► En söndagsbetraktelse, bara. Med risk för att verka självgod – det kan vara idé att läsa.
► Roger Rönnberg och Robert Ohlsson är med. Men bara som exempel.

Små marginaler. En idrottsklyscha, jag vet – men:
Förstår ni hur sann den är?
Förstår ni hur vansinnigt lite som skiljer succé från fiasko?

MATCH 7, KVARTSFINAL i schweiziska slutspelet, Fribourg-Gottéron är på väg ur, har tappat 2–0 till 2–3 hemma mot Rapperswil-Jona, detta i en matchserie där man varit under med både 0–2 och 2–3. Oron sprider sig, tiden går, Johan Lundskogs gäng är på väg att chocka Roger Rönnbergs. Men – rätt sent i tredje perioden studsar en puck rätt för hemmalaget: 3–3. I förlängningen överlever man precis ett PP emot, puckarna fortsätter sedan studsa rätt – Benoit Jecker tar vara på ett felpass från Jacob Larsson och avgör.

Ni vet hur det gick sedan, Fribourg-Gottéron avfärdade Genève-Servette med 4–1, vann en högdramatisk final mot Davos, även här match 7-förlängning,

I dag är Roger Rönnberg kungen av kantonen Fribourg, frälsaren, mirakelmannen, han som ledde Gottéron till sitt första guld.

Förstår ni hur nära det var att det tog slut redan i kvartsfinal? En felstuds eller två allt som hade krävts.

Förstår ni vilka fiaskorubriker som då hade mött den nu tokhyllade Rönnberg?

Förstår ni hur vanvettigt lite det ofta är som skiljer succé från fiasko?

Match 1, kvartsfinal i svenska slutspelet, Frölunda tokdominerar tredje perioden mot Luleå, Noah Dower Nilsson 2–2-kvitterar, allt som krävs för seger är att utnyttja någon av de femtielva chanser som sedan skapas. I slutsekunderna närmast en rugby scrum framför Matteus Ward, det framstår närmast som ofattbart att en 3–2-puck inte slinker in bakom superkeepern.

I förlängningen avgör Anton Letvchi för gästerna.

Ytterligare två förlängningar följer i match 3 och 4, Luleå har studsarna med sig i båda. I den första avgör Mathias Bromé efter att ha dämpat pucken med det som finns mellan benen, i den andra efter att Christian Folin drattat på ända – och att den första ens kommer till beror på att Isac Hedqvist får pucken på rumpan och ser den studsa in för 1–1. 

Förstår ni hur nära det var att Frölunda a) skaffade sig en bra start, b) kopplade 2–1-grepp eller c) åtminstone åkte hem till Göteborg med 2–2 och en känsla av att vara på gång?

Förstår ni att Frölunda, utan att spela ett uns bättre, med minsta lilla flyt kunnat ta sig till semifinal, där kunnat slappna av mer, kanske ta bättre betalt för sin spelskicklighet mot Växjö? Robert Ohlsson och laget hade då istället fått beröm för hur man hämtat sig efter en usel grundserieavslutning och mötts av rubriker av typen ”prickat formen.”

Förstår ni hur vanvettigt lite det ofta är som skiljer succé från fiasko?

Vad vill jag säga med allt detta? Inget mer än följande:

Oavsett om favoritlaget vinner eller förlorar, oavsett om det är översvallande hyllningar eller sågningar jäms med fotknölarna, så är det bra med perspektiv. Svart och vitt ger alltid bra rubriker, verkligheten består dock av en enda stor gråskala.

Bra att tänka på, bara.

Bra att bära med sig.

Primärt, givetvis, för de som jobbar med idrott. Men – det skadar inte med tvåögonstittande även för supportrar.

––––––––––
Det kostar bara 69 kronor att prenumerera på rakapuckar.com. KLICKA HÄR.
––––––––––

Viktigt, dock:

Inget i denna text förtar ju den fenomenala prestation som Roger Rönnberg stått för i Fribourg-Gottéron, det hoppas jag verkligen att alla förstår. Hatten av. Tålmodigt arbete. Rönnberg belönades för det. Beröm en masse.

Inte heller betyder det på minsta vis att Frölunda ska gå fritt från kritik. Herregud, fyra segrar på de 16 sista grundseriematcherna, en tränarstab som inte fick spelargruppen att förstå allvaret och prestera, en spelargrupp som växte i slutspelet men inte klarade att spela på ett sätt (attack, puckar och folk på mål) som ökade chansen att utnyttja spelövertaget. Kritik en masse.

Men – det är fascinerande när man betänker hur vansinnigt små marginalerna är. 

Roger Rönnberg gjorde succé.

Robert Ohlsson gjorde fiasko.

Det kunde faktiskt ha slutat tvärtom. 

På söndagskvällen (midnatt, svensk tid) möts Tampa Bay Lightning och Montreal Canadiens i en match 7. Ett lags spelare kommer hyllas som hjältar, det andra lagets är förlorare. Gott så. Idrotten fungerar på det viset. Men … glöm inte det där med hur löjligt lite som skiljer det ena från det andra.

Idrott är som livet i stort – man behöver en del tur för att lyckas.

Dock är idrotten alltid rättvis. Det är mer än man kan säga om livet. 

***

Notera att Roger Rönnbergs Fribourg-Gottéron och Robert Ohlssons Frölunda självfallet bara är exempel på något mycket större.