► Susanne Pettersson är mental tränare i Frölunda. Helst vill hon dock kallas något annat:
► Prestationsutvecklare.
► Hur bär hon sig åt? Hur, och hur ofta, jobbar Susanne med Frölundas spelare och ledare? Har alla förmågan att träna hjärnan? Och vad har en filippinsk tennistränare med allt att göra?
► Svar ges till den som läser.
DEN TYRINGEFÖDDA SKÅNSKAN Susanne Pettersson, 53, kom till Frölunda 2020, efterträdare till John Jansson som jobbat med Roger Rönnberg sedan juniorlandslagstiden.
Susanne hade då flera år i Malmö Redhawks bakom sig, men allt började för sisådär 30 år sedan.
På Long Island.
På en tennisbana.
Susanne var framstående, läste och spelade på college, och det är här som ingressens sista fråga får sitt svar:
– Jag hade en en tränare som var väldigt intresserad, han kom från Filippinerna och såg ut som Mr Miyagi i Karate Kid, han sa ”Every one can hit the tennis ball, but you need to master your mind.” Jag tänkte ”Han är ju dum i huvudet, låt mig slå till bollen”, men sedan fattade jag. Där föddes det. Och jag är fortfarande jätteintresserad av … egentligen handlar det om att må och prestera bra, ha ett leende där ute. Vi håller ju på med något vi älskar.
Susanne började studera idrottspsykologi, åkte hem till Sverige, hade uppdrag för både tennisförbundet och riksidrottsförbundet innan hockeyn kom in i bilden.
Hon presenterades av Frölunda som ”mental coach”, är van vid att kallas det, men mitt i intervjun kommer det:
– Jag gillar egentligen inte uttrycket mental träning. Hade jag fått välja hade jag sagt prestationsutveckling. Mental träning låter så psykologiskt på något vis, det handlar om att må och prestera bra. Jag ska må bra inom mig, och jag ska prestera bra. Jag har mött många som presterar bra men inte mår bra, sedan har jag mött de som mår bra men de kanske inte presterar bra. Balansen där emellan, må och prestera bra, spannet där emellan …
Det är där det finns att arbeta med för Susanne. Hjälpa spelare och ledare att plocka fram sitt allra bästa.
** Konkret, i den mån det går – vad gör du när du sitter ner med dem?
– Det är många olika faktorer, men ska man generalisera lite så …. Pärra (Pär Edlund) är ju specialist på fys, tränarna har sina, de kan hockey, och jag vet mycket om hur hjärnan fungerar. Pärra gör fysiska analyser, jag gör mentala analyser tillsammans med spelarna, så ser vi var deras styrkor finns, vad de eventuellt vill utveckla och stärka. Det kan vara allt ifrån hur man hanterar press, stress, misstag, you name it. Vad jag kan känna rent generellt med de mentala bitarna är … det kommer till en tipping point där elitidrottare, de kan teknik, taktik, spelsystem, alla ser ut som Hulken, de äter bra och så vidare, ytterligare ett par procent är ju att hantera dina tankar, känslor, hitta en mental inställning som är till din fördel, till lagets fördel.
Kul citat från en som jobbar halvtid (ungefär) i hockeymiljö:
– Jag tror ju ibland att jag kan hockey – ända till jag sitter på läktaren med någon som kan hockey, då kan ju inte jag det längre … Men jag tittar ju inte heller på det, jag tittar på vad man gör efter ett misstag, hur man hanterar nerv, stress, prestationsångest. Det är en fröjd att få jobba med att komplettera det.
** Utan att rucka på sekretessen, vad kan det vara som en spelare och du talar om?
– Det handlar om alla de mentala processerna som uppkommer före match, under match, efter match, som har att göra med att hantera tankar och känslor till sin egen fördel. Nervositet, stress, press, störningsmoment, alla de här bitarna. Jag har egentligen bara ett mål, att man (spelarna) kan gå ut och säga ”Gud, vad roligt det ska bli i dag, jag längtar dit.”
Må bra. Känna trygghet och harmoni. Viktiga faktorer för att prestera bra. Men långt ifrån de enda, Susanne kör den klassiska tårt-liknelsen för att poängtera att hennes arbete utgör en bit av flera:
– Tränarna behöver jobba med hockeydelen, teknik, taktik, spelsystem, då är de (spelarna) glada om de känner att de kan det. Känner de att de är fysiskt starka – då kan de vara glada. Känner de att de kan hantera de mentala processerna – då är de också starka. Det bidrar ju tillsammans, det är liksom en tårtbit, den mentala delen är en del.
** Hur ofta träffar du spelarna/ledarna?
– Två processer i det, det ena är att jag schemalägger, ungefär som Pärra schemalägger fysen. Jag träffar alla, en gång i månaden, kanske två. Utöver det händer det ju saker på matcher, då är det fritt fram att kontakta mig.
** Deras initiativ, ditt, tränarnas?
– Oftast jag och spelarna. Vi har jättebra relation. Det är helt underbara människor.
Å ena sidan kan man ibland känna att mental träning (sorry, prestationsutveckling) är ett förbisett ämne, å andra är det lätt att tro att sådan är lösningen på allt.
Det är det inte.
Susanne kan samtala med spelare och komma fram till att eventuella problem inte alls är av mental natur:
– Mental träning hade inte varit någonting om de inte kan spelsystemet och sin roll, det måste de ju kunna, de behöver ju vara fysiskt vältränade.
** Men …?
– … om vi nu säger att alla är det, då kan det vara intressant.
** Ser du någon skillnad på yngre och äldre spelare vad gäller viljan att sitta ner med dig?
– Nej, men jag trodde faktiskt det. Jag hade en lite förutfattad mening när det gällde Frölunda, tänkte att intresset hos de etablerade spelarna inte skulle vara lika stort – men det är det. Det handlar hela tiden om att finslipa en diamant, och det gör man i Frölunda som är på en så extremt hög nivå. Jag fattar att Frölunda är, tycker jag då, Sveriges bästa klubb. Man har bra struktur i organisationen, man har fantastisk ledarstab, man har har fantastiska spelare … alla är på en så extremt hög nivå att det handlar om att finslipa diamanter.
Från tårtan till diamanten. Principen den samma – för ett professionellt hockeylag finns ett otal olika detaljer att jobba med, ju fler man lyckas med desto större chans att nå framgång.
** Föds en del idrottare extra starka mentalt?
– Jag får ofta den frågan, lika dumt för mig som att säga att antingen föds du fysiskt vältränad eller inte. Det är samma med mentala processer, nöter du dem som du nöter bänkpress så kommer du bli mentalt stark. Det är min erfarenhet, inget har bevisat mig motsatsen.
Är det något Roger Rönnberg upprepat som ett mantra genom åren så är det att John Jansson (förut) och Susanne Pettersson (nu) inte kopplas in först när något är fel. Regelbundet arbete gäller. Planerat. Come what may, så att säga.
Ändå hade Susanne lite att göra måndagen efter Frölundas trista premiär mot Brynäs.
– Jag var här ändå, det var redan schemalagt. Det är fördelen med Frölunda att de jobbar så systematiskt, oavsett vinst eller förlust så fortsätter man jobba systematiskt, det var en vanlig dag på jobbet ändå. Frölunda har en helt fantastisk ledarstab, det är en ynnest att vara en del av den.
** Du jobbar inte akut, men du hjälpte IFK Ulricehamns fotbollsdamer en gång när de var på väg åka ur sin serie?
– Haha … vilken koll du har. Jag vill inte jobba med brandkårsutryckningar, men de kontaktade mig, det handlade om sista matchen, vann de den så skulle de hänga kvar. Ibland är det värt det.
Susanne pendlar från Ulricehamn, jobbar på något som kan likna halvtidsbasis i Frölunda, hjälper även andra idrottare, har skrivit flera böcker, jobbar med näringslivet, coachar chefer och är dessutom en ofta anlitad och uppskattad föreläsare.
”Årets talare” 2019, förresten.
Det märks, för när vi snackar mental träning inne i ett av Frölundaborgs mötesrum blir det aldrig något psykologiskt mumbo jumbo, tvärtom – resonemanget är lätt att ta till sig, lätt att förstå.
Avslutningen tydliggör vad Susannes arbete i Frölunda går ut på.
** Borde man jobba med mental träning tidigare, lägre i åldrarna?
– Absolut. Man borde jobba med det i skolan. Min dotter har på torsdag ett stort prov, 70 sidor, i biologi. Hon har pluggat, hon kan spelsystemet, men hon är nervös. Hur hanterar man det? Så att man får ut sin fulla potential när man behöver det. Så lätt att säga ”Det har med det mentala att göra”, men det är en tårtbit. Om inte du vet rollen, spelsystemet, du är trött … det är alla sakerna.
***
Susanne Pettersson …
## … är alltså från Tyringe, ni som kan er Frölundahistoria vet att spelare som Stefan Larsson, Håkan Algotsson och Jerry Persson kommer därifrån.
## … jobbade 2013–2019 i Malmö Redhawks, i början var hennes två systersöner i laget: Calle och Rasmus Andersson, söner till en viss Peter.
Saknade frågan (om jag inte helt missade i texten) om ledarna också får sig en ”omgång”. Det är ju inte bara spelarna som skall hantera det mentala på bästa sätt.
Tänk att du ändå fann något att sakna i en så lång text med så mycket information. 😉 Men det borde jag givetvis upprepat från förr, så var det även på Johns tid, det jobbas med allt från tränare, spelare till övrig ledning.
Jag hade skrivit om ”spelare och ledare” på några ställen i texten, men nu la jag även till det i ingressen. För att vara extra tydlig. 🙂
Sorry om det var otydligt från början.
Mja, efter en lång text med fokus på spelarna, så satt jag och väntade lite på att ni skulle gått in på coacherna också lite mer ingående, så då kan ju texten vara hur lång som helst, det saknades ju oavsett :).
Fast det var inte fokus på spelarna så, jag skrev nog ordet ”spelarna” oftare än ”ledarna”, men det är ju inte konstigare än att det finns fler spelare än ledare. Det som Susanne tar upp går ju att överföra även på ledare, hur man jobbar med styrkor, svagheter et cetera.
Men rent generellt tror jag det viktigaste jobbet är just med spelarna.
Nå, oavsett hur jag skrivit artikeln hade du kunnat hitta saker jag INTE hade med. Så där är det ju alltid. 🙂
Så är det ju alltid, men visst är spelarna prio. Det var mest en tanke som ploppade upp eftersom tränarna ofta ”flyger under radarn” till viss del, och man får sällan höra från deras synvinkel. Och även om det man jobbar med hos spelarna även går att applicera hos tränarna, så tycker i alla fall jag att det hade varit intressant med en kommentar från Susanne om jobbet med tränarna, om det skiljer sig åt, är det lika ofta osv. Vet att Roger gärna tar allt ”utåt”, men det hade varit givande att höra lite från Näsan och Burström.
Detta är ett viktigt ämne, har gått på många olika ledareprogram.
Både i grupp och individuellt, det har gett mig så mycket.
Hörnan har en fantastisk kapacitet det gäller att utnyttja den väl. / Claes
Hjärnan inte hörnan ….
Intressant intervju.
Personligen är jag skeptiskt till vad det faktiskt ger – alltså denna typ av stöttning – då ett enormt rutinerat lag fallit ihop på ett anmärkningsvärt sätt två säsonger i rad. Många spelare har presterat långt under sitt max osv.
(Sen må detta betraktas som en ytlig åsikt från någon helt utan insyn…)
Det går inte att mäta. Antingen tror nan att det stärker grupoen eller inte. I individuella idrotter kan det säkert hjälpa mer. Ett lag har ânnu mer rörliga det och parametrar som måste stå rätt. Myck handlar nog om vad soelarna känner att de vill ha.
Säkert väldigt viktigt och väldigt individuellt! Men det som oroat är dessa återkommande gemensamma kolappser där hela laget faller ihop.
Hade varit spännande med frågor om Frölundas kollapser i enskilda matcher samt det totala haveriet efter jul, två år i rad.
Till några av er: det är nog bra att inse att mental träning är en liten del av ett idrottslags eventuella framgångar, inte så att Susanne Pettersson förra vintern kunde gå in och säga några väl valda ord och så hade Frölunda börjat vinna.
Raset efter mitten januari byggde ju mer på att Frölunda som grupp tappade tron på sitt spel som var för dåligt, effektiviteten fanns inte, samma galna forecheck gav målchanser emot, och resultaten blev därefter.
Detta var en sak primärt för Roger Rönnberg och tränarteamet.
Detta var inget Susanne Pettersson kunde göra något åt, hon styr inte över spelsätt, hon jobbar med individuella möten med spelare och ledare för att dessa ska prestera maximalt i det system som finns.
Om sådant skrev jag i texten, tänkte att en del av er kunde finna det intressant. Om inte så la jag väl ner en arbetsdag i onödan. ;o)
Frölundas ”efter nyår”-ras har för mig helt andra förklaringar, dessa är väl omskrivna här inne, jag fann ingen direkt anledning att ta upp detta med Susanne.
I min värld beror kollapser på det mentala.
Susanne som är en kär fd kollega av mig är av dom klokaste jag känner. Tror ochså jag kan hockey men är väl som med Susanne att jag inte kan et scmack!
har en fråga til henne som rör lite med(min) nervösitet runt matcher, men den tar jag med henne vid annat tilfelle.
Mycket intressant artikel Leman – tack!
Väldigt intressant att höra henne vikta den mentala delen av en prestation. Lika viktigt som det är att göra rätt saker i gymmet är att även träna psyket. Man blir bra på det man jobbar frekvent med. Det hade varit intressant att höra vad spelarna tycker. Hur tänker Johan Sundström när han har flow och hur går tankarna när det är jobbigt.
Suveränt o riktigt intressant! Susanne bedömer den mentala tårtbitens betydelse till ”ett par procent”, då förstår man att denna faktor kan få helt avgörande betydelse, speciellt i pressade situationer.
Tack för en bra artikel! Sen så tror jag inte att mental träning för coach-teamet är mindre viktigt än det är för spelarna, om hon kan få bukt med Rogers envishet så kan ju det få utväxling för hela laget! 😉