Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – vila i frid, Henrik

Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – vila i frid, Henrik

Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – vila i frid, Henrik

Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – vila i frid, Henrik

► Vila i frid, unge Henrik från Alingsås.
► 15-åringen spelade sin hockey i Frölunda – och där blir dagens verklighet nu allt mer tydlig.

Foto: FRÖLUNDA (Henrik) samt NoName_13/PIXABAY (ljusen)

När någon i ens närhet dör skakas man alltid om.
När någon i ens närhet tros ha mördats … ni förstår ju.
Frölunda har ett jobb att göra med sina ungdomar nu. Men vad finns egentligen mer än att prata, stötta?  Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – men också en del av dagens verklighet.  

NI HAR SÄKERT följt historien som fick ett så djupt tragiskt slut i helgen när 15-årige Henrik hittades död. En tonårspojke sitter häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.

Vad Henriks familj går igenom just nu går inte ens att föreställa sig.

Där bör förstås fokus ligga, alla tankar till de efterlevande; må Henrik vila i frid, må hans nära och kära finna styrka och över tid kunna gå vidare med sina liv.

Men Henrik spelade, som jag berättade om i lördags, sin ishockey i Frölunda och det gör att den klubben, dess ledare och spelare, Henriks lagkamrater och vänner, drabbas, påverkas, skakas om.

Frölunda skriver på sin webbsajt:

Beskedet på söndagskvällen har skakat om föreningen rejält, inte minst med tanke på hur viktig ishockeyn var för Henke.
I denna svåra stund av sorg och saknad har Frölunda HC lagt fokus på stöd till Henriks familj, ledare och lagkamrater med familjer. Föreningen har tagit professionell hjälp för att alla skall få den hjälp och det stöd de behöver.
Av respekt för Henriks familj, ledare och lagkamrater ber föreningen om lugn och ro och sympati inför det faktum att det är en ung person som tragiskt har gått bort.”

Frölundas främsta uppgift här är förstås att finnas till för Henriks ledare och lagkamrater, lyssna, prata, stötta, erbjuda professionell hjälp (psykolog) till de som känner att de behöver det. Men vad finns egentligen att säga? Hur hanterar man en sådan situation? Jag avundas inte de som ska försöka.

Ungdomar i Henriks ålder lever i ett långt farligare Sverige än de som var tonåringar för 20, 30, 40 år sedan. De får höra att de inte ska bära dyra jackor när de går ut, de ser sina kompisar bli rånade, de läser likt vi andra om hur våldet kryper allt lägre ner i åldrarna.

Oron är på något vis deras verklighet.

I och med Henriks död accentuerades allvaret för ungdomarna i Frölundas verksamhet, och jag önskar att det funnits ett bra sätt att lugna dem.

Detta sagt tycker jag Frölundas korta text på webbsajten var bra och respektfull. Väl formulerad. Väl uttryckta ord i den tunga sorgens stund.

 

► Vila i frid, unge Henrik från Alingsås.
► 15-åringen spelade sin hockey i Frölunda – och där blir dagens verklighet nu allt mer tydlig.

Foto: FRÖLUNDA (Henrik) samt NoName_13/PIXABAY (ljusen)

När någon i ens närhet dör skakas man alltid om.
När någon i ens närhet tros ha mördats … ni förstår ju.
Frölunda har ett jobb att göra med sina ungdomar nu. Men vad finns egentligen mer än att prata, stötta?  Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – men också en del av dagens verklighet.  

NI HAR SÄKERT följt historien som fick ett så djupt tragiskt slut i helgen när 15-årige Henrik hittades död. En tonårspojke sitter häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.

Vad Henriks familj går igenom just nu går inte ens att föreställa sig.

Där bör förstås fokus ligga, alla tankar till de efterlevande; må Henrik vila i frid, må hans nära och kära finna styrka och över tid kunna gå vidare med sina liv.

Men Henrik spelade, som jag berättade om i lördags, sin ishockey i Frölunda och det gör att den klubben, dess ledare och spelare, Henriks lagkamrater och vänner, drabbas, påverkas, skakas om.

Frölunda skriver på sin webbsajt:

Beskedet på söndagskvällen har skakat om föreningen rejält, inte minst med tanke på hur viktig ishockeyn var för Henke.
I denna svåra stund av sorg och saknad har Frölunda HC lagt fokus på stöd till Henriks familj, ledare och lagkamrater med familjer. Föreningen har tagit professionell hjälp för att alla skall få den hjälp och det stöd de behöver.
Av respekt för Henriks familj, ledare och lagkamrater ber föreningen om lugn och ro och sympati inför det faktum att det är en ung person som tragiskt har gått bort.”

Frölundas främsta uppgift här är förstås att finnas till för Henriks ledare och lagkamrater, lyssna, prata, stötta, erbjuda professionell hjälp (psykolog) till de som känner att de behöver det. Men vad finns egentligen att säga? Hur hanterar man en sådan situation? Jag avundas inte de som ska försöka.

Ungdomar i Henriks ålder lever i ett långt farligare Sverige än de som var tonåringar för 20, 30, 40 år sedan. De får höra att de inte ska bära dyra jackor när de går ut, de ser sina kompisar bli rånade, de läser likt vi andra om hur våldet kryper allt lägre ner i åldrarna.

Oron är på något vis deras verklighet.

I och med Henriks död accentuerades allvaret för ungdomarna i Frölundas verksamhet, och jag önskar att det funnits ett bra sätt att lugna dem.

Detta sagt tycker jag Frölundas korta text på webbsajten var bra och respektfull. Väl formulerad. Väl uttryckta ord i den tunga sorgens stund.

 

► Vila i frid, unge Henrik från Alingsås.
► 15-åringen spelade sin hockey i Frölunda – och där blir dagens verklighet nu allt mer tydlig.

Foto: FRÖLUNDA (Henrik) samt NoName_13/PIXABAY (ljusen)

När någon i ens närhet dör skakas man alltid om.
När någon i ens närhet tros ha mördats … ni förstår ju.
Frölunda har ett jobb att göra med sina ungdomar nu. Men vad finns egentligen mer än att prata, stötta?  Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – men också en del av dagens verklighet.  

NI HAR SÄKERT följt historien som fick ett så djupt tragiskt slut i helgen när 15-årige Henrik hittades död. En tonårspojke sitter häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.

Vad Henriks familj går igenom just nu går inte ens att föreställa sig.

Där bör förstås fokus ligga, alla tankar till de efterlevande; må Henrik vila i frid, må hans nära och kära finna styrka och över tid kunna gå vidare med sina liv.

Men Henrik spelade, som jag berättade om i lördags, sin ishockey i Frölunda och det gör att den klubben, dess ledare och spelare, Henriks lagkamrater och vänner, drabbas, påverkas, skakas om.

Frölunda skriver på sin webbsajt:

Beskedet på söndagskvällen har skakat om föreningen rejält, inte minst med tanke på hur viktig ishockeyn var för Henke.
I denna svåra stund av sorg och saknad har Frölunda HC lagt fokus på stöd till Henriks familj, ledare och lagkamrater med familjer. Föreningen har tagit professionell hjälp för att alla skall få den hjälp och det stöd de behöver.
Av respekt för Henriks familj, ledare och lagkamrater ber föreningen om lugn och ro och sympati inför det faktum att det är en ung person som tragiskt har gått bort.”

Frölundas främsta uppgift här är förstås att finnas till för Henriks ledare och lagkamrater, lyssna, prata, stötta, erbjuda professionell hjälp (psykolog) till de som känner att de behöver det. Men vad finns egentligen att säga? Hur hanterar man en sådan situation? Jag avundas inte de som ska försöka.

Ungdomar i Henriks ålder lever i ett långt farligare Sverige än de som var tonåringar för 20, 30, 40 år sedan. De får höra att de inte ska bära dyra jackor när de går ut, de ser sina kompisar bli rånade, de läser likt vi andra om hur våldet kryper allt lägre ner i åldrarna.

Oron är på något vis deras verklighet.

I och med Henriks död accentuerades allvaret för ungdomarna i Frölundas verksamhet, och jag önskar att det funnits ett bra sätt att lugna dem.

Detta sagt tycker jag Frölundas korta text på webbsajten var bra och respektfull. Väl formulerad. Väl uttryckta ord i den tunga sorgens stund.

 

► Vila i frid, unge Henrik från Alingsås.
► 15-åringen spelade sin hockey i Frölunda – och där blir dagens verklighet nu allt mer tydlig.

Foto: FRÖLUNDA (Henrik) samt NoName_13/PIXABAY (ljusen)

När någon i ens närhet dör skakas man alltid om.
När någon i ens närhet tros ha mördats … ni förstår ju.
Frölunda har ett jobb att göra med sina ungdomar nu. Men vad finns egentligen mer än att prata, stötta?  Det här är så oerhört, oerhört sorgligt – men också en del av dagens verklighet.  

NI HAR SÄKERT följt historien som fick ett så djupt tragiskt slut i helgen när 15-årige Henrik hittades död. En tonårspojke sitter häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.

Vad Henriks familj går igenom just nu går inte ens att föreställa sig.

Där bör förstås fokus ligga, alla tankar till de efterlevande; må Henrik vila i frid, må hans nära och kära finna styrka och över tid kunna gå vidare med sina liv.

Men Henrik spelade, som jag berättade om i lördags, sin ishockey i Frölunda och det gör att den klubben, dess ledare och spelare, Henriks lagkamrater och vänner, drabbas, påverkas, skakas om.

Frölunda skriver på sin webbsajt:

Beskedet på söndagskvällen har skakat om föreningen rejält, inte minst med tanke på hur viktig ishockeyn var för Henke.
I denna svåra stund av sorg och saknad har Frölunda HC lagt fokus på stöd till Henriks familj, ledare och lagkamrater med familjer. Föreningen har tagit professionell hjälp för att alla skall få den hjälp och det stöd de behöver.
Av respekt för Henriks familj, ledare och lagkamrater ber föreningen om lugn och ro och sympati inför det faktum att det är en ung person som tragiskt har gått bort.”

Frölundas främsta uppgift här är förstås att finnas till för Henriks ledare och lagkamrater, lyssna, prata, stötta, erbjuda professionell hjälp (psykolog) till de som känner att de behöver det. Men vad finns egentligen att säga? Hur hanterar man en sådan situation? Jag avundas inte de som ska försöka.

Ungdomar i Henriks ålder lever i ett långt farligare Sverige än de som var tonåringar för 20, 30, 40 år sedan. De får höra att de inte ska bära dyra jackor när de går ut, de ser sina kompisar bli rånade, de läser likt vi andra om hur våldet kryper allt lägre ner i åldrarna.

Oron är på något vis deras verklighet.

I och med Henriks död accentuerades allvaret för ungdomarna i Frölundas verksamhet, och jag önskar att det funnits ett bra sätt att lugna dem.

Detta sagt tycker jag Frölundas korta text på webbsajten var bra och respektfull. Väl formulerad. Väl uttryckta ord i den tunga sorgens stund.

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt