► Det jag såg lördagen den 21:e oktober var alldeles enastående bra.
► Inte längre Rasmus Dahlin, 17.
► Bara Rasmus Dahlin.
► Förstår ni?
MAN SKA INTE kunna vara så bra när man är 17 år att man spelar så att ingen tänker på åldern.
Det ska liksom inte gå.
Men några få trotsar den verklighetsbeskrivningen.
Peter Forsberg gjorde det. Till exempel.
Och nu har vi Rasmus Dahlin.
Jag hoppas ni njuter.
Jag hoppas ni inte missar en match.
Jag hoppas alla i Hockeysverige tar chansen att se honom den här säsongen, för fan vet, ärligt talat, om det blir mer dahlinskt på hemmaplan.
Brett Stewart, Arizona Coyotes European Player Development Coach, log och sa till mig när han hälsade på i Frölundaborg för några veckor sedan:
– Han (Dahlin) är inte kvar nästa år. Klubben som draftar honom kommer vilja plocka över honom direkt.
Stewart borde veta. Kan mycket väl bli Coyotes som tar hem jackpotten och får välja först.
Känslan är ju att laget som vinner draftlotteriet (enkelt uttryckt: ju sämre placering säsongen före desto större chans att få välja först) har siktet inställt på Rasmus Dahlin; jag vet, ryske Andreij Svetjnikov är också högt aktad, men han lirar juniorhockey i Nordamerika, fortsätter Dahlin stå ut bland män ser jag det som en sensation om killen från Lidköping inte blir Sveriges första draftetta sedan Mats Sundin 1989.
En enormt stor grej, förstås.
Försök bara inte tala med Dahlin om det.
Jag testade, lite på skoj, efter 3–2-segern mot Skellefteå på lördagseftermiddagen, men det gick precis som väntat.
– Nej, absolut inte, tänker inte på NHL, det är bara Frölunda som gäller. Stenhårt. Här och nu.
** Du har sagt att du inte ens läser vad som skrivs om dig på Twitter? När Bob McKenzie och andra experter hyllar, du gottar dig inte alls? Du läser inte alls? Seriöst?
– Ja. Helt allvarligt. Jag har så mycket att tänka på här, äta, sova, ta hand om kroppen, alla de bitarna. Blir inte tid över att kolla NHL. Det är här och nu som gäller.
Nå, en viss Connor McDavid lirade hockey på fin, svensk lördagstid. Jag kastade fram den pucken, frågade om inte fanns gränser för hur mycket man kan/vill stänga världens bästa liga ute.
Dahlin sken liksom upp, log och sa:
– Jo, kanske; det är alltid kul att kolla stjärnorna.
Mm, det är ju det.
Som Connor McDavid i NHL.
Som Rasmus Dahlin i SHL.
Han börjar nå den nivån nu – inte bra för att han är 17, bra för att han är bra.
Insatsen Rasmus Dahlin stod för mot Skellefteå på lördagen, det var den bästa jag sett honom göra.
Faktiskt njutbart.
Lite ”tänk att man får vara med om det här”-känsla.
Men eftersom det finns folk som begriper sådant här mycket bättre än jag testade jag tanken på Roger Rönnberg, Frölundatränaren.
Jag frågade: ”Var det här det bästa du sett av Rasmus?” Svaret dröjde, Rönnberg funderade, tittade runt i omklädningsrummet, vände sig sedan tillbaka mot mig och sa:
– Ja.
** För att?
– Värderingarna.
Precis så. De i egen zon. De som Frölunda haft så svårt med. De som inte minst Dahlin kämpat med.
Ni vet hur han ibland närmast försökt stå still och spela hockey, utnyttja det faktum att hans verktygslåda är så enormt innehållsrik, men tappat ödmjukheten, förståelsen för att motståndarna inte är så dåliga att man kan vända tillbaka och skoja bort dem en extra gång.
I den här veckans matcher har jag sett Dahlin ta stora steg mot förståndigt, vuxet beteende.
Mot Skellefteå var han superb.
Höll farten uppe, vägrade bli stillastående, drog upp tempot, spelade enkelt när det var läge, tog risker i rätt läge.
Om han i vissa inledande matcher på säsongen legat på 60/40, 65/35 vad gäller rätt/fel så var han nu uppe på … tja, 95/5, skulle jag vilja säga.
Här har ni det stora lyftet för Dahlin.
Skallen. Mognaden. Förståelsen.
Kan han hålla i det här, inte ta steg tillbaka utan fortsätta värdera så rätt, då kommer han dominera – plus att han skickar oerhört bra signaler till ett lag som (det vet ni ju) haft problem med att hitta balansen mellan kreativt/svårt och enkelt/snabbt/resolut.
– Jag har kommit in i hockeytänket, analyserade Rasmus Dahlin och fortsatte:
– Det pågår en utveckling för mig hela tiden, förra säsongen var det mer hoppa in och göra bra saker ibland, nu spelar jag hela matcher och … det känns bättre och bättre, det är väl så det brukar kännas, man lär sig saker med tiden.
Resonemanget är klokt. Utvecklingen väntad. Läroprocesser är pågående. Och jag har hela tiden räknat med att Dahlin skulle växa ut till en stark, kanske till och med dominant, SHL-back under den här säsongen.
Det var bara det att … det jag såg mot Skellefteå, det har gått snabbare än jag trodde – och blivit bättre.
Engångsföreteelse? Tror jag inte alls.
Alltid så där bra? Nä, även supertalanger dippar, men känslan är att Rasmus Dahlin verkligen förstått hur man spelar vuxen hockey i SHL.
Så klok som han verkar vara utanför isen ser jag ingen direkt fara för att han ska tappa bort den förståelsen.
Tillfrågad av någon av mina kolleger om hur han kan se så lugn ut sa skaraborgaren:
– Vi spelade jävligt bra, mycket support, hela laget var lugnt.
När jag snackade uppträdandet i egen zon blev kommentaren:
– Vi snackade mycket om ta pucken framåt, när vi gör det enkla blir det bra längre fram i banan.
Handlar om spelförståelse där.
”Alltid enkelt” – lättläst.
”Alltid svårt” – uppkäkad.
Men jag gillade Frölundas balans i lördags, jag gillade Dahlins, och han imponerar även utanför isen med genomtänkt, låt vara fortfarande rätt kortfattat, resonemang.
Rasmus Dahlin skickar upp 1-0 i krysset, supertalangens tredje fullträff för säsongen. Frölunda leder nu med 2-1. #twittpuck pic.twitter.com/7O5MTGciCk
— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) October 21, 2017
Skottet som gav 1–0 syntes som ett enkelt ”höstlöv” från läktarplats, men Skellefteås målvakt Gustav Lindvall blev skymd av två egna.
Klipska killar ser sådant. Dahlin:
– Jag såg att de åkte förbi skottlinjen, var bara att smäcka dit den.
Den förbättrade fysiken spelar också stor roll för att Dahlin allt mer spelar hockey som en man.
Från 75 till 82 kilo, utan att tappa smidigheten, utan att förlora förmågan att vicka sig förbi motståndare.
Dahlin om att han står upp i gruffet framför mål, inte räds det fysiska spelet:
– Jag känner mig starkare. Och man ska använda hela sig själv där ute på banan, det försöker jag göra.
** Så har du galler också?
– (leende) Det kanske beror på det … Nä, men jag försöker hjälpa laget, göra det som krävs.
Just nu gör han det ruskigt bra.
Och det är underhållande att se på.
The Dahlin Show rullar vidare i veckan som kommer: Brynäs (hemma) på tisdag, Växjö (borta) på torsdag, Linköping (hemma) på lördag.
Men till sist: det här att Rasmus Dahlin faktiskt är uttagen i den enormt stora bruttotruppen till OS?
– Jag fick höra det, men det är ju så stor trupp, inget jag siktar på.
** Men du skulle inte tacka nej?
– Haha … nej.
Här tror jag kanske vi ska hålla i hatten en smula, det finns gott om bra, svenska backar, och även utan NHL-spelare är som jag förstått det bruttotruppen typ tre, fyra lag stor.
Men visst, spelar Rasmus Dahlin i varje match som mot Skellefteå så …
***
I C More lät det så här:
Sköna bilder när studion analyserar ”den största talangen svensk hockey fått fram på många år”. #twittpuck pic.twitter.com/th5TklXL35
— C More Sport (@cmoresport) October 21, 2017
