En svartgul segermaskin, men också – The Houdini Award

En svartgul segermaskin, men också – The Houdini Award

En svartgul segermaskin, men också – The Houdini Award

En svartgul segermaskin, men också – The Houdini Award

Det kändes som Skellefteås säsong. Det var Skellefteås säsong.
Men det är också läge att lyfta Roger Hansson. Och så är det lite sorgligt nu när den störste profilen (?) lämnar in.

Foto: TV4 (skärmdump)

Skellefteås säsong – wow! CHL-final, SM-guld, trots att hockeygudarna bråkade rätt rejält under slutspelet.
Jag tar av mig hatten Robert Ohlssons gäng.
Men Rögles Roger Hansson, kanske är han säsongens tränare.
Kul också att Roger Rönnbergs gamla vapendragare grävde guld dagarna efter varandra.

SKADOR PÅ NYCKELSPELARE, sjukdomar, avstängningar, Skellefteås slutspel var allt annat än enkel, men det är bara att konstatera:

Den här gruppen hade något alldeles speciellt.

Den här gruppen hittade alltid utvägar.

Det säger mig något, det gav mig rätt tidigt känslan, att det här, det var nog Skellefteås säsong.

Betänk att Oscar Möller inte spelat på hela säsongen, inte fasen darrade resten av laget för det, man skakade på sig lite som grupp, stora ledare som Jonathan Pudas, Pär Lindholm och Oscar Lindberg visade vägen, här fanns massor med starka spelare, som Elias Salomonsson, Petter Granberg och Arvid Lundberg, som Jonathan Johnson och Max Lindholm, sedan kom Andreas Johnson och kryddade anrättningen.

Och som han gjorde det, göteborgaren. Linus Söderström var väl värd att lyfta Stefan Liv Memorial Trophy, men jag upplevde verkligen att Johnson nafsade superkeepern i hasorna.

Superkeepern? Ja, för Söderström var – och behövde vara – magnifik mot LHC i kvartsfinalen, han storspelade mot Frölunda i semifinalen, och samma sak där:

Det behövdes – verkligen. För så bra var Frölunda. Så lite skilde, som en annorlunda studs i semifinal 2 eller 4.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det säger en del om jämna SHL, för trots alla Skellefteåhyllningar så var LHC nära i flera matcher (tre förlängningar), Frölunda var nära i en sjumatchersserie, och Rögle … man var precis lika bra i de fyra första matcherna och borde nog ha vunnit i lördags (men i match 5 – klasskillnad).

Många var nära. Bara Skellefteå hittade sätt att vinna. Det gör man om man är bäst. Robert Ohlsson, tränarteamet med Pierre Johnsson och Andreas Falk, ni ledde en svartgul maskin som till slut var ostoppbar. Grattis! Ett stort, jäkla grattis. 

Roger Hansson.

Men – ett sådant måste också gå till Roger Hansson som kom in och räddade Rögles säsong i ett läge där den var på väg att gå käpprätt åt helskotta. Nedåtgående spiral, klimatet under bröderna Abbott blev allt tuffare, allt mer energisugande, då kom Hansson in med sitt mänskliga ledarskap, fick spelarna att bra och spela bra.

Rögle blev till slut det lag vi förväntade oss före säsongen. Om inte Roger Hansson är årets tränare, nog kan det väl åtminstone instiftas en Houdini Award?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

2012 vann Sverige JVM-guld med Roger Rönnberg som tränare, Robert  Ohlsson och Rikard Grönborg som assisterande.

Söndag: Grönborg finsk mästare med Tappara.

Måndag: Ohlsson svensk mästare med Skellefteå.

Jäkla Tommy Boustedt som hann före …

***

Fyra jämna matcher, i SM-final 5 var Skellefteå verkligen dominant, käkade upp Rögle som inte riktigt hade kraften i kroppar och knoppar. Pär Lindholms centerspel, bröderna Johnson på vingarna – mumsigt bra.

Simon Ryfors var outstanding i Rögle, men det räckte inte. En spelare som Rodrigo Abols, till exempel, hade behövt visa mycket mer.

ANNONS

***

Det var den hockeysäsongen, det. På svensk klubblagsnivå. Nu njuter vi av Stanley Cup-slutspelet, sedan ska ju flera NHL-spelare delta i VM. Kanske kan vara något när solen inte skiner ute.

***

Det var den TV-karriären det. För Niklas Wikegård. Usch, det känns faktiskt riktigt sorgligt, det kommer inte bli riktigt det samma utan ”Wiken” i rutan. Han blev större, och var bättre, än någon kunde ha föreställt sig, tror jag. På sätt och vis känns Wikegård som en större profil än de flesta av spelarna – saknaden blir stor, enormt stor. 

Jag förstår dock att det lockade att jobba med hockey inifrån igen. Kör hårt med Djurgården. Lycka till!

 

Det kändes som Skellefteås säsong. Det var Skellefteås säsong.
Men det är också läge att lyfta Roger Hansson. Och så är det lite sorgligt nu när den störste profilen (?) lämnar in.

Foto: TV4 (skärmdump)

Skellefteås säsong – wow! CHL-final, SM-guld, trots att hockeygudarna bråkade rätt rejält under slutspelet.
Jag tar av mig hatten Robert Ohlssons gäng.
Men Rögles Roger Hansson, kanske är han säsongens tränare.
Kul också att Roger Rönnbergs gamla vapendragare grävde guld dagarna efter varandra.

SKADOR PÅ NYCKELSPELARE, sjukdomar, avstängningar, Skellefteås slutspel var allt annat än enkel, men det är bara att konstatera:

Den här gruppen hade något alldeles speciellt.

Den här gruppen hittade alltid utvägar.

Det säger mig något, det gav mig rätt tidigt känslan, att det här, det var nog Skellefteås säsong.

Betänk att Oscar Möller inte spelat på hela säsongen, inte fasen darrade resten av laget för det, man skakade på sig lite som grupp, stora ledare som Jonathan Pudas, Pär Lindholm och Oscar Lindberg visade vägen, här fanns massor med starka spelare, som Elias Salomonsson, Petter Granberg och Arvid Lundberg, som Jonathan Johnson och Max Lindholm, sedan kom Andreas Johnson och kryddade anrättningen.

Och som han gjorde det, göteborgaren. Linus Söderström var väl värd att lyfta Stefan Liv Memorial Trophy, men jag upplevde verkligen att Johnson nafsade superkeepern i hasorna.

Superkeepern? Ja, för Söderström var – och behövde vara – magnifik mot LHC i kvartsfinalen, han storspelade mot Frölunda i semifinalen, och samma sak där:

Det behövdes – verkligen. För så bra var Frölunda. Så lite skilde, som en annorlunda studs i semifinal 2 eller 4.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det säger en del om jämna SHL, för trots alla Skellefteåhyllningar så var LHC nära i flera matcher (tre förlängningar), Frölunda var nära i en sjumatchersserie, och Rögle … man var precis lika bra i de fyra första matcherna och borde nog ha vunnit i lördags (men i match 5 – klasskillnad).

Många var nära. Bara Skellefteå hittade sätt att vinna. Det gör man om man är bäst. Robert Ohlsson, tränarteamet med Pierre Johnsson och Andreas Falk, ni ledde en svartgul maskin som till slut var ostoppbar. Grattis! Ett stort, jäkla grattis. 

Roger Hansson.

Men – ett sådant måste också gå till Roger Hansson som kom in och räddade Rögles säsong i ett läge där den var på väg att gå käpprätt åt helskotta. Nedåtgående spiral, klimatet under bröderna Abbott blev allt tuffare, allt mer energisugande, då kom Hansson in med sitt mänskliga ledarskap, fick spelarna att bra och spela bra.

Rögle blev till slut det lag vi förväntade oss före säsongen. Om inte Roger Hansson är årets tränare, nog kan det väl åtminstone instiftas en Houdini Award?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

2012 vann Sverige JVM-guld med Roger Rönnberg som tränare, Robert  Ohlsson och Rikard Grönborg som assisterande.

Söndag: Grönborg finsk mästare med Tappara.

Måndag: Ohlsson svensk mästare med Skellefteå.

Jäkla Tommy Boustedt som hann före …

***

Fyra jämna matcher, i SM-final 5 var Skellefteå verkligen dominant, käkade upp Rögle som inte riktigt hade kraften i kroppar och knoppar. Pär Lindholms centerspel, bröderna Johnson på vingarna – mumsigt bra.

Simon Ryfors var outstanding i Rögle, men det räckte inte. En spelare som Rodrigo Abols, till exempel, hade behövt visa mycket mer.

ANNONS

***

Det var den hockeysäsongen, det. På svensk klubblagsnivå. Nu njuter vi av Stanley Cup-slutspelet, sedan ska ju flera NHL-spelare delta i VM. Kanske kan vara något när solen inte skiner ute.

***

Det var den TV-karriären det. För Niklas Wikegård. Usch, det känns faktiskt riktigt sorgligt, det kommer inte bli riktigt det samma utan ”Wiken” i rutan. Han blev större, och var bättre, än någon kunde ha föreställt sig, tror jag. På sätt och vis känns Wikegård som en större profil än de flesta av spelarna – saknaden blir stor, enormt stor. 

Jag förstår dock att det lockade att jobba med hockey inifrån igen. Kör hårt med Djurgården. Lycka till!

 

Det kändes som Skellefteås säsong. Det var Skellefteås säsong.
Men det är också läge att lyfta Roger Hansson. Och så är det lite sorgligt nu när den störste profilen (?) lämnar in.

Foto: TV4 (skärmdump)

Skellefteås säsong – wow! CHL-final, SM-guld, trots att hockeygudarna bråkade rätt rejält under slutspelet.
Jag tar av mig hatten Robert Ohlssons gäng.
Men Rögles Roger Hansson, kanske är han säsongens tränare.
Kul också att Roger Rönnbergs gamla vapendragare grävde guld dagarna efter varandra.

SKADOR PÅ NYCKELSPELARE, sjukdomar, avstängningar, Skellefteås slutspel var allt annat än enkel, men det är bara att konstatera:

Den här gruppen hade något alldeles speciellt.

Den här gruppen hittade alltid utvägar.

Det säger mig något, det gav mig rätt tidigt känslan, att det här, det var nog Skellefteås säsong.

Betänk att Oscar Möller inte spelat på hela säsongen, inte fasen darrade resten av laget för det, man skakade på sig lite som grupp, stora ledare som Jonathan Pudas, Pär Lindholm och Oscar Lindberg visade vägen, här fanns massor med starka spelare, som Elias Salomonsson, Petter Granberg och Arvid Lundberg, som Jonathan Johnson och Max Lindholm, sedan kom Andreas Johnson och kryddade anrättningen.

Och som han gjorde det, göteborgaren. Linus Söderström var väl värd att lyfta Stefan Liv Memorial Trophy, men jag upplevde verkligen att Johnson nafsade superkeepern i hasorna.

Superkeepern? Ja, för Söderström var – och behövde vara – magnifik mot LHC i kvartsfinalen, han storspelade mot Frölunda i semifinalen, och samma sak där:

Det behövdes – verkligen. För så bra var Frölunda. Så lite skilde, som en annorlunda studs i semifinal 2 eller 4.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det säger en del om jämna SHL, för trots alla Skellefteåhyllningar så var LHC nära i flera matcher (tre förlängningar), Frölunda var nära i en sjumatchersserie, och Rögle … man var precis lika bra i de fyra första matcherna och borde nog ha vunnit i lördags (men i match 5 – klasskillnad).

Många var nära. Bara Skellefteå hittade sätt att vinna. Det gör man om man är bäst. Robert Ohlsson, tränarteamet med Pierre Johnsson och Andreas Falk, ni ledde en svartgul maskin som till slut var ostoppbar. Grattis! Ett stort, jäkla grattis. 

Roger Hansson.

Men – ett sådant måste också gå till Roger Hansson som kom in och räddade Rögles säsong i ett läge där den var på väg att gå käpprätt åt helskotta. Nedåtgående spiral, klimatet under bröderna Abbott blev allt tuffare, allt mer energisugande, då kom Hansson in med sitt mänskliga ledarskap, fick spelarna att bra och spela bra.

Rögle blev till slut det lag vi förväntade oss före säsongen. Om inte Roger Hansson är årets tränare, nog kan det väl åtminstone instiftas en Houdini Award?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

2012 vann Sverige JVM-guld med Roger Rönnberg som tränare, Robert  Ohlsson och Rikard Grönborg som assisterande.

Söndag: Grönborg finsk mästare med Tappara.

Måndag: Ohlsson svensk mästare med Skellefteå.

Jäkla Tommy Boustedt som hann före …

***

Fyra jämna matcher, i SM-final 5 var Skellefteå verkligen dominant, käkade upp Rögle som inte riktigt hade kraften i kroppar och knoppar. Pär Lindholms centerspel, bröderna Johnson på vingarna – mumsigt bra.

Simon Ryfors var outstanding i Rögle, men det räckte inte. En spelare som Rodrigo Abols, till exempel, hade behövt visa mycket mer.

ANNONS

***

Det var den hockeysäsongen, det. På svensk klubblagsnivå. Nu njuter vi av Stanley Cup-slutspelet, sedan ska ju flera NHL-spelare delta i VM. Kanske kan vara något när solen inte skiner ute.

***

Det var den TV-karriären det. För Niklas Wikegård. Usch, det känns faktiskt riktigt sorgligt, det kommer inte bli riktigt det samma utan ”Wiken” i rutan. Han blev större, och var bättre, än någon kunde ha föreställt sig, tror jag. På sätt och vis känns Wikegård som en större profil än de flesta av spelarna – saknaden blir stor, enormt stor. 

Jag förstår dock att det lockade att jobba med hockey inifrån igen. Kör hårt med Djurgården. Lycka till!

 

Det kändes som Skellefteås säsong. Det var Skellefteås säsong.
Men det är också läge att lyfta Roger Hansson. Och så är det lite sorgligt nu när den störste profilen (?) lämnar in.

Foto: TV4 (skärmdump)

Skellefteås säsong – wow! CHL-final, SM-guld, trots att hockeygudarna bråkade rätt rejält under slutspelet.
Jag tar av mig hatten Robert Ohlssons gäng.
Men Rögles Roger Hansson, kanske är han säsongens tränare.
Kul också att Roger Rönnbergs gamla vapendragare grävde guld dagarna efter varandra.

SKADOR PÅ NYCKELSPELARE, sjukdomar, avstängningar, Skellefteås slutspel var allt annat än enkel, men det är bara att konstatera:

Den här gruppen hade något alldeles speciellt.

Den här gruppen hittade alltid utvägar.

Det säger mig något, det gav mig rätt tidigt känslan, att det här, det var nog Skellefteås säsong.

Betänk att Oscar Möller inte spelat på hela säsongen, inte fasen darrade resten av laget för det, man skakade på sig lite som grupp, stora ledare som Jonathan Pudas, Pär Lindholm och Oscar Lindberg visade vägen, här fanns massor med starka spelare, som Elias Salomonsson, Petter Granberg och Arvid Lundberg, som Jonathan Johnson och Max Lindholm, sedan kom Andreas Johnson och kryddade anrättningen.

Och som han gjorde det, göteborgaren. Linus Söderström var väl värd att lyfta Stefan Liv Memorial Trophy, men jag upplevde verkligen att Johnson nafsade superkeepern i hasorna.

Superkeepern? Ja, för Söderström var – och behövde vara – magnifik mot LHC i kvartsfinalen, han storspelade mot Frölunda i semifinalen, och samma sak där:

Det behövdes – verkligen. För så bra var Frölunda. Så lite skilde, som en annorlunda studs i semifinal 2 eller 4.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det säger en del om jämna SHL, för trots alla Skellefteåhyllningar så var LHC nära i flera matcher (tre förlängningar), Frölunda var nära i en sjumatchersserie, och Rögle … man var precis lika bra i de fyra första matcherna och borde nog ha vunnit i lördags (men i match 5 – klasskillnad).

Många var nära. Bara Skellefteå hittade sätt att vinna. Det gör man om man är bäst. Robert Ohlsson, tränarteamet med Pierre Johnsson och Andreas Falk, ni ledde en svartgul maskin som till slut var ostoppbar. Grattis! Ett stort, jäkla grattis. 

Roger Hansson.

Men – ett sådant måste också gå till Roger Hansson som kom in och räddade Rögles säsong i ett läge där den var på väg att gå käpprätt åt helskotta. Nedåtgående spiral, klimatet under bröderna Abbott blev allt tuffare, allt mer energisugande, då kom Hansson in med sitt mänskliga ledarskap, fick spelarna att bra och spela bra.

Rögle blev till slut det lag vi förväntade oss före säsongen. Om inte Roger Hansson är årets tränare, nog kan det väl åtminstone instiftas en Houdini Award?

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

2012 vann Sverige JVM-guld med Roger Rönnberg som tränare, Robert  Ohlsson och Rikard Grönborg som assisterande.

Söndag: Grönborg finsk mästare med Tappara.

Måndag: Ohlsson svensk mästare med Skellefteå.

Jäkla Tommy Boustedt som hann före …

***

Fyra jämna matcher, i SM-final 5 var Skellefteå verkligen dominant, käkade upp Rögle som inte riktigt hade kraften i kroppar och knoppar. Pär Lindholms centerspel, bröderna Johnson på vingarna – mumsigt bra.

Simon Ryfors var outstanding i Rögle, men det räckte inte. En spelare som Rodrigo Abols, till exempel, hade behövt visa mycket mer.

ANNONS

***

Det var den hockeysäsongen, det. På svensk klubblagsnivå. Nu njuter vi av Stanley Cup-slutspelet, sedan ska ju flera NHL-spelare delta i VM. Kanske kan vara något när solen inte skiner ute.

***

Det var den TV-karriären det. För Niklas Wikegård. Usch, det känns faktiskt riktigt sorgligt, det kommer inte bli riktigt det samma utan ”Wiken” i rutan. Han blev större, och var bättre, än någon kunde ha föreställt sig, tror jag. På sätt och vis känns Wikegård som en större profil än de flesta av spelarna – saknaden blir stor, enormt stor. 

Jag förstår dock att det lockade att jobba med hockey inifrån igen. Kör hårt med Djurgården. Lycka till!

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt