► Vi visste ju att Jakob Lilja hade stora problem att komma loss från sitt KHL-kontrakt.
► I dag berättade han öppet om det, att han inte ville till Ryssland men känner sig tvungen.
► Jag tycker det var modigt.
► Jag tycker också – i ett helt annat ämne – att Artturi Lehkonens bild var het och passande.

DET VAR I somras som HockeyNews.se kom med nyheten, svenske anfallaren Jakob Lilja hade skrivit på för en KHL-klubb före Putins invasionskrig mot Ukraina, ville och trodde kontraktet gick att bryta, men så lätt var det inte.

– Man har inte kommit fram till nånting och de vill väl inte släppa mig så där bara. Då handlar det om att köpa ut sig, sa Lilja då.

I dag presenterades 29-åringen av Dynamo Moskva, för Expressen var han öppen, rak och tydlig:

– Jag själv personligen har inte råd att köpa ut mig från detta. Den ekonomiska möjligheten har jag inte. Det är helt enkelt mer pengar än vad jag äger.

Utan klubb i ryggen, utan ekonomisk hjälp, kan det kosta multum att köpa sig loss, alla förhandlingar är individuella, olika klubbar kan begära olika mycket, jag har tagit upp det tidigare här på sajten. Det är alltså inte så enkelt som att sitta hemma i soffan och säga: ”Bryt kontraktet, stöd inte Putin.”

Det handlar om miljonbelopp. Ibland i plural. Speciellt när det handlar om flerårskontrakt, som i Jakob Liljas fall.

Han hade inte råd att betala sig bort från Ryssland, inte ens när Malmö, Linköping och en schweizisk klubb var med i bakgrunden och petade lite.

Jag älskar hur tydlig skåningen var i dagens Expressenintervju.

Jag älskar att han, till skillnad från Robin Press och Fredrik Claesson, öppnade käften, talade från hjärtat, sa som det var.

Lilja ska till Moskva, bo i hjärtat av Ryssland, spela för en klubb styrd av ryssar, ändå vågade han säga om kontraktet:

– Jag har varit väldigt tydlig med att jag ville bryta det. Vi (Lilja plus agent) har tydligt sagt att vi önskat att komma ur det, men nu är det som det är.

Lilja ska snart åka till Ryssland, inte som en av ligans stora stjärnor, likväl som en utländsk ”legionär”, en som i hemlandets press tydligt klargjort att han hade hoppats slippa åka österut och vara en del av Putins PR-projekt. Var och en räknar ut hur det tas emot.

Jag tycker det vittnar om mod, Liljas agerande.

Jag tycker det var uppfriskande.

Men också sorgligt. För naturligtvis skulle det här inte ha behövts. Naturligtvis skulle det internationella ishockeyförbundet (IIHF) ha gjort som sin fotbollskollega Fifa, skapat möjlighet för utländska spelare att pausa eller bryta sina kontrakt, sedan tagit den juridiska kampen om KHL konstrat.

Kan man kasta ut Ryssland ur hockeygemenskapen kan man förstås se till så att spelare inte behöver arbeta i Putinland.

Handlar om vilja.

Tydligen fanns den inte.

Om Jakob Lilja bara kunde ha stannat hemma, gett fasen i att åka till Ryssland? Mm,  jag vill ju tro att det hade fungerat, att ingen domstol i världen (inte ens Cas, idrottens skilje-) hade stött Ryssland i dag, men det är lätt för oss vanliga dödliga att vara kaxiga, vi som inte har några miljoner att förlora.

Det hade också krävts att IIHF godkänt Lilja-spel i annan klubb, trots gällande kontrakt med Dynamo Moskva.

Ni vet hur det ligger till med den saken.

IIHF har vägrat ta det ansvaret (och det svenska har inte tryckt på) .

För övrigt fortsätter det drälla in utländska spelare till KHL, senast i dag X antal namn klara, bland andra SHL-bekantingen Andrew Calof. Pengar luktar inte, som bekant. Nedan en tidigare text just i det ämnet.

***

Ni som kan er ryska vet att det står ”Dobro pozjalovat”, alltså typ ”välkommen”, ”hjärtligt välkommen.”

⚡ Якоб Лилья — третий легионер в составе бело-голубых.

Шведский нападающий подписал двухлетний контракт с клубом. pic.twitter.com/McgfniVK65

— HC Dynamo Moscow (@dynamo_ru) August 1, 2022

***

Stanley Cup-bucklan på besök i Finland hemma hos Artturi Lehkonen. Klart den skulle in bastun. Kika på bild 2.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Artturi Lehkonen (@arainumos)