STOCKHOLM:
► I en liten miniserie har några TV4-profiler gett sin syn på Frölunda. I måndags: Lasse Granqvist. I tisdags: Almen Bibic. I torsdags: Patrik Westberg.
► Nu följer jag upp med mina tankar.
Frölunda 25/26 är sannolikt den skickligaste upplagan sedan guldvintern 15/16.
Under Robert Ohlsson finns skillnader i spelet – och i spelarna.
Det ska gå bra för den här truppen. Men den ska förstås ledas också, kreativiteten lockas fram.
UNDER SHL-UPPEHÅLLET ville jag ger er något annat i väntan på att Frölunda skulle dra igång igen. Hoppas något av det levererade har upplevts givande. Tre stora TV4-profiler uttalade sig om serieledarens finfina höst, för den som missat finns texterna nedan.
Lasse Granqvist – KLICKA HÄR.
Almen Bibic – KLICKA HÄR.
Patrik Westberg – KLICKA HÄR.
Jag sitter här och funderar på om jag har så mycket att tillföra. Frölundas första halva av säsongen (nå, 25 av 52 matcher) är ju enastående, precis som herrarna ovan beskrivit. Serieledning, 20 (!) trepoängare av 25 möjliga – mer än någon spelare, tränare eller supporter ens vågadedrömma om, gissar jag.
Medger villigt att jag under hösten ofta undrat:
▶️ När kommer toppkonkurrenterna i kapp Frölunda? Med bara tre nya spelare var ju laget nästan färdigt från start.
▶️ När kommer motgångarna, när kommer flera förluster i rad, när kommer tvivlen – och vad gör det i så fall för lagets kollektiva prestationer?
Nu börjar jag mer fundera i termer som att den där rejäla dippen kanske aldrig kommer. Givet att laget får vara förhållandevis skadefritt, det vill säga. Det är ju bredden – och den höga kvalitén på den – som gjort att Frölunda presterat bättre över tid än alla andra SHL-lag så här långt. Kliver inte den ene fram så är det den andre, går en poängkung sönder (Erik Thorell) så ökar bara en supertalang (Ivar Stenberg) takten.
Och så vidare.
Intressant att följa 1: Hur påverkar det Frölunda när Stenberg nu saknas ett bra tag (JVM), hur påverkas han själv, vad betyder det för prestationerna längre fram?
Intressant att följa 2: Får Frölunda hem alla sina landslagsspelare hyggligt fräscha, orkar de med CHL-kvartsfinal 2 och sista SHL-pushen före jul?
Intressant att följa 3: Är Frölunda även ett slutspelslag, har man lika mycket nytta av sin förmåga att ofta vara nog bra, hitta sätt att vinna, när det gäller att maxprestera i minst fyra matcher av sju mot samma motståndare?
Finns mycket att se fram emot.
Man gör det med spänning.
––––––––––
Den här krönikan är gratis. Det kostar blott 69 kronor per månad att ta del av alla texter här på sajten. Testa gärna en prenumeration, ni som inte redan nappat. KLICKA HÄR.
––––––––––
En annan grej som veckans experttexter lätt berörde är ju Robert Ohlsson efter Roger Rönnberg. Så här känner jag.
a) Tydlig skillnad i några detaljer i spelet. Ohlssons jobb har gett resultat.
b) Stor skillnad även på spelarmaterialet, det hade självfallet kunna gå bra även med Rönnberg kvar vid rodret.
Redan när jag talade med Robert Ohlsson i våras och frågade om vad som skulle upplevas annorlunda i spelet så tog han upp det här med centern mer involverad i uppspelen, lite bättre kreativt spel med puck, den typen av saker. Det tog inte många träningar innan jag såg övningar där fem man anföll utan motståndare, spelarna skulle träna på att komma samlat ända nere från egen zon.
Här är ju den stora skillnaden. Medan Roger Rönnbergs hockey mot slutet gick ut på att snabbt, snabbt ta pucken framåt så vänder nu Frölunda tillbaka om inget bra tillfälle ges, man tar hem pucken, drar ner på tempot, V-spelar sig fram längs sargen eller hittar uppspel i mitten.
Nyckeln: man anfaller samlat, kontrollerat. Sedan finns förstås forecheckingen, kampen, de långa ”masserande” (modeord) anfallen kvar.
Detta tror jag de flesta har sett.
Detta tror jag de flesta gillar.
Detta är något som Robert Ohlsson och hans tränarkolleger Martin Sandgren och Kristoffer Näslund verkligen lyckats med.
Men, det finns förstås mer bakom höstens framgång. Ohlsson var tydlig med att han ville addera lite skicklighet till förra säsongens redan framgångsrika lag, och kolla här:
Theodor Niederbach.
Max Lindholm.
Jere Innala.
Lägg därtill att Ivar Stenberg är som ett superlyckat nyförvärv, två-tre snäpp bättre än förra vintern, att Arttu Ruotsalainen höjt sig betydligt, att Noah Dower Nilsson tagit stora steg, att Erik Thorell spelar på en högre nivå, och slutsatsen är denna:
Robert Ohlsson förfogar över ett betydligt spetsigare lag än vad Roger Rönnberg gjorde. Betydligt spetsigare.
Frölunda 25/26 ska vara spelmässigt vassare än modell 24/25.
Det betyder inte alls att Ohlsson & tränarstaben kom till ett färdigdukat bord; hatten av för hur man implementerat spelskickligheten, hur man lockat fram den – utan att tappa den defensiva grunden (till och med förbättrat den).
Det betyder inte heller att det är så enkelt som att Frölunda den här hösten inte kunde ha presterat bra även under Roger Rönnberg. Detta att Rönnberg skulle kväva tekniska spelare, det är förstås rent nonsens. Fråga Malte Strömwall, fråga Ryan Lasch, fråga Mikael Ruohomaa. Jag minns hur även Rönnberg under någon säsong runt covidtiden jobbade med att spela i olika tempon, hur laget jobbade med platsväxlingar.
Å ena sidan:
Spelarmaterialet den här säsongen, det är sannolikt det bästa Frölunda förfogat över sedan guldsäsongen 2015/2016. Det ska alltså gå bra. Borde, åtminstone.
Å andra sidan:
Kanske är tränarmaterialet också det bästa på tio år. I så fall ska man inte glömma vilken effekt en ny röst kan ha. Inte heller det kloka som sägs av den.
***
Ivar Stenberg? Jag ber att få återkomma. Långläsning söndag med och om jättetalangen. Killen blir allt hetare, utan att göra för mycket av det så … även jag börjar tro på att det finns en liten chans vad gäller Stenberg som nummer 1 i NHL-draften. Lördag eftermiddag studerar jag vilket medieuppbåd (?) som möter Stenberg och juniorlandslaget på Arlanda.
***
Frölundas tränarstab 15/16? Roger Rönnberg, Robert Ohlsson och Pär Johansson.
***
Se, det går att spela teknisk, fin hockey även i ett Roger Rönnberg-tränat lag. Om någon nu trodde annat … Klippet nedan visar ett mål av Fribourg-Gottéron från tidigare i veckan, Jacob de la Rose sist på pucken.
Visa detta inlägg på Instagram
Finfin text! Ja i år känns verkligen laget dunder! Störts utveckling mot I fjol är nog fasen Ruotsalainen! Vilken nivåskillnad på finnen i år! Wow!
Och Max Lindholm – vilket välscoutat nyförvärv! Tillför något vi saknat i många år! Tyngd och lite jävlighet.
Sen får man aldrig glömma vikten av att vi blev av med sänket Burström från tränarstaben. Ett av årets bästa ”nyförvärv”!
Tack för ännu en grym text och härliga tankar och glad Lucia!
Mitt otränade hockeyöga, tyckte att vi involverade centern tidigt i uppspelen, början av SHL. Artiklar skrivna under landslagsupoehållet? Mina tankar går till NBA och Mailman. Fantastiskt läsning för mig.
Dina texter förgyller decembermörkret – ett stort tack för denna ynnest!
Härlig läsning – inte undra på att man längtar efter få se Frölunda spela snart igen.
Hur kommer de gestalta sig framledes – med lika stor fortsatt energi?
* Inte för att jag var någon fena precis i skolan, men var det någon historisk persons namn som jag än i dag kommer ihåg från den tiden – så är det Magnus Gabriel de la Gardie.
Det är därifrån kopplingen görs med det franska schangtila familjenamnet och som hockeyspelaren Jacob de la Rose innehar. Även han svensk. 😉
Håller med om att exempelvis Strömwall hade fria tyglar i offensiven. Det som skiljer honom från vår nuvarande spets är att han användes mer som individualist och mönsterbrytare.
Niederbach, Stenberg och gänget smälter istället samman med övriga laget, gör varandra bättre. De arbetar stenhårt även i defensiven, ges ingen räkmacka. De agerar tillsammans, behöver inte konstant soloåka eller stå för individuella prestationer för att se bra ut.
Ett undantag är Weissbach, som just nu påminner om hur våra spetsspelare under Rönnbergs senare år sett ut, men det tror jag mest handlar om att han behöver mer tid att komma in i grejorna.
Robban har en lite annan touch i spelet med puck än vad Rönnberg har, vill vårda den mer inom laget och inte bara ”ge” bort den för enkelt. Det är endast i nödfall som Frölunda dumpar tex, annars spelar man sig skickligt fram genom mittzon och in i anfallszon. Skicklighetsnivån är hög och spelare har friare tyglar där varje individ får spela efter sina styrkor.
Ja, som beskrivet i texten vill Robert vårda pucken lite mer, ta hem den, komma i mer kontrollerade anfall (även om man gärna vänder spelet så snabbt då bra tillfällen ges). I och med det spelet ges ju spelskickliga lirare – som det finns betydligt fler av den här säsongen – chans att excellera. Det är dock inte så att spelare generellt har friare tyglar, ingen hindrade t.ex. Strömwall, Friberg att göra fantasifull, oväntade saker med med pucken. Men visst, givet spelskickligheten i laget är det förstås bra att försöka spela lite mer. 🙂
Man ska inte brunka hockey, utan spela. Två helt olika saker. Vi har en hög skicklighetsnivå och då är det bara dumt att inte utnyttja den.
Henrik: Följande svar av Lasu från den där AB-artikeln vi snackade om här om dagen antyder dock att det är mer frihet nu: ”Robban är mer: här har ni bollen, nu är det upp till er att ta den.” ”Däremot är det kanske lite friare i sättet att göra dig fri och vilja ha pucken. Tidigare var det mer struktur: så här gör vi varje gång.”
Sen när det gäller forwards och (brist på) frihet så tycker jag att Johan Sundström, Jan Muršak & Simon Hjalmarsson är tre exempel på spelare som gick från att varit rätt poängstarka till att stagnera i Frölunda under Rogers tid.
Ja, vad fasiken hände med dem egentligen?
Tack för alla förträffliga inlägg Leman och från dina kollegor!
Jämförelsen med 15/16 är väldigt relevant.
Alla pilar pekar mot Götaplatsen.
Nja. Jag har sett någon mot riksväg 40, någon mot Malmö, någon mot Nordstan mm…
Tycker att det varit oerhört läsvärda artiklar – stort tack för att du fyller på med sånt under landalagsuppehållet!
Bra läsning denna vecka med intressanta vinklingar.
Frölunda känns ”på riktigt ” i år.
Mycket intressant att se vad frånvaron av Ivar kan betyda?
Thorells frånvaro har ju gått bra.
I år är ju truppen bredare och spetsigare vilket förhoppningsvis kan leda långt.
Men grundserien och slutspelet är ju två olika saker.
Min fundering är hur man hanterar en ev semifinal denna säsong?
Tycker nog att man har slarvat bort någon final de senaste åren och inte varit bäst när det gäller!
Samma core men nytt ledarskap är det ett vinnande recept?
Det är väl till och med 21 vinster av 25 möjliga.
En annan rätt stor grej är coachandet under match, det är annorlunda under Robban. Mer aktivt. Roger ville att laget själva skulle kunna hantera motgångar, möta dem, ibland gick det åt skogen och ibland funkade det – hursomhelst växte gruppen. Robban styr på ett annat sätt.
Viljan att verkligen vinna varje match är också lite annorlunda. Vikten av att vinna. Jag säger inte att Roger inte ville vinna, självklart, men han och Robban ser på det lite annorlunda. Roger pratade ofta om att man inte behöver vinna serien. Robban SKA (!) vinna serien.
Det tror jag på. Vinn allt. Ger timeouten dig större chans att vinna omgång 13, ta timeouten. Roger är en jäkel på att bygga en ny kultur, sätta ramar och en hög standard. Men satt fast i slutet av tiden i Frölunda. Robban ska vinna.
Affe05: Också här ett bra beskrivande.
Tack för bra text, sen håller jag kanske inte med om allt! ;). Vem var det som basade för forwards 15/16, jo Robban!
De ggr som Frölunda har gått hela vägen i SHL under Rogers ledning så har han haft duktiga assisterande coacher under sig. När Burström tog över ansvaret för anfallsspelet så blev det tyvärr rätt så endimensionellt och förutsägbart!
Man kan ju bara gissa, men med Robban vid rodret så tror jag att man hade gått hela vägen förra säsongen. Det var så lite som skilde mot Luleå och med smartare coachning tror jag att det hade vägt över till vår fördel.
Johan: Din gissning är absolut inte uppåt väggarna. 🙂
Semifinalen mot Luleå blev tyvärr mycket neslig.
Instämmer, och man blev ju inte mindre bitter för att det var 3:e raka uttåget mot de som sen gick hela vägen! 😛 Men bättre sent än aldrig, i vår hoppas jag vi tar revansch och sopar motståndarna av banan! 😊
Det bästa med Frölunda är Rakapuckar.
Å vi vet vem som coachar den.
+1, hög lägsta-nivå! 🙂
+ 1
Sen är det något med tryggheten också, självförtroendet och tron på att helheten håller ihop. Vad som varit tydligt under guldsäsongerna har varit att man klarat att ligga under utan att få panik. Fortsatt jobba och kanske gjort någon liten justering inför tredje och därmed hittat ett sätt att komma tillbaka och vinna.
Visst är vindar i år också? Det känns kontrollerat för det mesta och inga stora ras än i alla fall. Tummarna är hårt hållna för att man klarar att hålla nivån resten av serien och i slutspelet