► Måndagskvällen symboliserade verkligen slutspelshockey för mig.
► Det är något … helt annat. En chans till nystart.
► Man borde lära sig det någon gång.
► Räkna med att Växjö Lakers snackat, och snackar, om det.
I MIN ENFALD – den delades i och för sig av flera – trodde jag både Luleå och HV71 skulle surfa vidare på en rätt schyst 2018-våg.
I alla fall Luleå.
Men även HV kände jag gick in med tro (inget medvetet Smålands Jerusalem-skämt här, nej).
Istället var det klassikern, två lag som var rätt utdömda, två lag som fått ytterst lite att stämma på slutet, två lag med att allt att vinna, som inte kunde komma så mycket längre ner … de vann båda två.
Brynäs spelare ”borde skämmas” eftersom de förlorade 3–8 i en helt meningslös match mot Frölunda, såg jag i rubriken till en helgkrönika.
Tror fansen brydde sig rätt lite.
Tror fansen hyllade sina hjältar desto mer när de hade råg i ryggen och visade klass när det gällde som mest.
Jag såg ytterst lite av Luleå–Brynäs, men som jag förstod det var det rätt likt fajten nere i Jönköping:
En favorit som darrade, som hade något att förlora, som inte kom upp i sin grundserieivå.
Ett nederlagstippat Brynäs, fullt av avstängningar och skador, gjorde första målet, red på det, började om, lyfte och vann.
Jag trodde inte på den utvecklingen före.
Jag borde verkligen lära mig någon gång.
I Jönköping såg jag Emil Sylvegård spruta snö på uppvärmningen, tjafsa med Robin Figren, säga till Erik Brännström att hålla uppe huvudet, han testade att reta upp dem, och … tja, jag vet inte om det var just det som störde HV så till den milda grad att laget knappt ens påminde om det jag såg i Scandinavium nyligen – men jösses, så Sylvegård lyfte av sitt tjuv- och rackarspel.
Emil Sylvegård höjer temperaturen inför @HV71–@LHChockey i Kinnarps Arena. #twittpuck #shl pic.twitter.com/PRpb5SOPWQ
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) March 12, 2018
Lite som när John McEnroe alltid blev bättre av att skälla på domarna.
Sylvegård såg stark ut. Speciellt i inledningen av matchen där LHC plötsligt agerade som ett helt okej hockeylag igen.
Det var … host, host … ett tag sedan.
Men – första målet, en känsla av att ”Wow, kolla, vi kan, nu vänder det nu kör vi”, och LHC red verkligen på den där starten.
Enkelt, smart, rejält i egen zon. Stundtals vass offensiv med spelare som vann puckar och talade samma språk.
HV? Frågetecknen studsade upp ur skallarna på spelarna, lite som om de tänkte: ”Men – det är ju vi som är så här bra, inte LHC.”
Inte på måndagskvällen.
Inte när slutspelet började.
Det är, och det kan tydligen inte understrykas nog, inte minst för mig, en helt annan sak.
Mentala faktorn, krav, anspänning, förväntningar – sådant spelar stor roll.
HV fixade det inte alls, skruvade mest upp farten och spelade hockey ungefär som när jag spelade Stigas hockeyspel som liten: gick på chans, hoppades något bra skulle hända.
Det gjorde det inte.
Hela Kinnarps Arena förväntade sig HV-seger, hela Jönköping, en stor del av oss hockeymurvlar också.
Johan Lindboms gäng fixade det inte alls.
Nu är inte detta över, nu är onsdagsförväntningarna på Brynäs i Gävle, på LHC i Linköping, och jag blir inte förvånad om båda serierna lever till på fredag.
Men det är en annan sak, slutspelshockey. Glöm inte det.
Ni som är bittra, besvikna, bedrövade och tror att SM-guldet redan kan skickas till Växjö, ni kan ju i alla fall tänka på att även Lakers lirare är människor.
Och de har inte börjat spela slutspelshockey än.
***
Tacklingen som Brynäs Jacob Blomqvist är anmäld för tar kanske inte i huvudet, men spontant tycker jag den är onödig, från blinda sidan.
Jacob Blomqvist tacklar Emil Larsson som träffar Jonathan Granström.
🎥 C More #shl #rlgifs #twittpuck pic.twitter.com/pZUt8kfPmL
— RoadLaker (@RoadLaker) March 12, 2018
En avstängning till för Brynäs? Tungt i så fall.
***
Undrar hur det gick för HV:s David Ullström efter den där slashingen från (var det väl?) Sebastian Karlsson. Såg inte alls bra ut.