtminstone i min bok, var att Bratt fick spela så lite. Sverige är inte så bra, inte så offensiv brett, att man kan avvara New Jersey Devils-stjärnan.   

Exempel 3: Joel Eriksson Ek, Marcus Johansson och Matt Boldy har varit en högklassig kedja för Minnesota Wild. I en kort turnering som OS handlar det om att blixtsnabbt komma samman som lag, att då inte ta vara på den ”gratiskemin”, alltså bygga en kedja runt de båda Färjestadsprofilerna, det förstår jag inte. Johansson är väl ett för litet ”namn”, men det här var ännu ett misstag, anser jag.

Det går att hitta fler, men det är också lätt att coacha från soffan, det bör man vara medveten om.

Att Tre Kronor så sent fick ihop laget betydde att man drabbade samman med USA redan i kvartsfinal, och då är mina frågor: 

* Spelar det verkligen roll om man övertidstorskar i kvartsfinal eller semifinal?

* Hade den svenska prestation per definition varit bättre om Lucas Raymond inte hade tappat humöret mot Slovakien eller om Jacob Markström räddat den där 3–5-pucken, om Sverige fått spela bronsmatch istället får att åka hem efter kvarten?

* Spelar det stor roll med teknikaliteter som att blågult nu fick placeringen 7?

Mitt svar är ett klart och tydligt ”nej.” Målet måste vara att gå till final, helst vinna den, även om Kanada och USA är snäppet före på papperet. Åka ut i kvart eller semi, det är samma sak på så vis att det betyder att man misslyckades. Och det här med plats 7 … vem i herrans namn bryr sig? Det är väl ingen normal människa som på allvar anser att det fanns sex bättre hockeylag i OS?

Sverige föll med flaggan i topp mot USA, men min åsikt inför World Cup om två år består:

Laget måste coachas av någon med daglig erfarenhet av NHL, en som lever med och matchar mot de spelare som uppträder på den största scenen. Att sätta en SHL-coach som högste ansvarig, det är som att en skicklig allsvensk coach skulle leda Färjestad i SM-slutspelet.

Det finns gott om nordamerikanska coacher som vill ha jobbet. När Rikard Grönborg nu tar över efter Hallam bör han få mer av en GM-roll och se till att de svenska chanserna optimeras i kommande World Cup och OS.  

***

Mina fem bästa svenskar i OS.

1. Lucas Raymond.

2. Rasmus Dahlin.

3. Erik Karlsson.

4. Mika Zibanejad.

5. Joel Eriksson Ek.  

 

OS-hockeyn avslutas med drömfinalen: Kanada–USA (14.10). Den som inte ser fram mot den fajten … äh, sådana stollar finns väl inte. USA har spelat bäst, Kanada har lite storebrorsfördel, svårtippat – jag säger 3–2 USA.  

I väntan på nedsläpp, lite annat, det här.

Allt ”fiaskosnack” om Tre Kronor, jag tror det bottnar i en övertro på de svenska spelarna.

Nej, man kunde inte förvänta sig att Sverige skulle gå till OS-final.

Nej, vårt land fostrar inte superstjärnor som förr, matchar inte Kanada eller USA i den aspekten.

Nej, Sverige ska inte slå Finland, även vår blåvita granne har större stjärnor om vi bara är inne på det spåret, framför allt: Aleksander Barkov (ej med i OS) och Mikko Rantanen. Man har bättre centrar i Barkov, Sebastian Aho och Roope Hintz, man har en vassare målvakt i Juuse Saros. Svenska förluster i OS och Four Nations Face-Off, det är ingen slump. Två bra, jämnstarka hockeynationer.

På ett sätt överträffade Tre Kronor mina förväntningar i OS, insatsen mot USA i kvartsfinalen var riktigt jäkla bra,  man matchade bröderna Tkachuk & Co nästan fullt ut, det kunde mycket väl ha blivit en semifinal mot Kanada.

På ett annat sätt underpresterade gruppen, truppen, eller ska vi säga ledningen av den. Sam Hallam & Co tycktes inte ha riktigt koll på spelarna man tagit ut, det var ett jäkla hattande, spelare in och ut, rollerna otydliga, det tog tid att hitta något slags kemi och det kändes som att man aldrig riktigt fick ut max av gruppen.

Exempel 1: William Nylander underpresterade rejält. Ljumsken? Okej, men då borde han inte ha spelat. Det kan också ha varit att Nylander användes fel, med tuffe/rejäle centern Joel Eriksson Ek samt Adrian Kempe istället för med kvicktänkta, ”kvickhänta” spelare. Såg ni hur Nylander levde upp (i alla fall lite) i period 3 mot USA när han fick spela med Jesper Bratt? Lika barn leka bäst.

Exempel 2: Bratt, ja … det gjordes stor grej av att Filip Forsberg var bänkad inledningsvis. Ett mycket större fel, åtminstone i min bok, var att Bratt fick spela så lite. Sverige är inte så bra, inte så offensiv brett, att man kan avvara New Jersey Devils-stjärnan.   

Exempel 3: Joel Eriksson Ek, Marcus Johansson och Matt Boldy har varit en högklassig kedja för Minnesota Wild. I en kort turnering som OS handlar det om att blixtsnabbt komma samman som lag, att då inte ta vara på den ”gratiskemin”, alltså bygga en kedja runt de båda Färjestadsprofilerna, det förstår jag inte. Johansson är väl ett för litet ”namn”, men det här var ännu ett misstag, anser jag.

Det går att hitta fler, men det är också lätt att coacha från soffan, det bör man vara medveten om.

Att Tre Kronor så sent fick ihop laget betydde att man drabbade samman med USA redan i kvartsfinal, och då är mina frågor: 

* Spelar det verkligen roll om man övertidstorskar i kvartsfinal eller semifinal?

* Hade den svenska prestation per definition varit bättre om Lucas Raymond inte hade tappat humöret mot Slovakien eller om Jacob Markström räddat den där 3–5-pucken, om Sverige fått spela bronsmatch istället får att åka hem efter kvarten?

* Spelar det stor roll med teknikaliteter som att blågult nu fick placeringen 7?

Mitt svar är ett klart och tydligt ”nej.” Målet måste vara att gå till final, helst vinna den, även om Kanada och USA är snäppet före på papperet. Åka ut i kvart eller semi, det är samma sak på så vis att det betyder att man misslyckades. Och det här med plats 7 … vem i herrans namn bryr sig? Det är väl ingen normal människa som på allvar anser att det fanns sex bättre hockeylag i OS?

Sverige föll med flaggan i topp mot USA, men min åsikt inför World Cup om två år består:

Laget måste coachas av någon med daglig erfarenhet av NHL, en som lever med och matchar mot de spelare som uppträder på den största scenen. Att sätta en SHL-coach som högste ansvarig, det är som att en skicklig allsvensk coach skulle leda Färjestad i SM-slutspelet.

Det finns gott om nordamerikanska coacher som vill ha jobbet. När Rikard Grönborg nu tar över efter Hallam bör han få mer av en GM-roll och se till att de svenska chanserna optimeras i kommande World Cup och OS.  

***

Mina fem bästa svenskar i OS.

1. Lucas Raymond.

2. Rasmus Dahlin.

3. Erik Karlsson.

4. Mika Zibanejad.

5. Joel Eriksson Ek.  

 

Fler notiser

Fler notiser

OS-hockeyn avslutas med drömfinalen: Kanada–USA (14.10). Den som inte ser fram mot den fajten … äh, sådana stollar finns väl inte. USA har spelat bäst, Kanada har lite storebrorsfördel, svårtippat – jag säger 3–2 USA.  

I väntan på nedsläpp, lite annat, det här.

Allt ”fiaskosnack” om Tre Kronor, jag tror det bottnar i en övertro på de svenska spelarna.

Nej, man kunde inte förvänta sig att Sverige skulle gå till OS-final.

Nej, vårt land fostrar inte superstjärnor som förr, matchar inte Kanada eller USA i den aspekten.

Nej, Sverige ska inte slå Finland, även vår blåvita granne har större stjärnor om vi bara är inne på det spåret, framför allt: Aleksander Barkov (ej med i OS) och Mikko Rantanen. Man har bättre centrar i Barkov, Sebastian Aho och Roope Hintz, man har en vassare målvakt i Juuse Saros. Svenska förluster i OS och Four Nations Face-Off, det är ingen slump. Två bra, jämnstarka hockeynationer.

På ett sätt överträffade Tre Kronor mina förväntningar i OS, insatsen mot USA i kvartsfinalen var riktigt jäkla bra,  man matchade bröderna Tkachuk & Co nästan fullt ut, det kunde mycket väl ha blivit en semifinal mot Kanada.

På ett annat sätt underpresterade gruppen, truppen, eller ska vi säga ledningen av den. Sam Hallam & Co tycktes inte ha riktigt koll på spelarna man tagit ut, det var ett jäkla hattande, spelare in och ut, rollerna otydliga, det tog tid att hitta något slags kemi och det kändes som att man aldrig riktigt fick ut max av gruppen.

Exempel 1: William Nylander underpresterade rejält. Ljumsken? Okej, men då borde han inte ha spelat. Det kan också ha varit att Nylander användes fel, med tuffe/rejäle centern Joel Eriksson Ek samt Adrian Kempe istället för med kvicktänkta, ”kvickhänta” spelare. Såg ni hur Nylander levde upp (i alla fall lite) i period 3 mot USA när han fick spela med Jesper Bratt? Lika barn leka bäst.

Exempel 2: Bratt, ja … det gjordes stor grej av att Filip Forsberg var bänkad inledningsvis. Ett mycket större fel, åtminstone i min bok, var att Bratt fick spela så lite. Sverige är inte så bra, inte så offensiv brett, att man kan avvara New Jersey Devils-stjärnan.   

Exempel 3: Joel Eriksson Ek, Marcus Johansson och Matt Boldy har varit en högklassig kedja för Minnesota Wild. I en kort turnering som OS handlar det om att blixtsnabbt komma samman som lag, att då inte ta vara på den ”gratiskemin”, alltså bygga en kedja runt de båda Färjestadsprofilerna, det förstår jag inte. Johansson är väl ett för litet ”namn”, men det här var ännu ett misstag, anser jag.

Det går att hitta fler, men det är också lätt att coacha från soffan, det bör man vara medveten om.

Att Tre Kronor så sent fick ihop laget betydde att man drabbade samman med USA redan i kvartsfinal, och då är mina frågor: 

* Spelar det verkligen roll om man övertidstorskar i kvartsfinal eller semifinal?

* Hade den svenska prestation per definition varit bättre om Lucas Raymond inte hade tappat humöret mot Slovakien eller om Jacob Markström räddat den där 3–5-pucken, om Sverige fått spela bronsmatch istället får att åka hem efter kvarten?

* Spelar det stor roll med teknikaliteter som att blågult nu fick placeringen 7?

Mitt svar är ett klart och tydligt ”nej.” Målet måste vara att gå till final, helst vinna den, även om Kanada och USA är snäppet före på papperet. Åka ut i kvart eller semi, det är samma sak på så vis att det betyder att man misslyckades. Och det här med plats 7 … vem i herrans namn bryr sig? Det är väl ingen normal människa som på allvar anser att det fanns sex bättre hockeylag i OS?

Sverige föll med flaggan i topp mot USA, men min åsikt inför World Cup om två år består:

Laget måste coachas av någon med daglig erfarenhet av NHL, en som lever med och matchar mot de spelare som uppträder på den största scenen. Att sätta en SHL-coach som högste ansvarig, det är som att en skicklig allsvensk coach skulle leda Färjestad i SM-slutspelet.

Det finns gott om nordamerikanska coacher som vill ha jobbet. När Rikard Grönborg nu tar över efter Hallam bör han få mer av en GM-roll och se till att de svenska chanserna optimeras i kommande World Cup och OS.  

***

Mina fem bästa svenskar i OS.

1. Lucas Raymond.

2. Rasmus Dahlin.

3. Erik Karlsson.

4. Mika Zibanejad.

5. Joel Eriksson Ek.  

 

OS-hockeyn avslutas med drömfinalen: Kanada–USA (14.10). Den som inte ser fram mot den fajten … äh, sådana stollar finns väl inte. USA har spelat bäst, Kanada har lite storebrorsfördel, svårtippat – jag säger 3–2 USA.  

I väntan på nedsläpp, lite annat, det här.

Allt ”fiaskosnack” om Tre Kronor, jag tror det bottnar i en övertro på de svenska spelarna.

Nej, man kunde inte förvänta sig att Sverige skulle gå till OS-final.

Nej, vårt land fostrar inte superstjärnor som förr, matchar inte Kanada eller USA i den aspekten.

Nej, Sverige ska inte slå Finland, även vår blåvita granne har större stjärnor om vi bara är inne på det spåret, framför allt: Aleksander Barkov (ej med i OS) och Mikko Rantanen. Man har bättre centrar i Barkov, Sebastian Aho och Roope Hintz, man har en vassare målvakt i Juuse Saros. Svenska förluster i OS och Four Nations Face-Off, det är ingen slump. Två bra, jämnstarka hockeynationer.

På ett sätt överträffade Tre Kronor mina förväntningar i OS, insatsen mot USA i kvartsfinalen var riktigt jäkla bra,  man matchade bröderna Tkachuk & Co nästan fullt ut, det kunde mycket väl ha blivit en semifinal mot Kanada.

På ett annat sätt underpresterade gruppen, truppen, eller ska vi säga ledningen av den. Sam Hallam & Co tycktes inte ha riktigt koll på spelarna man tagit ut, det var ett jäkla hattande, spelare in och ut, rollerna otydliga, det tog tid att hitta något slags kemi och det kändes som att man aldrig riktigt fick ut max av gruppen.

Exempel 1: William Nylander underpresterade rejält. Ljumsken? Okej, men då borde han inte ha spelat. Det kan också ha varit att Nylander användes fel, med tuffe/rejäle centern Joel Eriksson Ek samt Adrian Kempe istället för med kvicktänkta, ”kvickhänta” spelare. Såg ni hur Nylander levde upp (i alla fall lite) i period 3 mot USA när han fick spela med Jesper Bratt? Lika barn leka bäst.

Exempel 2: Bratt, ja … det gjordes stor grej av att Filip Forsberg var bänkad inledningsvis. Ett mycket större fel, åtminstone i min bok, var att Bratt fick spela så lite. Sverige är inte så bra, inte så offensiv brett, att man kan avvara New Jersey Devils-stjärnan.   

Exempel 3: Joel Eriksson Ek, Marcus Johansson och Matt Boldy har varit en högklassig kedja för Minnesota Wild. I en kort turnering som OS handlar det om att blixtsnabbt komma samman som lag, att då inte ta vara på den ”gratiskemin”, alltså bygga en kedja runt de båda Färjestadsprofilerna, det förstår jag inte. Johansson är väl ett för litet ”namn”, men det här var ännu ett misstag, anser jag.

Det går att hitta fler, men det är också lätt att coacha från soffan, det bör man vara medveten om.

Att Tre Kronor så sent fick ihop laget betydde att man drabbade samman med USA redan i kvartsfinal, och då är mina frågor: 

* Spelar det verkligen roll om man övertidstorskar i kvartsfinal eller semifinal?

* Hade den svenska prestation per definition varit bättre om Lucas Raymond inte hade tappat humöret mot Slovakien eller om Jacob Markström räddat den där 3–5-pucken, om Sverige fått spela bronsmatch istället får att åka hem efter kvarten?

* Spelar det stor roll med teknikaliteter som att blågult nu fick placeringen 7?

Mitt svar är ett klart och tydligt ”nej.” Målet måste vara att gå till final, helst vinna den, även om Kanada och USA är snäppet före på papperet. Åka ut i kvart eller semi, det är samma sak på så vis att det betyder att man misslyckades. Och det här med plats 7 … vem i herrans namn bryr sig? Det är väl ingen normal människa som på allvar anser att det fanns sex bättre hockeylag i OS?

Sverige föll med flaggan i topp mot USA, men min åsikt inför World Cup om två år består:

Laget måste coachas av någon med daglig erfarenhet av NHL, en som lever med och matchar mot de spelare som uppträder på den största scenen. Att sätta en SHL-coach som högste ansvarig, det är som att en skicklig allsvensk coach skulle leda Färjestad i SM-slutspelet.

Det finns gott om nordamerikanska coacher som vill ha jobbet. När Rikard Grönborg nu tar över efter Hallam bör han få mer av en GM-roll och se till att de svenska chanserna optimeras i kommande World Cup och OS.  

***

Mina fem bästa svenskar i OS.

1. Lucas Raymond.

2. Rasmus Dahlin.

3. Erik Karlsson.

4. Mika Zibanejad.

5. Joel Eriksson Ek.  

 

Fler notiser

Fler notiser

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt