► Det är 2019 nu – kan vi inte bli lite bättre på att se nyanserna i livet? Please?
► Som nu med junior-VM och den svenska kvartsfinalförlusten.
► Allt är inte ”antingen eller.”
DET PRATAS NATURLIGTVIS om ”fiasko” efter Sveriges förlust mot Schweiz, någonstans såg jag till och med ”praktfiasko.”
Detta efter förlust mot ett lag som föll med bara ett mål mot Kanada, som tog Tjeckien till övertid, som ledde 2–0 och 3–1 mot Ryssland (4–7 till slut) och som vi vet har goda kvalitéer.
På sociala medier sågas Sverige och svenskarna, det är som det vore Vitryssland 2002 igen.
Nog för att fans som älskar sitt lag kan tappa förmågan att se nyktert på saker och ting, men … tror man att förlora hockeymatcher mot Schweiz aldrig kan, får eller ska hända ett svenskt landslag så har man nog sovit under en sten de senaste 15, 20 åren.
Det är det ena.
På andra sidan står de som tycker att unga pojkar (de flesta är 19 år!) inte ska behöva ta kritik, som anser att silkesvantar bör användas för att inte dessa pojkar ska ta skada.
Herregud, här handlar det inte om att ha sovit under en sten, här handlar det nog mer om att över huvud taget inte förstå.
Självfallet måste 19-åriga hockeyspelare kunna ta kritik. De står redan med ena benet i vuxenvärlden, även i kravlösa Sverige måste det finnas gränser.
Allt kan inte vara beröm. Allt kan inte vara klappar i ryggen. Allt kan inte vara söta, gulliga TV-reportage i SVT och C More.
Klart som fasen att när ett svenskt lag underpresterar i en avgörande slutspelsmatch så ska tuffa frågor ställas om varför detta skedde, vad som gick fel.
Inte primärt för att Schweiz vann (det kan absolut hända) utan snarare varför Sveriges prestation var så svag.
Ärligt talat, nog går väl detta (i mitt tycke rätt basala) resonemang att ta till sig?
Nej, varje motgång i en do or die-match full av små marginaler måste inte per automatik dömas ut som som fiasko, praktfiasko och så vidare.
Ja, en svag insats när det gäller bör givetvis granskas och kritiseras.
Jag kan till och med gå så långt som att skriva att … tja, den här gången, givet hur svagt Sverige uppträdde, så lite som stämde, så var själva insatsen fiaskobetonad.
Men att slänga sig med f-ordet så fort det blir oväntad förlust i en slutspelsmatch mot ett lag som på papperet är något sämre, det tyder däremot på viss okunnighet.
Då kan man kanske sänka sitt tonläge en smula. Tycker jag.
Jag har tydligen inte Aftonbladet plus längre, men ingressen på Hans Abrahamssons krönika (nedan) tycker jag är utmärkt. Givetvis måste man kunna kritisera på det viset, speciellt när det är underbyggt och kommer från landets (i mina ögon) ledande hockeytyckare.
***
Bäste svensk i kvartsfinalen var Björn Oldeen. Hade missat att han var en så skicklig kommentator. Såg honom mest som programledare. Mycket bra jobb.
***
I kväll är det Toronto–Minnesota på svenska supertiden 20.00. Toronto som saknar båda sina målvakter, Frederik Andersen och Garret Sparks. Ovanlig situation. För övrigt tror jag William Nylander kommer loss nu.
***
