► Jag gillar skarpt att Frölunda tänker nytt med Lotta Schelin.
► Jag gillar skarpt att Lotta Schelin inte dag 1 ställde sig och skrek efter ett damlag.
► Långt bättre för Frölunda att bygga från grunden.
► Damhockeyn behöver fler unga tjejer som lockas och börjar spela – bara så kan sporten växa.
FRÖLUNDA HAR DRAGIT igång hockeyskola för tjejer, har nu sitt första flicklag, vill också vara med och hjälpa till så att fler klubbar i regionen gör samma sak.
Det är vägen fram.
Inte att varje SHL-klubb ska avkrävas ett damlag som ska sikta mot SDHL.
Det är plakatpolitik – och om sådan tycker jag inte.
Leif Boork brukar twittra om invasionen av utländska spelare i den svenska damligan, att det ligger till på det viset beror förstås på att de svenska spelarna inte räcker till.
Damhockey är en ny sport, det finns ingen stark grund att stå på – så en sådan måste byggas.
Alltså, om SHL-klubbarna verkligen vill göra en insats för att tjej- och damhockey på sikt ska bli bra i Sverige (vilket vore förbaskat kul) bör de lägga pengar på att öka intresset hos unga tjejer, ge dem så bra förutsättningar det går att pröva på sporten.
Nej, det betyder självfallet inte att ett SHL-lag inte ska ha ett lag i SDHL om man känner att det är rätt. Men det kan inte vara ett krav, det kan inte vara den enda vägen fram, det blir som att kasta pengar på det fina taket innan bottenvåningen är färdig.
Svensk damhockey behöver fler tjejer som spelar, fler tjejer som lockas att upptäcka världens häftigaste sport.
## Ju fler som ”fastnar” desto större möjlighet att få till seriespel.
## Ju fler regioner med seriespel för unga tjejer desto bättre damliga på sikt.
## Men det är ju nyckelfrasen här. ”På sikt.”
Jag tror man måste förstå att allt som är nytt tar tid. Måste få göra det.
I min värld är det bra att Frölunda (eller vilken annan klubb som helst) öppnar dörren för unga tjejer, bjuder in i hockeyns värld, uppmuntrar, har prova på-dagar i Angered och Tynnered, lägger pengar (tror och hoppas jag) på att hjälpa andra klubbar göra likadant.
Visst hade det kanske setts som ett feministiskt statement om Frölunda startat ett damlag, värvat ihop spelare från Gud vet var‚ och som sedan spelat inför ett fåtal själar i Frölundaborg.
Men varför? undrar jag.
Göteborg HC är stadens damlag. Egen identitet. Egen arena. Eget upptagningsområde (öster) vad gäller publik.
Låt GHC försöka hålla sig kvar i SDHL, jobba för sin sak, bli attraktivare hos sponsorer och åskådare, så kan Frölunda ta sitt ansvar genom att bygga tjej- och damhockey över tid.
Är Lotta Schelin bra i det avseendet? Klart som fasen att hon är. Känd av många, självfallet för sitt fotbollsspelande, men en jättestor profil och förebild, och för mig känns det rätt givet att hon kan locka unga tjejer (och killar) att testa något de kanske annars inte gjort.
## Om 20 procent av dem fortsätter med hockey – grymt bra.
## Om 60, 70 procent i alla fall fortsätter vara aktiva, stimuleras till mer rörelse – fantastiskt!
## Detta är ju så mycket mer än hockey, det finns en folkhälsoaspekt här som absolut inte får glömmas bort.
Jag ser att en del Frölundafans tycker klubben borde lägga pengarna på att värva spelare istället.
För det första: dessa fans kunde inte vara mer snett ute, enligt mig.
För det andra: de små pengar Lotta Schelin får för en projektanställning – samtidigt som Försäkringskassan betalar för hennes deltidsssjukskrivning – hade nog inte räckt mycket längre än till några kompositklubbor …
Jag gillar hur Frölunda tänker med sin tjejsatsning, jag gillar att man tar in en Lotta Schelin som nog kan öppna dörrar som annars varit stängda, och jag gillade väldigt mycket att Lotta inte ställde sig upp och avkrävde Mats Grauers ett löfte om ett damlag i morgon.
Tro inget annat än att Lotta säkert gärna vill se ett i framtiden.
Men plakatpolitik verkade inte vara hennes grej. Istället sa hon:
– Det är första dagen på jobbet för mig, jag tar in vad de (Frölunda) tänkt. Men vad jag förstår har de börjat med flickverksamhet, bygger från grunden, det respekterar jag. Jag är starkt engagerad i jämställdhet, och att pojkar och flickor har samma möjlighet här är viktigt för mig.
Samma möjlighet. Att bli kära i sporten hockey.
Det är så det börjar. Är kärleken tillräckligt stark hos tillräckligt många tjejer kommer svensk damhockey att må bättre om tio år än i dag.
