Det var vackert att se och höra, men det var också rätt oroande

Det var vackert att se och höra, men det var också rätt oroande

Det var vackert att se och höra, men det var också rätt oroande

Det var vackert att se och höra, men det var också rätt oroande

► En underhållande, intensiv och häftig hockeymatch mellan Frölunda och Skellefteå (4-3) – efter den skriver jag om sportens essens.
► Jag är glad. Jag är också oroad.

Christian Folin skriker ut sin glädje och firar med supportrarna efter 1–0. Foto: TV4 (skärmdump)

Hockey är underhållning. Hockey är delaktighet spelare/publik.
Det värmde att höra Christian Folin tala om detta.
Hockey är också tuffa tacklingar. Måste få vara det.
Men jag fick mig en fet, jävla tankeställare i går. Tyvärr.

SKOTTET SOM GAV Frölunda 1–0 mot Skellefteå på tisdagskvällen var av typen: ”Va, hade Christian Folin det i sig?” Så vasst, alltså. Ni kan läsa mer om det (och matchen) här. Jag reagerade på det Folin sa efteråt när vi diskuterade hans sköna jubel, det såg ut som han ville ta sig igenom glaset för att kramas med hemmasupportrarna:

– Det är kul att se glädjen i människors ansikten, man står fem, sex meter ifrån och ser hur glada de blir – då blir man glad själv.

Människor går på hockey för att leva ut sin passion, betalar rätt dyrt för att få känna sig som ett med laget – i alla fall när det går bra.

När Folin talade om att glädjen i supportrarnas ansikten gjorde honom glad, när han och lagkompisarna så tydligt visade hur mycket en hemmapublik betyder … ni tycker kanske jag är töntig, men jag kände verkligen att Frölundabacken – förmodligen utan att tänka så värst mycket på det, han talade från hjärtat – var inne på något viktigt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Under den förbannade pandemin var samspelet spelare/supportrar utraderat.

Måtte vi aldrig uppleva något liknande igen.

Idrottare tjänar pengar för att supportrar betalar – det är vackert när symbiosen kläs i ord och bilder.

Spelare. Supportrar. Symbios. Snyggt.

Kul, förresten, när Folin sa:

– Jag hade velat kliva upp, du vet så där lite fotbollstänk, coola mål, först glida på knäna, sedan upp på läktaren. Jag är lite begränsad i hockey …

***

I regelboken står så här (enligt @domarfraga på Twitter):

Regel 42, Charging:
En charging ska ådömas den spelare som åker på, hoppar in i eller som tacklar en motståndare onödigt hårt på något sätt. Med onödigt hård tackling menas en spelare som närmat sig en motståndare i hög hastighet och som ett resultat av detta tacklar en motståndare på ett våldsamt sätt.

Det går absolut att argumentera för att Nicklas Lasu kunde ha tagit det lugnare (och haft en bättre klubbföring) när han satsade mot Oskar Nilsson, det går – speciellt om man är en smula rädd för tacklingar – att få Lasus tackling till en tvåminutersutvisning.

Det borde aldrig gå att få den till ett matchstraff.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är detta jag stör mig mest på, denna matchstraffs- och avstängningshysteri som råder i svensk hockey. Det är som att hagelbössan måste plockas fram varje gång en mygga börjar surra.

En farlig väg. En som oroar. Visst, hockey är snygga mål, fart och finter – men hockey är precis lika mycket fysiskt spel, skrämselfaktorn, alltså tvinga motståndaren att skydda sig istället för att göra något bra med pucken.

Jag kände i går samma bedrövelse som när LHC:s Jesper Pettersson åkte på matchstraff i Scandinavium, som när Calle Klingberg gjorde det i Saab Arena. SHL:s ordförande, sportchefer, tränare, alla bör reagera nu – det handlar om att bevara själva essensen i sporten hockey.

Den som slarvigt tror att detta är ”domargnäll” – tänk igen. Svenska domare är mycket bra, att de inte ser allt som händer i hög fart, det är inget konstigt alls. Bara löjligt när det gnälls över en missad tripping eller offside. Det jag tar upp ovan är något helt annat, det är beslut som fattas efter förmånen att i lugn och ro studera repriser.

Lasu blev i alla fall inte anmäld, riskerar således ingen avstängning. Alltid något.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Skellefteås power play, det måste upprepas – wow! Lika vackert att beskåda som en solnedgång i Bohuslän, som … tja, Christian Folins 1–0.

Rent allmänt, Skellefteås passningsspel var klart bättre än Frölundas – trots så mycket folk borta. Imponerande.

***

Att Roger Rönnbergs gäng fick med sig två poäng mot Robert Ohlssons, nog var det en liten, liten julklapp ändå. Så svårt som Frölunda hade att komma ur egen zon när Skellefteå pressade och stängde sargerna, så svaga spelarna som ofta var på pucken, så rörigt som det ofta blev – hm.

Samtidigt – offensivt skapades gott om chanser, det var stundtals bra fart, fyndig hockey med skön ”på mål”-attityd. Och utan det där matchstraffet på Lasu så … tja, vem vet.

Mot ett lag som spelade bättre hockey, som hade hysterisk utdelning i power play, hängde Frölunda ändå i och hittade även ett sätt att vinna.

Det i sig sa något bra om lagets mentalitet, tycker jag.

ANNONS

***

Noah Dower Nilssons första hockeymatch för säsongen var med seniorerna i SHL – och jag tyckte verkligen 18-åringen gjorde något riktigt bra av sina 5.07.

***

Christian Folins mål.

Nicklas Lasus matchstraff.

 

► En underhållande, intensiv och häftig hockeymatch mellan Frölunda och Skellefteå (4-3) – efter den skriver jag om sportens essens.
► Jag är glad. Jag är också oroad.

Christian Folin skriker ut sin glädje och firar med supportrarna efter 1–0. Foto: TV4 (skärmdump)

Hockey är underhållning. Hockey är delaktighet spelare/publik.
Det värmde att höra Christian Folin tala om detta.
Hockey är också tuffa tacklingar. Måste få vara det.
Men jag fick mig en fet, jävla tankeställare i går. Tyvärr.

SKOTTET SOM GAV Frölunda 1–0 mot Skellefteå på tisdagskvällen var av typen: ”Va, hade Christian Folin det i sig?” Så vasst, alltså. Ni kan läsa mer om det (och matchen) här. Jag reagerade på det Folin sa efteråt när vi diskuterade hans sköna jubel, det såg ut som han ville ta sig igenom glaset för att kramas med hemmasupportrarna:

– Det är kul att se glädjen i människors ansikten, man står fem, sex meter ifrån och ser hur glada de blir – då blir man glad själv.

Människor går på hockey för att leva ut sin passion, betalar rätt dyrt för att få känna sig som ett med laget – i alla fall när det går bra.

När Folin talade om att glädjen i supportrarnas ansikten gjorde honom glad, när han och lagkompisarna så tydligt visade hur mycket en hemmapublik betyder … ni tycker kanske jag är töntig, men jag kände verkligen att Frölundabacken – förmodligen utan att tänka så värst mycket på det, han talade från hjärtat – var inne på något viktigt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Under den förbannade pandemin var samspelet spelare/supportrar utraderat.

Måtte vi aldrig uppleva något liknande igen.

Idrottare tjänar pengar för att supportrar betalar – det är vackert när symbiosen kläs i ord och bilder.

Spelare. Supportrar. Symbios. Snyggt.

Kul, förresten, när Folin sa:

– Jag hade velat kliva upp, du vet så där lite fotbollstänk, coola mål, först glida på knäna, sedan upp på läktaren. Jag är lite begränsad i hockey …

***

I regelboken står så här (enligt @domarfraga på Twitter):

Regel 42, Charging:
En charging ska ådömas den spelare som åker på, hoppar in i eller som tacklar en motståndare onödigt hårt på något sätt. Med onödigt hård tackling menas en spelare som närmat sig en motståndare i hög hastighet och som ett resultat av detta tacklar en motståndare på ett våldsamt sätt.

Det går absolut att argumentera för att Nicklas Lasu kunde ha tagit det lugnare (och haft en bättre klubbföring) när han satsade mot Oskar Nilsson, det går – speciellt om man är en smula rädd för tacklingar – att få Lasus tackling till en tvåminutersutvisning.

Det borde aldrig gå att få den till ett matchstraff.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är detta jag stör mig mest på, denna matchstraffs- och avstängningshysteri som råder i svensk hockey. Det är som att hagelbössan måste plockas fram varje gång en mygga börjar surra.

En farlig väg. En som oroar. Visst, hockey är snygga mål, fart och finter – men hockey är precis lika mycket fysiskt spel, skrämselfaktorn, alltså tvinga motståndaren att skydda sig istället för att göra något bra med pucken.

Jag kände i går samma bedrövelse som när LHC:s Jesper Pettersson åkte på matchstraff i Scandinavium, som när Calle Klingberg gjorde det i Saab Arena. SHL:s ordförande, sportchefer, tränare, alla bör reagera nu – det handlar om att bevara själva essensen i sporten hockey.

Den som slarvigt tror att detta är ”domargnäll” – tänk igen. Svenska domare är mycket bra, att de inte ser allt som händer i hög fart, det är inget konstigt alls. Bara löjligt när det gnälls över en missad tripping eller offside. Det jag tar upp ovan är något helt annat, det är beslut som fattas efter förmånen att i lugn och ro studera repriser.

Lasu blev i alla fall inte anmäld, riskerar således ingen avstängning. Alltid något.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Skellefteås power play, det måste upprepas – wow! Lika vackert att beskåda som en solnedgång i Bohuslän, som … tja, Christian Folins 1–0.

Rent allmänt, Skellefteås passningsspel var klart bättre än Frölundas – trots så mycket folk borta. Imponerande.

***

Att Roger Rönnbergs gäng fick med sig två poäng mot Robert Ohlssons, nog var det en liten, liten julklapp ändå. Så svårt som Frölunda hade att komma ur egen zon när Skellefteå pressade och stängde sargerna, så svaga spelarna som ofta var på pucken, så rörigt som det ofta blev – hm.

Samtidigt – offensivt skapades gott om chanser, det var stundtals bra fart, fyndig hockey med skön ”på mål”-attityd. Och utan det där matchstraffet på Lasu så … tja, vem vet.

Mot ett lag som spelade bättre hockey, som hade hysterisk utdelning i power play, hängde Frölunda ändå i och hittade även ett sätt att vinna.

Det i sig sa något bra om lagets mentalitet, tycker jag.

ANNONS

***

Noah Dower Nilssons första hockeymatch för säsongen var med seniorerna i SHL – och jag tyckte verkligen 18-åringen gjorde något riktigt bra av sina 5.07.

***

Christian Folins mål.

Nicklas Lasus matchstraff.

 

► En underhållande, intensiv och häftig hockeymatch mellan Frölunda och Skellefteå (4-3) – efter den skriver jag om sportens essens.
► Jag är glad. Jag är också oroad.

Christian Folin skriker ut sin glädje och firar med supportrarna efter 1–0. Foto: TV4 (skärmdump)

Hockey är underhållning. Hockey är delaktighet spelare/publik.
Det värmde att höra Christian Folin tala om detta.
Hockey är också tuffa tacklingar. Måste få vara det.
Men jag fick mig en fet, jävla tankeställare i går. Tyvärr.

SKOTTET SOM GAV Frölunda 1–0 mot Skellefteå på tisdagskvällen var av typen: ”Va, hade Christian Folin det i sig?” Så vasst, alltså. Ni kan läsa mer om det (och matchen) här. Jag reagerade på det Folin sa efteråt när vi diskuterade hans sköna jubel, det såg ut som han ville ta sig igenom glaset för att kramas med hemmasupportrarna:

– Det är kul att se glädjen i människors ansikten, man står fem, sex meter ifrån och ser hur glada de blir – då blir man glad själv.

Människor går på hockey för att leva ut sin passion, betalar rätt dyrt för att få känna sig som ett med laget – i alla fall när det går bra.

När Folin talade om att glädjen i supportrarnas ansikten gjorde honom glad, när han och lagkompisarna så tydligt visade hur mycket en hemmapublik betyder … ni tycker kanske jag är töntig, men jag kände verkligen att Frölundabacken – förmodligen utan att tänka så värst mycket på det, han talade från hjärtat – var inne på något viktigt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Under den förbannade pandemin var samspelet spelare/supportrar utraderat.

Måtte vi aldrig uppleva något liknande igen.

Idrottare tjänar pengar för att supportrar betalar – det är vackert när symbiosen kläs i ord och bilder.

Spelare. Supportrar. Symbios. Snyggt.

Kul, förresten, när Folin sa:

– Jag hade velat kliva upp, du vet så där lite fotbollstänk, coola mål, först glida på knäna, sedan upp på läktaren. Jag är lite begränsad i hockey …

***

I regelboken står så här (enligt @domarfraga på Twitter):

Regel 42, Charging:
En charging ska ådömas den spelare som åker på, hoppar in i eller som tacklar en motståndare onödigt hårt på något sätt. Med onödigt hård tackling menas en spelare som närmat sig en motståndare i hög hastighet och som ett resultat av detta tacklar en motståndare på ett våldsamt sätt.

Det går absolut att argumentera för att Nicklas Lasu kunde ha tagit det lugnare (och haft en bättre klubbföring) när han satsade mot Oskar Nilsson, det går – speciellt om man är en smula rädd för tacklingar – att få Lasus tackling till en tvåminutersutvisning.

Det borde aldrig gå att få den till ett matchstraff.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är detta jag stör mig mest på, denna matchstraffs- och avstängningshysteri som råder i svensk hockey. Det är som att hagelbössan måste plockas fram varje gång en mygga börjar surra.

En farlig väg. En som oroar. Visst, hockey är snygga mål, fart och finter – men hockey är precis lika mycket fysiskt spel, skrämselfaktorn, alltså tvinga motståndaren att skydda sig istället för att göra något bra med pucken.

Jag kände i går samma bedrövelse som när LHC:s Jesper Pettersson åkte på matchstraff i Scandinavium, som när Calle Klingberg gjorde det i Saab Arena. SHL:s ordförande, sportchefer, tränare, alla bör reagera nu – det handlar om att bevara själva essensen i sporten hockey.

Den som slarvigt tror att detta är ”domargnäll” – tänk igen. Svenska domare är mycket bra, att de inte ser allt som händer i hög fart, det är inget konstigt alls. Bara löjligt när det gnälls över en missad tripping eller offside. Det jag tar upp ovan är något helt annat, det är beslut som fattas efter förmånen att i lugn och ro studera repriser.

Lasu blev i alla fall inte anmäld, riskerar således ingen avstängning. Alltid något.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Skellefteås power play, det måste upprepas – wow! Lika vackert att beskåda som en solnedgång i Bohuslän, som … tja, Christian Folins 1–0.

Rent allmänt, Skellefteås passningsspel var klart bättre än Frölundas – trots så mycket folk borta. Imponerande.

***

Att Roger Rönnbergs gäng fick med sig två poäng mot Robert Ohlssons, nog var det en liten, liten julklapp ändå. Så svårt som Frölunda hade att komma ur egen zon när Skellefteå pressade och stängde sargerna, så svaga spelarna som ofta var på pucken, så rörigt som det ofta blev – hm.

Samtidigt – offensivt skapades gott om chanser, det var stundtals bra fart, fyndig hockey med skön ”på mål”-attityd. Och utan det där matchstraffet på Lasu så … tja, vem vet.

Mot ett lag som spelade bättre hockey, som hade hysterisk utdelning i power play, hängde Frölunda ändå i och hittade även ett sätt att vinna.

Det i sig sa något bra om lagets mentalitet, tycker jag.

ANNONS

***

Noah Dower Nilssons första hockeymatch för säsongen var med seniorerna i SHL – och jag tyckte verkligen 18-åringen gjorde något riktigt bra av sina 5.07.

***

Christian Folins mål.

Nicklas Lasus matchstraff.

 

► En underhållande, intensiv och häftig hockeymatch mellan Frölunda och Skellefteå (4-3) – efter den skriver jag om sportens essens.
► Jag är glad. Jag är också oroad.

Christian Folin skriker ut sin glädje och firar med supportrarna efter 1–0. Foto: TV4 (skärmdump)

Hockey är underhållning. Hockey är delaktighet spelare/publik.
Det värmde att höra Christian Folin tala om detta.
Hockey är också tuffa tacklingar. Måste få vara det.
Men jag fick mig en fet, jävla tankeställare i går. Tyvärr.

SKOTTET SOM GAV Frölunda 1–0 mot Skellefteå på tisdagskvällen var av typen: ”Va, hade Christian Folin det i sig?” Så vasst, alltså. Ni kan läsa mer om det (och matchen) här. Jag reagerade på det Folin sa efteråt när vi diskuterade hans sköna jubel, det såg ut som han ville ta sig igenom glaset för att kramas med hemmasupportrarna:

– Det är kul att se glädjen i människors ansikten, man står fem, sex meter ifrån och ser hur glada de blir – då blir man glad själv.

Människor går på hockey för att leva ut sin passion, betalar rätt dyrt för att få känna sig som ett med laget – i alla fall när det går bra.

När Folin talade om att glädjen i supportrarnas ansikten gjorde honom glad, när han och lagkompisarna så tydligt visade hur mycket en hemmapublik betyder … ni tycker kanske jag är töntig, men jag kände verkligen att Frölundabacken – förmodligen utan att tänka så värst mycket på det, han talade från hjärtat – var inne på något viktigt.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Under den förbannade pandemin var samspelet spelare/supportrar utraderat.

Måtte vi aldrig uppleva något liknande igen.

Idrottare tjänar pengar för att supportrar betalar – det är vackert när symbiosen kläs i ord och bilder.

Spelare. Supportrar. Symbios. Snyggt.

Kul, förresten, när Folin sa:

– Jag hade velat kliva upp, du vet så där lite fotbollstänk, coola mål, först glida på knäna, sedan upp på läktaren. Jag är lite begränsad i hockey …

***

I regelboken står så här (enligt @domarfraga på Twitter):

Regel 42, Charging:
En charging ska ådömas den spelare som åker på, hoppar in i eller som tacklar en motståndare onödigt hårt på något sätt. Med onödigt hård tackling menas en spelare som närmat sig en motståndare i hög hastighet och som ett resultat av detta tacklar en motståndare på ett våldsamt sätt.

Det går absolut att argumentera för att Nicklas Lasu kunde ha tagit det lugnare (och haft en bättre klubbföring) när han satsade mot Oskar Nilsson, det går – speciellt om man är en smula rädd för tacklingar – att få Lasus tackling till en tvåminutersutvisning.

Det borde aldrig gå att få den till ett matchstraff.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Det är detta jag stör mig mest på, denna matchstraffs- och avstängningshysteri som råder i svensk hockey. Det är som att hagelbössan måste plockas fram varje gång en mygga börjar surra.

En farlig väg. En som oroar. Visst, hockey är snygga mål, fart och finter – men hockey är precis lika mycket fysiskt spel, skrämselfaktorn, alltså tvinga motståndaren att skydda sig istället för att göra något bra med pucken.

Jag kände i går samma bedrövelse som när LHC:s Jesper Pettersson åkte på matchstraff i Scandinavium, som när Calle Klingberg gjorde det i Saab Arena. SHL:s ordförande, sportchefer, tränare, alla bör reagera nu – det handlar om att bevara själva essensen i sporten hockey.

Den som slarvigt tror att detta är ”domargnäll” – tänk igen. Svenska domare är mycket bra, att de inte ser allt som händer i hög fart, det är inget konstigt alls. Bara löjligt när det gnälls över en missad tripping eller offside. Det jag tar upp ovan är något helt annat, det är beslut som fattas efter förmånen att i lugn och ro studera repriser.

Lasu blev i alla fall inte anmäld, riskerar således ingen avstängning. Alltid något.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

***

Skellefteås power play, det måste upprepas – wow! Lika vackert att beskåda som en solnedgång i Bohuslän, som … tja, Christian Folins 1–0.

Rent allmänt, Skellefteås passningsspel var klart bättre än Frölundas – trots så mycket folk borta. Imponerande.

***

Att Roger Rönnbergs gäng fick med sig två poäng mot Robert Ohlssons, nog var det en liten, liten julklapp ändå. Så svårt som Frölunda hade att komma ur egen zon när Skellefteå pressade och stängde sargerna, så svaga spelarna som ofta var på pucken, så rörigt som det ofta blev – hm.

Samtidigt – offensivt skapades gott om chanser, det var stundtals bra fart, fyndig hockey med skön ”på mål”-attityd. Och utan det där matchstraffet på Lasu så … tja, vem vet.

Mot ett lag som spelade bättre hockey, som hade hysterisk utdelning i power play, hängde Frölunda ändå i och hittade även ett sätt att vinna.

Det i sig sa något bra om lagets mentalitet, tycker jag.

ANNONS

***

Noah Dower Nilssons första hockeymatch för säsongen var med seniorerna i SHL – och jag tyckte verkligen 18-åringen gjorde något riktigt bra av sina 5.07.

***

Christian Folins mål.

Nicklas Lasus matchstraff.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt