► Några söndagsfunderingar för den som är intresserad.
► Om regler. Om Robin Lehner.

Jag gillar folk som vill något, som tar initiativ, som skapar debatt.
Således – applåd till Hockeyallsvenskan.
En helt annan sak:
Åh, jag hoppas Robin Lehner finner ro i själen och mår bra igen.

GRYMT KUL NÄR Hockeyallsvenskan i veckan slängde fram en massa regelförslag (ni har dem här) och önskade bli pilotliga. Just det sistnämnda tycker jag i princip vore jättebra, hade det inte varit dyrt (och därmed ogörligt) så hade jag gärna sett Sveriges andraliga testa 26-metersrinkar.

Nå, det lär aldrig hända.

Inte heller lägre straff för fighting.

Allsvenskan vill ha NHL-regler här, alltså fem minuters utvisning som standard snarare än matchstraff, men chansen att svenska ishockeyförbundet (som bestämmer i regelfrågor) ska gå med på detta är ungefär lika stor som att måndagen kommer med fred i Ukraina samtidigt som Hamas och Hizbollah erkänner Israels rätt att existera.

Ain’t gonna happen, alltså.

Om detta kan man ha åsikter, min är denna:

Det blir lite för ofta matchstraff när spelarna mest vevar lite. Kastar man handskar och slåss på riktigt har jag dock inga problem med matchstraff (däremot borde det stanna där, alltså utan avstängning).

Nå, detta förslag alltså en icke-fråga.

Intressantare är detta: ”Förenkla regeltexten för Illegal check to the head.” Ärligt talat – behövs det verkligen? Problemet är snarare att svenska domare lite för sällan dömer efter regelboken. Se själva det inringade i regel 48 här breedvid – det egna ansvaret framgår med all önskvärd tydlighet. Tyvärr tror många svenskar, även tränare, experter med flera, att så fort en tackling träffar huvudet – då är det straffbart. Så är det alltså inte. Är puckföraren låg får du givetvis tackla med vad som i grunden är hård men schyst kroppskontakt. Träffas då huvudet, detta för att puckföraren gjort allt annat omöjligt, så är det dennes ansvar. Allt annat vore ju vansinne, då skulle puckskickliga spelare kunna åka med huvudet nere, göra sig otacklingsbara.

I övrigt:

* En linje för byteszonen? Om domare skulle anse att detta förenklar deras jobb – visst. Annars inte.

* Spelare som tappar hjälmen ska kunna spela klart situationen utan? Har jag verkligen inga problem med.

* Förfördelad spelare ska lägga straffslag? Utmärkt.

* Missat straffslag ger ny chans i PP? Lägg av. Däremot borde man, som förr, kunna välja bort straff och ta PP.

* Förbjudet vända ut ur offensiv zon i förlängningen? Äh, lägg ner hela tre mot tre-cirkusen istället, gå rakt på straffar.

* Samma spelare får inte lägga alla straffar i en straffläggning? Så trodde jag faktiskt det redan var. Har ingen åsikt här. 

* Återinför att felade (tekning) center byts ut? Förstår inte poängen. Men … har ingen åsikt här heller.

* Starta pausklockan när den sista domaren lämnar isen? Hur ofta händer detta, gruff och snack så pausen blir förkortad med flera minuter?

Sedan … av någon obegriplig anledning anser sig sedan Hockeyallsvenskan ha något med damhockeyn att göra, föreslår att samma regler ska gälla för damer som herrar. Detta är givetvis en fråga för damerna, för spelarna, för ledarna – inte för herrarna i allsvenskan.

Nå, intressant att se om något av allt detta blir verklighet när förbundet gör sina förändringar i regelboken 25/26. Den är ju allt mer ”harmoniserad” med NHL:s så varför inte?  Tappad hjälm, förfördelad ska lägga straff, inte samma straffläggare, så är det redan på andra sidan Atlanten.

***

Det här är viktigt att minnas. Handlar absolut inte om att ”tillåta” slagsmål, det var inte Hockeyallsvenskans förslag.

Den här typen av rubriksättning är lite trist, tycker jag. En del tror nog det är så, att fighting ska ”tillåtas.” I själva verket handlar det om att inte (alltid) bestraffa det lika hårt, en femma snarare än matchstraff. Absolut inte samma sak som ”tillåta.” Bara sänkt straff. pic.twitter.com/KTS5dJQh3w

— Henrik Leman (@henrikleman) December 13, 2024

***

Ni har säkert följt med i det röriga runt Robin Lehner, hans skada, hans personliga konkurs, advokaterna som slutat företräda Robin eftersom denne – enligt advokaterna – inte går att få tag på.

En sorglig, närmast tragisk historia.

För några dagar sedan uttalade sig Robin i Las Vegas Review–Journal, förnekade det mesta, men man (i alla fall jag) blev inte så mycket klokare.

I helgen kom sedan en Twitterrant från Lehner, så osammanhängande att jag blev alldeles kall inombords. Med vetskap om Robins kamp mot psykisk ohälsa, med hans modiga öppna brev i färskt minne, så läste jag med tilltagande fasa och tänkte bara:

Åh, jag hoppas så innerligt att Robin får den hjälp han behöver.

Åh, så jag hoppas på detta, att den Mölndalsfostrade keepern får ro i själen.

Never had silence and my brain is now fully broken that there is no return.The chaos never stop and the fantasy and delusions that I prayed was a nightmare unfortunately was the reality. The reality was watched by the spectators while the torture of innocents that don’t deserve…

— 🐼 (@RobinLehner) December 14, 2024