► Mattias Nörstebös tid i Frölunda har kantats av skador. Nu är han på väg tillbaka något snabbare än väntat, men han berättar ärligt om hur det varit:
► – Tufft. Bara att erkänna, det har varit jävligt. Känns som man sviker laget.
► Och så det här – hur mycket godis äter Pär Johansson i dag? Jag syftar förstås på Filip Westerlunds målsuccé …
DEN 23-ÅRIGE NORRMANNEN är inne på sin tredje säsong i Frölunda, i princip har han varit skadad lika mycket som han spelat.
Huvud, axlar, knä och … nyckelben.
Säsongen 16/17:
Spelade 43 matcher, missade 9.
Säsongen 17/18:
Spelade 20, missade 32.
Säsongen 18/19:
Spelat 13, missat 25.
Nu är det ett nyckelben som lossnat från sitt fäste, men faktiskt har rehab gått så bra att Mattias Nörstebö redan nu är med och tränar. Dock inte med kroppskontakt. Det dröjer ytterligare någon vecka.
– Det såg värre ut i början. Skönt att det inte var så allvarligt. Helt bra blir det kanske aldrig (nyckelbensfästet), men det är många som har skador, knän som inte är hundra.
Det finns ett ljus i den norska tunneln, men förståeligt säger Nörstebö när comebackdatum kommer på tal:
– Äh … jag vågar inte jinxa något, jag vet inte. Inte på två veckor i alla fall. Det är jag säker på. Men jag har inte spelat klart för säsongen.
Nörstebö behöver säkert två veckors riktig, matchlik träning, han säger själv att han hellre väntar en vecka extra. Tacka tusan för det med hans historia. Plus att Frölunda nu har åtta backar (om det inte visar sig vara illa med Gustav Lindström), så för att slå sig in krävs en kropp som verkligen kan maxprestera.
Helsiket i Frölunda har liksom aldrig tagit slut för den Trondheim-födde 23-åringen.
Nörstebö säger uppriktigt:
– Tufft. Bara att erkänna, det har varit jävligt. Det känns som man sviker laget när man inte kan vara med där ute på isen. Men så kan jag ju inte tänka.
– Det går inte att tycka synd om sig själv, det är sådant här som händer i den här branschen. Nu har jag haft jävligt mycket otur de här tre åren, jag får väl bara ta det och se till att ändra på saker så det inte händer igen.
** Kan du det? Spelar du på ett sätt som gör att du lättare blir skadad?
– Klart att hur man spelar är väl lite som påverkar, men jag brukar komma undan tacklingar rätt ofta. Jag är väl ingen som utsätts mer än någon annan, absolut inte. Just i år (axel ur led, nyckelben) har det varit otur, två skitsituationer, knappt ens situationer. Men jag får väl tänka till lite, skydda mig mer med klubban, jag är ju mindre (179 cm) än de flesta.
Apropå det där ljuset i tunneln, ni som träffat Mattias Nörstebö, eller sett hans roliga norsk jul-filmer i Frölundas kanaler, vet att det här är en glad, positiv och go gutt.
När hjärnskakningsdrabbade spelare som Andreas Engqvist, Patrick Cehlin med flera kommer på tal säger Nörstebö spontant:
– Mig är det inget synd om. En axel, jag har ju inga problem utanför isen. Det är de killarna som det är synd om.
***
I dag kommer förre Frölundatränaren Pär Johansson käka mycket godis.
Varför?
Ni minns väl hans gamla vad med backen Filip Westerlund: när Filip målar mumsar Pär.
Nå, det där kanske inte gäller längre. Hur som helst, två mål av Filip när Timrå föll 4–5 hemma mot Djurgården, jättekul för en kille som inte fick det förtroende han hade behövt i Frölunda, men jag tror kanske inte ni ska övertolka siffrorna.
Målen var lite flyt, en skridsko här, ett sisådäringripande av Adam Reideborn där, sedan tyckte jag Filip var lite ute och seglade vid Djurgårdens ledningsmål.
Alltså: alldeles för lätt att säga att Filip blev en superback när han lämnade Frölunda, i alla fall om man bara ser två mål i protokollet som stöd för den slutsatsen.
Däremot är Filip ju, i mina ögon, en kille som med tränarförtroende och speltid absolut fixar SHL-hockey på ett bra sätt, han har ett finfint spelsinne, behöver lära sig klara närkampsspelet, men det gör han så mycket bättre när han får spela regelbundet och känner sig trygg i sitt, så att säga.
Och aktionen som föranledde 4–4 – den var riktigt, riktigt fin av Filip. Det är sådant han kan, sådant han gör, om han får spela mer än några minuter här och var. Igen: jättebra att killen från Härnösand till slut kom loss från Frölunda.
***
Jag såg ett HV71 som inte sprakade mot Mora (3–2), det kunde gått illa i tredje perioden, men det syns att Stephan Lundhs gäng spelar med stort självförtroende just nu.
Det ser lite grand ut som att spelar verkligen tror på det, i varje moment. Avslappnat, många närkampsvinster.
Jag blev förtjust i (som vanligt) David Gustafsson i och hur han ledde kedjan med Christoffer Törngren och Isac Brännström.
***
Senare i dag, rapport från Frölundas träning inför lördagens HV-match. Den ser jag på plats.
