► Rasmus Dahlin, Artturi Lehkonen, Samuel Fagemo – men också Kristian Vesalainen, Joni Ikonen, Filip Westerlund.
► Är det givet att det är till Frölunda unga killar ska för att utvecklas?
► Börjar färgen på talangfabrikens väggar att flagna, eller kan man bara inte lyckas med alla?
► – Det är en utmaning med unga spelare. Vi utvärderar hela tiden, säger Frölundas sportchef Fredrik Sjöström.
ÄNDA SEDAN JVM-TRÄNARNA Roger Rönnberg och Robert Ohlsson kom till Göteborg 2013 har bilden varit denna:
Det är till Frölunda man ska för att a) utvecklas från grunden eller b) förädlas om man c) vill bli NHL-spelare.
Rönnberg och Ohlsson lockade till sig gamla juniorlandslagsspelare, vidareutvecklade talang och skickade killar som Erik Gustafsson, John Klingberg, Alexander Wennberg, Lukas Bengtsson, Oscar Fantenberg, Artturi Lehkonen, Mattias Janmark, Carl Grundström och Victor Olofsson till NHL (eller AHL), låt oss förresten slänga in målvakten Lars Johansson här också, det var i Frölunda han fick lyftet som ledde fram till en topplön i CSKA Moskva via en vinter i Chicagos farmarlag Rockford.
Frölunda blåste också nytt liv i traditionen av att utbilda egna förmågor i ungdomsorganisationen och fick fin utväxling.
Rasmus Dahlin är senaste och självfallet det mest uppmärksammade exemplet, men här finns också Andreas Johnsson, Christoffer Ehn, Jacob Larsson, Anton Blidh, även John Nyberg har tagit steget över Atlanten.
Kort sagt: Frölunda har gjort en jäkla massa saker bra, åtnjuter med all rätt stor respekt i hockeyvärlden.
Men det finns en baksida som lätt glöms bort – de som Frölunda inte lyckas med.
I vinter:
Unga backarna Filip Westerlund (Timrå) och Kristoffer Gunnarsson (LHC), båda utlånade efter att inte fått förväntad utväxling, unge anfallaren Jesper Emanuelsson (Vita Hästen) fick stopp i karriären redan tidigt i höstas.
Tidigare exempel:
Kristian Vesalainen, supertalangen som tröttnade på bristande speltid och förtroende, åkte hem till Finland, i dag har han NHL-kontrakt med Winnipeg och gör rätt bra ifrån sig på utlån i Jokerit (KHL).
Joni Ikonen, en annan finsk talang som inte såg en väg in i A-laget, istället åkte hem till Finland, i dag i Liiga-laget KalPa.
Det går också att tänka Tim Söderlund här, en spelare som inte fick till det i Frölunda, det går att tänka Oscar Engsund, backen som Frölunda inte alls kunde få till de höjder som Luleå lyckats med.
Givet säsongens misslyckanden med Westerlund, Gunnarsson, Emanuelsson och Söderlund är det lätt att fundera – börjar bilden av Frölunda som landets främsta talang- och utvecklingsverkstad att krackelera?
Sportchefen Fredrik Sjöström (bilden), säger:
– Jag vet inte vem som kanske målat upp oss till att vara bäst på allting just så … det är alltid en utmaning med unga killar. Vissa går det jättespikrakt upp för, som Rasmus Dahlin, men det är ett tufft jobb. Det tar olika lång tid för olika spelare. Vissa går som sagt upp ganska direkt och kan lyckas ta stegen, vissa måste ut och få speltid, det pratar vi jättemycket om, de spelare som hamnar mitt emellan, som inte riktigt får istiden, och så hämmar det dem. Det är svårt.
Givet. Och i sådana lägen är det bättre att låna ut. Som i fallet Jacob Peterson, 19-åringen som fått fin fart på karriären i allsvenska Björklöven. Snart tillbaka, i höst vill han utmana om en SHL-tröja, tillgänglig redan i vår skulle Frölunda spela längre än ”Löven”.
Men talangerna som kommit till Göteborg och misslyckats. Eller som Frölunda misslyckats med. Som Vesalainen. Som Ikonen. Som Westerlund.
Kanske är det något man helt enkelt får räkna med, att succén aldrig kommer vara hundraprocentig.
** Eller har ni gjort misstag, Fredrik?
– Det får väl andra säga om vi gjort. Vi jobbar hårt med alla, ändamålet är så klart att lyckas med alla. Sedan … kommer vi att lyckas med alla? Det kanske vi inte kommer att göra. Det tror jag inte någon annan klubb heller gör. Det är svårt.
– Som Vesalainen, om han varit kvar, det får vi aldrig veta, det kanske hade blivit jättebra. Nu är det svårt att säga att det var fel av honom, han går till Finland, han sajnar ett NHL-kontrakt (just nu utlånad till Jokerit), på något sätt kan man säga att vi var rätt ute på honom, att det var en bra spelare. Samtidigt kanske det inte var rätt för honom att vara kvar då, det är svårt för mig att avgöra. Ska jag säga att det han gjorde var fel? Nej, det är svårt att göra.
** Men kan du ställa dig frågan: vad gjorde vi för fel med Vesalainen?
– Jag tycker han var bra här också, sedan fick han det kanske inte helt, helt inte att klicka hela vägen. Men … det är unga killar, NHL lockar, det styr, jag har själv varit i den sitsen. Lätt att säga att man ska ha tålamod, jobba på, jobba på, men det är många viljor, många som rycker i dig, många som säger vad du ska och inte ska göra.
** Ta Westerlund och Gunnarsson då, två ungdomsutbildade spelare, i dag på utlån till Timrå och Linköping efter att inte ha räckt till – är ni självkritiska där när de inte lyckades hos er?
– Det är vi nog alltid. Klart planen inte var att Filip skulle avsluta i Timrå. Vi hade höga förhoppningar på att han skulle bli ordinarie här, inget tvivel om det. Nu blev det inte så, han lyckades inte riktigt få fotfäste, och vems fel är det? Svårt att säga, jag vill inte lägga skit på någon eller ingen. Svårt, men det blev inte lyckat. Samma med ”Gunnar”, men han kom i ett läge där han inte spelade, vad ska vi göra då?
En utlåning för unga spelare är självfallet alltid bättre än att sitta på läktaren eller att gå tillbaka ner i juniorserier igen.
Problemet är när de unga inte får den utveckling som var förväntat.
Men då är vi tillbaka till det tidigare resonemanget, att det kanske heller inte är något man kan förvänta sig.
You win some, you lose some, typ. Som med Tim Söderlund, ibland går saker åt helsike.
Ändå är det nu på sistone ett antal spelare som inte lyft i Göteborg. Noterbart. Värt att fundera på, reflektera över, kan tyckas.
** Tar ni ändå till er och funderar på vad ni kan ha gjort fel, Fredrik?
– Ja, herregud, vi utvärderar hela tiden. Samtidigt är det så här att Filip och ”Gunnar” fortfarande har chansen att lyckas, dock kanske det inte blir hos oss. Lyckas de, vilket vi hoppas, det får man ändå säga är det viktigaste, då har vi ändå gjort någonting bra.
Det har Frölunda verkligen gjort, enligt statistik som C More tog framär klubben den med flest NHL-draftade spelare sedan 1974, det finns i pipelinen en superstjärna som Lucas Raymond, 16, en redan SHL-redo center som Linus Nässén, 18, och det dräller av talanger med blågula uppdrag i J20 och J18.
Hur många av dem tar det där steget in i SHL, hur många får det ”helt, helt att klicka” i Frölunda?
Det är det som blir intressant att följa.
Intressant också att Kristoffer Gunnarsson inte riktigt verkar finnas med i planerna för nästa säsong. Men det anade ni, kanske.
***
