Alla resor måste börja någonstans, kanske …

Alla resor måste börja någonstans, kanske …

Alla resor måste börja någonstans, kanske …

Alla resor måste börja någonstans, kanske …

► Jag älskar när hårt arbete lönar sig i livet – imponerande att se hur Frölunda jobbade sig till framgången mot Oskarshamn.
► Jag älskar också att vara ärlig – Frölunda visade inte mycket som påminde om ett topplag.
► Men alla resor måste börja någonstans. Kanske började i alla fall en liten sådan på tisdagskvällen? Jag såg något viktigt, något mycket positivt för Frölundas del. Häng med.

Kolla lyckan i ansiktena hos Robin Alvarez och Max Friberg. Stefan Elliott på väg fram för att vara med i jublet. Foto: C MORE (skärmdump)

DET VAR INTE att Frölunda vann som var viktigt utan sättet. Så som 0–1 blev 3–1 mot Oskarshamn tror jag var mycket bättre än om Joel Lundqvist & Co hade vunnit med 6–0.

Hur det nu skulle ha gått till …

ANNONS

Låt mig förklara:

Jag tror fortfarande gruppen Frölunda ser sig själv som ett topplag, en stark guldaspirant, lite som man i HV71 länge pratade om att ”går vi bara till slutspel är det ingen som vill möta oss.”

Vart den självbilden har tagit HV71?

Kolla tabellen.

Frölunda gör bäst i att undvika HV:s misstag.

Det är bra att ha en inneboende tro. Absolut. Det är också bra att vara realist, inse var man är, inse sina brister, jobba hårt för varje liten framgång, varje seger, snarare än att tro det ska komma någon CHL-finalliknande match där allt ”släpper.”

Frölunda har varit dåligt alldeles för länge (två månader) för att något ska ”släppa.”

Det här laget har oerhört svårt att göra mål, har desto lättare att släppa in, tänkta spetsspelare är inte på förväntad nivå, och alla motgångar har skapat en oro, en tveksamhet som länge varit synlig på isen.

Det här är det många supportrar som inte gillar att läsa, och i den mån någon spelare tittar in går han säkert snabbt ut.

Ledsen – men jag gillar raka (häpp) puckar. Ja – Frölunda är femma i en haltande tabell. Nej – med bara två matcher kvar (Luleå har fyra, Leksand fem), med båda dessa mot starka Växjö, blir det tufft (men inte omöjligt) att stanna i topp 6-land.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

2021 har Frölunda visat ytterst lite som har med toppstrid och guldstrid att göra, det var ett tag sedan nu man med fog kunde gömma sig bakom corsi och expected goals verkligheten har talat med alldeles för hög röst, det är nämligen resultat – och inte statistik – som ger poäng. Som i sin tur ger självförtroende.

Men det hände något i går. Något som födde ett Frölundahopp om att säsongen ändå kanske – kanske – kan innebära fler kvällar med huvuden som hålls högt snarare än hänger.

Efter en svag första period där fem individer ofta spretade åt olika håll kom Frölunda ut i andra perioden och satt plötsligt ihop som ett lag, satte fart på pucken, fortsatt med lite för oskarpt passningsspel, men det var i alla fall ett lag, en enhet, det var ordning och reda, man släppte inte på sig massor av kontringar (några, men inte många), det fanns ett tålamod, ett lugn – trots alla motgångar.

Och så jobbades det utav av helsike. Tillsammans.

Frölunda kunde ha deppat ihop, rasat ihop, ännu en gång.

Istället knöts nävar och spelarna fann en väg ut ur mörkret.

När sådant belönas, den här gången med tre mål och tre poäng, så bygger det gärna något bra i en grupp.

Såg ni Max Fribergs och Joel Lundqvists fighting faces efter målen? Såg ni deras glädje? Gjorde ni det förstår hur värdefull den här framgången var.

Nå, det är fortfarande mycket som inte är bra för Frölundas del, veteraner som Nicklas Lasu och Simon Hjalmarsson är osynliga, Johan Sundströms formtopp verkar inte ha hållit i sig, och Jonathan Sigalet får ju bara inte släppa sin gubbe som vid 0–1 (men oj, kanadensaren jobbade hårt för att ta revansch!).

Och alla svaga avslut, alla missade chanser, i match 50 är det givetvis ingen tillfällighet, inget som kan viftas bort med ”det studsar emot” eller vad det nu brukar heta.

En del har att göra med att Frölunda saknar skarpa avslutare. En del också med att klubbor kramas extra hårt i motgångens stund, och även om en enda seger verkligen inte ska övervärderas så kommer nu ett 13 dagar långt coronauppehåll där klubbgreppen nog kan bli något mindre krampartade.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Kanske började en liten resa på tisdagskvällen.

Kanske (men det ska mycket till, tror jag) räcker den till att sno sjätteplatsen från Luleå.

Kanske räcker den i alla fall till att Frölunda kan spela hygglig hockey i  en åttondelsfinal.

Gör man det så … tja, ni vet klyschan, då kan ”allt” hända.

Jag tror det är viktigt att Frölunda tar det därifrån, inser var man är, försöker göra det bästa av situationen. Skulle det börja gå bra … mm, vi har trots allt sett att det här laget har kvalitéer.

Men det är då, det.

***

Joel Lundqvist riktigt bra i sin comeback, hans kedja ledde tillsammans med Karl Henrikssons trio.

Jan Mursak och Elmer Söderblom ska in någonstans, vi har gott om tid på oss att diskutera var …

Såg ni att Roger Rönnberg var aktivare än vanligt i coachningen? Snyggt snaggade Max Friberg (bilden) klockade över 20 minuter, Mats Rosseli Olsen var inne och tutade och körde i ungdomskedjan mot slutet, Nicklas Lasu och Johan Sundström stannade på 12.51 respektive 13.54.

***

Joe Cannatas aktion vid Karl Henrikssons 1–1 kan kallas en smula ”fepplig.” Det studsade med Frölunda här. Men Kalle Henriksson hade väl jobbat ihop till lite flyt…

***

Johan Mattsson hade inte mycket att göra, men han såg stabil och trygg ut de gånger han behövde agera.

Intressant läge nu, det är Niklas Rubin som gäller nästa säsong, det är Mattsson som avslutade mot Brynäs och såg helt okej ut mot Oskarshamn.

Jag vidhåller att Frölunda borde bestämma sig för en målvakt. Låt denne stå båda matcherna mot Växjö, hoppas på goda resultat, kör vidare i slutspelet.

***

Joakim Thelin var inblandad i nästan allt Oskarshamn gjorde framåt. Målet, höga klubban-målet, plus någon mer möjlighet. Och så täckte han skott när Johan Sundström sköt från nära hålla i PP. Stark insats!

***

Mina fem bästa i Frölunda:

1 – Max Friberg
* Skrev att han mår bra av att spela mycket, +20 minuter och Max visade att jag hade rätt. Härligt viljemål.

2 – Stefan Elliott
* Den här kvällen var han bra igen, ledande back, på tå, aggressiv, intensiv, 0+2, nära bli målskytt.

3 – Theodor Niederbach
* Jag älskade hans mod, hans vilja att alltid göra något smart med pucken.

4 – Robin Alvarez
* Företagsam, alltid ett hot, kanonjobb före Joel Lundqvists 3–1.

5 – Jesper Sellgren
* Klickade bra med Elliott, bra när Frölunda driver spel, fyller på, hotar. Fin prestation före 2–1.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

► Jag älskar när hårt arbete lönar sig i livet – imponerande att se hur Frölunda jobbade sig till framgången mot Oskarshamn.
► Jag älskar också att vara ärlig – Frölunda visade inte mycket som påminde om ett topplag.
► Men alla resor måste börja någonstans. Kanske började i alla fall en liten sådan på tisdagskvällen? Jag såg något viktigt, något mycket positivt för Frölundas del. Häng med.

Kolla lyckan i ansiktena hos Robin Alvarez och Max Friberg. Stefan Elliott på väg fram för att vara med i jublet. Foto: C MORE (skärmdump)

DET VAR INTE att Frölunda vann som var viktigt utan sättet. Så som 0–1 blev 3–1 mot Oskarshamn tror jag var mycket bättre än om Joel Lundqvist & Co hade vunnit med 6–0.

Hur det nu skulle ha gått till …

ANNONS

Låt mig förklara:

Jag tror fortfarande gruppen Frölunda ser sig själv som ett topplag, en stark guldaspirant, lite som man i HV71 länge pratade om att ”går vi bara till slutspel är det ingen som vill möta oss.”

Vart den självbilden har tagit HV71?

Kolla tabellen.

Frölunda gör bäst i att undvika HV:s misstag.

Det är bra att ha en inneboende tro. Absolut. Det är också bra att vara realist, inse var man är, inse sina brister, jobba hårt för varje liten framgång, varje seger, snarare än att tro det ska komma någon CHL-finalliknande match där allt ”släpper.”

Frölunda har varit dåligt alldeles för länge (två månader) för att något ska ”släppa.”

Det här laget har oerhört svårt att göra mål, har desto lättare att släppa in, tänkta spetsspelare är inte på förväntad nivå, och alla motgångar har skapat en oro, en tveksamhet som länge varit synlig på isen.

Det här är det många supportrar som inte gillar att läsa, och i den mån någon spelare tittar in går han säkert snabbt ut.

Ledsen – men jag gillar raka (häpp) puckar. Ja – Frölunda är femma i en haltande tabell. Nej – med bara två matcher kvar (Luleå har fyra, Leksand fem), med båda dessa mot starka Växjö, blir det tufft (men inte omöjligt) att stanna i topp 6-land.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

2021 har Frölunda visat ytterst lite som har med toppstrid och guldstrid att göra, det var ett tag sedan nu man med fog kunde gömma sig bakom corsi och expected goals verkligheten har talat med alldeles för hög röst, det är nämligen resultat – och inte statistik – som ger poäng. Som i sin tur ger självförtroende.

Men det hände något i går. Något som födde ett Frölundahopp om att säsongen ändå kanske – kanske – kan innebära fler kvällar med huvuden som hålls högt snarare än hänger.

Efter en svag första period där fem individer ofta spretade åt olika håll kom Frölunda ut i andra perioden och satt plötsligt ihop som ett lag, satte fart på pucken, fortsatt med lite för oskarpt passningsspel, men det var i alla fall ett lag, en enhet, det var ordning och reda, man släppte inte på sig massor av kontringar (några, men inte många), det fanns ett tålamod, ett lugn – trots alla motgångar.

Och så jobbades det utav av helsike. Tillsammans.

Frölunda kunde ha deppat ihop, rasat ihop, ännu en gång.

Istället knöts nävar och spelarna fann en väg ut ur mörkret.

När sådant belönas, den här gången med tre mål och tre poäng, så bygger det gärna något bra i en grupp.

Såg ni Max Fribergs och Joel Lundqvists fighting faces efter målen? Såg ni deras glädje? Gjorde ni det förstår hur värdefull den här framgången var.

Nå, det är fortfarande mycket som inte är bra för Frölundas del, veteraner som Nicklas Lasu och Simon Hjalmarsson är osynliga, Johan Sundströms formtopp verkar inte ha hållit i sig, och Jonathan Sigalet får ju bara inte släppa sin gubbe som vid 0–1 (men oj, kanadensaren jobbade hårt för att ta revansch!).

Och alla svaga avslut, alla missade chanser, i match 50 är det givetvis ingen tillfällighet, inget som kan viftas bort med ”det studsar emot” eller vad det nu brukar heta.

En del har att göra med att Frölunda saknar skarpa avslutare. En del också med att klubbor kramas extra hårt i motgångens stund, och även om en enda seger verkligen inte ska övervärderas så kommer nu ett 13 dagar långt coronauppehåll där klubbgreppen nog kan bli något mindre krampartade.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Kanske började en liten resa på tisdagskvällen.

Kanske (men det ska mycket till, tror jag) räcker den till att sno sjätteplatsen från Luleå.

Kanske räcker den i alla fall till att Frölunda kan spela hygglig hockey i  en åttondelsfinal.

Gör man det så … tja, ni vet klyschan, då kan ”allt” hända.

Jag tror det är viktigt att Frölunda tar det därifrån, inser var man är, försöker göra det bästa av situationen. Skulle det börja gå bra … mm, vi har trots allt sett att det här laget har kvalitéer.

Men det är då, det.

***

Joel Lundqvist riktigt bra i sin comeback, hans kedja ledde tillsammans med Karl Henrikssons trio.

Jan Mursak och Elmer Söderblom ska in någonstans, vi har gott om tid på oss att diskutera var …

Såg ni att Roger Rönnberg var aktivare än vanligt i coachningen? Snyggt snaggade Max Friberg (bilden) klockade över 20 minuter, Mats Rosseli Olsen var inne och tutade och körde i ungdomskedjan mot slutet, Nicklas Lasu och Johan Sundström stannade på 12.51 respektive 13.54.

***

Joe Cannatas aktion vid Karl Henrikssons 1–1 kan kallas en smula ”fepplig.” Det studsade med Frölunda här. Men Kalle Henriksson hade väl jobbat ihop till lite flyt…

***

Johan Mattsson hade inte mycket att göra, men han såg stabil och trygg ut de gånger han behövde agera.

Intressant läge nu, det är Niklas Rubin som gäller nästa säsong, det är Mattsson som avslutade mot Brynäs och såg helt okej ut mot Oskarshamn.

Jag vidhåller att Frölunda borde bestämma sig för en målvakt. Låt denne stå båda matcherna mot Växjö, hoppas på goda resultat, kör vidare i slutspelet.

***

Joakim Thelin var inblandad i nästan allt Oskarshamn gjorde framåt. Målet, höga klubban-målet, plus någon mer möjlighet. Och så täckte han skott när Johan Sundström sköt från nära hålla i PP. Stark insats!

***

Mina fem bästa i Frölunda:

1 – Max Friberg
* Skrev att han mår bra av att spela mycket, +20 minuter och Max visade att jag hade rätt. Härligt viljemål.

2 – Stefan Elliott
* Den här kvällen var han bra igen, ledande back, på tå, aggressiv, intensiv, 0+2, nära bli målskytt.

3 – Theodor Niederbach
* Jag älskade hans mod, hans vilja att alltid göra något smart med pucken.

4 – Robin Alvarez
* Företagsam, alltid ett hot, kanonjobb före Joel Lundqvists 3–1.

5 – Jesper Sellgren
* Klickade bra med Elliott, bra när Frölunda driver spel, fyller på, hotar. Fin prestation före 2–1.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

► Jag älskar när hårt arbete lönar sig i livet – imponerande att se hur Frölunda jobbade sig till framgången mot Oskarshamn.
► Jag älskar också att vara ärlig – Frölunda visade inte mycket som påminde om ett topplag.
► Men alla resor måste börja någonstans. Kanske började i alla fall en liten sådan på tisdagskvällen? Jag såg något viktigt, något mycket positivt för Frölundas del. Häng med.

Kolla lyckan i ansiktena hos Robin Alvarez och Max Friberg. Stefan Elliott på väg fram för att vara med i jublet. Foto: C MORE (skärmdump)

DET VAR INTE att Frölunda vann som var viktigt utan sättet. Så som 0–1 blev 3–1 mot Oskarshamn tror jag var mycket bättre än om Joel Lundqvist & Co hade vunnit med 6–0.

Hur det nu skulle ha gått till …

ANNONS

Låt mig förklara:

Jag tror fortfarande gruppen Frölunda ser sig själv som ett topplag, en stark guldaspirant, lite som man i HV71 länge pratade om att ”går vi bara till slutspel är det ingen som vill möta oss.”

Vart den självbilden har tagit HV71?

Kolla tabellen.

Frölunda gör bäst i att undvika HV:s misstag.

Det är bra att ha en inneboende tro. Absolut. Det är också bra att vara realist, inse var man är, inse sina brister, jobba hårt för varje liten framgång, varje seger, snarare än att tro det ska komma någon CHL-finalliknande match där allt ”släpper.”

Frölunda har varit dåligt alldeles för länge (två månader) för att något ska ”släppa.”

Det här laget har oerhört svårt att göra mål, har desto lättare att släppa in, tänkta spetsspelare är inte på förväntad nivå, och alla motgångar har skapat en oro, en tveksamhet som länge varit synlig på isen.

Det här är det många supportrar som inte gillar att läsa, och i den mån någon spelare tittar in går han säkert snabbt ut.

Ledsen – men jag gillar raka (häpp) puckar. Ja – Frölunda är femma i en haltande tabell. Nej – med bara två matcher kvar (Luleå har fyra, Leksand fem), med båda dessa mot starka Växjö, blir det tufft (men inte omöjligt) att stanna i topp 6-land.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

2021 har Frölunda visat ytterst lite som har med toppstrid och guldstrid att göra, det var ett tag sedan nu man med fog kunde gömma sig bakom corsi och expected goals verkligheten har talat med alldeles för hög röst, det är nämligen resultat – och inte statistik – som ger poäng. Som i sin tur ger självförtroende.

Men det hände något i går. Något som födde ett Frölundahopp om att säsongen ändå kanske – kanske – kan innebära fler kvällar med huvuden som hålls högt snarare än hänger.

Efter en svag första period där fem individer ofta spretade åt olika håll kom Frölunda ut i andra perioden och satt plötsligt ihop som ett lag, satte fart på pucken, fortsatt med lite för oskarpt passningsspel, men det var i alla fall ett lag, en enhet, det var ordning och reda, man släppte inte på sig massor av kontringar (några, men inte många), det fanns ett tålamod, ett lugn – trots alla motgångar.

Och så jobbades det utav av helsike. Tillsammans.

Frölunda kunde ha deppat ihop, rasat ihop, ännu en gång.

Istället knöts nävar och spelarna fann en väg ut ur mörkret.

När sådant belönas, den här gången med tre mål och tre poäng, så bygger det gärna något bra i en grupp.

Såg ni Max Fribergs och Joel Lundqvists fighting faces efter målen? Såg ni deras glädje? Gjorde ni det förstår hur värdefull den här framgången var.

Nå, det är fortfarande mycket som inte är bra för Frölundas del, veteraner som Nicklas Lasu och Simon Hjalmarsson är osynliga, Johan Sundströms formtopp verkar inte ha hållit i sig, och Jonathan Sigalet får ju bara inte släppa sin gubbe som vid 0–1 (men oj, kanadensaren jobbade hårt för att ta revansch!).

Och alla svaga avslut, alla missade chanser, i match 50 är det givetvis ingen tillfällighet, inget som kan viftas bort med ”det studsar emot” eller vad det nu brukar heta.

En del har att göra med att Frölunda saknar skarpa avslutare. En del också med att klubbor kramas extra hårt i motgångens stund, och även om en enda seger verkligen inte ska övervärderas så kommer nu ett 13 dagar långt coronauppehåll där klubbgreppen nog kan bli något mindre krampartade.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Kanske började en liten resa på tisdagskvällen.

Kanske (men det ska mycket till, tror jag) räcker den till att sno sjätteplatsen från Luleå.

Kanske räcker den i alla fall till att Frölunda kan spela hygglig hockey i  en åttondelsfinal.

Gör man det så … tja, ni vet klyschan, då kan ”allt” hända.

Jag tror det är viktigt att Frölunda tar det därifrån, inser var man är, försöker göra det bästa av situationen. Skulle det börja gå bra … mm, vi har trots allt sett att det här laget har kvalitéer.

Men det är då, det.

***

Joel Lundqvist riktigt bra i sin comeback, hans kedja ledde tillsammans med Karl Henrikssons trio.

Jan Mursak och Elmer Söderblom ska in någonstans, vi har gott om tid på oss att diskutera var …

Såg ni att Roger Rönnberg var aktivare än vanligt i coachningen? Snyggt snaggade Max Friberg (bilden) klockade över 20 minuter, Mats Rosseli Olsen var inne och tutade och körde i ungdomskedjan mot slutet, Nicklas Lasu och Johan Sundström stannade på 12.51 respektive 13.54.

***

Joe Cannatas aktion vid Karl Henrikssons 1–1 kan kallas en smula ”fepplig.” Det studsade med Frölunda här. Men Kalle Henriksson hade väl jobbat ihop till lite flyt…

***

Johan Mattsson hade inte mycket att göra, men han såg stabil och trygg ut de gånger han behövde agera.

Intressant läge nu, det är Niklas Rubin som gäller nästa säsong, det är Mattsson som avslutade mot Brynäs och såg helt okej ut mot Oskarshamn.

Jag vidhåller att Frölunda borde bestämma sig för en målvakt. Låt denne stå båda matcherna mot Växjö, hoppas på goda resultat, kör vidare i slutspelet.

***

Joakim Thelin var inblandad i nästan allt Oskarshamn gjorde framåt. Målet, höga klubban-målet, plus någon mer möjlighet. Och så täckte han skott när Johan Sundström sköt från nära hålla i PP. Stark insats!

***

Mina fem bästa i Frölunda:

1 – Max Friberg
* Skrev att han mår bra av att spela mycket, +20 minuter och Max visade att jag hade rätt. Härligt viljemål.

2 – Stefan Elliott
* Den här kvällen var han bra igen, ledande back, på tå, aggressiv, intensiv, 0+2, nära bli målskytt.

3 – Theodor Niederbach
* Jag älskade hans mod, hans vilja att alltid göra något smart med pucken.

4 – Robin Alvarez
* Företagsam, alltid ett hot, kanonjobb före Joel Lundqvists 3–1.

5 – Jesper Sellgren
* Klickade bra med Elliott, bra när Frölunda driver spel, fyller på, hotar. Fin prestation före 2–1.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

► Jag älskar när hårt arbete lönar sig i livet – imponerande att se hur Frölunda jobbade sig till framgången mot Oskarshamn.
► Jag älskar också att vara ärlig – Frölunda visade inte mycket som påminde om ett topplag.
► Men alla resor måste börja någonstans. Kanske började i alla fall en liten sådan på tisdagskvällen? Jag såg något viktigt, något mycket positivt för Frölundas del. Häng med.

Kolla lyckan i ansiktena hos Robin Alvarez och Max Friberg. Stefan Elliott på väg fram för att vara med i jublet. Foto: C MORE (skärmdump)

DET VAR INTE att Frölunda vann som var viktigt utan sättet. Så som 0–1 blev 3–1 mot Oskarshamn tror jag var mycket bättre än om Joel Lundqvist & Co hade vunnit med 6–0.

Hur det nu skulle ha gått till …

ANNONS

Låt mig förklara:

Jag tror fortfarande gruppen Frölunda ser sig själv som ett topplag, en stark guldaspirant, lite som man i HV71 länge pratade om att ”går vi bara till slutspel är det ingen som vill möta oss.”

Vart den självbilden har tagit HV71?

Kolla tabellen.

Frölunda gör bäst i att undvika HV:s misstag.

Det är bra att ha en inneboende tro. Absolut. Det är också bra att vara realist, inse var man är, inse sina brister, jobba hårt för varje liten framgång, varje seger, snarare än att tro det ska komma någon CHL-finalliknande match där allt ”släpper.”

Frölunda har varit dåligt alldeles för länge (två månader) för att något ska ”släppa.”

Det här laget har oerhört svårt att göra mål, har desto lättare att släppa in, tänkta spetsspelare är inte på förväntad nivå, och alla motgångar har skapat en oro, en tveksamhet som länge varit synlig på isen.

Det här är det många supportrar som inte gillar att läsa, och i den mån någon spelare tittar in går han säkert snabbt ut.

Ledsen – men jag gillar raka (häpp) puckar. Ja – Frölunda är femma i en haltande tabell. Nej – med bara två matcher kvar (Luleå har fyra, Leksand fem), med båda dessa mot starka Växjö, blir det tufft (men inte omöjligt) att stanna i topp 6-land.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

2021 har Frölunda visat ytterst lite som har med toppstrid och guldstrid att göra, det var ett tag sedan nu man med fog kunde gömma sig bakom corsi och expected goals verkligheten har talat med alldeles för hög röst, det är nämligen resultat – och inte statistik – som ger poäng. Som i sin tur ger självförtroende.

Men det hände något i går. Något som födde ett Frölundahopp om att säsongen ändå kanske – kanske – kan innebära fler kvällar med huvuden som hålls högt snarare än hänger.

Efter en svag första period där fem individer ofta spretade åt olika håll kom Frölunda ut i andra perioden och satt plötsligt ihop som ett lag, satte fart på pucken, fortsatt med lite för oskarpt passningsspel, men det var i alla fall ett lag, en enhet, det var ordning och reda, man släppte inte på sig massor av kontringar (några, men inte många), det fanns ett tålamod, ett lugn – trots alla motgångar.

Och så jobbades det utav av helsike. Tillsammans.

Frölunda kunde ha deppat ihop, rasat ihop, ännu en gång.

Istället knöts nävar och spelarna fann en väg ut ur mörkret.

När sådant belönas, den här gången med tre mål och tre poäng, så bygger det gärna något bra i en grupp.

Såg ni Max Fribergs och Joel Lundqvists fighting faces efter målen? Såg ni deras glädje? Gjorde ni det förstår hur värdefull den här framgången var.

Nå, det är fortfarande mycket som inte är bra för Frölundas del, veteraner som Nicklas Lasu och Simon Hjalmarsson är osynliga, Johan Sundströms formtopp verkar inte ha hållit i sig, och Jonathan Sigalet får ju bara inte släppa sin gubbe som vid 0–1 (men oj, kanadensaren jobbade hårt för att ta revansch!).

Och alla svaga avslut, alla missade chanser, i match 50 är det givetvis ingen tillfällighet, inget som kan viftas bort med ”det studsar emot” eller vad det nu brukar heta.

En del har att göra med att Frölunda saknar skarpa avslutare. En del också med att klubbor kramas extra hårt i motgångens stund, och även om en enda seger verkligen inte ska övervärderas så kommer nu ett 13 dagar långt coronauppehåll där klubbgreppen nog kan bli något mindre krampartade.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Kanske började en liten resa på tisdagskvällen.

Kanske (men det ska mycket till, tror jag) räcker den till att sno sjätteplatsen från Luleå.

Kanske räcker den i alla fall till att Frölunda kan spela hygglig hockey i  en åttondelsfinal.

Gör man det så … tja, ni vet klyschan, då kan ”allt” hända.

Jag tror det är viktigt att Frölunda tar det därifrån, inser var man är, försöker göra det bästa av situationen. Skulle det börja gå bra … mm, vi har trots allt sett att det här laget har kvalitéer.

Men det är då, det.

***

Joel Lundqvist riktigt bra i sin comeback, hans kedja ledde tillsammans med Karl Henrikssons trio.

Jan Mursak och Elmer Söderblom ska in någonstans, vi har gott om tid på oss att diskutera var …

Såg ni att Roger Rönnberg var aktivare än vanligt i coachningen? Snyggt snaggade Max Friberg (bilden) klockade över 20 minuter, Mats Rosseli Olsen var inne och tutade och körde i ungdomskedjan mot slutet, Nicklas Lasu och Johan Sundström stannade på 12.51 respektive 13.54.

***

Joe Cannatas aktion vid Karl Henrikssons 1–1 kan kallas en smula ”fepplig.” Det studsade med Frölunda här. Men Kalle Henriksson hade väl jobbat ihop till lite flyt…

***

Johan Mattsson hade inte mycket att göra, men han såg stabil och trygg ut de gånger han behövde agera.

Intressant läge nu, det är Niklas Rubin som gäller nästa säsong, det är Mattsson som avslutade mot Brynäs och såg helt okej ut mot Oskarshamn.

Jag vidhåller att Frölunda borde bestämma sig för en målvakt. Låt denne stå båda matcherna mot Växjö, hoppas på goda resultat, kör vidare i slutspelet.

***

Joakim Thelin var inblandad i nästan allt Oskarshamn gjorde framåt. Målet, höga klubban-målet, plus någon mer möjlighet. Och så täckte han skott när Johan Sundström sköt från nära hålla i PP. Stark insats!

***

Mina fem bästa i Frölunda:

1 – Max Friberg
* Skrev att han mår bra av att spela mycket, +20 minuter och Max visade att jag hade rätt. Härligt viljemål.

2 – Stefan Elliott
* Den här kvällen var han bra igen, ledande back, på tå, aggressiv, intensiv, 0+2, nära bli målskytt.

3 – Theodor Niederbach
* Jag älskade hans mod, hans vilja att alltid göra något smart med pucken.

4 – Robin Alvarez
* Företagsam, alltid ett hot, kanonjobb före Joel Lundqvists 3–1.

5 – Jesper Sellgren
* Klickade bra med Elliott, bra när Frölunda driver spel, fyller på, hotar. Fin prestation före 2–1.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Dela
Dela
Gillar ni texten? Dela den!
Använd gärna era sociala medier, ge andra chansen att upptäcka rakapuckar.com. Ju fler som läser desto större chans för sajten att få ett långt liv. Gillar ni läsningen här inne hjälper ni alltså er själva genom att trycka på någon av dela-knapparna som finns under varje text.
Följ på Facebook så får ni veta när en ny text ligger ute.
Följ på Twitter av samma anledning
Följ på Instagram för bilder och "stories."

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt