► Precis som vi vanliga dödliga älskar Rasmus Dahlin att se på hockey.
► Skillnaden: när Rasmus ser till exempel Connor McDavid tänker han:
► – Honom vill jag möta.
► Så blir det också. Snart. Och det gör Dahlin stolt.
EN MÅNAD KVAR till NHL-draften i Dallas, det är då som Rasmus Dahlin – med all sannolikhet – blir förste svensk sedan Mats Sundin 1989 (Quebec Nordiques) att väljas som nummer ett.
Ingen kan få Dahlin, 18, att snacka om det där som vore det redan klart, sådant lämnar han till resten av hockeyvärlden.
Men:
– Någonstans vore det ett kvitto på att jag jobbat väldigt hårt, lagt ner hela mitt liv på hockeyn. Om det blir så (nummer ett), då blir jag väldigt stolt, väldigt glad.
Räkna med en stolt och glad Rasmus Dahlin i The Lone Star State den 22:e juni, alltså.
Gott om journalister ute vid Frölundaborg den här varma majtisdagen, här fanns DN, GP, Radiosporten, TT, GT, TV4:s team dök upp försenat, till sist också Aftonbladet.
Och så min gamle GP-kollega Szymon Szemberg, han som tidigare jobbade för IIHF men nu företräder EHC, alliansen för de europeiska hockeyklubbarna.
Massivt intresse för svensk hockeys hetaste talang, alltså.
** Har ni blivit så nedringda med intervjuförfrågningar att en stor mediedag var enda alternativet, Rasmus?
– Nej, egentligen inte så stor skillnad från förut. Men det känns bra att samla alla på ett och samma ställe.
Jag fick mitt snack med Rasmus efter att TV4:s Bosse Carlsson ställt sina frågor, jag lät den blivande världsstjärnan sitta kvar i solen ute på parkeringen.
Under den vita T-shirten syntes dahlinska biceps mer än vanligt (kolla själva, lilla bilden nedan).
– Skönt att det märks … haha.
Fokus på styrka direkt efter avslutad SHL-säsong, det vet ni sedan tidigare.
Tuffa pass under Pär Edlunds ledning.
** Gått upp mycket?
– Nej, kanske något kilo. Jag gick ju upp mycket i puberteten, sedan lite lagom.
Dahlin drömmer om 90 kilo på vågen. Just nu runt 81, 82. Och det lär inte bli någon massiv ökning innan han ska försöka slå sig in i NHL, viktökningen är mer en målsättning på sikt, berättar han.
** Du har sett en del NHL-slutspelshockey på TV, för att lära dig, förbereda dig för det som komma skall?
– Det är ju hockey, man kollar väl som vanligt också, antar jag. Men man ser en del skillnader, hur spelet är där borta.
** Vad är den stora grejen för dig när det handlar om att anpassa ditt spel till NHL?
– Upp med blicken. Det är så liten is; snabba passningar som gäller, skjuta snabbt. Det är huvudfokuset.
** Något annat?
– Det är väl gymmet, då. Bli större, starkare. Sedan … lita på mitt eget spel. De bitarna.
Hela säsongen har Rasmus Dahlin upprepat samma mantra:
”Tänker inte på NHL.
Fokuserar på SHL.”
Men nu, när det bara återstår en månad …tja, vi snackar i alla fall världens bästa liga och Lidköpingskillens framtid i den. Men inte så värst mycket mer.
– Jag tror jag kommer tänka mer när det närmar sig. Nu försöker jag njuta av allt i Sverige så länge, speciellt när vädret är så här.
Avslappnad kille. Precis som vanligt. Det märks verkligen inte på den här 18-årige supertalangen att tillvaron är på väg att förändras rätt rejält.
Från Sverige till USA.
Från Frölunda Indians till Buffalo Sabres.
Från SHL till NHL.
Dahlin går snällt från frågeställare till frågeställare, ler åt Radiosportens Christian Olsson (bilden till höger) som undrar om skaraborgaren – som ännu inte tagit körkort – vet vad ”övningskörning” heter på engelska.
** Ingen fråga som varit jobbig för dig, Rasmus?
– Nej då, det är ganska lugnt.
** Vanligaste frågan då?
– Det är väl ”Hur känns det?”
Tänka sig …
** Hur går det med körkortet, förresten?
– Det rullar på. Mycket med draften och allt nu, men kan jag ta det innan jag åker över hade det varit jättebra.
Givet att inte Buffalo Sabres försöker sig på en megatrejd är det alltså upstate New York som blir hemvist för Rasmus Dahlin de kommande åren.
Men trots att han redan ställt upp för en lokal radiokanal vill han inte snacka för mycket om Buffalo.
** Du har inte specialstuderat staden och laget sedan det blev klart att Sabres väljer först?
– Nja … det har jag väl inte gjort, egentligen. Det är så mycket som kan hända, onödigt att lägga ner för mycket tid på det. Svårt att säga något, inget är ju klart.
Man skulle kunna tänka sig att här ändå finns en viss nervositet inför framtiden.
NHL. Stora stjärnor. Mäta sig med alla de bästa.
Men Rasmus Dahlin tänker inte så.
Kanske därför han är där han är i karriären.
Nummer ett i sin åldersgrupp.
– Jag känner mig mer motiverad, att jag ser det som en liten utmaning. Jag triggar ju igång mig på utmaningar, ser det som något jäkligt kul att försöka ta en plats i NHL. Magiskt att kunna tänka i de banorna.
** Om du tänker en månad framåt, när du är på draften, hur föreställer du dig den dagen?
– Oj, jag har faktiskt ingen aning. Jag har sett nästan alla ”drafter” sedan jag var liten, jag vet hur det går till, men när jag väl sitter där vet jag inte hur jag kommer att tänka.
Men långt inne i Rasmus Dahlin finns en längtan efter att mäta sig med de allra bästa.
För när han berättar om vad han tänker när han ser och studerar Connor McDavid på TV är citatet talande:
– Om man spelar mot honom, vad gör man då? Om han kommer mot dig med sin höga fart, ska man lägga sig ner eller vad? Honom vill jag möta – jag känner mig motiverad.
Vem vet, McDavid kanske ser fram emot att möta Dahlin också.
Snart lär det i alla fall hända.
***
Texas kallas för The Lone Star State, om någon undrade.
Övningskörning på engelska? Driver training, kan man säga.