► Det är VW-finalen som lovar bli något alldeles extra.
► Vegas vs Washington. Golden Knights vs Capitals.
► Här mina snackisar, mina tankar, mina intryck, mina känslor.
► Ovie är med, Bäckström, Wild Bill, Fleury, Djoos, Eller … och så de troliga lagen. Häng med.
PUCKEN SLÄPPS 02.00 i natt i T-Mobile Arena, och oavsett om ni sitter uppe för att följa Stanley Cup-final 1 mellan Vegas Golden Knights och Washington Capitals eller (som jag) går upp tidigt tisdag morgon för att se den i efterhand – kom igen, visst ska det här bli alldeles underbart?
Den sista njutningen innan hockeysäsongen 2017/2018 är över.
Viasat/Viaplay sänder, Coolbet levererar oddsen – klicka här för att lägga ett spel – ni och jag är redo.
Här min lilla (nåja) guide inför finalspelet, i punktform.
Tyck gärna till.
Snackisarna för mig:
* Aleksandr Ovetjkin, Washington Capitals
Har fått bära en stor del av skulden för att Capitals aldrig tagit sig förbi andra slutspelsomgången under ryssens långa tid i den amerikanska huvudstaden.
Inte förrän nu, det vill säga.
Kritiken mot Ovetjkin må ha varit överdriven men absolut inte helt felaktig – men herregud, vilken spelare han varit i det här slutspelet!
Inte främst för alla viktiga mål och assist (22 på 19 matcher), snarare för att han varit ”a man on a mission”, farit fram som en ”human wrecking ball” på isen, tacklat, vunnit puckar, haft ett fantastiskt kroppsspråk – och det var härligt att se honom jubla med unge svensken André Burakovsky efter dennes två mål i sista matchen mot Tampa Bay Lightning.
Ovetjkin med sitt nu gråsprängda skägg har tagit en papparoll – och som han gjort det … mama mia!
Kedjekompisen Tom Wilson uttryckte det bra häromdagen:
– När du ser honom blocka skott, backchecka hårt, spela fysiskt … han blir mer och mer upphetsad. Det är som att för varje runda vi avancerar så spelar han ännu hårdare. Det är vad du behöver från dina toppspelare. När han kör, då vet du att han är på isen. Hela arenan vet att han är på isen.
Ovetjkin, 32, kämpar för att inte bli ihågkommen som en av de bästa som aldrig vunnit.
Ryssens desperation, driv och passion gör den här Stanley Cup-finalen hyperintressant.
* William Karlsson, Vegas Golden Knights
Det mesta är väl sagt, killen som gick från en undanskymd roll i Columbus Blue Jackets till att bli en av NHL:s mest oväntade 43-målskyttar någonsin i Vegas Golden Knights har skapat Wild Bill-rubriker hela säsongen.
Som så vanligt i idrott handlar det till stor del om en sak:
Förtroende från coachen. En chans att ta plats.
Sedan ska man förstås göra något av den …
Smarte, kloke Vegascoachen Gerard Gallant sa nyligen:
– Han drog nytta av istiden. Han drog nytta av att spela med två riktigt stabila spelare som jag känner rätt väl: Reilly Smith och Jonathan Marchesseault (alla har en bakgrund i Florida Panthers), och de klickade från dag ett.
Slå upp ”självförtroende” i en ordbok och ni läser: ”Se William Karlsson.”
Är det något som är iögonfallande så är det hur 25-åringen flyger fram på isen med en ständig tro på att han ska lyckas. Det är samma känsla som när ovan nämnde Ovetjkin är i anfallszonen: ”Ge mig pucken så gör jag mål.”
En annan viktig detalj: William Karlsson missar knappt en backcheck.
Han vann plus/minus-ligan i grundserien, +49 var 13 bättre än tvåan, kompisen Marchesseault.
Kunde man tänkt sig en Selke-nominering på Karlsson? Det kunde man nog.
we’re serious about #nocaps! #goknightsgo cc: @capitals pic.twitter.com/6DGcx4eQBh
— City of Las Vegas (@CityOfLasVegas) May 25, 2018
Åh, det här är så bra …
caps=capital letters (stora bokstäver)
* Marc-André Fleury, Vegas Golden Knights
Häpnadsväckande bra. Conn Smythe-bra. Fantastisk mellan stolparna. Fantastisk i TV-intervjuerna. Sensationellt charmig med sitt leende och sin franska brytning när han talar engelska.
Ibland har Fleury behövt hålla Vegas kvar i matcherna.
Han har gjort det.
Inte minst vann han målvaktsmatchen mot Connor Hellebuyck i konferensfinalen mot Winnipeg Jets.
Till skillnad från Pittsburgh Penguins kan Fleury lyckas med ett threepeat.
* Bark-André Furry, Vegas Golden Knights
Say no more … Bara titta.
* Christian Djoos, Washington Capitals
23-åringen gjorde sina 63 första NHL-matcher den här säsongen, han har fulltföljt debutsäsongen med ett alldeles utmärkt slutspel som sjätteback i Capitals. Snittar minst av backarna, ligger ofta runt tio minuter, men det han gör är bra, han är att lita på, han är smart, en riktigt rolig svensköverraskning för mig. Fast det var kanske dumt av mig att bli överraskad? Två bra säsonger med Hershey Bears i AHL, bevis på vad tålamod kan göra för en spelare.
Visste ni förresten att Christian är Göteborgsfödd? Han kom till världen 1994, under pappa Pärs tid i Frölunda.
* George McPhee, Vegas Golden Knights
Som General Manager har han byggt ett lag som redan debutsäsongen i NHL slagit alla med häpnad, McPhee själv säkert inkluderad där.
Ni vet vilken organisation McPhee tidigare tillbringat 17 (!) år som GM i, va?
Washington Capitals.
Så klart.
Det är liksom för bra för att vara sant, detta. Som om Hollywood regisserat.
* Skjutningen i Vegas
Golden Knights hade inte ens hunnit spela sin första match i T-Mobile Arena när 58 människor dog och 851 skadades av kulorna från Stephen Paddocks vapen.
#vegasstrong var hashtaggen vi lärde oss, nya Golden Knights lyckades på något sätt om inte läka såren (hur skulle det gå till?) så i alla fall förena Vegas, ge människor något annat att tänka på och ”stay strong.”
* Nicklas Bäckström, Washington Capitals
Missade flera slutspelsmatcher med en handskada efter att ha täckt ett skott i Pittsburgh-serien, högernäven duger inte till att hälsa med – men spela hockey, det kan han. Det känns oerhört välförtjänt att spelgeniet Bäckström får uppleva en Stanley Cup-final.
* Pierre-Edouard Bellemare, Vegas Golden Knights
Den språkbegåvade fransmannen med Skellefteåförflutet leder fjärdekedjan på ett utmärkt sätt. Pålitlig & påhittig.
* Lars Eller, Washington Capitals
Tog ett stort ansvar när Bäckström var skadad, kanske var det då det gick upp för en del hur bra den här Frölundadansken är.
Jag har slickat mig om munnen när jag sett Eller i det här slutspelet.
Så bra har han varit.
Slipa bort några slarviga utvisningar så …
* Historien
Washington Capitals har kämpat, slitit, jobbat, jobbat, jooooobbbbbat för att ta sig längre än andra rundan i slutspelet; nu, 20 år efter finalförlusten mot Detroit Red Wings, har man äntligen lyckats och fansen belönats för sitt sitt stöd.
Vegas – där finns knappt ens en historia att tala om. Inte ens ett år.
Snacka om ytterligheternas final.
* Farten i Vegas
Det går oftast fort, fort när de gyllene riddarna anfaller, framför allt när Jonathan Marchesseault, Reilly Smith och William Karlsson är på isen, dock inget fel på speeden när James Neal, Erik Haula och David Perron sätter fart heller. Men det finns tyngd och fysik också, inte minst i Ryan Reaves som gärna sätter sig i respekt.
Framför allt, upplever jag, är det fart och hårt jobb som grundlagt Vegas succé, jag är mycket förtjust i vad backar som Colin Miller, Shea Theodore och Nate Schmidt gjort – och gör?
* Bestämdheten i Washington
0–2 underläge mot Columbus Blue Jackets efter två inledande hemmaförluster i första rundan, dubbel övertid i match 3 (som Lars Eller avgjorde), till slut 4–2 efter fyra raka segrar.
Tufft möte med ärkefienden Pittsburgh Penguins i andra rundan, avstängning på Tom Wilson, skada på Nicklas Bäckström, lätt att se att det skulle gå åt helsike igen – men icke.
Den här gången skulle bara Capitals vidare, om Aleksandr Ovetjkin varit a man on a mission så har Caps varit a team on a mission, bevisat även i konferensfinalen mot Tampa där 2–3 blev 4–3 via 3–0 i match 6 och 4–0 i match 7.
Washington har inte spelat ut sina motståndare, men herregud, så alla spelare offrat sig, legat i skottlinjen, varit beredda att göra precis allt för att vinna.
Tuffe på gränsen-spelande Tom Wilson ihop med Ovetjkin och Jevgenij Kuznetsov har varit ett framgångsrecept av coachen Barry Trotz, tycker jag.
Att målvakten Braden Holtby kom in och storspelade från match 3 mot Columbus och framåt (ersatte Philipp Grubauer redan i slutet av match 2) har förstås också spelat stor roll.
Så även Trotz utmanande ”se er själva i spegeln”-tal till spelarna i mars, i ett läge då han ville se en tuffare attityd.
* Mina känslor
Jag älskar när spelare som inte alltid fått ut sitt max utvecklas i andra klubbar, tar vara på istiden, får lön för all möda och når framgång. Vegas Golden Knights är fullt av sådana lirare, och så har jag ju en man crush på Marc-André Fleury. Släng in det här med skjutningen, och vilken saga det skulle vara om Lord Stanley skulle ut i öknen redan premiärsäsongen för de gyllene riddarna.
Samtidigt har jag älskat att se hur Washington Capitals vägrat ge upp, hela tiden hittat sätt att vinna, slitit något djuriskt för den framgång som så länge uteblivit, och … tja, jag hade verkligen unnat Bäckström, Ovetjkin med flera en framgång.
Hur det går? Inte en aning. Men kul ska det bli.
* Samma lag
Enligt nhl.com är det inga överraskningar i nattens final 1.
Vegas
Kedjor:
Marchesseault–Karlsson–Smith
Neal–Haula–Perron
Carpenter–Eakin–Tuch
Nosek–Bellemare–Reaves
Backpar:
McNabb–Schmidt
Theodore–Engelland
Sbisa–Miller
Målvakt:
Fleury (Lagace)
Utanför laget: Oscar Lindberg, Tomas Tatar.
Washington
Kedjor:
Ovetjkin–Kuznetsov–Wilson
Vrana–Bäckström–Oshie
Burakovsky–Eller–Connolly
Stephenson–Beagle–Smith-Pelly
Backpar:
Orlov–Niskanen
Kempny–Carlson
Orpik–Djoos
Målvakt:
Holtby (Grubauer)
