En Classic som blivit en klassiker, vi är många som säger tack

SKEE:
► Några dagen efter-reflektioner, bara. Hockeyn, alltså. Den underbara Strömstad Hockey Classic.
► Och så lite mer om en viss norrman som Frölunda en gång försökte ärva.

Det är något särskilt med augustiturneringen i lilla Skee.
Det är även något särskilt med Stian Solberg.

SÖNDAG, TID HAR funnits för lite reflektion, och jag kände mest att jag ville understryka vilken underbar upplevelse det är att komma till bohuslänska Skee för Strömstad Hockey Classic. Varje år, varje jäkla år (sedan 2015) är det samma gästvänlighet, samma professionalitet, samma uppriktiga glädje över att få se oss igen, att få välkomna delar av den svenska hockeycirkusen med klubbarna, spelarna, Sanny Lindström och Johan Svensson i spetsen.

Bland det första som hände när jag kom till Skee på lördagen var att en Frölundasupporter kom fram och berättade att Roger Rönnberg gick omkring med ett stort leende på läpparna.

”Tacka fasen för det” (eller något liknande), sa jag – ”spelarna och ledarna älskar ju att komma hit.”

Så har det varit från starten, så lär det förbli – för Färjestad, Frölunda och Leksand. Fler SHL-klubbar vill in, ryktet om några enastående trivsamma augustidagar med hockey, gemyt och avslutande bankett sprider sig i Hockeysverige – men mannen, myten, legenden (alltså turneringsledaren Daniel Olofsson) tycker det är bra precis som det är.

Så klart. Man ska inte hatta med det som fungerar. Det här är en Classic som redan blivit K-märkt. En klassiker.

Här möts supportrar, sitter jämte varandra, åker buss ihop, trivs tillsammans, och jag drar mig till minnes den goa gumma som berättade att hon varje år, efter sista matchen i Strömstad Hockey Classic, lägger in en bokning på hotellet – för besöket augusti nästa år.

Här ska inte missas något.

En Classic – även för supportrarna.

Efter alla år i Skee är det bara Daniel Olofssons namn jag lärt mig (ålder gör inga goda saker med minnet), men bakom den store ledaren finns så många vänliga människor som gör att jag aldrig skulle missa åtminstone ett endagarsbesök i norra Bohuslän varje sensommar. 

Du med det kortklippta blonda håret, du med handbollsförflutet och minnet av Fredrik Sjöström från gymnasiet, alla ni andra som sätter Strömstad, Skee och Lionshov på hockeykartan – tack för den fläkt av frisk luft som ni blåser in i våra liv under några augustidagar varje år.

Tack för värmen.

Tack för glädjen.

I tider av islamistisk terror och annat elände behövs det mer än någonsin.

***

Snabbt för den som glömt:

Allt började 2014, då med bara en enda match – Färjestad mot Växjö. Sedan försvann Växjö, sedan kom Daniel Olofssons älskade Leksand med, så även Frölunda, och minus något år när Mats Zuccarello och norska landslaget deltog så har Strömstad Hockey Classic sett ut som den gör i dag.

***

Till sist – jag hoppas ni såg och gillade Stian Solberg, Färjestads norske 18-åring. Den här tuffe backen (188/93) kommer bli älskad av hemmafansen, säkert en smula (hm) ogillad av andra lags supportrar.

Men ändå uppskattad.

Lite som Anders Broström en gång i tiden.

Solberg presenterade sig redan i första perioden mot Frölunda, sköna tacklingar, tufft och rejält spel, lagom grinighet i tjôtet med Max Friberg & Co.

Hockeyn behöver den här typen av spelare. Som utöver det fysiska även kan spela. Solberg (som Frölunda försökte värva till sin juniororganisation för några år sedan) kan verkligen det, valdes i första rundan av Anaheim Ducks i sommarens draft, utsågs till Färjestads bäste spelare mot Frölunda.

Lägg namnet Stian Solberg på minnet. Om ni inte redan hade. Den här Oslogutten gör SHL 24/25 lite hetare.     

***

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av @rakapuckarpunktcom